Ombyte förnöjer!?

Jag läser ju Fågeln som vrider upp världen och efter ca 600 sidor blev det en liten paus och jag har läst lite annat emellan. Idag var jag sugen på lite Murakami igen och började läsa. Problemet var att jag fick backa flera sidor för att komma på var jag var någonstans, men ändå retade det mig i flera sidor att jag inte längre kom ihåg vissa händelser (små händelser som hände för ett bra tag sedan, men ändå…). Jag kom inte riktigt in i handlingen. Så frustrerande. Det här är anledningen till att jag inte läser flera böcker samtidigt. En bok hamnar alltid i skymundan, jag glömmer detaljer och jag sitter där halvt irriterad. Men, efter tjugo sidor någonting var jag inne i den igen och det är jag glad för. Jag är nämligen väldigt förtjust i den här boken! Men en positiv sak är ändå att jag efter att ha varit lite trött på Fågeln, så är jag nu nymotiverad och stormförtjust igen. Så vid slutet på dagen är allt ändå som det ska…

Idag läser jag…

… En hondjävuls liv och lustar av Fay Weldon och förhoppningsvis Fågeln som vrider upp världen av Haruki Murakami.

Jag har läst ganska länge på Fågeln som vrider upp världen nu, och jag har svikit mina egentliga riktlinjer att läsa en bok åt gången, men när jag köpte hem lite nya böcker kunde jag inte låta Anna Gavaldas En dag till skänks vara, utan jag läste den lite snabbt (och tyckte så här). Sedan blev jag väldans sugen på En hondjävuls liv och lustar. Började läsa och tyckte sådär de första 70-80 sidorna, men nu är den så rolig och bra så det blir inte av att jag tar upp Fågeln som vrider upp världen. Jag har till och med varit så dålig så jag har inte ens lyssnat på bokcirkeln i P1 än, eller på podcastarna av Kafka på jobbet, A fraction of the web och Illusionernas blogg.

Ni får inte misstolka mitt tycke om Fågeln. Jag älskar den boken, och det är en av de bättre jag läst. Det är bara det att när jag börjar läsa andra böcker samtidigt delas min uppmärksamhet och det blir ofta en bok som då kommer i skymundan, och i detta fallet blev det Fågeln. Synd, men sant.

Ja visst gör det ont – Karin Boye

Ja visst gör det ont när knoppar brister.
Varför skulle annars våren tveka?
Varför skulle all vår heta längtan
bindas i det frusna bitterbleka?
Höljet var ju knoppen hela vintern.
Vad är det för nytt, som tär och spränger?
ont för det som växer
                                                     och det som stänger.
Ja nog är det svårt när droppar faller.
Skälvande av ängslan tungt de hänger,
klamrar sig vid kvisten, sväller, glider –
tyngden drar dem neråt, hur de klänger.
Svårt att vara oviss, rädd och delad,
svårt att känna djupet dra och kalla,
ändå sitta kvar och bara darra –
svårt att vilja stanna
                                            och vilja falla.
Då, när det är värst och inget hjälper,
brister som i jubel trädets knoppar,
då, när ingen rädsla längre håller,
faller i ett glitter kvistens droppar,
glömmer att de skrämdes av det nya,
glömmer att de ängslades för färden –
känner en sekund sin största trygghet,
vilar i den tillit
                                        som skapar världen.

Det börjar bli dags för ”…och så levde de lyckliga i alla sina dagar…”

Okej, jag kanske inte har lika starka känslor som Åsa på Kafka på jobbet i ämnet, men jag är också lite trött på nyckelfågeln nu. Jag älskar boken, och jag älskar långa böcker, jag vill aldrig att bra böcker ska ta slut. MEN. Det är a figure of speech. Jag menar inte EGENTLIGEN att jag aldrig vill att boken ska ta slut. Några av de bästa böckerna jag har läst har ett slut. Men men, bara 200 sidor kvar nu…

En dag till skänks – Anna Gavalda

Det vankas bröllop i släkten. Garance åker dit med sin bror Simon och hans fru. På vägen hämtar de upp Lola. Skulle Vincent också vara med skulle hela syskonskaran vara samlad. Boken utspelar sig över två dagar, men det känns ändå som att man kommer karaktärerna nära.
Jag älskar Anna Gavalda, hon är en av mina favoriter. Men jag måste säga att jag tycker mer om hennes tjockare böcker. När man kommer karaktärerna riktigt nära, lär känna dom in på skinnet. Det här känns mer som en lång novell än en kort roman. Men missförstå mig rätt. Den här boken är bra och helt klart läsvärd. För vad är väl finare och mer frustrerande än relationen man har till sina syskon? Det är en väldigt enkel men ändå komplex relation som jag gillar att läsa om när det berättas så här fint.
Köp den hos bokus eller adlibris.