Tankar efter att ha sett första säsongen av The Shield

Det tog mig två dagar att se första säsongen av The Shield. En gripande serie! Spänningen är hög hela tiden och det är svårt att sluta titta. Efter jag sett den första säsongen kollade jag på ‘making the shield’ där inblandade pratar om serien. (Skapare, skådespelare och liknande.) De slår huvudet på spiken när de säger att det handlar om det goda i de onda och det onda i de goda. Det är en perfekt beskrivning. De pratar om att de sätter karaktärerna i svåra dilemman där man som tittare även kan tänka till vad man själv hade gjort i samma situation. Det handlar aldrig om svart eller vitt, bara en himla massa olika gråa toner. Visst, det finns mindre lagliga poliser i serien, men de har ibland väldigt bra motiv till varför de gör som de gör, så man gör det lätt för sig själv om man klassar dom som ‘dom onda’. De som producerat serien prackar inte på mig vilka karaktärer som är goda och vilka som är onda. Det är upp till mig att besluta, och det är inte lätt. Man skiftar som en jojo fram och tillbaka, och det är en del av nöjet och en av seriens styrkor!

The Shield

Av någon anledning har jag inte kollat på The Shield innan. Serien har helt gått mig förbi och jag hade inte ens hört talas om den. Men så började femman att sända den nu på sommaren på natten från avsnitt ett och jag började titta. Och hjälp vilken bra serie! Den är spännande, det händer mycket och man gillar att hata och hatar att gilla de olika karaktärerna. De fyrtio minuterna går förbi fort och serien frambringar ”bara ett avsnitt till-syndromet”. Jag älskade det jag såg. Så vad gör man med den informationen? Jag klickade såklart hem en box med alla avsnitt från alla säsongerna. *lycka* Jag har sett en och en halv säsong, men trots det började jag igår, då jag hade boxen i mina händer, från början. Jag lyckades klämma fem avsnitt (och jag kan även avslöja att jag inte läste en endaste liten ynka sida i en bok igår). Idag kommer det bli några till. Vilken underbar känsla det är när man har en hel massa antal avsnitt framför sig i en bra serie som man ännu inte sett!

Fyra citat jag gillar

När jag flyttade över bloggen och höll på och fixade med länkarna hittade jag några bra citat jag skrivit här på bloggen. Även om bloggen bara är ett år gammal har jag glömt förvånansvärt många av mina inlägg. Det var riktigt roligt att sitta och gå igenom dom och läsa. Här är några citat jag skrivit på bloggen som jag tycker om:

Jag gillar citatet av Joanne Harris om vad vin kan ha för påverkan. (Där kan du också läsa min recension av hennes En smak av vin.)

Jag älskar serierna Modern family och The Big Bang Theory, och har skrivit två roliga citat från dom, här från Phil i Modern family och här från Sheldon i The Big Bang Theory.

Jag har även skrivit ett mycket fint citat av Stephen King om vänskap som stod i hans bok Det. (Som jag även har recenserat här.)

En kärlekshistoria som jag gärna delar med er

Ni vet när en bok är så där otroligt bra. Sådär bra så man nästan är lite kär. När man bara vill läsa och läsa och läsa. Och de stunder man inte kan läsa vill man ändå inte släppa boken ur sikte. Man går och känner och klämmer på den och väntar och längtar tills man får börja läsa igen. Det är det enda man tänker på. Man kan inte få nog. En sådan bok läser jag nu.

Som i de flesta relationer har jag även i denna tvekat lite. Stannat upp och funderat; är det här någonting för mig? Men nu, nu kan jag inte förstå att jag någon gång tvivlade. Vi hade en liten svacka, men i takt med att kapitlen blev lite längre igen växte min kärlek och nu ser det ljust ut på horisonten. Jag anar en ljus framtid för oss. I motsats till vissa andra kärlekar är jag benägen om att dela den här kärleken med så många andra som möjligt. (Ah, vad jag älskar böcker!) Så, om du inte har läst, gör det! Det är en underbar bok!

Boken jag läser är Roberto Bolaños De vilda detektiverna.

(Herregud vad jag längtar tills 2666 kommer ut på pocket. Jag kommer stå först i kö.)

Koder är till för att knäckas

Jag börjar lista ut det här med wordpress nu och hur det fungerar med att pinga bloggen och andra saker. Tack alla för hjälpen! Men jag har en liten, liten fråga till, på twingly har jag ett litet konto för min blogg och där finns fönster man kan lägga in på bloggen. (Till exempel vilka som länkat till bloggen.) Jag kan för mitt liv inte reda ut hur jag ska lägga in html-koden på bloggen!? Har är det ju bara små fönster när man ska länka till någonting, och jag har försökt skriva lite olika saker från koden i de där fönstrena, men jag lyckas inte. Någon som kan hjälpa mig? Det skulle uppskattas! Och möjligen avvärja en implosion av något slag…

Uppdatering: Nu ser jag att det finns en widget där man kan lägga in html-koder. Problemet jag har nu (förutsatt att det är här man ska lägga in koden) är det tillägget man ska lägga in i slutet, efter en body-tag. De syns ju inte i den lilla rutan!?

Min belöning blir ostörd lästid

Idag har jag tvättat en stor del av min garderob. (Allt känns det som.) Sedan har jag gjort en paj med broccoli och kassler. Så himla gott. (Älskar paj! Man kan ju ha i stort sett allting i dom. Nästan vilken mat som helst, frukt eller bär, det är bara att välja och vraka. Underbart.)

 

Nu är jag mätt och nöjd med dagens prestationer. Nu ska jag duscha, sätta på massor av kaffe och sedan unna mig några lästimmar. Stänga av ljudet på telefonen och ha absolut ingenting som stör. Bästa belöningen jag kan tänka mig just idag 🙂

Oryx & Crake – Margaret Atwood

Hur beskriver man om en bok som Oryx & Crake? Hur gör man den rättvisa? Den är så komplett. Den är så perfekt. Atwood är genialisk. Hennes berättelse, hennes karaktärer, hennes skrivande. Allt är genialiskt! Atwood är en fantastisk författare! Jag tror jag börjar där boken börjar:

”Snöman vaknar före gryningen. Han ligger orörlig, lyssnar till tidvattnet som är på väg in, våg efter våg skvalpar över de olika barrikaderna, sch-sch, sch-sch, rytmiskt som hjärtslag. Han skulle så gärna vilja tro att han fortfarande sover.”  -s. 13

Med de här orden lockar Atwood in mig i hennes bok. Denna värld hon har skapat. Denna värld som har gått under. Men, vad är det som har hänt egentligen? Hur kom det sig att Jimmy nu kallas Snöman? Jimmy kände Crake och Oryx, Crake var rent av hans bästa vän, men vad har hänt med dom? Vad har hänt med alla andra människor? Ja, frågorna är många i början av boken och jag som läsare följer Snöman. Han tänker tillbaka på vad som hänt och hur det kunde hända, och jag får följa med och så berättas historien om Oryx och Crake.

Uttrycket ‘The road to hell is paved with good intentions’ kommer till mig under läsningen. Den här boken väcker många frågor men även insikter om hur vårt samhälle ser ut, och vart det är på väg. Även om man tycker i början av boken att den här sortens värld känns långt borta kommer man till insikt ju mer man läser att inte alls behöver vara speciellt långt borta. Atwood skriver det så otroligt trovärdigt att det ibland känns som att det är precis åt det här hållet världen barkar. Nu behöver det ju inte vara så, men ni förstår känslan. Atwood väcker en del moraliska frågor i boken som är väldigt aktuella idag i och med de stormsteg forskningen gör. Vad är rätt och vad är fel? Var går gränsen? Det är inte alltid lätt att avgöra, det mesta är ju inte svart eller vitt utan man befinner sig oftast i olika gråzoner. Det kan vara extra svårt att se när man är mitt uppe i någonting. Det kan vara svårt att se alla konsekvanser av det man gör om man bara är fokuserad på effekten man är ute efter. Som sagt, the road to hell is paved with good intentions!

Jag kan säga är att det här är en fantastisk bok och att jag har hittat en ny författare som jag vill läsa ALLT av. (Så känns det i alla fall nu, får väl se om hennes andra böcker levererar.)

Om du ännu inte läst Oryx & Crake så tycker jag att du genast ska klicka dig in på bokus eller adlibris och köpa den. Nu. Bums!

Den här boken tillhör min boktolva.

En liten lägesrapport

Idag satte jag på Johnny Cash (älskar Johnny Cash!) på stereon och städade. Nu sitter jag i ett rent hem med en kopp kaffe och bara tar det lugnt. Har fixat en hel del med bloggen i veckan. Jag har ändrat temat till och från, och det senaste projektet har varit att hitta ett bra sidhuvud. Jag har bytt och bytt och bytt. Nu är jag ganska nöjd. Skulle egentligen vilja ha böcker på bilden, men det är svårt att få det snyggt och nu får det se ut så här. I alla fall så länge. Jag är inte helt nöjd med hur det ser ut här i högerspalten under till exempel ‘De mest lästa inläggen just nu’ då titlarna på inläggen inte skiljs åt och allt ser ihoptryckt ut. Jaja, detaljer detaljer. Nu är i alla fall de största mest tidsslukande sakerna med bloggen färdiga här på min wordpress-blogg, så nu ska jag sätta mig och läsa ikapp mig på google reader lite. Jag har inte riktigt haft tid att läsa alla andras bloggar, jag har själviskt nog mest tagit hand om min egen 🙂

Tillsammans är de mindre ensamma

Jag har sagt till mig själv att jag ska börja nöjesläsa på engelska, och jag gav det även till som läslöfte inför 2011. Jag konstaterade efter det att halva året hade gått att det gått hyfsat bra. Eller, jag hade i alla fall läst några fler än vad jag gjort året innan. (Vilket inte är så svårt då jag året innan inte nöjesläste en enda på engelska…) I alla fall så har jag bäddat upp för att siffrorna ska bli betydligt bättre innan året är slut. Jag har köpt på mig böcker som jag är nyfiken på och/eller är hyllade i bokbloggsvärlden som är skrivna på engelska. Jag har dessutom nyligen gett dom en egen hylla i min bokhylla så att de står där samlade och ser lockande ut. Nu är jag faktiskt mer sugen på att hugga in på dom!

Som ni märker tar George R. R. Martin upp mer än sin beskärda del i hyllan 🙂

Ett litet klagomål 280 sidor in i De vilda detektiverna

Jag läser nu De vilda detektiverna av Bolaño. Det är en helt fantastiskt bok. De första 170 sidorna slukade jag och bara älskade! Nu till mitt ‘problem’. Efter de 170 sidorna börjar boken skrivas ur flera personers perspektiv. Texten är uppdelad i ganska små stycken, på några sidor, och varje stycke har en berättare. En person kan ha flera stycken, men det är ganska många andra personer emellan. Jag tycker det här blir hattigt och inte alls samma bra flyt i texten som det var de första 170 sidorna som hade en och samma berättare. Plus att jag har väldigt svårt att komma ihåg alla dessa namn. Jag kan förstå och ibland gilla när man byter berättarperspektiv, men jag vill i så fall ha längre stycken. Speciellt när boken är på 700 sidor! Jag tror i och för sig (och hoppas framför allt!) att jag snart kommer komma in i det och tycka att det är jättebra så som det är skrivet, men det tar emot lite nu i början (100 sidor in i de olika berättarperspektiven). Är det någon som läst boken? Vad tyckte ni?

Bloggen slukar min lästid just nu, men inte mina bokinköp

Det har varit lite si och så med läsningen de senaste dagarna. Det tar en del tid det här med att byta bloggportal. Håller nu på och ändrar alla länkar jag gjort till mig själv, så man hamnar på den här bloggen istället för ‘den förra’. Håller också på att snygga till en del inlägg som ser lite konstiga ut efter flytten. Om ni ser något som inte stämmer, en länk som går fel eller något helt annat, så får ni gärna hojta till!

Idag hittade jag tre fina böcker när jag var på röda korset:

• De Små Tingens Gud – Arundhati Roy
• Sömnlös – Barbara Voors
• Priset på vatten i Finistère – Bodil Malmsten

De små tingens gud har jag hört mycket gott om, så den ska det bli spännande att läsa. Barbara Voors har jag inte läst än, men tänkt göra det ett tag. Såg den här boken och tyckte den verkade intressant. Bodil Malmstens bok kändes som ett måste då jag just nu läser hennes första loggbok och helt enkelt älskar det jag läser.

Bookfessions

Ni har väl inte missat den underbara sidan Bookfessions? Jag menar vad sägs om:

eller:

eller kanske:

Någon mer som känner sig träffad? 😉

Frustrerad!

Så, nu har jag suttit hela förmiddagen och försökt lista ut hur det här med pingning (så heter det nog inte…) fungerar. Det står på vissa ställen att wordpress gör det automatiskt. Stämmer det? På min förra bloggsida hade jag ett fönster på sidan från twingly där jag kunde se vilka som länkade till mig, går det att lägga till en sådan här? Eller syns det i mina kommentarer om någon länkar hit? Gillar WordPress, men har inte riktigt lärt mig än. Blir lite frustrerad! Och vart ser man andra bloggar som ofta blir pingade? Är det samma sak som att bli länkad till? Grrr! Nu tänker jag släppa allt för en stund och äta lunch. Mmm, lunch….

Den som spar hon har (eller, den som spar går miste om en fin läsupplevelse)

Så, ni känner till min kärlek till mina olästa böcker. Vissa böcker jag har har stått olästa ganska länge. Vissa för att jag inte kännt för att läsa dom, och vissa för att jag tror att de är jättebra, och jag vill spara på dom. Vilket är så himla dumt! Jag gillar att ha vissa böcker/författare som jag tror jag kommer älska olästa. Att ha dom framför mig. Varför gör jag så? Böcker är ju till för att läsas! Och älskas! Och sedan, efteråt, när det nästan känns lite sorgligt att man har läst en sådan där svindlande bra bok, och man aldrig mer kommer ha den framför sig, finns ju faktiskt möjligheten att läsa den igen. Eller läsa någon av alla de andra tusentals och åter tusentals böcker som finns där ute, och oddsen säger att det kommer finnas några fler svindlande bra böcker där ute någonstans. Jag har ingen aning om vad det egentligen är jag väntar på!?

Kärleken till mina olästa böcker

Jag har många olästa böcker i mina bokhyllor, och det har jag av flera anledningar. Dels älskar jag att köpa böcker. Ser jag någon jag vill ha, vill jag ha den nu. Dels älskar jag att äga böcker. Jag vill se dom, känna på dom, läsa i dom, eller bara veta att de finns där. Jag älskar självklart även att läsa böcker, det är ju det alla andra argument är grundade på. Jag älskar att stå hemma framför mina hyllor av olästa böcker och kolla, leta, känna, smygläsa i dom för att komma på vilken jag ska läsa härnäst. Jag klarar inte av tanken på att veta att jag inte skulle ha några olästa böcker här hemma. Hua, hemska tanke! Jag skulle i och för sig i så fall ha mina lästa böcker, som jag rent teoretiskt skulle kunna läsa igen, och visst, det skulle jag väl kunna, men det är inte samma sak. Inte på långa när! Nej, för mig är det en lyx att ha många böcker hemma som jag ännu inte läst. Ibland funderar jag på om jag kanske skulle rensa lite i mina hyllor. Bland de redan lästa böckerna. Speciellt de redan lästa DÅLIGA böckerna. Men jag vet inte, det tar emot. Även om det skulle vara skönt med det extra utrymmet i hyllorna, så vet jag inte om det uppväger att  äga de böcker jag läst. Det finns ju en charm även i dåliga böcker. Att se dom, att minnas. Men bäst är väl ändå att titta på böcker man inte läst. Möjligheterna som finns där! Möjligheterna och känslorna och livserfarenheterna (även om det är en fiktiv bok) och tankegångarna. Underbart! Finns det något bättre?

(Bilden är lite missvisande då den visar böcker jag inte hade läst förra våren. Nu har jag läst drygt hälften av dom.)

Ett bokpaket inspirerat av andra bokbloggare

Igår hämtade jag ut ett bokpaket. Det finns en gemensam nämnare (vilket inte var direkt genomtänkt, det bara blev så) och det är att de alla är skrivna på engelska. Jag har i denna beställning påverkats väldigt mycket av andra bokbloggare. Bokcirkus! talar varmt om James Frey och allt han skriver. Jag har tidigare läst Tusen små bitar, och nu är det dags för Bright Shiny Morning. Naomi Aldermans The Lessons är hyllad av Helena på Dark Places. Likaså är The Poison tree av Erin Kelly, som även Bokbabbel läste och gillade. True Grit beställde jag på eget bevåg. Alltså ingen direkt att skylla på där om den inte är bra 😉

Och så till stjärnan i beställningen. Den omtalade, gillade, ganska hypade, efterlängtade boxen som innehåller höga förväntningar, massa sidor och förhoppningsvis många njutningsfulla timmar. Av George R.R. Martin. Hans fyra första böcker i serien A Song of Ice and Fire. Här är det huvudsakligen Bokstävlarna som gjort att jag känner nästan ett fysiskt sug efter boxen och böckerna i fråga, där hon tyckte så här om den första boken  A Game of Thrones.

En liten uppföljning

Historien om mitt kaffe verkar ha fått ett lyckligt slut. Det visade sig att det var perkulatorn det var fel på och den stora elbutiken var snälla och smidiga att ha att göra med. Jag fick pengarna tillbaka. Men självklart kunde jag inte gå därifrån utan en kaffeapparat, så jag valde faktiskt en annan perkulator. Samma märke men tillhörande en annan serie. Jag har nu haft den i två dagar och än så länge är det inga problem. Felet låg nog i den förra apparaten trors allt. Skönt! Men jag kan inte riktigt slappna av än. Lever ständigt i faran att jag helt plötsigt ska stå där utan kaffe igen. Hemska tanke.

Berättelsen om mitt kaffe

För ett par dagar sedan kom  min mamma hem till mig efter jobbet. Vi satte på lite kaffe. Nör jag skulle hälla upp kaffet fanns inget att hälla upp. Bryggaren var på (eller, lampan lös i alla fall) men den gjorde ingenting. Gjorde inte det minsta lilla ljud ifrån sig. Vad gör man? Man måste ju ha sitt kaffe! Vi satte oss i bilen och körde till en sådan där stor affär som har alla möjliga elektriska saker. Bestämde mig för en perkulator den här gången. Har haft det innan och jag gillade det. Kommer hem och allt fungerar som det ska. I en dag. EN! Nu på morgonen när jag skulle sätta på mitt mycket behövande kaffe stängdes strömmen i hela lägenheten av. Allt blev tyst och mörkt. Jag kunde inte få upp den där knappen, så vad gör man? Ringer sin fantastiskt trevliga och hjälpsamma vaktmästare så klart! Han kommer och frågar om jag har något  nytt. Ja, en perkulator. Mmm, säger han, det kan vara problem med dom och jordningen. Det är en säkerhetsgrej, men strömmen stängs av av vissa kaffegörare. Tar ur sladden till perkulatorno ch nu kan man ta upp den där lilla knappen hur lätt som helst. Lägenheten får liv igen. Så långt allt bra. Men nu då? Mitt kaffe då? Jag vill ju ha mitt kaffe! Får sätta på lite snabbkaffe. Det är helt okej, men både du och jag vet; det är inte samma sak!

Ursäkta röran, jag bygger om!

Vilket jobb det är att byta hem för bloggen! Jag vet inte, och vill nog inte veta, hur många timmar jag suttit de senaste dagarna för att få till en design jag är nöjd med, de (för mig) viktigaste ‘widgetsarna’, föra över sidorna till den här bloggadressen, kolla igenom inställningar, lära mig hitta här på WordPress osv. Jag är väl inte riktigt helnöjd än, men nu börjar det i alla fall se okej ut.

Missförstå mig rätt, jag tycker det är mysigt att pyssla med bloggen, och jag kan fila på detaljer i evigheter, men det är nu när grundjobbet skulle göras som jag har kännt att jag vill få ordning på det så snart som möjligt, vilket har varit lite stressande.

Ni får gärna hojta till om ni ser något som ni saknar, eller någon funktion ni tycker jag ska ha eller kanske bara någon rolig grej jag kanske har missat. Bara skrik!

Sommarpratarna

Jag har varit så peppad i år att lyssna på sommarpratarna i P1. Jag började med Mark Levengood. Jag gick runt med ett stort fånleende på läpparna där jag gick och lyssnade för mig själv. Han är en bra berättare. Värd att lyssnas på.

Sedan var jag sugen på Torgny Lindgrens sommarprat. Gillar de böcker jag har läst av honom och tänkte att han har nog mycket att berätta. Ja, det kanske han hade, men oj vad tråkigt det var att lyssna på honom! Hans prat intresserade mig inte det alls. Så tråkigt så jag lyssnade inte ens klart!

Har hört gott om Henke Larsson och Timbuktu så dom ser jag fram emot att lyssna på. Just ju lyssnar jag på Beate Grimsrud (vars bok En dåre fri jag skrivit om här) och hon är ganska bra. Jag hoppar inte upp och ner, men hon är trevlig att lyssna på.

Här är jag!

Jag har alltså flyttat min blogg hit till wordpress. Det verkar som att jag kommer trivas här, men det är inte likt blogger, så jag har en del att lära märker jag. Jag tittar runt och försöker lära mig att hitta. Bloggens utseende kommer kanske ändras en hel del de närmaste dagarna, det tar nog ett tag innan jag hittar rätt. Hoppas ni står ut med detta. Annars hoppas jag bara att både ni och jag kommer trivas med detta nya. Välkomna och ‘Let the fun begin!’

Du har väl läst Jessicas bekännelser?

>Ni har väl läst Jessicas (på bloggen Ord och inga visor) krönika Bokoholistiska bekännelser? Om inte, in och läs! NU!

Jessica har skrivit en helt fantastisk krönika om hur det är att vara bokoholist och hur det påverkar hennes liv. Den är fantastiskt skriven. Välskriven. Roligt skriven. Och igenkänningsfaktorn är hög.

Tack Jessica för en underbar läsning! Finns det mer saker du skrivit som finns på nätet? (Förutom på bloggen då…)

När Bolaño charmar och förför mig sitter Atwood bredvid och tittar på

>För några dagar sedan var jag mitt uppe i Atwoods Oryx & Crake, och jag gick helt in i boken. Blev helt uppslukad och såld och ville gotta ner mig i postapokalyptiska böcker. Sedan när jag åkte iväg kände jag av någon anledning för att börja läsa någon ny bok. (Jag brukar bara läsa en bok åt gången annars.) Jag började då i De vilda detektiverna av Bolaño, och nu kan jag inte lägga den ifrån mig. Jag älskar Roberto Bolaño! Det är sorgligt att han inte har skrivit många många fler böcker. 2666 finns ju också, och den verkar också hur bra som helst (fast jag väntar till den kommer på pocket) men sedan då? Jag vill ha mer!

Så nu sitter jag nyförälskad i Bolaño och stackars Atwood ligger bortglömd vid sidan av. Har inte ens gett henne ett ögonkast på flera dagar. Inte ägnat henne en tanke knappt. Det står skrämmande klart att jag kommer läsa De vilda detektiverna till den är slut, och sedan får jag läsa ut Oryx & Crake. Så här blir det alltid när jag ska läsa flera böcker samtidigt. Jag läser inte flera böcker samtidigt, utan jag läser en och så får den andra vänta. Jag förstår inte det här med parallelläsning. Jag vill, men kan verkligen inte. Vad är knepet? Hur gör man? Tycker synd om Atwood ju.

Ett ögonblick av lycka

Igår fick jag ett paket på posten.

Ett paket av den bästa sorten.

Det innehöll:

Ett enda ögonblick av Harlan Coben.

Tack Cicci!

God morgon!

Tror det vankas regn idag.

Det skulle passa mig perfekt.
Bolaño är en underbar författare.
Han och kaffe är allt jag behöver idag 🙂