Nirvanaprojektet – Stefan Tegenfalk

Nirvanaprojektet är andra delen i en trilogi av Stefan Tegenfalk. Läs gärna först vad jag tyckte om den första delen Vredens tid.

rec. ex.

Walter Gröhn och Jonna de Brugge fortsätter här jakten på preparatet som kallas Drog-X och Leo Brageler som de fortfarande inte fått tag på. Boken börjar i ett lite lugnare tempo, vilket är bra då jag behövde lite påminnelser om vad som hände i förra delen, men det blir inte för mycket så att det bara känns som upprepanden, tvärtom, Tegenfalk har fått in det på ett snyggt sätt. Men sedan drar boken i gång. Vi får styckesvis följa olika personer vilket gör att han lyckas hålla spänningen uppe hela tiden, och spännande är det! Det är kidnappningar och tillslag och specialinsatta grupper och misstänkta läckor inom polisen. Mumma! Under den andra delen av boken har jag knappt tid att komma upp för luft. Jag måste ju få veta vad som ska hända!

Under läsningen var det en känsla som kom över mig. Ni vet den där känslan man får när man sitter och tittar på ett extremt spännande program på tv och det blir mer och mer invecklat, mystiken bara tätnar och spänningen får en att sitta på spänn i soffan, och så slänger man en blick på klockan och inser att det här kommer de aldrig hinna reda ut. Jodå, så lätt tänker jag inte ge upp. Tänk positivt, det kan gå! Det kommer lösa sig. De kommer få fast honom/henne. Eller? Neeeeej!!! Programmet slutar och de där tre gräsliga orden kommer upp på rutan ”To be continued…”. Den känslan fick jag när jag läste Nirvanaprojektet. För varje sida jag läste slängde jag ett öga på hur många sidor det var kvar och insåg ju länge jag kom att det här kommer bli ett fortsättning följer slut. Och det blev det. På sätt och vis. Det är i och för sig en trilogi, så jag hade ju väntat mig att det inte skulle bli ett komplett totalt slut, men ändå. Problemet ligger absolut inte i den här boken, utan mer att jag vill läsa fortsättningen NU, och det kan jag inte. Den tredje delen har ju inte kommit ut än…

Jag var lite tveksam efter Vredens tid, även om den hade sina kvaliteter och att det fanns potential att trilogin fortsättningvis skulle bli så mycket bättre, och här har mina tvivel helt försvunnit. Nirvanaprojektet är en strålande och spännande bok där Tegenfalk gjort ett fantastiskt jobb. Det här är en bok jag verkligen rekommenderar. Och den tredje delen, Den felande länken, är för mig ett måste!

Du kan till exempel köpa boken hos bokus eller adlibris.

En bekännelse

För något år sedan eller så såg jag The Reader (Stephen Daldry)  för första (och än så länge enda) gången. Jag äger filmen, och har de senaste dagarna varit sugen på att se den igen. Jag är inte mycket för att läsa om böcker, men att se om filmer gör jag med i stort sett alla filmer jag gillar. Detta har fått mig att tänka på boken. The Reader är ju baserad på boken Högläsaren av Bernhard Schlink, och trots mina djupa traditioner och övertygelser så såg jag i detta fallet filmen innan jag läste boken. Och inte nog med det, jag gillar filmen så mycket att (håll i er nu!) jag är rädd för att läsa boken. Jag är rädd för att boken inte ska vara lika bra, och att den ska förstöra den fina filmen. Vad säger ni? Någon som läst och sett filmen? Är det värt att läsa den? Ärligt, nu bokälskare! Man är faktiskt inte otrogen bara för att man uppskattar en bra film då och då. Eller? 😉

En mysig dag

Gårdagen gick till att storstäda här hemma. Det blev både ‘vanligt’ städ, plus extra skrubbande av toalett och kök (äntligen städade jag ur ett skåp där brödrosten och lite andra apparater står, inte en dag för tidigt!) och så gjorde jag i ordning på balkongen. En del blommor behövde slängas och krukor behövde diskas. Det blev kort och gott ett ordentligt träningspass. Detta är uppgjort för en bra söndag!

Idag kan jag nämligen läsa, sitta vid datorn och kolla på friidrotts-vm (med tända ljus runt mig) så mycket jag vill. Nu ska jag göra en smaskig soppa på lite olika rotfrukter, det passar bra en så regnig dag som denna. Det här är en riktigt mysig dag. Precis som en söndag ska vara!

Vad tycks?

Efter att ha blivit bjuden på en mysig utelunch med sjöutsikt (och sol och blå himmel) blev det en sväng till myrorna. Där hittade jag som vanligt många intressanta böcker. Eller vad sägs om:

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

  • Fyrmästarens dotter – Ann Rosman
  • Ät mig – Agnes Desarthe
  • Fallet Vincent Franke – Christoffer Carlsson
  • Stjärnornas tennisbollar – Stephen Fry
  • No logo – Naomi Klein
  • White tiger – Aravind Adiga
  • Öde – Christine Falkenland

Inte illa va!? Och gissa vad, jag blev bjuden på dom också. Och det är inte ens min födelsedag! Underbart. Mammor är verkligen något utöver det vanliga. Vet precis vad som gör en glad. Jag hade även fantastiskt sällskap (mamma och min syster) och vi hade det så där avslappnat och skönt. Ingen var stressad, ingen hade några måsten, utan vi bara satt och pratade och umgicks och åt och drack kaffe. Så mysigt! Tack för en mysig dag!

Adele

Igår gjorde jag det bästa köpet på länge. Något jag länge velat ha, men som det av någon anledning inte blivit av att jag köpt än. Förrens igår. Då köpte jag äntligen 21 av Adele. Vilken musik. Vilken röst. Vilka texter. Vilken skiva!! Plus att jag hade glömt hur otroligt skönt det kan vara att släcka alla lampor och lägga sig på sängen och bara lyssna på musik. Flashbacks från tonåren någon!?

Äntligen!

Jag har varit här på wordpress i några veckor nu och jag börjar vänja mig och sakta, sakta lära mig. Idag har jag gjort de sista större sakerna, nämligen flyttat över sidorna Litteratur av kvinnor och Litteratur av män från den gamla bloggen till denna. De skulle kanske behöva kollas igenom för att se vilka författare som borde läggas till, något ni gärna får hjälpa till med om ni tycker  någon saknas. Jag ser också nu när jag gått igenom listorna att det var ganska länge sedan jag läste någon bok som finns med på de här listorna. Jag ska försöka bli bättre på detta, då jag tror att  många av de böckerna är fantastiska, om än tidskrävande eller lite tunga emellanåt.

The Help – Kathryn Stockett

Jackson, Mississippi. 1960-talet. Det är en spännande tid då mycket händer. Några år tidigare ägde Rosa Parks och bussincidenten rum. Elvis börjar bli populär. Martin Luther King håller sitt berömda ”I have a dream”-tal. James Meredith blir den första svarta mannen som går på University of Mississippi. Som sagt, en spännande tid.

Världen börjar sakta (alldeles för sakta) inse och acceptera att svarta och vita människor är lika mycket värda. Att vi är precis likadana, vi har bara olika färg på våra hudar. Men i Jackson Mississippi ligger utvecklingen lite efter. Svarta och vita lever separata liv. De bor i olika ändar av staden, de har olika förutsättningar, de har olika läkare, olika skolor. De har till och med separata toaletter i de privata hemmen så att inte de vita ska få några av de svartas sjukdomar. De vita är arbetsgivare och de svarta är arbetstagare med oacceptabelt låg lön. I The Help ligger fokus på svarta kvinnor som jobbar som hemhjälp för vita kvinnor och de vita kvinnorna som anställer dom. Hemhjälpen sköter deras hem, de uppfostrar deras barn, de lagar all mat, och ändå litar de vita kvinnorna inte på dom. Det blir en speciell dynamik mellan dessa kvinnor som blir väldigt intressant.

Boken har tre huvudkaraktärer: Aibileen, Minny och Miss Skeeter. Aibileen har jobbat med att uppfostra vita barn i hela sitt liv. Hon stannar inte för länge hos en och samma familj, utan gillar att jobba i familjerna när barnen är små och växer upp, sedan byter hon gärna hushåll. Hon bor ensam och sörjer sin son som dött ett par år tidigare i en olycka. Hon är lugn och stabil och mycket omtyckt (i sin del av stan). Minny har fem barn och en man och hon har problem med att hålla sig kvar på ett jobb då hon har svårt att hålla tyst. Hon har för stor mun och säger gärna emot husfrun, något som inte uppskattas. Aibileen och Minny är väninnor och bor i samma område. Miss Skeeter är en vit kvinna som precis kommit hem igen efter att ha varit iväg i några år och utbildat sig. Hennes dröm är att bli journalist. Hon umgås i de vita kretsarna men börjar inse mer och mer att hon inte nödvändigtvis delar alla deras åsikter.

Det här är en alldeles fantastisk bok som jag bara älskar och inte kan få nog av. The Help är rolig, tänkvärd, viktig, spännande, gripande, hjärtlig, underhållande, ja, listan kan göras lång. Den är skriven på sydstatsdialekt, vilket ger ännu en dimension till läsningen, något som (antagligen) försvinner i den svenska översättningen, så läs den gärna på engelska. (Plus att bokens omslag är ett av de snyggare alla kategorier.) Jag rekommenderar hjärtligt den här boken till ALLA. Läs den och njut, och en liten varning; den är omöjlig att lägga ifrån sig!

Köp The Help hos bokus eller adlibris.

Snygga klassiker

Det är så roligt att förlag har börjat fokusera inte bara på nya och aktuella författare, utan även på klassiker. Jag lovade ju mig själv i början på året att jag skulle läsa fler klassiker (jag har ännu inte haft den där perioden när man suger i sig klassiker, så hålen är många). Det har väl gått sådär, men nu verkar det som att Bonnier pocket kommer hjälpa mig en bit på vägen. Ni har väl sett de här snygga böckerna!? Vem kan motstå så snygga böcker, som dessutom är klassiker? Dessutom är dom i pocket. Stort plus!

Förhoppningsvis kommer det snart mera om någon av dessa böcker här på bloggen. Stay tuned, som de säger.

The Help; en underbar bok

Idag har jag läst ut The Help. Vilken bok! Lite sorgligt att den är slut faktiskt. Den är en bok helt i min smak. En mer utförlig recension kommer lite senare. Måste smälta den lite först. Jag är glad att jag läste den på engelska, men den är garanterat läsvärd även på svenska! Men ni som läst den på svenska, en liten fråga. (Kan innehålla en liten, liten spoiler!) Jag förstår varför boken heter Niceville på svenska, men vad kallar de boken som skrivs i boken på svenska, för den heter ju Help på engelska i boken. Heter den Help i den svenska versionen också, eller har de där döpt den till Niceville också? En himla liten detalj, men jag har undrat lite på den 🙂

Jag gillade boken så mycket (plus att omslaget är ett av de snyggaste på länge) så jag ändrar min gravatar till en bild på boken. Ville ha en med lite färg igen. Slängde även in ett värmeljus så det känns så där höstigt och mysigt. Har haft höstfeeling i flera dagar nu med regn och rusk ute och varma filtar och värmeljus och läsning i soffan inne. Så skönt!

Om alla böcker i min header är lika bra som denna har jag en underbar höst/vinter framför mig! *håller tummarna*

Angofiler, träd fram

I februari ska jag åka iväg på en långhelg till någonstans i Europa. Som det känns nu är jag väldigt sugen på England någonstans. Inte London kanske, utan landbygden eller någon annan mysig stad. Jag vet att ni finns där ute, anglofiler, ni är nämligen gravt överrepresenterade i bokbloggsvärlden. Vilket jag är evigt tacksam för. Jag menar, tänk bara alla bra tips om orter/städer/hotell/bokaffärer/museer/aktiviteter ni kan ge mig. So go on, hit me! Vart ska man åka? Vad ska man göra? Vilka är guldkornen? Fällorna?

De vilda detektiverna – Roberto Bolaño

Det var ett tag sedan jag läste den här boken nu, och jag har lite svårigheter att komma på vad jag ska skriva om boken, men nu känner jag att jag inte kan vänta längre. Annars kommer jag ju inte komma ihåg lika bra, så jag gör ett försök.

De vilda detektiverna börjar sin handling 1975 i Mexico City. Vi får där följa några ungdomar som är intresserade av att läsa och skriva poesi. De kallar sig själv för inälvsrealisterna. I början är det en berättare som berättar allt från sitt perspektiv i en kronologisk ordning. Efter ett tag börjar det hoppa lite mer i handlingen. Tiden är någorlunda kronologisk fortfarande, men kapitlen är uppdelade så att det är olika berättarröster i varje kapitel, och på så sett får vi följa Ulises Lima och Arturo Bolano (två av ungdomarna som är grunden till inälvsrealisterna).

Mycket mer vet jag inte om jag kan berätta om handlingen även om jag skulle vilja. Berättelsen är svår att beskriva utan att avslöja för mycket, och den innehåller så mycket händelser och så många personer, så jag vet inte ens var jag skulle börja.

Jag har även ett erkännande att komma med. Som i alla stora berättelser (?) är ingenting svart eller vitt, och en del lämnas upp till läsaren. På ett sett kan jag tycka det är charmigt, men det är också lite enerverande så jag inte vet om det är upp till mig att fantisera eller om det är att jag missat något och helt enkelt inte fattat riktigt. Om det är någon som läst skulle jag väldigt gärna diskutera slutet med någon!

Det här är en väldigt, väldigt bra bok! Den innehåller så mycket och den beskriver livet, med allt vad det kan innebära. Bolaño skriver väldigt fängslande och vilken berättelse han har fått ihop! Överväldigande. Gripande. Läsvärd. Definitivt läsvärd! Det luktar mästerverk och modern klassiker långa vägar! Jag kommer kasta mig över 2666 när den kommer ut på pocket i höst.

Om du också vill läsa De vilda detektiverna kan du köpa den på bokus eller adlibris.

Blogginspiration, höst och The Help

Efter mitt förra inlägg blev det ännu en paus från internet, men nu är jag tillbaka med full kraft! Ibland kommer andra saker emellan, och jag har inte kännt det där suget efter att skriva här, jag har mest kännt att jag vill kanske skriva, men jag har ingen aning om vad. Idétorka och ingen inspiration är inte det bästa receptet för ett inlägg värt att läsa, eller skriva för den delen. Men nu är jag tillbaka och är riktigt sugen på att blogga och att läsa andra bloggar och diskutera böcker igen. Jag längtar!

Det har varit rätt lugnt i bokbloggsvärlden nu ett tag med alla semestrar, resor, solande och vad ni nu har för er, men nu börjar hösten komma smygande och jag tror inte jag är den enda som har längtat! Dels att bloggvärlden kommer blomstra igen, att få höra vad ni läst. Vilka jag borde läsa och vilka jag ska undvika. Men också att få sitta inne med regnet slående mot rutan, dricka kaffe och te tills man storknar och sitta inne och gotta ner sig i olika dvd-boxar och tjocka, mysiga, förhoppningsvis bra, böcker. Vem ser inte fram emot det?

Jag läser nu The Help av Kathryn Stockett och vilken underbar bok det är! Jag har läst och hört mycket gott om den och det lät som en bok i min smak, så jag är väl inte direkt överraskad, mer glad att den lever upp till mina förväntningar, och lite till. En sak jag dock inte hade förstått är hur roligt den är på sina ställen. Stockett skriver riktigt bra och jag kan inte förstå att det är hennes första roman. Längtar att se vad hon kommer med härnäst. Har även sett trailern till filmen, och även den verkar ju vara ett måste!

En liten lägesrapport

Det har varit rätt lugnt här på bloggen i några dagar. Jag har varken varit inne här eller på andra bloggar, jag har istället läst böcker. Ibland är det skönt med en liten paus, och det har varit lite segt med läsandet ett tag, men nu börjar det där underbara suget komma igen. Det där när man vill läsa hela tiden. Jag har läst ut De vilda detektiverna av Roberto Bolaño, recension kommer snart, och nu har jag börjat i Kathryn Stocketts The Help och det känns som en bok helt i min smak! Svårt att förstå att det är hennes första roman, den är ju så bra. Nu ska jag titta in på google reader och se vad jag har missat de senaste dagarna.

Den lokala bokhandelns personliga skyltfönster

Ja, då är helgen på kusten nästan slut. Sista dagen idag, och det regnar. Jag sitter inne med en kopp kaffe och myser och väntar på att resten av huset ska vakna. Jag älskar den här tiden på dagen..

En liten bild från gårdagen:

Och två bilder från den lokala bokhandelns skyltfönster:

Jag tycker det är så mysigt när de skyltar med böcker som är knutna till den platsen man är på. Det blir mer karaktär och känsla och mer personligt, än alla de där bokhandlarna som ser likadana ut vilken stad du än är i. (Inte för att det är något större fel på dom, men sådana här bokhandlar behövs också!)

Utseendet spelar roll

Sedan jag flyttade bloggen hit till wordpress har jag inte varit helt nöjd med bloggens utseende. Den har liksom inte känts tillräckligt mysig och bokig. Men nu är jag faktiskt himla nöjd! Headern kanske kommer bytas ut så småningom, men jag har den där tills vidare. Dels för att det inte är så himla lätt att få till en riktigt bra bild att ha där (och det finns en gräns på hur många timmar man kan lägga på en header innan man blir knäpp) och dels för att den är inspirerande för mig. (Det är ju min engelska olästa bokhylla.)

När jag nu tog ett kort på en öppen bok och lade till som bakgrund blev jag faktiskt helnöjd! Nu kan man inte ta miste på vad det är för blogg heller 🙂

(Jag kan berätta för den nyfikna att boken som texten kommer ifrån är De vilda detektiverna av Roberto Bolaño.)

Det blir en helg på kusten

Det ser ut som att det blir en tripp till västkusten i helgen, vilket alltid är mysigt. Har hört att det ska bli halvbra (alt. halvdåligt) väder, vilket passar mig alldeles utmärkt. Det är för varmt nu! Vi får väl se hur det blir med det här med lästid. Jag hoppas ju alltid att det ska bli mycket läsning när jag åker dit, men det brukar sluta med minimalt med lästid och olästa böcker som får släpas hem igen. Men skam den som ger sig. Man ska aldrig ge upp hoppet. Det är svårt att lära gamla hundar att sitta. Jag kommer självklart lägga mycket tid och tanke på vilka böcker som ska få följa med. För man vet ju aldrig…

Lustläsa eller planera?

När jag var liten brukade jag samla mina nya böcker eller några jag ville läsa och så brukade jag omsorgsfullt lägga dom i den ordning jag skulle läsa dom i. Denna process kunde ta timmar! Sedan lade jag högen vid sängen och så började jag läsa. Jag älskade den där högen och kunde sitta och bara titta på den och tänka att snart ska jag läsa den, och sedan den, och sedan den. Detta beteende satt i högt upp i tonåren. Nu är det som bortblåst. Jag väljer bok när det är dags att ta upp en ny, vilket är lite synd, för man går miste om en del. Det blir alltid en del böcker som blir förbisedda när man gör så. En del böcker som man vill läsa, men som av någon anledning har svårt att ta upp. I de högar jag gjorde var jag ganska duktig på att variera böckerna i olika genrer och storlek och författare, varva tyngre böcker med mer lättsinta. Jag har insett de senaste dagarna att jag saknar de där högarna. Ett problem är bara att jag samtidigt gillar att läsa lustfyllt, ta upp det jag känner för just nu. Jag vill inte att det ska kännas som tvång. Men jag ska nog ge högarna ett försök igen. För mer varierad läsning, och så att det blir att man tar upp de där böckerna som väntat så länge.

Hur gör du? Planerar du din läsning i förväg?

En liten lägesrapport

Ja, vad kan man säga. Värmen är tillbaka. Sådär så man blir svettig bara man reser sig ur soffan. Eller, det var inte helt sant. Man blir svettig även när man bara ligger i soffan. Så vad gör man? Man gör allt som kommer göra en varm på en gång. Få det gjort på förmiddagen innan det blir ännu varmare. Denna förmiddag har jag handlat och tvättat. Jag känner inte direkt för matlagning idag, så idag blir det färdigköpt fisksoppa (för första gången, hoppas den är ätbar). Har även hackat upp lite morötter och gurka och blandat ihop en dipp. Det blir perfekt en dag som denna! Nu återstår bara att äta (samtidigt som jag fortsätter kolla på The Shield), duscha och sedan lägga mig i soffan med De vilda detektiverna som har blivit nonchalerad de senaste dagarna då det är så svårt att slita sig från The Shield, men idag har läslusten väckts till liv och jag känner för att gotta ner mig i boken igen. Ska bli underbart!