Mitt första rec.ex.

Jag har blivit kontaktad av Eva Wiklund som är författare och har skrivit boken Jag kommer sen… Hon undrade om jag var intresserad av ett rec.ex. och det är jag ju. Mitt första rec.ex.! Jag har inte frågat efter några innan, men när hon tog kontakt med mig och jag såg att den handlade om branden i Göteborg 1998 så blev jag nyfiken. Jag var själv tonåring då det brann och jag kommer ihåg hur otäckt och framför allt sorgligt jag tyckte att det var. Alla dessa människor, en del i samma ålder som jag, som var med om något så panikartat och hemskt. Jag tog det ganska hårt vet jag och tänkte att det kunde ju hänt mig och mina kompisar. Jag har ännu inte läst någon bok om branden, men nu, nu är det dags. Snart kommer boken hem och jag väntar snällt (om än otåligt!) vid min brevlåda.

Annonser

Bokbloggsjerka

I veckans bokbloggsjerka frågar Annika var jag helst läser någonstans.

Egentligen kan jag läsa nästan var som helst. Jag har alltid med mig en bok vart  jag än går. Även om jag vet att jag inte kommer få tillfälle att läsa. Men det är en sorts trygghet att ha en med sig. Man vet ju aldrig vad som händer. Även hemma går jag runt med boken.

Om jag är hemma kan jag sitta i min lilla gungstol jag har. Där sitter jag gärna om jag dricker kaffe eller te samtidigt som jag läser. Soffan är en favoritplats. Lite kuddar och en filt. Mysigt! Sängen är den andra favoritplatsen. Även där med flera kuddar, och med täcket som värmer.

Huvudsaken är nog egentligen att sitta eller ligga så jag har det skönt, så jag inte behöver tänka så mycket på omvärlden utan bara kan försvinna in i bokens värld.

Kallocain – Karin Boye

Den här underbara lilla boken handlar om kemisten Leo Kall som uppfinner Kallocainet. En vätska man sprutar in i blodet och som gör att man talar total sanning. Leo Kall bor med sin fru och sina tre barn i Kemistaden nr 4 i Världsstaten. Individen har här inget egenvärde, utan fungerar bara som en del i det stora hela, där det viktigaste av allt är Staten. Man måste vara beredd att ge staten sitt allt. Sitt slit, sin själ, sina barn. Inget för egen vinnings skull, och allt ska göras med ett leende på läpparna. Det enda människan har haft ifred är sina tankar, men inte nu längre. Nu när Kallocainet är uppfunnit kan staten få tillgång även till dem.

Boken börjar med ett förord av Jerker Virdborg som var väldigt fint och som tillförde mycket för min läsning och tolkning av boken. Han berättar om Karin Boyes resa till Sovjetunionen 1928 och hennes tankar under och efter resan, och hur den konventionella läsningen av boken är att se den som en politisk varning. En annan tolkning skriver Virdborg är att se boken utifrån att Boye genomgått psykoanalys och hennes kamp med att hon var bisexuell då homosexuella handlingar var straffbara i Sverige. Han skriver (på sidan IX):

”Hon övergav dock aldrig sin dröm om att det trots allt måste finnas en möjlighet att i humanismens namn möta andra människor utan rustning, utan förklädnader eller förställning.

Även i hennes roman finns en avgörande och besläktad motsättning: det värsta tänkbara hotet, det vill säga att Världsstatens polismakt med hjälp av kallocainet kommer att kunna läsa alla människors tankar, innebär också den underbarast tänkbara räddningen – ifall alla tillåts vara fullständigt uppriktiga behöver ingen längre vara rädd. Giftet och drogen är i själva verket en läkande medicin, ett serum. Och dystopin – en utopi.”

Och det är det här sista sättet han beskriver som berörde mig lite extra. Hela boken tänkte jag på just denna mening ”och dystopin – en utopi”. Jag gillar tanken, det är otroligt slående och ju mer jag läser, desto mer stämmer det.

Jag älskade den här boken! Språket är otroligt fint och den är spännande rakt igenom. När jag väl hade börjat läsa kunde jag inte sluta. En liten pärla, men ack så fin och framför allt; tänkvärd.

Det här var den andra boken jag läser i läsutmaningen Svenska klassiker.

Du kan köpa boken på bokus eller adlibris.

 

 

Bokgeografi – Mexiko

Jag jobbar mig ikapp i Lindas (på bloggen Enligt O) bokgeografi. Jag ligger nu bara en vecka efter, så jag börjar se ljuset i tunneln. Nu tittar jag närmare på Mexiko!

1. Berätta om en bok du läst som utspelar sig i Mexiko eller är skriven av en författare med anknytning dit.

Jag kommer inte på någon här, jag har googlat men hittar mest författare jag inte känner igen, och om någon bok jag läst utspelar sig i Mexiko, det gör det säkert, men jag kommer inte på någon…

2. Berätta om en författare som på något sätt har anknytning till Mexiko. Var så långsökt som du vill, men motivera gärna ditt val.

Okej, det här var inte ett lätt land. Jag väljer därför här en författare vars böcker jag inte läst, men jag har sett några filmer där han har skrivit manuset. Författaren är Guillermo Arriaga, och filmerna är 21 grams (av Alejandro González Iñárritu) och Babel (även den av Alejandro González Iñárritu). (21 grams har jag skrivit lite om här) Två filmer jag verkligen gillar!

3. Berätta om en bok av en författare som anknyter till Mexiko, som du inte läst, men är nyfiken på.

Nobelpristagaren Octavio Paz har jag inte läst. Jag vet inte så mycket om honom och hans författarskap, så jag vet inte om jag verkligen vill läsa honom för något annat skäl än att man vill läsa alla nobelprisvinnare (fast det aldrig kommer att ske).

Som en twistpåse – lite av varje

Igår hämtade jag ut det här bokpaketet med fem väldigt olika böcker i. Jag vill bara hugga in på en gång, men jag får faktiskt läsa färdigt de två jag håller på med först annars kommer det bara bli pannkaka av alltihopa.

Agnes Grey – Anne Brontë
Flickan med glasfötter – Ali Shaw
Villebråd – Richard Montanari
Yarden – Kristian Lundberg
Pennskaftet – Elin Wägner

Jag har läst Charlotte och Emily Brontë, så nu är det Anne kvar. Flickan med glasfötter och Yarden har jag läst många, många hyllande recensioner och inlägg om av andra bokbloggare, så nu när de kommit på pocket var det ju bara att slå till. Jag har längtat! Villebråd är den tredje romanen om Jessica Balzano och Kevin Byrne, och eftersom jag gillade de andra två klickade jag nu hem även den tredje. Kan vara lite mysigt nu till jul med lite spänning och mord. Elin Wägners Pennskaftet ska jag läsa till läsutmaningen Svenska klassiker.

Nu ska jag sätta mig och läsa lite, så jag snart kan börja läsa de här godbitarna 🙂

Vad smickrad jag blir

Nu har jag hittat ett till Cherry on Top Award som var till mig. Sara på bloggen En lärares andrum är den skyldiga. Tack Sara! Hon bollade tillbaka efter att jag gett henne awardet, och om jag inte hade anat en evighetscirkel hade jag gärna gett det till dig tillbaka igen! 🙂

Sara har en väldigt fin blogg med en fantastisk boksmak (samma som jag ;)) och har ni inte varit inne på hennes blogg tycker jag absolut att ni ska titta in där!

Det kan aldrig bli för mycket av det goda

Jag har fått awarden Cherry on Top igen. Den här gången av Zachan, vars blogg du hittar här. Jag har redan skrivit ett inlägg där jag skrivit mina författare och tipsat om fem andra bloggar, men jag vill ändå skriva ett inlägg och tacka Zachan för att hon gav priset till mig. Hon har en trevlig blogg med bra inlägg, och jag är med i hennes läsutmaning Svenska klassiker.

Jag erkänner att jag bara läst ut en av fyra, som jag tog på mig att läsa. Jag har satt ett slutdatum till jul, så nu börjar det bli dags att verkligen ta tag i den. För ett tag sedan läste jag Gösta Berlings saga av Selma Lagerlöf. Sedan har jag varit lite dålig på att läsa till den här utmaningen, men nu i helgen har jag börjat läsa Kallocain av Karin Boye. Sedan har jag tänkt att läsa Doktor Glas av Hjalmar Söderberg och en bok till som borde komma på posten nu i dagarna. (Snacka om cliffhanger!! Hahaha…)