Bokbloggare mot rasism

Jag vet inte hur gammal jag var. Gick på mellanstadiet kanske. Min syster som är två år yngre än mig hade läst en bok som hon hade, som jag bara var TVUNGEN att läsa. Den hette Den gyllene stjärnan och var skriven av Lois Lowry. Jag vet inte om jag var så himla sugen egentligen, men i och med att hon var så tokig i den så började jag läsa i alla fall.

Jag minns att jag var (och är fortfarande) förtjust i omslaget. Jag kunde pausa i läsningen bara för att titta på framsidan, på tjejen med halsbandet, och fundera. Sär här såg omslaget ut på min systers bok:

20131220-221138.jpg

(Bilden är tagen från Mina Bibliotek, och ni kan läsa mer om boken och handlingen här på deras sida.)

Jag minns inte så himla mycket av handlingen, jag gör ofta inte det. Jag minns däremot känslan väldigt tydligt som jag har haft när jag läser boken. Och stämningen. Den handlar om två tjejer i min ålder ungefär (så gammal jag var då) som var bästa kompisar. När kriget kom blev allt helt plötsligt väldigt komplicerat då en av tjejerna var jude. Och halsbandet, jag minns så tydligt halsbandet. Jag minns även två scener väldigt tydligt i boken. Vill inte gå in på detaljer, men de gav mig en känsla av hur djupt orättlist livet kunde vara, men samtidigt att det verkligen finns hjältar. Känslan att rasismen är grymt orättvis sitter i mig än idag. Den kommer aldrig lämna mig.

Jag blev väldigt berörd av den här boken. Den påverkade mig. Jag tror att det var den första boken jag läste som utspelade sig under andra världskriget, och hur oförståeligt jag tyckte att det var. Rasismen var oförståelig då, och rasismen är oförståelig idag.

Den här boken lärde mig att vi alla kan göra någonting för att hjälpa, för att förändra. Så låt oss göra just det. Förändra.

#bokbloggaremotrasism #jagärintesverigedemokrat

Idag läser jag…

20131208-125111.jpg

… American gods av Neil Gaiman.

Jag är i mitten ungefär och jag älskar den så himla mycket! Det känns lite som en korsning mellan Paul Auster och Stephen King. Och är det någonting jag kan säga så är det att jag inte har en aning om vad som kommer hända. Love it!!

Vad läser ni idag?

När förväntningarna överträffas

Jag har varit lite rädd för att skriva det här inlägget, men har bestämt mig för att göra det ändå.

Jag skrev för några dagar sedan om förväntningar.

Jag är i allmänhet lite lite rädd för böcker som blivit tokhyllade och som jag tror att jag kommer älska. Den största känslan är förväntansfull, men det finns en liten röst som säger ‘tänk om du inte gillar’.

Jag löste ju nyligen Sharp objects och den har ju blivit tokhyllad av bokbloggare som jag brukar tycka samma som. Jag menar, Helena har ju till och med döpt sin blogg efter en b av författaren!

Just med den här boken var jag rätt övertygad om att jag skulle gilla, men jag hade ingen aning om hur mycket. Det finns ju fantastiska böcker, och så finns det FANTASTISKA böcker. Det hör är en FANTASTISK bok. Den tilltalade mig på alla plan.

Jag hoppas att det här inte ger någon som inte läst boken alltför höga förhoppningar, för det är aldrig bra. Men samtidigt är det här en av de böcker som jag känslomässigt berörts mest av, och jag hoppas att så många som möjlig läser den här boken.

Sometimes dreams come true!!

Sharp objects – Gillian Flynn

20131201-100940.jpg

Vad finns det att säga om en bok man älskar? Hur kommenterar man någonting som känns så perfekt? Orden känns så fjuttiga. De räcker inte till.

Jag började läsa den här boken för att jag drog igång min lilla läsutmaning Fem framtida favoriter. Boken har stått länge i hyllan och jag har sparat på den alldeles för länge. Eller, kanske alldeles lagom länge. Jag trodde att det här skulle bli en favorit, men jag trodde nog inte att jag skulle gilla den såhär mycket.

Det finns inte två tråkiga sidor i den här boken. Gillian Flynn skriver fantastiskt bra. Det är svårt att förstå att det här är hennes debut. Jag är på riktigt kär i Camille Preaker. Vilken fantastisk karaktär!

Om ni ännu inte läst boken tycker jag absolut att ni ska göra det NU!! (Men läs för guds skull inte på baksidan. Inte på den engelska versionen i alla fall, den förstör! Jag läste baksidetexten först efter jag läst boken, och blev upprörd. Den tar bort så mycket av boken tycker jag.)

Så nu återstår bara att klicka hem hennes andra böcker. Vilken känsla det är när man hittar en ny favoritförfattare, för det är hon verkligen, Gillian Flynn. Och den här boken handlar högt upp på min abstrakta ‘bästa böcker jag läst-lista’.