Ombyte förnöjer!?

Jag läser ju Fågeln som vrider upp världen och efter ca 600 sidor blev det en liten paus och jag har läst lite annat emellan. Idag var jag sugen på lite Murakami igen och började läsa. Problemet var att jag fick backa flera sidor för att komma på var jag var någonstans, men ändå retade det mig i flera sidor att jag inte längre kom ihåg vissa händelser (små händelser som hände för ett bra tag sedan, men ändå…). Jag kom inte riktigt in i handlingen. Så frustrerande. Det här är anledningen till att jag inte läser flera böcker samtidigt. En bok hamnar alltid i skymundan, jag glömmer detaljer och jag sitter där halvt irriterad. Men, efter tjugo sidor någonting var jag inne i den igen och det är jag glad för. Jag är nämligen väldigt förtjust i den här boken! Men en positiv sak är ändå att jag efter att ha varit lite trött på Fågeln, så är jag nu nymotiverad och stormförtjust igen. Så vid slutet på dagen är allt ändå som det ska…

Annons

Är ni med mig?

Jag sitter med en öl i handen och hejar på Sverige som ikväll spelar mot Moldavien.

Det kallar jag vardagslyx.

Idag läser jag…

… En hondjävuls liv och lustar av Fay Weldon och förhoppningsvis Fågeln som vrider upp världen av Haruki Murakami.

Jag har läst ganska länge på Fågeln som vrider upp världen nu, och jag har svikit mina egentliga riktlinjer att läsa en bok åt gången, men när jag köpte hem lite nya böcker kunde jag inte låta Anna Gavaldas En dag till skänks vara, utan jag läste den lite snabbt (och tyckte så här). Sedan blev jag väldans sugen på En hondjävuls liv och lustar. Började läsa och tyckte sådär de första 70-80 sidorna, men nu är den så rolig och bra så det blir inte av att jag tar upp Fågeln som vrider upp världen. Jag har till och med varit så dålig så jag har inte ens lyssnat på bokcirkeln i P1 än, eller på podcastarna av Kafka på jobbet, A fraction of the web och Illusionernas blogg.

Ni får inte misstolka mitt tycke om Fågeln. Jag älskar den boken, och det är en av de bättre jag läst. Det är bara det att när jag börjar läsa andra böcker samtidigt delas min uppmärksamhet och det blir ofta en bok som då kommer i skymundan, och i detta fallet blev det Fågeln. Synd, men sant.

Ja visst gör det ont – Karin Boye

Ja visst gör det ont när knoppar brister.

Varför skulle annars våren tveka?

Varför skulle all vår heta längtan

bindas i det frusna bitterbleka?

Höljet var ju knoppen hela vintern.

Vad är det för nytt, som tär och spränger?

ont för det som växer

                                                     och det som stänger.

Ja nog är det svårt när droppar faller.

Skälvande av ängslan tungt de hänger,

klamrar sig vid kvisten, sväller, glider –

tyngden drar dem neråt, hur de klänger.

Svårt att vara oviss, rädd och delad,

svårt att känna djupet dra och kalla,

ändå sitta kvar och bara darra –

svårt att vilja stanna

                                            och vilja falla.

Då, när det är värst och inget hjälper,

brister som i jubel trädets knoppar,

då, när ingen rädsla längre håller,

faller i ett glitter kvistens droppar,

glömmer att de skrämdes av det nya,

glömmer att de ängslades för färden –

känner en sekund sin största trygghet,

vilar i den tillit

                                        som skapar världen.

”Dä ska va’ gött å leva, annars kan dä kvetta…”

Mmm. En kall öl och en bok (Fey Weldons En hondjävuls liv och lustar) på min balkong med solen som värmer i ansiktet. Jag har haft en skön eftermiddag.

Det börjar bli dags för ”…och så levde de lyckliga i alla sina dagar…”

Okej, jag kanske inte har lika starka känslor som Åsa på Kafka på jobbet i ämnet, men jag är också lite trött på nyckelfågeln nu. Jag älskar boken, och jag älskar långa böcker, jag vill aldrig att bra böcker ska ta slut. MEN. Det är a figure of speech. Jag menar inte EGENTLIGEN att jag aldrig vill att boken ska ta slut. Några av de bästa böckerna jag har läst har ett slut. Men men, bara 200 sidor kvar nu…

En dag till skänks – Anna Gavalda

Det vankas bröllop i släkten. Garance åker dit med sin bror Simon och hans fru. På vägen hämtar de upp Lola. Skulle Vincent också vara med skulle hela syskonskaran vara samlad. Boken utspelar sig över två dagar, men det känns ändå som att man kommer karaktärerna nära.

Jag älskar Anna Gavalda, hon är en av mina favoriter. Men jag måste säga att jag tycker mer om hennes tjockare böcker. När man kommer karaktärerna riktigt nära, lär känna dom in på skinnet. Det här känns mer som en lång novell än en kort roman. Men missförstå mig rätt. Den här boken är bra och helt klart läsvärd. För vad är väl finare och mer frustrerande än relationen man har till sina syskon? Det är en väldigt enkel men ändå komplex relation som jag gillar att läsa om när det berättas så här fint.

Köp den hos bokus eller adlibris.

En ganska blandad kompott

Äntligen, äntligen, äntligen. Idag har äntligen mitt bokpaket kommit fram till mig efter en ovanligt krånglig leverans av posten eller bokus till mitt utlämningsställe, men nu är det i alla fall hemma. Jag tog en liten morgonpromenad i solen, och blåsten, men det blåste inte iskallt så det gjorde inte så mycket. Med en termosmugg fylld med kaffe i handen traskade jag iväg och hämtade ut mitt efterlängtade bokpaket som jag beställde förra måndagen då jag hade lite måndagstristess som jag ville råda bot på. De här böckerna är numera mina:

Döden skall du tåla – Karin Fossum

En dag till skänks – Anna Gavalda

Pansarhjärta – Jo Nesbø

Utrensning – Sofi Oksanen

De vilda detektiverna – Roberto Bolaño

Karin Fossum har jag läst en bok av innan och gillat. Anna Gavalda är en av mina favoriter, så självklart måste, MÅSTE jag ha hennes nya. Jo Nesbø har jag läst sex böcker av. Jag har läst hans böcker i ordning (förutom Frälsaren som jag läste först), och har Snömannen och nu Pansarhjärta här hemma som ännu är olästa, men nu börjar jag bli riktigt sugen på att läsa lite om Harry Hole snart igen. Sofi Oksanen har jag läst Baby Jane av tidigare (som jag skrivit lite om här) som jag gillade och nu börjar det bli dags för hennes hyllade och prisvinnande Utrensning. Och sist men inte mest Roberto Bolaño. Jag är väldigt sugen op hans 2666, men den är så tjock så jag tänkte vänta tills den kommer på pocket, men tills dess tänkte jag att jag skulle kunna läsa den här som också verkar väldigt bra.

Mina böcker kom alltså till slut, och slutet gott – allting gott.

Jag läser fortfarande Fågeln som vrider upp världen

Jag har inte hunnit läsa någonting i helgen, men annars håller jag fortfarande på med Murakamis Fågeln som vrider upp världen. Jag älskar den och läser ganska sakta och bara njuter. En alldeles underbar bok. Älskar att det finns så många mystiska saker och handlingar i boken, men att man ändå får en del svar på vägen, fast det leder bara till fler mystiska saker. Älskar när det är så. Berättelsen har ett driv framåt. Men samtidigt formulerar sig Murakami väldigt vackert och han skapar en speciell stämning som gör att jag inte vill lägga ifrån mig boken. Det känns tråkigt att boken kommer ta slut, men det känns bra att Murakami har skrivit många böcker som jag ännu inte har läst.

Tidningar och små spikar

Den här fina tidningskorghållaren (???) (det står totalt still i huvudet, har ingen aning om vad jag ska kalla denna fina upphängningstidningsmakapären…) har jag köpt idag. Jag har fyllt den med mina älskade Vi läser-nummer i övre facket och Filter i det undre och hängt den i köket. Nu är det bara att hålla tummarna för att den kommer orka hänga uppe. Jag hittade inga spikar i den storleken som jag kanske hade önskat, så det fick bli storlek mindre. Men men, håll tummarna för att jag inte vaknar av ett stort PANG inatt som sedan följs av en förstörd tidningshängare och många, många svordomar…

Vill bara säga en sak….

…jag gillar verkligen de nya pianisterna i Så ska det låta!

Veckan går i Murakamis och bra tv:s tecken

Det har varit lite lugnt med inläggsfrekvensen här på bloggen. Jag har inte haft något vettigt att skriva. Jag har dock läst många bloggar i veckan och kommenterat en del. Det är också roligt!

Annars har det varit en vecka (hittills i alla fall) då jag läser Murakamis Fågeln som vrider upp världen. Den är så. himla. bra.

I veckan har det också varit ett uppsving på tv-fronten. Äntligen går det massa bra på tv! (Fast då börjar jag i stället gräma mig för hur sjutton jag ska hinna se allt. Men det är ett betydligt mer angenämt problem.) Desperate housewives har dragit igång igen. Likaså Grey´s anatomy. Yeey! Blue bloods har visat sitt andra avsnitt. Den serien verkar för himla bra tycker jag. Off the map hade premiär igår. Ska se det avsnittet idag har jag tänkt. The event har börjat på sin andra säsong. Ja, listan goes on and on and on….

Jag går också och väntar på mitt bokpaket jag beställde i måndags när jag var lite måndagsdeppig. Hoppas det kommer innan helgen!

Nej, nu börjar det vankas frukost…

Citat ur Fågeln som vrider upp världen:

”Om vi människor vore odödliga, om vi skulle finnas kvar i all oändlighet utan att försvinna – inte åldras, utan bara leva vidare här i världen pigga och krya – tror du att vi skulle fundera så mycket som vi gör nu? Vi funderar ju på allt möjligt – filosofi, psykologi och logik. Religion. Litteratur. Kanske sådana komplicerade tankar och idéer inte skulle ha sett dagens ljus om inte döden hade existerat.”

Haruki Murakami, Fågeln som vrider upp världen, s.297

What’s a girl to do?

Det är måndag morgon. Det är grått och dimmigt ute, vilket påminner mer om höstväder än det efterlängtade vårvädret. Jag har tvättid (tråkigt!). Det är inget bra på tv. Min läslust har inte infunnit sig idag än (även om jag nu känner att den börjar pocka på uppmärksamhet). Vad gör man? Jag måste ju muntras upp. Jag vet! Jag beställer hem lite böcker! Jag fick ihop en fin liten bokbeställning som nu kommer hem till mig om 2-5 dagar inkl. en dags frakt. Plötsligt ser veckan lite ljusare ut.

En trevlig överraskning

Idag låg det två avier i mitt postfack.

Jag hade ingen aning om att det var rec.ex. på ingång.

rec.ex.

Nirvanaprojektet av Stefan Tegenfalk visste jag att jag skulle få, men jag visste inte när.

Den första boken i den här trilogin Vredens tid tyckte jag började väldigt lovande, men den tappade tyvärr på slutet. (Du kan läsa mer om vad jag tyckte om Vredens tid här.) Så nu håller jag tummarna för att denna den andra delen början starkt och håller hela vägen ut.

rec.ex.

Dom här böckerna av Fay Weldon var en total överraskning. Jag hade ingen aning om att jag skulle få dom, och jag blev jätteglad. Jag har inte läst något av Fay Weldon innan, och nu är jag så sugen. Böckerna är för övrigt jättefina! Förlaget hade inte kunnat skicka bättre böcker till mig. Det känns som precis den typen av böcker jag längtar efter att läsa just nu.

(Vad säger du pappa, är bilderna godkända??)

Tankar (mest frågor) jag har ett par hundra sidor in i Fågeln som vrider upp världen

Vad är det som har hänt med katten? Vem är den där granntjejen Mei Kasahara? Vilka är systrarna Malta och Kreta Kano, och vad vet dom egentligen? Hur mycket vet dom? Var är Toru Okadas fru Kumiko någonstans? Ja, frågorna är många. Jag älskar att boken är så välskriven. Språket är bra och boken har en härlig rytm. Mina tidigare funderingar är över. Jag kommer fortsätta att läsa i mitt tempo. Den här läsupplevelsen är underbar och jag vill faktiskt inte lägga ner boken nu utan jag vill fortsätta att läsa. Och då gör jag det.

VIKTIGT! Jag vill inte ha svar på någon av mina frågor. INGA svar. Inte ens ledtrådar.

Jimmy Smits briljerar i Dexter

Jimmy Smits.

Jag minns honom från På spaning i New York.

Jag älskade honom i Vita huset.

Jag älskar honom i Dexter.

Jag håller på att kolla igenom säsong 3 av Dexter för första gången, och även om jag redan älskade serien, blev den nu i säsong tre strået vassare. Jimmy Smits karaktär är underbar och tillför verkligen något extra till serien. Han är underbar. Jag älskar Jimmy Smits!

Läsa i takt eller inte. Det är frågan.

Jag läser just nu (som förhoppningsvis många andra också gör) Fågeln som vrider upp världen av Murakami. Jag har tänkt att jag ska följa Bokcirkeln i kulturradion och Kafka på jobbet kommer även hon göra en podcast (Yeey!).

Nu till mitt lilla dilemma. Jag har inte bestämt mig om jag ska läsa boken i ett svep eller om jag ska  hålla samma takt som bokcirklarna. Jag följde båda dessa bokcirklar när jag läste Jane Eyre, men där läste jag ut boken innan cirklarna började vilket gjorde att det kändes som om jag missade en del. Diskussionerna förlorade lite på att jag redan visste hur handlingen skulle fortsätta och sluta.

Men samtidigt, jag gillar inte att hålla på med flera böcker samtidigt och jag gillar verkligen Fågeln som vrider upp världen och är sugen på att bara läsa den och riktigt svepas med i historien…

Åsa, hur gör du? Har du läst hela boken när du spelar in? (Jag väntar tålmodigt (okej, kanske inte sååå tålmodigt…) på svar i diskussionen om We have always lived in the castle.) (Om någon annan har läst den får ni gärna också diskutera med mig. Det sker i kommentarerna till inlägget om recensionen jag skrev om boken.)

Hur gör ni andra med läsningen av Fågeln som vrider upp världen?

Påhittade nöjen fyller ett år

Ett helt år har jag bloggat redan. Det har varit roligare och mer givande än jag vågat hoppas på, och jag har hittat många fina bloggvänner. Jag är väldigt tacksam att min lilla blogg har läsare, och läsare som engagerar sig och kommenterar. Tack!

Mitt första inlägg hittar ni här. (SPOILER-varning på detta, mitt första inlägg!) Det handlar om tankar och någon liten fråga som jag hade när jag läste En halv gul sol av Chimamanda Ngozi Adichie. Jag fick aldrig riktigt svar på min undran, så om du har en teori, kommentera gärna.

Puss och kram och tack!

The Wire och Sons of Anarchy

Jag har nu inte mindre än två dvd-boxar hemma med tv-serier som jag ännu inte sett. The Wire och Sons of Anarchy. Jag har hört mycket gott om dom, och jag tror verkligen jag kommer gilla dom. Jag älskar att se på tv-serier så här. Tv-serie i boxar är underbart. Att dessutom inte ha sett serierna innan, och att bara kunna gotta ner sig i en serie, som om man gillar den sedan kan köpa hem fler säsonger av direkt, är det bästa!

Det är dags att jag vidgar mina vyer

Är det någon som har koll på bokbloggsvärlden utanför Sverige? Jag tänkte att jag skulle expandera mitt bloggläsande. Jag tänker främst på amerikanska och engelska bloggar. Bokbloggar. Det måste finnas massa av fina, intressanta och roliga bokbloggar som jag ännu inte har upptäckt. (Med tanke på att jag i nuläget inte läser en endaste…) Någon som kan ge ett tips om en bra sådan blogg? Eller vet hur man kan hitta till en?

Blunddockan – Jeffery Deaver

Daniel Pell sitter inne efter att ha mördat nästan en hel familj. Han dödade båda föräldrarna och två av de tre syskonen. Den tredje lilla tjejen låg och sov i sin säng, blev inte upptäckt av inkräktarna, och blev därmed kallad för Blunddockan.

Daniel Pell var ledare i Familjen, en liten sektliknande gruppering på Pell, tre tjejer och en kille till. Han har suttit i fängelse i nästan tio år när han rymmer från fängelset. Kathryn Dance startar jakten på Pell, men Pell flyr inte så långt han kan så fort han kan, nej, han håller sig kvar i området, så det handlar nu om att försöka ta reda på vad det är han har i kikaren.

Jag irriterade mig på vissa detaljer i boken, vilket jag vädrade här. När jag väl hade skrivit ner mina små irritationsmoment, så var de inte längre lika irriterande. (Jag gör en mental notering, det knepet kan komma till användning även till kommande böcker.)

Jag gillade verkligen den här boken! Jag var sugen på en riktig deckare, och mina behov blev väl bemötta. Speciellt de sista 200-250 sidorna. Jag var fast. Det var så spännande att jag inte kunde sluta läsa. Historien flyter på bra och det förekommer flera sköna vändningar, som sig bör i en deckare. Jag kommer definitivt att läsa fler böcker av Jeffery Deaver.

Du kan köpa den hos bokus.

Nu är det dags!

Jag är redo att bli hänförd.

Jag ska nu påbörja min första bok av Murakami. Spännande!

Hoppas, hoppas att jag kommer gilla honom lika mycket som jag tror att jag kommer göra.

Just nu läser jag…

… Blunddockan av Jeffery Deaver. Jag har läst ungefär halva och jag gillar verkligen boken och handlingen och karaktärerna. MEN. Ett par saker irriterar ihjäl mig!

Huvudkaraktären heter Kathryn Dance, och benämns hela tiden som Dance. Vilket känns trovärdigt när hon är på jobbet, hon är agent på CBI i Kalifornien, men det känns konstlat och irriterande när hon benämns som Dance när hon är hemma med sina barn. De kallas vid sina förnamn, men deras mamma som Dance. Usch!

En annan sak som retar mig är att det hela tiden är väldigt oklart vad vissa meningar syftar på. De grammatiska reglerna följs inte och ibland får jag läsa om några meningar ett par gånger för att förstå vad som syftas på. Ibland hjälper det inte, och då läser jag vidare utan att veta. Villket retar mig. Jag vet inte om detta beror på översättningen, det kan vara så. Hoppas det.

En tredje ooch sista grej är att Dance kan kallas Dance i en mening för att i nästa mening kallas Agenten. Typ: Dance visste inte vad han menade. Agenten ringde efter hjälp. Grrrr säger jag bara!

Grrrr!

Annars är boken faktiskt riktigt bra!

En liten lägesrapport

Det är mycket skidor som gäller nu. Skidor som tar tid från mitt läsande. Men det gör ingenting. VM är tillfälligt och otroligt roligt det också!

Jag vet att det tjatas mycket om den långa, långa vintern, men jag är så hjärtligt trött på den nu. Allt jag kunnat tänka på i två dagar nu är att det ska bli varmt och skönt så jag kan sitta på min balkong med massa blommor runt mig, en mugg kaffe i handen och en chick-lit framför ögonen. Mys!

Nu: skidor och kaffe. Inomhus.