Jag och James Frey

Igår tittade jag på det första programmet av två där Oprah intervjuar James Frey om all uppståndelse som blev dem emellan när det kom ut att hans bok inte var helt självupplevd. Den här intervjun äger rum flera år efter tumultet och jag blir otroligt fascinerad. Låter kanske lite konstigt, men jag gillar James Frey mycket mer efter att ha sett det programmet. Jag har del två osedd ännu, så efter den kanske jag kommer proklamera att jag är kär, vem vet?

I alla fall, jag tror vi alla känner till debatten, men jag hade en fråga som ekade i mitt huvud hela tiden. Exakt vad är det som inte ska vara sant? Om jag förstår det rätt är inte tandläkarscenen självupplevd (vilket är en otroligt stark scen, i alla fall i mitt tycke (och fortsätter vara det oavsett om den är självupplevd eller inte!)) men hur är det med allt annat? Hade han ett så allvarligt missbruk? Vad är sant och vad är inte sant? Men det här är frågor som jag tycker är kittlande. Samma känsla som när jag läste Grimsruds En dåre fri (läs mer om vad jag tyckte om den här) och Sittenfelds Presidentens hustru (läs mer om vad jag tyckte om den här).

Jag måste också säga att jag tycker USA har varit lite väl hårda mot Frey. Han tar på sig fullt ansvar, men samtidigt så lanserade han inte boken först som en biografi, utan som en roman, men inga förlag ville ge ut den som det. Om han däremot kunde säga att den var en memoar så skulle de kunna sälja den. Då gick han med på det, för han ville ju att hans bok skulle ges ut. När han skrev boken tänkte han inte på den som en memoar, utan han blandade sanning med fiktion som så många författare gör. Han menade även på att han inte hade någon respekt för genren memoarer då han menar att de flesta (om inte alla) förskönar, förvärrar, vrider och vänder på saker och personer och konversationer för att berätta en så bra berättelse som de bara kan. (Hear hear!) Men han säger inte ifrån sig något ansvar, han menar att i slutändan var det ändå han som gick med på det och därför bär han ansvaret för vad som hände.

En mycket intressant och sympatisk man verkar han vara den där Frey. Jag läste Tusen små bitar för lääääänge sedan, och jag tyckte det var en otroligt stark och känslomässig läsupplevelse. Köpte hem Min vän Leonard när den kom ut på pocket, men har inte läst den än (en riktig hyllvärmare) och har ingen bättre anledning för det än att jag aldrig varit riktigt sugen på den. Nyligen köpte jag hem Bright shiny morning, och den kommer jag definitivt snart läsa. Det tror jag kommer vara en bok helt i min smak! Final Testament of the Holy Bible är också en bok jag tror jag kommer gilla.

Vad har du för relation till James Frey?

Annons

Några bokinköp

Jag köpte lite böcker på second hand i förra veckan. Det var de här jag kom hem med:

• Mor gifter sig – Moa Martinson
• Diva – Monika Fagerholm
• Alla lyckliga familjer liknar varandra – Claes de Faire
• Kungens rosor – Moa Martinson

• Främlingen – Albert Camus
• Personliga pronomen – Daniel Sjölin

• Nattfjäril – Jessica Kolterjahn
• Siden sammet – Maria Lang

Moa Martinson har jag inte läst tidigare men länge velat, så det ser jag verkligen fram emot. Jag har tidigare läst Den amerikanska flickan (av Fagerholm) som jag blev kär i (läs mer här), så Diva kändes som ett självklart val. Ska bli spännande att läsa Sjölin. Likaså Camus. Det har skrivits en del om Kolterjahns Nattfjäril på olika bokbloggar, och den har jag velat läsa sedan jag först hörde talas om den. Det har även skrivits om de Faires bok som det ska bli spännande att se vad jag tycker om. Och till slut Maria Lang. Som hon hyllas. Vet inte om den här är en av hennes bättre, men jag ser fram emot att bekanta mig med hennes författarskap.

Känner ni söndagslugnet?

Är det bara jag som älskar söndagar? Lugnet efter helgen och innan den nya veckan drar igång. Idag är det extra mysigt då jag haft en mycket trevlig eftermiddag hemma hos mamma där det bjöds på ett stort, gott och hembakat adventsfika. Nu sitter jag hemma och läser bloggar och twittrar med blåsten som viner utanför knutarna och regnet som slår mot rutan. Snart ska jag tända lite ljus, äta skinkmacka (självklart gjord på julskinka!) och titta på tv. För söndagar är även en fin tv-dag. Eller vad säger ni om The Big Bang Theory, The Walking Dead, Pan Am och kanske lite Law & Order: SVU? Sedan ska jag självklart fortsätta läsa Stephen Kings 11/22/63. Den är så bra! Egentligen är det ett under att jag överhuvudtaget gör någonting annat på dagarna…

Ett klargörande

Jag har läst på några ställen om folk som missuppfattat mitt syfte på de gula korten. Min mening är inte att tysta ner någon. Inte heller att straffa någon för att de inte tycker som jag. Nej, de gula korten är givna av kärlek till Helena (och Bokbabbel) och Jessica, och de är givna med glimten i ögat. Ville bara klargöra det.

I rättvisans namn

Helena (Dark places) har skrivit ett helt inlägg på sin blogg där hon försöker bortförklara sitt gula kort. Lite sorgligt att läsa faktiskt. Ledsen Helena, kortet kvarstår.

Men jag är inte en mindre människa än att jag kan erkänna att ditt inlägg är väldigt välskrivet och roligt och jag är tacksam för responsen på mitt inlägg och din länkning!

Vill också tacka Bokbabbel (som åkte på ett gult kort i kommentarerna till inlägget där Helena fick sitt kort, och den enda hon har att tacka för det är just Helena!) för respons och länkning. Läs hennes inlägg här. Som hon dessutom skrivit när hon är sjuk. Hoppas du kryar på dig snart!

Tiden är nu kommen Jessica. Gult kort!

Jessica (Ord och inga visor), tack för att du påminde mig. (Japp, i det här fallet är du själv din största fiende!) Du har härmed tilldelats ett gult kort!

Här går man i godan tro och hör hyllningar på hyllningar om boken som kallas typ århundradets roman, bästa läsupplevelsen EVER osv. Nu är jag inte så naiv att jag därmed drar slutsatsen att jag kommer älska den på samma piedestalsättande nivå, men jag tror ju ändå att jag kommer att älska den. Att jag kommer få en fin läsaupplevelse utöver det vanliga. Glädjen när boken kommer ut som pocket på engelska (lite billigare än inbunden och mycket läsvänligare). Jag köper hem den snabbt och känner mig nöjd. Nu har jag den i min hand. Boken som Oprah hyllat och skrikit om. Nu är den min!

Och så kommer du Jessica. Glädjedödaren utan dess like! Och skriker ut på din blogg att Jonathan Franzen är naken. Totalsågar hela boken!!! Förstör min längtan och lust för boken såsom ingen annan har kunnat. 😦 Om jag fortfarande inte läst Freedom vid den här tiden nästa år, så vet ni vem ni ska skylla på!

Gult kort, Helena!

Helena (Dark places), du har blivit varnad med bokbloggarens gula kort! Man får faktiskt inte skriva sådana här icke-recensioner så långt innan vi vanliga dödliga bokbloggare kan få tag på boken. Det är emot reglerna.

Nu måste bara ni andra bokbloggare hjälpa mig. Två gula kort blir givetvis ett rött, men vad är straffet när man fått ett rött? Att vi inte kommer kommentera på hennes blogg på en vecka? Att vi ignorerar henne på twitter i en vecka? Att inte hålla med om NÅGONTING hon säger i en vecka? Hjälp mig! Det var svårare än jag trodde att komma på ett passande straff….

Jag och Stephen King

Det är en imponerande med lista med böcker han har skrivit den där King. Det är väl inte för inte han kallas ‘kingen’. Jag har långt ifrån läst alla, men jag hör att förvånansvärt många av dom håller en hög kvalitet.

Jag läste Lida för läääänge sedan när jag studerade i Göteborg. Jag gillade den väldigt mycket (vilket också är det enda jag kommer ihåg) och tänkte att jag skulle läsa fler av hans verk, men det tog en bra stund innan det blev av. Har nu på senare år tänkt att jag vill läsa om den. En av få böcker jag känner så med.

Nästa bok jag läste var Benrangel vilken jag älskade. En stark och komplett läsupplevelse. Läs gärna mer om vad jag tyckte här.

Sedan läste jag Det vilken jag har ganska blandade känslor till. Jag tyckte nog inte att den var så väldigt spännande, och slutet, ja, slutet var kasst! Ett antiklimax utan dess like! I övrigt, tänker framför allt på människoskildringarna av de sex huvudpersonerna som unga, och sedan som vuxna, var strålande! Läs gärna här mer om vad jag tyckte om boken (där står bland annat mer om vad jag tyckte om slutet).

Och nu läser jag alltså 11/22/63 (och som Metta på Böcker x 3 konstaterade; igår var det 11/22/11, häftigt ju!). Jag har stora förväntningar och gigantiska förhoppningar. Och när jag började läsa igår slogs jag av hur rolig kingen är. Det hade jag glömt. Han är otrolig på att få fram en sådan där mysig stämning, och man dras in i hans berättelser på en gång.

Men, och det finns ett men! Eller, det finns två, men jag tror de hänger ihop. Hans sexscener är förfärliga! Jag har skrivit lite om en i min recension om Det. Jag och Helena (Dark places) och Metta (böcker x 3) diskuterade igår hans sexscener på twitter, så om ni vill kan ni titta in där och läsa lite vad vi pratade om. Men något som jag känner hänger ännu tyngre över hans böcker är hans moderskomplex. Det är alltid en frånvarande mamma eller kvinna (gärna både och) och det känns allmänt som att hans kvinnosyn, ja, suger rent ut sagt. Är det bara jag som tror att de här två sakerna hänger ihop? (Hej Freud!)

I alla fall blir jag väldigt inspirerad när jag ser listan med verk King har producerat och jag kommer i framtiden att läsa många av dom. Och jag kan säga att jag är riktigt glad att jag har dom framför mig!

And so the story begins…

”I have never been what you’d call a crying man.”     (s. 1)

Ja, så börjar den.

11/22/63.

Och jag försvinner in i en läskoma…. NU!

Hör bara hur ditt hjärta bultar i mig – Bodil Malmsten

Det här är den första boken jag läst av Bodil Malmsten, och jag måste säga att jag är förälskad. Vilket öga hon har. Och vilket språk! Det hon skriver är tänkvärt, roligt, sorgligt, fyndigt och vardagligt. Allting i en underbar salig röra. Precis som livet.

”Jag kan inte dela din sorg;

den är odelbar, hel.

Jag är den skonade delen av dig.

Jag vill bara säga att vi är här.

Vi omger dig.

 

Innan och efteråt.

Det där ögonblicket innan.

Den där evigheten efteråt.”

 

(s. 172) (utdrag ur en dikt efter tsunamikatastrofen den 26 dec. 2004)

Det här är den första av hennes loggböcker och den har allt. Redan innan jag läste den här hade jag köpt den andra och tredje loggboken då jag anade att jag skulle gilla, och hjälp vad glad jag är nu att jag gjorde det!

”Att vara värd sin vikt i skuld.”    (s. 167)

 

Om du ännu inte har klivit in i Bodil Malmstens värld, gör det! Hon bloggar också. (Titta in och läs den här.) Bloggen är mycket läsvärd, men jag måste säga, att den här boken var en starkare läsupplevelse för mig. Jag kommer givetvis fortsätta läsa hennes loggböcker, men jag är också mycket nyfiken på någon av hennes ”vanliga” böcker, så det blir nog nästa steg i min och Bodils relation.

”Du måste ha ordning på dina papper när du dör.

För att de efterlevande inte ska bli generade.”   (s. 167)

 

Klicka er in hos bokus eller adlibris och köp Hör bara hur ditt hjärta bultar i mig.

Lussekatter och bokpepp

Igår bakade jag årets första lussekatter. Herregud vad gott det är! Det var så himla mysigt i morse att dricka kaffe i en av mina julmuggar som nu blivit aktiva igen och äta hemmabakade lussekatter. (Saffranet är för övrigt himla billigt i år, så det lär bli många lussekatter och annat smaskens gjort på saffran i år. Jag menar, 11.90 kr/påse! Har det varit så billigt något annat år?)

Jag fick ett sms igår (fredag) att mitt bokpaket innehållande Stephen Kings nya 11/22/63 är inlämnat till posten. Peppen på den!! Synd bara att det är helg nu, väntan blir så mycket längre då. Men på måndag eller kanske tisdag är den i mina händer och jag räknar med att börja läsa den direkt. Det är inte ofta jag gör så med böcker, jag brukar spara lite på karamellen plus att det ofta är annat som ska läsas först. Det är det väl i och för sig nu också, men ärligt talat struntar jag i det. Jag vill läsa 11/22/63 NU, och all annan läsning får vänta. Så är det bara. Ååå, kan inte helgen vara slut snart!? Känner mig som en treåring på julaftons morgon. Jag vill inte vänta en sekund till!

Ps. Ni missar väl inte att världscupen i längdskidor drar igång idag? Mysfaktorn på den! Ds.

Jag fullkomligt älskar bokbabbels listor!

Hon har gjort det igen! Drottningen på roliga och träffande listor bokbabbel har påtat ihop en lista på begrepp som används flitigt i bokbloggarsvängen. Perfekt för nya bloggare, så man vet vad folk syftar på, men det är också ett gott skratt för dom som redan vet vad begreppen betyder, så in och läs! Gillar speciellt hennes förklaring på bokbloggarens köpstopp 🙂

En liten lägesrapport

Idag har jag städat hela lägenheten, tvättat en massa kläder, rensat hela min garderob och slängt massor (vilken befriande känsla!), diskat min disk och korrläst en text åt min kära syster. Nu blir det lunch (fiskgratäng…mmm…) och sedan blir det en stor mugg te och några timmar i soffan med Monica Alis Brick lane. Ja, jag håller fortfarande på med den, har inte blivit någonting läst i helgen när det varit fars dag och allt ju. Just det, pappa fick en stor present och sedan ett litet bokpaket. Det innehöll Släke, Niceville och En dag. Hoppas han kommer gilla dom! Gav någon mer böcker till sin pappa i helgen?

När skruven dras åt framkallar många tankar och frågor

Jag läste Henry James bok När skruven dras åt för ett tag sedan. Jag har skrivit en liten recension på bloggen tidigare som ni kan läsa här. Men i det här inlägget skulle jag vilja diskutera vad det egentligen var som hände på Bly. Jag utfärdar härmed en spoilervarning för er som ännu inte läst boken.

När jag läste När skruven dras åt fick jag nog fler frågor än svar, vilket jag ibland gillar och ibland inte. Jag kan aldrig riktigt bestämma mig. Men sedan jag började blogga har jag märkt att jag har en större tendens att gilla otydliga slut/handlingar av den enkla anledningen att man då kan diskutera boken med andra. Det finns alltid någon mer själ som läst samma bok. Här är några frågor och funderingar jag hade om boken under och efter läsningen.

Hur tolkade du slutet? Dog pojken!? Varför? Hur dog han? Vad var det som gjorde att han dog? (De här frågorna snurrade runt i mitt huvud långt efter läsningen, ja, de gör det fortfarande, och trots att jag läste slutet om och om igen blev jag aldrig riktigt klokare.)

Vad ansåg du vara problemet på Bly? (Var det övernaturligt? Tidigare övergrepp på barnen? Eller, fanns det egentligen inga problem?)

Gick det att tolka det som hänt barnen innan guvernanten kom som något annat en sexuella övergrepp?

Fanns det något övernaturligt på Bly eller var allt i guvernantens huvud? (För det var ju aldrig någon annan som såg eller upplevde saker på det sätt hon gjorde. Hennes ”bevis” att barnen såg samma sak som hon gjorde var ju att de inte reagerade alls…)

Var barnen medvetna om det övernaturliga? Eller var det helt andra tankar de hade när de stack iväg från huset. (Jag menar, det är ju inte ovanligt att barn vill komma ifrån allting och bara smiter ut eller rymmer iväg.)

Jag hoppas att det är någon annan som läst boken som vill diskutera de här sakerna med mig. Det var länge sedan jag kände så här starkt att jag vill diskutera en bok.

Idag läser jag…

…Brick Lane av Monica Ali. Det är den första boken jag läser av henne, och jag är imponerad! Än så länge är den väldigt bra. Väldigt gripande. Så idag blir det nog inte många knop gjorda. Jag vill och ska läsa. Hoppas jag hinner läsa ut den innan världen går under (det är ju trots allt 11/11/11 idag).

Vad läser ni denna mystiska (dome?) dag?

När skruven dras åt – Henry James

rec. ex.

En ung guvernant anställs för att jobba på godset Bly som ligger på den engelska landsbygden. Där ska hon ta hand om två små föräldralösa barn som hon aldrig tidigare träffat. Hon kommer vara ansvarig för allt på gården då mannen som anställt henne inte bor där, och han har gett stränga order om att han inte vill höra ett ljud från någon av dem, de ska klara sig på egen hand. Men givetvis finns det även annan personal på godset som kommer hjälpa den unga guvernanten. När hon åker till godset funderar hon på vad hon har gett sig in på. Åka långt ut på landet för att bo där och ansvara för människor hon aldrig tidigare träffat. Men när hon kommer fram förskingras alla tvivel. Hon möter där mrs Grose, som ansvarar för tjänstefolket, och de finner direkt varandra och barnen, ja barnen, de är förtjusande! Men det dröjer inte länge förrens det börjar hända mystiska saker på Bly…

När skruven dras åt är inte längre än 152 sidor, men ändå tar den en bra stund att läsa. Den är skriven på ett sätt som kräver att man som läsare är uppmärksam, annars är det väldigt lätt att missa saker. Men jag kan garantera att jag missat en massa saker även om jag läst den sakta och bläddrat fram och tillbaka och läst om stycken lite då och då. Det är så mycket man själv får fylla i som läsare, man tvingas nästan till att läsa mellan raderna, och det går nog att tolka den här boken på hundratals sätt. Trots det har jag inte kommit på hur jag tolkar boken än.

Jag läste ut den för ett par dagar sedan, och jag funderar fortfarande på handlingen i stort, men kanske speciellt på slutet. Om jag fattade slutet. Jag är inte säker på att jag gjorde det. Å andra sidan, när det inte står någonting i klartext, kan man då missförstå? Då är väl alla tolkningar rätt? En sak vet jag med säkerhet, och det är att jag tyckte att boken var riktigt läskig vissa stunder!

Det här är en bok jag kommer vilja läsa mycket om. Se vad andra skrivit om den, och hur de uppfattar den. Det är en perfekt bok att läsa och sedan diskutera med andra. Det här var verkligen en intressant läsupplevelse och jag förstår att det är en klassiker. Den är välskriven, den är en bra berättelse och den är läskig och den är så mycket mycket mer. Perfekt att läsa nu på hösten, så pass på och läs! Så kan vi kanske diskutera den sedan, för jag känner att jag väldigt gärna skulle vilja diskutera den med någon eller några!

Köp boken på bokus eller adlibris.

Läs gärna andra som recenserat När skruven dras åt. Till exempel Kafka på jobbet och Det mörka tornet.

First thing first??

Jag skrev häromdagen ett inlägg om betydelsen den första boken jag läser av en viss författare har på min relation till hela dennes författarskap. Det fick mig att börja tänka. Jag lägger faktiskt ner ganska mycket tankearbete på vilken bok jag ska läsa först av en författare. Jag frågade till exempel för ett tag sedan er andra läsare/bokbloggare om jag skulle läsa Tillrättalägganden eller Freedom först av Jonathan Franzen. En annan författare jag går och funderar på vilken bok jag ska börja med är Sarah Waters.

På ett sätt gillar jag att läsa författarens första bok först (vilket jag ALLTID gör när det handlar om deckarserier och liknande), men ibland hör man att de inte är lika bra, eller att den kanske inte är bra alls. Eller så känner man helt enkelt inte för den. Det kan ändå få mig att tveka. Så pass att jag ibland tar upp en helt annan författare och skjuter fram problemet, vilket uppenbarligen bara bidrar till att jag har flera böcker av olika författare som ännu står olästa i hyllan bara för att jag inte kan bestämma mig om vilken jag ska läsa först…

Tänk vad många bra böcker man kan ha gått miste om!

Jessica på Ord och inga visor har idag skrivit inlägget Gillar jag en bok så är det en romans, med två kilar vi stadigt. Jag håller med i allt hon säger. Jag är precis likadan. Som nu när jag precis läst Den franske löjtnantens kvinna av John Fowles, som jag fullkomligt älskade, så vill jag läsa allt han har skrivit! Jag vill läsa allt, och jag kommer köpa på mig hans böcker, ganska snart om jag känner mig själv rätt.

Liksom Jessica är jag sedan ganska förlåtande om författaren råkar komma ut med en lite sämre bok, jag resonerar såsom hon, man kan ju inte vara på topp jämt. Men det här fick mig att fundera. Vad händer om man läser den här lite sämre boken först? Om det är ens första möte med författaren och man blir inte förälskad och nyfiken på mer och så missar man ett författarskap som man annars skulle ha kunnat älska. Undra hur många bra böcker man har gått miste om på det här sättet!?

Men här kommer en stor fördel med bokbloggandet in. När andra (som man har en liknande boksmak som) hyllar denne författares verk är det större chans att man ger författaren en andra chans. Men den där himlastormande underbara förälskelsen uteblir oftast då tyvärr, i och med det dåliga första intrycket.

Den franske löjtnantens kvinna – John Fowles

Sarah är en egendomlig kvinna (inte så egendomlig ur våra ögon sett, men sett ur den tidens ögon), hon är självständig, hon håller sig oftast för sig själv och har ett tragiskt förflutet som det pratas (skvallras) mycket om i Lyme Regis, denna engelska kuststad hon för tillfället bor i. Charles däremot, Charles är en ung adelsman som rest mycket i sina dagar, men som nu är förlovad med Ernestina. Han har slutat med sitt resande till andra länder och är beredd att slå sig ner på ett ställe. När Charles ser Sarah för första gången känner han en oförnekbar dragning till henne. Hon är inte som någon annan kvinna han tidigare träffat…

Rec. ex.

Det här är en fängslande berättelse som innehåller allt en bok ska och kan innehålla för att det ska bli en riktig höjdare. Fowles är en fantastisk berättare, och jag gillar att han i vissa delar av boken går ut från berättelsen och pratar direkt till oss läsare. Oftast gör han detta för att vi ska få en djupare förståelse i hur de sociala normerna såg ut i det viktorianska 1800-talets England, för att förstå vidden och djupet av de dilemman karaktärerna står inför. Jag måste också bara få nämna att boken har ett fantastiskt slut, vilket tyvärr inte alltid är fallet med den här typen av böcker. Men det här slutet. Jisses!

Det tog ett tag innan jag kom in i boken, men när jag väl gjorde det. Wow! När jag kommit in i den kunde jag inte sluta läsa. Det är därför jag har varit så dålig på att blogga de senaste dagarna, jag har ju läst! Den franske löjtnantens kvinna tog verkligen upp hela mig. Tankemässigt och känslomässigt. Det här är en fantastisk läsupplevelse. Å vilken kärlekshistoria! En av de bästa jag läst någonsin. Utan överdrift. Det är en av de bästa böckerna jag läst. Utan överdrift. Jag är typ kär i John Fowles. Okej, det var kanske en liten överdrift.. Det är mer korrekt att säga att jag är kär i den här boken. Det är den första jag läser av Fowles, men den är absolut inte den sista. Nu vill jag läsa ALLT han har skrivit. Hur kan det pratas så relativt lite om en sådan här fantastisk bok!? Att den här inte ens är den boken de flesta tänker på när de tänker på Fowles får mig att hissna. Är Illusionisten ännu bättre? Jag har svårt att tro det, men jag ser fram emot att ta reda på svaret.

Det känns fjuttigt, orden räcker inte till för vad jag kände när jag läste den här boken, så det jag lämnar er med är: Läs den! Läs den! Läs den! Det är ju också ett stort plus att den här utgåvan är så himla snygg, så passa på! In och köp NU på bokus eller adlibris!

Den här boken kommer sitta kvar i mig länge, länge. Som alla fantastiska böcker gör.