Mary och Anne är tvillingar som bor i ett litet samhälle som heter Vallda. Många personer ser dom som en person. De är väldigt lika i utseende, men deras personligheter är olika vilket gör att de kompletterar varandra och blir som ett. Sommarlovet kommer och de bestämmer sig för att åka till sin pappas lägenhet i Göteborg då han är på semester. Att komma ifrån sin mamma och få göra vad de vill en hel sommar. I staden träffar de Emilia, en vuxen person som även behandlar dom som vuxna och som lär dom att utveckla sina mediala talanger. De blir också medlemmar i en grupp hon leder där de ska försöka hitta en liten 5-årig flicka som försvunnit från sina föräldrar och har saknats i flera månader.
Kaninhjärta är en mycket fin berättelse. Så fin men samtidigt så hemsk. Att det här är en debut har jag många gånger svårt att förstå. Den är så välskriven och så… bra! Jag tycker att det som är mest intressant med boken är relationen tvillingarna emellan. Den känns så verklighetstrogen och äkta och ärlig. De växer upp och känner varandra utan och innan men så kommer den här sommaren, och den blir som en kil mellan dom. Anne känner också att Mary håller på att gå under, vilket hon gör allt hon kan för att förhindra.
Den här boken är dock så mycket mer än relationen tvillingarna emellan, den har också spänning i sig, vad har egentligen hänt med den lilla flickan? Och den har ett övernaturligt inslag. Men låt inte det skrämma dig! Ljungqvist får in det så bra i berättelsen så man tänker nästan inte på att det är övernaturligt, det känns bara… naturligt.
Kaninhjärta gick mig rakt in i hjärtat. Den slog an någonting i mig. Det är en mycket hjärtgripande resa Christin Ljungqvist tar oss med på, och jag tycker absolut att du ska följa med. Läs den!
Påhittade nöjen 