Så, ni känner till min kärlek till mina olästa böcker. Vissa böcker jag har har stått olästa ganska länge. Vissa för att jag inte kännt för att läsa dom, och vissa för att jag tror att de är jättebra, och jag vill spara på dom. Vilket är så himla dumt! Jag gillar att ha vissa böcker/författare som jag tror jag kommer älska olästa. Att ha dom framför mig. Varför gör jag så? Böcker är ju till för att läsas! Och älskas! Och sedan, efteråt, när det nästan känns lite sorgligt att man har läst en sådan där svindlande bra bok, och man aldrig mer kommer ha den framför sig, finns ju faktiskt möjligheten att läsa den igen. Eller läsa någon av alla de andra tusentals och åter tusentals böcker som finns där ute, och oddsen säger att det kommer finnas några fler svindlande bra böcker där ute någonstans. Jag har ingen aning om vad det egentligen är jag väntar på!?
-
Följ
Följer
Har du redan ett WordPress.com-konto? Logga in nu.
Påhittade nöjen 
Som jag känner igen mig i det där. Jag har ett 50-tal (egna) olästa böcker i bokhyllan och om summan kryper ner under det sträcket blir jag stressad. Sjukt är nog det rätta namnet för ett sådant beteende 😉
Ja, något diagnosnummer är det nog på det… Tycker dock att 50 böcker låter ganska lite. Inget överväldigande. Du klarar dig nog undan med en mild diagnos 😉
Jag är också en sådan som väntar.. och ibland undrar varför 😛
Men en tanke är att jag tror att jag vill låta hypen lägga sig och sänka förväntningarna, allt för att försöka hitta rätt timing – så att läsupplevelsen ska bli maximal och rätt och alldeles underbar för just mig 🙂
Det ligger någonting i det du säger, samtidigt brukar jag tröttna på en bok innan jag läst den om det pratas för mycket om den. I det fallet brukar jag gilla att läsa böckerna i ett tidigare stadium, så kan man själv vara en av dom som tjatar och gnatar om hur bra boken är 😉 Annars får man som du säga vänta tills diskussionerna lagt sig och vänta på att lusten för boken ska komma tillbaka igen. Men jag vet inte om det är hela sanningen i mitt fall… hm…