We have always lived in the castle – Shirley Jackson

Merricat bor med sin syster Constance och sin farbror Julian i det hus där deras familj har bott flera generationer tillbaka. Men nu finns det inga fler familjemedlemmar. De är alla döda.

Mer vill jag inte gå in på handlingen. Jag visste inget om boken när jag började läsa den, och det är jag gladare än någonsin att jag inte gjorde. Däremot önskar jag nu efter att jag läst boken att jag hade någon att diskutera den med. Det finns så många frågetecken som ploppar upp i mitt huvud hela tiden.

Boken lämnar många saker väldigt öppna, och jag vet inte vad jag tycker om det. Jag gillar det, men samtidigt önskar jag att det inte var riktigt så många lösa trådar. Det är det som skulle vara intressant att diskutera med någon annan, alla dessa lösa trådar.

Jag gillar boken. Jag gillar den starkt. Men jag ÄLSKAR den inte. Jag är dock väldigt glad att jag läst den, och jag tror att det här är en sådan bok som kommer växa med tiden. Så ge mig ett tag så kanske jag hyllar den sedan. Det är faktiskt väldigt troligt att jag kommer göra det. Mycket möjligt. Nästan givet.

Om du vill läsa mer om handlingen kan du göra det i recensionerna till denna boken hos till exempel Kafka på jobbet, Dark places och Bokstävlarna.

Du kan köpa den hos bokus eller adlibris.

Helgens bokinköp

Jag har alltså shoppat lite böcker i helgen. Vad tycks?
Den perfekte mannen – Sheila O’Flanagan
Mordet i Eiffeltornet – Claude Izner
Slutet på mr. Y – Scarlett Thomas
Rosornas arv – Leila Meacham
Själens osaliga längtan – Audrey Niffenegger
Bitter Chocolate – Lesley Lokko

En bok är ingen bok

Okej, nu får ni vara snälla mot mig, ty jag har syndat. Jag har idag, tre dagar efter mitt inlägg om att jag inte är sugen på bokrean, gjort just det. Handlat på bokrean. Men! Bara en endaste liten bok. En engelsk pocket för 39 kronor. Så man kan ju knappast säga att jag köpte den, utan snarare att jag nästan fick den. Och det var bara den enda. Jag köpte fler böcker, även det pocketar, fast på svenska men de var till fullpris. Men i mitt försvar (ett till) kan man ju knappast kalla en ynka liten pocket att shoppa loss. Så jag håller fast vid mitt tidigare uttalande; jag har inte varit sugen på bokrean i år, och jag har inte shoppat loss på den…

Ovärdig bokbloggare?!

Idag känner jag mig som en ovärdig bokbloggare. Är jag ensam om att inte köpa loss på bokrean i år? Jag har köpt andra böcker nyligen som jag trånat efter, men har inte hittat något jag verkligen vill ha (som jag inte redan har) på bokrean. Det hjälper nog att jag inte går till en fysisk boklåda, då hade det varit svårt att gå därifrån tomhänt, men jag känner inget sug att gå dit i år. Är jag ensam om detta?

Tidsresenärens hustru – Audrey Niffenegger

Clare är en konstnär med stort lockigt rött hår. Henry är åtta år äldre än Clare, har svart hår, jobbar som biblotekarie och reser ofrivilligt och okontrollerbart i tiden.

Jag har redan hyllat Audrey Niffenegger, och jag kommer göra det ännu en gång. Jag älskar den här boken. Mest av allt älskar jag stämningen och karaktärerna. Clare och Henry. Men missuppfatta mig inte, de är inte perfekta! Ibland blir jag irriterad och frustrerad på dom, men det går över ganska snabbt igen. Niffenegger skriver en trovärdig historia, och det här med att Henry förflyttar sig i tiden känns helt naturligt. Hon målar upp en fantastisk kärlekshistoria. Den känns ärlig och äkta och naken.

(SPOILER) En liten spoiler och ett litet men (okej, två) i min hyllning:
Jag är verkligen inte förtjust i att Clare och Henry har sex första gången när Henry är 41 och Clare är 18. Usch, jag tyckte det kändes obehagligt. Och det var inte nödvändigt för historien heller. Snarare hade det passat bättre in om Clare hade fått vänta lite till. Det är för övrigt den andra, och sista, grejen jag irriterade mig på. Att hon väntar och väntar på Henry medans han är ute och ja, …. umgås med andra tjejer… (ni fattar). Jag vet, jag vet, det finns förmildrande omständigheter, men jag irriterar mig i alla fall på att hon är så passiv medans han är så aktiv. (SLUT SPOILER)

Men låt nu inte mina små men avstå någon från att läsa den här boken. För den är underbar! En komplett bok. Den typen av bok som jag älskar och njuter av. Man får följa Clare och Henry stora delar av sina liv, och man kommer dom nära och Niffenegger skriver snyggt. Man vill hela tiden veta hur det ska gå för dom, då de i olika stadier i sina liv och sitt förhållande står för olika utmaningar. Jag förstår nu (äntligen) vad alla andra ser i Audrey Niffenegger, och jag lovar, jag kommer absolut läsa fler böcker av henne. Antagligen alla hon skrivit/kommer skriva. Så bra är hon!

Köp boken hos bokus eller adlibris.

Vem är det som bestämmer?

Okej, kom in på bland annat baksidetexter i mitt förra inlägg och om att jag inte brukar läsa dom. De avslöjar ju så ofta (nästan alltid) (okej, alltid) mer än vad jag vill veta innan jag själv läser boken. Hur vet du det undrar ni? Jo, för att jag har irriterat mig på det i flera år, och nu, bara för att liksom se om min teori stämmer, brukar jag läsa baksidan efter att jag läst ut boken, men jag blir irriterad i alla fall. Jag har ju klarat mig, men inte de andra som läser baksidan innan de läst boken.

I alla fall skrev Eli (från bloggen Eli läser och skriver) i kommentarerna att hon tycker att det verkar som att de som skriver baksidetexten ibland inte har läst boken, för den ger fel bild av boken. Jag kan inte annat än att hålla med!

Så nu till min fråga; Vad tycker författarna om texterna som skrivs där bak på sina böcker? Har de godkänt texten? För de kan väl inte tycka om att läsupplevelsen av en bok de lagt ner så många timmar och så mycket slit på och hela sina hjärtan i helt förstörs på grund av femton rader där bak!??

Förväntningar

Ibland kan det vara svårt när man ska börja läsa en bok som är väldigt omtalad och omskriven. Den kanske är hyllad eller sågad, det spelar i det här sammanhanget mindre roll. Ganska ofta läser jag att folk blir besvikna när de läser en väldigt hypad bok, för att den inte var lika bra som de hade trott/hoppats. Jag är verkligen inte immun mot de här händelseförloppen, men en sak som jag tror har räddat mig några gånger är att jag inte gillar att läsa för mycket om vad boken handlar om innan jag läst den.

Varken recensioner eller baksidan på böckerna läser jag speciellt noga innan jag själv läst boken. Jag läser gärna vad folk har tyckt om boken, men jag läser inte gärna om själva handlingen. Om man inte vet så mycket om handlingen, utan bara vet att den är älskad blir inte jag lika lätt besviken i och med att jag inte vet vad som väntar mig rent händelsemässigt i boken. Jag skummar halva baksidan av boken när jag köper den (om jag inte redan vet att jag ska köpa den) men sedan kastar jag mig in i boken med huvudet före. Jag älskar känslan av att börja läsa en bok och inte veta alls vad som komma skall. Att inte veta hur handlingen kommer vara eller vad det kommer vara fokus på. Att inte veta någonting om karaktärerna jag kommer lära känna. En underbar känsla! Och ett stort plus är att jag aldrig tröttnar på handlingen i en bok innan jag läst den!

Varför jag gör så här undrar ni? Efter år av irritation och förbannelse över de som skriver baksidetexten på böckerna, där de alldeles för ofta avslöjar alldeles för mycket. Jag läste en bok och mitt fokus låg på hur långt i boken jag hann komma tills allt hade hänt som stod på baksidan. Det pågick i några år, sedan sa jag till mig själv att nu får det bli ett slut på det här, och den enda lösningen jag kunde komma på var att inte läsa hela baksidetexten. Jag läser nu för tiden bara första halvan kanske, och inte ens den speciellt noga. Jag bara skummar lite. Det fungerar för mig! Jag är inte alls lika irriterad längre 😉

Min dag, än så länge

Jag har varit vaken typ hela natten, så idag blir det inte många knop gjorda. Jag är inne på fjärde muggen kaffe (inte så farligt ändå!) har dock inte ätit så himla mycket än. Vilken tur att jag köpte The Big Bang Theory säsong 3 igår. Det har varit perfekt att beta av lite avsnitt på den och få skratta lite. Inatt satt jag uppe och läste ikapp mig på google reader. Läsa bok gör jag också idag, men inte just nu, för nu är det skidor på tv:n. Både på längden och utför. Mys!

Alldeles, alldeles underbar!

Det är konstigt det här med förväntningar ibland. Jag vet inte vad jag hade väntat mig när jag började läsa Tidsresenärens hustru, men jag hade ju hört många lovord, och jag trodde det skulle vara en bok jag skulle gilla. Det är veckans underdrift! Jag älskar den här boken. Den är ju helt fantastisk. Idag har jag spenderat flera timmar med Clare och Henry och jag har befunnit mig där, med dom. Boken känns äkta och ärlig, inte riktigt så rosenskimrande som jag var rädd att den skulle vara. Jag börjar redan nu sjunga med i hyllningskören för Audrey Niffenegger trots att jag ännu bara läst en halv bok av henne…

Äntligen!!

Det här bokpaketet var efterlängtat kan jag lova! Här finns det lite av varje att sätta tänderna i. Jag har inte ställt in dom i bokhyllan än, jag vill ha dom framme och titta på dom, känna på dom. Just nu håller jag på med en annan bok, men sedan ska jag hugga in på den här högen. Tror jag vill börja med Shirley Jacksons We have always lived in the castle. Speciellt efter att jag läst den här recensionen inne hos Kafka på jobbet kände jag att den här boken måste jag läsa, och det nu! Så, tack Åsa för inspirationen!

Long lost – Harlan Coben

Det här är den andra boken jag läser av Harlan Coben. Tidigare har jag läst Borta för alltid, så det här är min första bok om Myron Bolitar. Plus att den här läste jag på engelska, vilket jag är glad att jag gjorde. Jag satt och småskrattade lite hela tiden, vilket jag inte minns att jag gjorde i Borta för alltid.

Myron Bolitar får ett samtal av Terese Collins, som han inte hört något av på flera år, där hon ber honom komma till Paris. Hon behöver hjälp. Myron hjälper henne, men det är en trasslig historia som tar många vändningar.

Det är en av de sakerna jag verkligen gillar med Harlan Coben, att det händer saker hela tiden, men det känns inte konstlat eller påtvingat. Jag slukade den här boken och hade svårt att lägga den ifrån mig. Det var så spännande. Och flera intressanta händelseutvecklingar. Jag har några fler olästa böcker av Coben här hemma på svenska, men sedan kommer jag köpa hans böcker på engelska i fortsättningen. Det känns som om man missar en del när man läser honom på svenska. Men, det är bättre att läsa honom på svenska än att inte läsa honom alls. Jag gillar Harlan Coben. Mycket!

Du kan köpa boken hos bokus eller adlibris.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Bokfrågornas ABC – del 29

Jag är nu framme vid slutet av alfabetet i Enligts O:s bokfrågornas ABC, så här kommer mina svar på bokstaven Ö.

1. Berätta om en bok medövernaturliga inslag.

Offerrit av Johannes Källström. En spännande bok där man hela tiden vet vem skurken är, men vad är det de gör egentligen? Och varför gör de det? Jag har skrivit mer om den här.

2. Berätta om en bok som innehåller en viktig överenskommelse.

I Det av Stephen King ingår huvudpersonerna en överrenskommelse att de ska komma tillbaka och kämpa mot Det om Det inte är dött. Boken är bra till viss del, men jag var ganska upprörd efter att jag läst ut den

3. Berätta om en bok som innehåller en rejäl överraskning.

Jag läste min första bok av Harlan Coben i våras och jag älskade den. Jag läste Borta för alltid och boken tog många vändningar, och jag kunde bara inte sluta läsa!

4. Vilka tre böcker står överst på din önskelista?

Nyligen fick jag hem ett väldigt efterlängtat bokpaket med många böcker jag länge trånat efter. Ännu ett sådant paket är på posten just nu, på väg hem till mig (antagligen kommer det idag, yeey!). Men, på gott och ont, önskelistan bara växer och växer oberoende av hur många böcker man köper! Jag skulle till exempel gärna vilja ha 2666 av Roberto Bolaño, Freedom av Jonathan Franzen och Suitable boy av Vikram Seth.

Min helg på kusten

Nu har jag kommit hem efter en helg på västkusten. Visst är det fint? Älskar miljön där. Och den här tiden på året är allt så lugnt och skönt. Jag vet att det ser varmt ut på kortet, men det var så kallt så kallt och blåsigt, så jag hoppade ur bilen tog några kort på den här utsikten, och sedan in i bilen igen. Vi åt fisk (vad annars?) och mös vid en brasa inne både på kvällen och på morgonen. Så mysigt! Det blev inte så mycket läsande som jag trott, men vad gör väl det egentligen? Jag har hunnit börja i Tidresenärens hustru, men inte kommit in i den på riktigt än. Ska läsa nu efter frukosten en lite längre stund, så jag verkligen kommer in i den. Nu, blir det frukost och kaffe!

Valet och kvalet

Imorgon åker jag till västkusten och hälsar på. I två dagar. Men, hemska tanke att man inte skulle ha med sig tillräckligt mycket att läsa. Så idag väljer jag (överambitiöst) ut vilka böcker jag ska ha med mig. Jag väljer mellan Kärlekens historia av Nicole Krauss, Den glömda trädgården av Kate Morton, Kyssa sammet av Sarah Waters, Fågeln som vrider upp världen av Haruki Murakami, Presidentens hustru av Curtis Sittenfeld och slutligen Tidsresenärens hustru av Audrey Niffenegger. Hjälp mig gärna! Vilka tycker ni att jag ska ta med mig?

Bokfrågornas ABC – del 28

Jag har kommit från Enligt O:s Bokfrågornas ABC lite. Vilket är synd, så jag nästan är klar. Så nu tar jag mig i kragen och svarar idag på frågorna till bokstaven Ä.

1. Berätta om en bok som beskriver ett riktigt lyckligt, konstigt, hemskt eller kanske tråkigt äktenskap.

Mina första tankar här går till Hjalmar Söderbergs Doktor Glas, du kan läsa mer om vad jag tycker om den här. I den beskrivs ett olyckligt äktenskap och där doktor Glas hamnar i fokus, trots att det inte är hans äktenskap.

2. Ärlighet varar längst brukar det heta. Vilken bok tycker du om som tar upp ärlighet eller bristen därpå?

Mina tankar dras igen till Doktor Glas och ovan nämnda äktenskap, men det svaret blir kanske lite tråkigt. En sak jag kan irritera mig på i böcker är när karaktärerna ljuger, av ingen anledning alls, mer än att de hamnar i olika olyckliga situationer efteråt som så enkelt hade kunnat förhindras. Det gör mig irriterad! Det känns inte trovärdigt. Alls.

3. Vilken bok är den ultimata äventyrsboken?

Här går mina tankar till böcker jag ännu inte läst, men som känns som att de passa in här. Typ En världsomsegling under havet av Jules Verne, eller hans Jorden runt på 80 dagar.

4. Änglar finns dom? Har du läst någon bra bok där änglar förekommer?

Neej, det tror jag inte att jag har….

5. Vilken är den äckligaste boken du läst?

Vad svårt. Det borde ju vara någon deckare av något slag. Eller skräck av något slag. Jag är inte så äckelmagad när det kommer till böcker, så jag kommer inte på någon som sticker ut här, tråkigt nog.

Just nu läser jag…

…på engelska! Jag började tänka på det i höstas, att jag skulle börja nöjesläsa på engelska. Jag skrev om det här på bloggen, och diskuterade några av fördelarna. Sedan gick det en tid och det blev liksom aldrig av, så jag lät det bli ett läslöfte inför 2011. Och det gjorde nog susen, för nu har jag äntligen tagit tag i det, och låt mig säga, det var inte alls så svårt jag hade tänkt mig att det skulle vara. Det går snabbare än vad jag trodde, och jag blir inte alls irriterad om det är något ord jag inte förstår. Jag lyckades ta upp en väldigt bra bok att börja med, då den inte är så språkligt avancerad, det är mycket dialoger och den är spännande, så jag fastnar i boken och handlingen och glömmer efter en stund att jag läser på engelska, så yeey!

Pust!

Jag vet inte hur det här blev. Har suttit längre stund än vad jag egentligen hade tålamod till med att sitta med min header (tror jag det heter). Jag vill egentligen ha bilden bredare och lägre, men då ser det ju helt konstigt ut. Jag vet inte hur man får till det så där snyggt. Jaja, jag är hyfsat nöjd och det får vara så här ett tag nu. Tycker det ger lite mer färg till sidan. Eller, vad säger ni? Ska bilden bort? Var det bättre innan? Och jag vet att den är lite suddig. Man blir nästan yr, så mitt tips; se inte direkt in i den 😉

(Jag kommer ändra på den, jag vill inte ha det så här, men jag orkar verkligen inte just nu…)

Uppdatering:Okej jag satt en liten stund till, men inte med den j***ans bilden, utan med designen på bloggen med sidor och liknande. Nu blev det lite bättre faktiskt. Önskar bara att jag enkelt kunde ändra kanterna på bilden, det ser så pålagt ut… Skulle vara snyggt med en liten kant eller så som det är när jag lägger in bilder i mina inlägg, men nu menar jag allvar: det får bli en annan gång!

Varför, åh varför?

Nu har jag gått och irriterat mig på det här ett tag, och tänkte att någon annan klokare människa kanske kan hjälpa mig att förstå det här. Varför, varför, varför är böcker skrivna på engelska dyrare att köpa än svenska översättningar i Sverige? Jag kan verkligen inte förstå det!? Jag menar, de engelskspråkiga trycks ju antagligen i betydelsefullt fler exemplar (villket borde göra den delen billigare). Plus att de svenska böckerna är ju översatta, vilket borde lägga på en del på kostnaden. Eller? Visst, frakten tillkommer, men det är faktiskt inte så dyrt att frakta böcker så det borde kosta så mycket mer… Jag förstår inte…

Easter parade – Richard Yates

Jag älskar Easter parade. Jag älskar boken, jag älskar omslaget, jag älskar titeln, men mest av allt älskar jag Emily Grimes!

När Emily och Sarah Grimes är barn skiljer sig deras föräldrar (1930). De växer upp med sin mamma Pookie som är väldigt mån om hur man uppfattas utåt sett, att man har stil. Emilys och Sarahs liv tar i vuxen ålder två väldigt olika riktningar, och vi får följa syskonen genom livet genom Emilys ögon. Mer vill jag inte berätta, utan uppmanar er i stället att läsa den här boken!

Vad befriande det är att läsa en bok där karaktärerna inte alltid vet precis vad man ska säga, och hur och när, och inte alltid agerar så korrekt. Det känns mera mänskligt på det här sättet. Ingen försköning, utan verkligheten, och det är nog det som gör det lättare för mig att identifiera mig med karaktärerna i boken. Emily är huvudpersonen, men hennes syster Sarah och deras mamma Pookie kan man också identifiera sig med. Delar i alla fall… Det är ett väldigt härligt gäng karaktärer, och jag är mäkta imponerad av Richard Yates. Jag tror mig ha hittat en ny favoritförfattare.

Boken är en riktig feel bad-roman när den är som bäst. Jag älskar ärligheten, sorgen, ångesten och jag kan inte få nog. Jag var helt fast i den här boken, och kunde inte lägga den ifrån mig förrens jag hade läst färdigt, och knappt då. Karaktärerna i den här romanen kommer stanna kvar hos mig länge. Jag tänker (antagligen ohälsosamt) mycket på den här boken. Att livet inte alltid blir som man tänkt. Att man kanske inte har tänkt på det och planerat det så himla mycket egentligen. Att det ibland bara blir som det blir. Hur livet inte alltid är en dans på rosor, och det är någonstans okej.

Klicka in och köp den hos bokus eller adlibris.

Lilla stjärna – John Ajvide Lindqvist

Lennart är ute i skogen för att plocka svamp då han ser något sticka upp ur marken. Han börjar gräva och finner där en bebis. En liten flicka. Som sjunger en hypnotisk, perfekt ton. Han tar med henne hem till sin fru Laila och de tar in flickan. Gömmer henne i källaren, kallar henne Liten och säger inte till någon att hon ens existerar. Deras son Jerry, som inte längre bor hemma, får dock snart reda på hennes existens. Han kallar henne Theres och han tar med sin gitarr och sitter och spelar lite medans Theres sjunger till. Theres är dock inte som andra flickor. Hon tänker inte som andra, ”normala” människor.

Vilken bok det här är. Jag är imponerad. Jag känner för att sluka alla böcker av John Ajvide Lindqvist, och jag förstår, nu äntligen!, vad alla ni bokbloggare pratar om. Jag läste Hanteringen av odöda för några år sedan, och jag gillade den, men jag älskade den inte, och jag gillade den inte tillräckligt mycket för att läsa mer av författaren. Men nu är jag omvänd. På både bredden och tvären. Jag tänkte att jag skulle ge honom en chans till och det är jag glad att jag gjorde! Jag älskade den här boken. Stämningen. Karaktärerna. Liten, som både är vacker och lite otäck. Det gick inte att sluta läsa i den.
Det var dock en scen i slutet av boken som jag tyckte kändes lite krystad, och jag är inte helt säker på att jag gillar slutet. Hade nog väntat mig något lite mer… Ja, lite mer helt enkelt…
Efter att ha läst ut den märkte jag med skräckblandad förtjusning att jag resten av dagen gick och nynnade på Thank you for the music, och rös lite när jag kom på mig själv med att göra det…
Du kan köpa boken hos bokus eller adlibris.

Oh what a beautiful morning

Frukost måste vara dagens mysigaste mål. Speciellt på helgen. Speciellt när man inte har något speciellt inbokat. Så man kan sitta och läsa och drömma sig bort och dricka massor med kaffe hela förmiddagen utan att behöva titta på klockan. Oh the joy! Det är de små sakerna i vardagen (eller helgdagen…) som räknas.

Jag har läst ut Lilla stjärna av John Ajvide Lindqvist och en recension kommer snart, men just nu ska jag läsa lite till i Easer parade. Jag är bländad. Vilken strålande bok Easter parade är!

Bokens titel sätter tonen

Jag har funderat en del på sista tiden på boktitlar. Det sätter ju tonen för hela läsupplevelsen. Den kan betona något speciellt i handlingen, eller någon speciell. Den kan vara rolig/tråkig, eller fin/ful. Ja, ni fattar. Här är några exempel på olika sorters titlar:

Den uppenbara (eventuellt lite tråkiga, men ibland väldigt fina) och funktionella titeln:
Den som väcker nyfikenheten:
Det här är en titel jag inte förstod innan jag läst boken, jag gillade den innan jag läste boken men jag förstod den först efter jag läst boken:
Den vackra titeln:
Den ironiska och roliga titeln:
Den alldeles, alldeles för avslöjande titeln som förstör en del av läsupplevelsen:

Att läsa dikter

När jag var i tonåren slukade jag dikter. Jag älskade dom! När internet kom till min skola (jag gick då på högstadiet) började jag och mina kompisar söka efter dikter där, och sorterade och skrev ut och visade varandra. Vi läste, och gjorde dikthäften och allt möjligt. Men tyvärr har det inte riktigt hängt med mig. Jag älskar fortfarande idén med dikter, men jag vet inte hur jag ska läsa dom? Alltså rent praktiskt. När jag sätter mig ner här hemma i soffan och tar fram en diktsamling, ska jag pärma den då? Eller ska jag sitta och bläddra i boken fram och tillbaka lite hur som helst? Eller ska man läsa en och sedan suga på karamellen en stund och sedan läsa en till, för det är inte riktigt min stil. När jag sätter mig ner vill jag läsa, läsa, läsa, och då passar en roman oftast bättre. Eller ska man ha diktboken liggade någon annanstans och läsa en här och en där? Kanske i tv-reklamen!?

Jag har verkligen ingen aning hur jag ska göra för att få ut så mycket som möjligt av min diktläsning. Så, hjälp mig, snälla! Hur gör ni?