Då var det dags för bokstaven B i Lindas Bokfrågornas ABC.
1. B som i böcker. Köper du mycket böcker? Nya eller begagnade? Eller brukar du kanske få eller låna dem? Är det vissa böcker som du måste äga?
Jo, jag köper mycket böcker. Både nya och begagnade. När jag köper nya blir det mest på pocket. När jag köper begagnade böcker är det oftast sådana som är svårt att få tag på, eller böcker som jag egentligen inte tänkt att köpa, men när de bara kostar 5 kr styck slinker dom liksom med. Ibland blir det lyckat och ibland står de kvar här hemma olästa… Jag lånar aldrig böcker längre, men det gjorde jag mycket när jag var yngre. Nuförtiden tycker jag om att äga den boken jag har läst. Jag tycker om att ha den i hyllan och titta på den, komma ihåg den, ibland gå tillbaka och kolla upp någonting i den. Det är alltså de böcker jag läst som jag måste äga.
2. B-filmer är rätt kassa filmer. Berätta om en riktigt dålig bok som du läst.
Hmm. Jag vet inte. Nu för tiden lyckas jag hålla mig till relativt bra böcker. För flera år sedan läste jag Alkemisten av Paolo Coelho. Tyckte den var okej. Inte bra, men okej. Sedan läste jag ett par till av hans böcker och jag blev så trött på dom. Alla handlar om precis samma sak, och alla har samma tråkiga budskap. Usch! En annan är Hallonbäcken av Lina Forss. Jag såg fram emot att läsa den, men jag tyckte inte alls om den! Intetsägande. Och tråkig. Tyvärr.
3. A-laget är dessutom bättre än B-laget. Finns det mer eller mindre fin litteratur? Ge exempel på båda och förklara hur du tänker.
Till att börja med tycker jag inte att populärkultur inte kan vara finkultur. Det är väl ofta så det klassas, att det massorna tycker om är mindre fint. Det är klart att det finns finare och fulare kultur, frågan är vem som bestämmer vad som är vilket. Vissa böcker jag läser kan kanske klassas som finkultur, men ibland är det skönt att koppla av med en deckare eller en chick-lit som ofta klassas som lite fulare. Huvudsaken är väl att man blir underhållen. Och många gånger kan något som klassas som mindre fin kultur vara minst lika bra om inte bättre än finkultur. Finkultur förknippas gärna med tung litteratur såsom Fjodor Dostojevskij och fulkultur med lite mer lättläst såsom Kajsa Ingemarsson. Men de flesta böckerna har i alla fall jag svårt att sätta i fack, de hamnar liksom någonstans emellan. Fast jag tror man vidgar sina vyer vilka böcker man än läser, vilket är en av de många många fördelarna med att läsa 🙂
4. Läser du många biografier? Berätta om en favorit. Vems biografi vill du gärna läsa? Vems kan du vara utan? Vad tycker du om ”fejkbiografier” där verkligheten och det fiktiva blandas? Har du läst någon?
Nej, det är inte ofta jag läser biografier. Jag läste dock The dirt av Neil Strauss som handlade om Mötley Crüe, och den gillade jag. Jag har även de han skrivit om Jenna Jameson och Marilyn Manson, men de står ännu olästa. Jag har Johnny Cashs biografi här hemma som jag ser fram emot att läsa. Jag vill också läsa Barack Obamas biografi. Vilka biografier jag inte är intresserad av är lite svårare att säga då jag inte är så speciellt intresserad av de flesta biografier 🙂 Om någon däremot har något tips på en riktigt bra biografi så tar jag emot det tipset med öppna armar, och vem vet, det kanske blir den boken som får mig att ändra uppfattning?!
Under kategorin ‘fejkbiografier’ har jag bland annat läst Blonde av Joyce Carol Oates. Jag tycker inte den var hennes bästa som många andra verkar tycka, men jag läste den en sommar när jag inte mådde så bra, så det kan bero på det. Jag kan tycka att det är ganska frustrerande när gränserna mellan verkligheten och fantasin suddas ut. Jag tycker om att veta vad som är påhittat och vad som inte är det. Jag har lättare för om det är en bok från fantasins värld med inslag av verkligheten eller självupplevda händelser, men jag har svårt för böcker som utger sig för att vara biografier och så har författaren till boken sedan hittat på och ‘piffat till’ historien.
Påhittade nöjen 