Syskonen Catherine och Rob bor på landet i ett stort, men förfallet, hus med deras morfar. Morfadern flyttade in i huset när deras mamma var liten. Han kom med flickan i armarna, och vad som hände innan det vet de inte. Inte så mycket om vad som hände efter det heller. Mamman och pappan är inte längre en del av deras liv. Under boken kommer det fram mer och mer vad som har hänt med föräldrarna och varför de inte längre är en del av sina barns liv. Boken utspelar sig under upptrappningen av det första världskriget, som gör sig mer och mer påtagligt i vardagen. Catherine är huvudpersonen i boken, och hon kämpar med sin vardag och sitt förflutna, men även familjens förflutna.
Det här är den första vinnaren av Baileys Women’s Prize for Fiction (1996), och det var så jag först hörde om den här boken. När jag sedan såg omslaget fängslade det verkligen mig, och jag köpte den 2011. Jag har gått och tittat på den och ‘sparat’ den i fem år, men nu kände jag för att ta upp den och börja läsa. Det är jag glad att jag gjorde!
A spell of winter är precis som jag trodde att den skulle vara, men samtidigt ingenting som jag trodde att den skulle vara. Stämningen i boken var precis som jag trodde, men handlingen var ingenting som jag hade föreställt mig.
(En liten SPOILER om handlingen här, som händer på sidan 104, om du inte vill veta någonting, fortsätt läsa efter nästa parentes.)
Så när Rob våldtar Catherine i hyddan blev jag förskräckt, förvånad och besviken. Det var något jag inte alls såg komma. Men jag kom genast att tänka på Into the forest av Jean Hegland (du kan läsa mer om vad jag tyckte här). Jag blev rädd att den här händelsen skulle vara en lösning på alla problem, och att det inte hade sin plats i historien, men oj blev mina farhågor inte infriade. Det blev en avgörande händelse för både Rob och Catherine, och när de sedan fortsätter och bildar ett slags förhållande får jag lite ont i magen. Jag undrar hur mycket Catherine egentligen VILL ha det här förhållandet, men med sin trassliga relation till sin pappa och bror, och tiden hon lever i känns det som att hon inte har något val.
(Nu är SPOILERN SLUT.)
Helen Dunmore skriver den här historien så bra, och jag är fängslad i Catherines klaustrofobiska värld. Det här var en väldigt speciell och fängslande läsupplevelse, som jag gillade starkt. Jag går fortfarande och tänker på Catherines öde och liv ibland, trots att jag läst ut den för några veckor sedan, och det om något är väl ett bra tecken på en riktigt bra bok?
Har du läst? Blev du lika förvånad som jag?
Originalets titel: A Spell of Winter
Författare: Helen Dunmore
Antal sidor: 313
Första utgivning: 1995
Förlag: Penguin
Första meningen: ”‘I saw an arm fall off a man once,’ said Kate.”
Vill du också läsa? Köp den hos till exempel bokus eller adlibris.
Påhittade nöjen 