Shadow har snart avtjänat sitt tre år långa fängelsestraff, och allt han vill är att åka hem till sin fru. Men så får han beskedet att hon har dött i en olycka. Hans värld rasar och han har helt plötsligt ingenstans att ta vägen. Vad ska han göra nu? Då träffar han en man, Wednesday, som säger att en storm är på väg.
Ja, så börjar American gods. Det här är en bok jag länge velat läsa av en författare jag länge velat läsa. Jag visste ingenting om boken men hade ändå höga förväntningar och visste i stort sett innan jag läst att jag skulle älska. Och det gjorde jag verkligen. Gaiman skriver otroligt bra och handlingen är unik och fängslande.
Jag hade kanske fått ut ännu mer av boken om jag var lite mer insatt i asagudarna och andra gudar, men det är jag tyvärr inte. Missförstå mig rätt, boken är fortfarande fantastisk, men det känns som att jag där missade någonting. Att jag inte fick ut så mycket av läsupplevelsen som jag kunde ha fått.
Jag tycker det är väldigt intressant hur han skildrar alla gudarna. Speciellt de gamla, nästan bortglömda gudarna, i denna nya moderna värld. Jag älskar att han har så många sidohistorier, alla karaktärer man får träffa. Det känns nästan som många böcker i en, fast jag tycker inte att det blir stretigt eller ytligt. Tvärtom. Den är liksom total.
Gaiman skriver otroligt bra. Både fängslande och målande. Man är fast i texten, och det känns verkligen som att man är där med Shadow. Allting känns också väldigt trovärdigt, vilket är en konst i sig.
Neil Gaiman kan nu sålla sig till en av mina favoritförfattare, och American Gods kan sålla sig till en av mina absoluta favoriter.
Påhittade nöjen 