The Housekeeper and the Professor – Yoko Ogawa

Professorn är matematiker, och han älskar siffror. De är hans liv. Det är i dom och genom dom han ser resten av världen. Han har dock varit med om en olycka som fick konsekvensen att han nu bara minns de senaste 80 minuterna. Han minns allt innan olyckan, men som sagt, sedan dess bara 80 minuter bakåt. På grund av detta har han små lappar fastsatta på hans kläder så att han ska komma ihåg saker han behöver veta. En dag börjar en ny hemhjälp hos honom och de blir vänner. Professorn får även ett starkt band till hennes tioåriga son. Även om han efter 80 minuter efter att de gått har glömt vilka de är, och de för honom är främlingar nästa dag de träffas blir de riktiga vänner.

Den här boken är en riktig liten pärla! Jag gillar handlingen, språket, känslan jag får när jag läser den. Jag gillar matematikinslagen. (Nu råkar jag gilla matematik, men även om man inte gör det tror jag man kommer gilla den här boken.) Jag gillar alla karaktärerna i boken, men jag måste säga att det är något speciellt med professorn! Mitt hjärta ömmar så för denna lilla farbror, och jag vill veta mer om honom. Det är egentligen det enda problemet jag har med den här boken; den är för kort! Så vad väntar du på? Läs den du också!
Du kan till exempel köpa den på bokus eller adlibris.
Annonser

Halvvägs där

>Juni börjar närma sig sitt slut, vilket innebär att halva året har passerat. Jag har inte gått med i så många läsutmaningar i år, men det jag har tagit på mig har jag lyckats ganska bra med, tycker jag själv.

Enligt O startade Boktolvan där man själv valde författare man inte läst men som man vill läsa. Jag skrev en rätt lång lista och har nu läst sex stycken av dom, vilket innebär att jag håller exakt det tempo som det är tänkt.

Jag lovade också mig själv att läsa fler böcker på engelska och att jag skulle läsa en del klassiker. Att läsa klassiker har väl inte gått så bra kanske, men jag har läst några böcker på engelska:

We have always lives in the castle – Shirley Jackson
Long lost – Harlan Coben
The summer without men – Siri Hustvedt
Och just nu håller jag på med The Housekeeper and the Professor av Yoko Ogawa.

Allt som allt är jag nöjd och hoppas att jag kommer hålla det här uppe även den andra delen av året. Och att en och annan klassiker kommer slinka ner också.

Alltför nära – Linwood Barclay

Derek, 17 år, är hemma hos sin kompis Adam (som bor i grannhuset) som precis ska åka iväg en vecka med sin mamma och pappa. Vad familjen inte vet om är att Derek har planer på att stanna kvar inne i huset, så han kan vara där med sin flickvän under veckan de är borta. Mycket riktigt, Derek gömmer sig och familjen åker iväg. Derek är kvar inne i huset någon timme senare när han plötsligt hör att de kommer hem igen. Han gömmer sig snabbt så att de inte ska upptäcka honom, men efter en stund hör han att det ringer på dörren och sedan hör han skott. Adam och hans föräldrar har blivit mördade…

Jag blev så besviken när jag läste den här boken! Jag berättade om det i ett tidigare inlägg och jag måste tyvärr meddela att boken fortsatte på samma tråkiga förutsägbara bana hela vägen till slutet. Jag är inte imponerad och jag tror faktiskt jag är färdig med Barclay nu. Han får se till att bättra på rätt många saker om han vill ha kvar mig som läsare. Jag tror han har det i sig, frågan är hur länge man orkar vänta!? Vissa saker i boken är lite intressanta att läsa om och språket är där, men annars är det väldigt många saker jag irriterar mig på.
En stor sak jag irriterade mig på under hela läsningen var att man hela tiden visste vad som skulle komma. Allting blev aldrig ställt på sin ända, vilket är en av en deckarens bästa kvaliteter om du frågar mig. Och jag vill att det ska vara spännande. Att inte ha en aning om vad som är på gång. Eller tro att man har en aning för att det sedan kommer kastas om. Den här boken är inte spännande. Ingenting kastas om. Allting ligger kvar där det var. Hela. Boken. Igenom!
En annan sak jag blir frustrerad av är när karaktärer ljuger för folk runt omkring sig av dåliga anledningar. Hemligheter som man förstår (och som karaktären också borde förstå) att det inte går att hålla hemliga i längden. Sanningen måste komma fram och ändå tar de en massa konstiga beslut, beter sig dumt och ljuger för alla möjliga personer, speciellt dom som står dom nära. I den här boken är det Ellen som jag blir irriterad på. Hon är fru till huvudpersonen Jim. Det är nog meningen att man ska bli lite nyfiken och tänka ‘undra vad det är hon vet, det kommer nog ändra synsättet på händelserna helt, hon har nog en logisk förklaring’ och man hoppas, hoppas, hoppas att det är en twist i sikte. En enda liten twist kan man väl få i boken? Men nej, det kommer ingen twist och hon hade ingen mystisk förklaring varför hon betett sig som hon gjort, allt låg till precis som man redan visste att det gjorde. Tråkigt!
Som ni kanske förstår rekommenderar jag inte den här boken. Nej, det finns mycket bättre deckare där ute att läsa. Ta en av dom istället!
Du kan köpa den här boken här eller här.

Skärpning Barclay!

Okej, så jag är halvvägs in i Linwood Barclays Alltför nära. Jag har tidigare läst Utan ett ord som jag gillade, även om jag inte var extatisk (läs vad jag skrev om den här). Även Utan ett ord tyckte jag var ganska förutsägbar, men inte alls i klass med den här boken!
Man märker direkt vart författaren är på väg med vissa (läs alla) saker i handlingen och hittills har jag inte blivit överraskad eller haft fel en enda gång. Jag vet hela tiden hur de kommande tjugo sidorna kommer se ut, vilket börjar bli riktigt tråkigt nu. Jag tror mig också veta hur boken kommer sluta, men jag hoppas till Gud att jag har fel! Jag frågar mig under läsningen: Var är de sköna twistarna? Var är spänningen? Ännu har jag inte fått några svar… Jag bryr mig inte speciellt mycket om karaktärerna i boken, och jag bryr mig inte om vem som dödat och/eller varför han/hon/dom gjort det. Tyvärr. En deckare måste vara bättre än så här!
Så, Linwood Barclay de kommande 200 sidorna måste vara mindblowing mycket bättre än de 200 redan lästa. Du måste göra en vändning värdig en plats i Guinness rekordbok. Göra twist på twist som jag aldrig såg komma. Men, jag har inga höga förhoppningar att det kommer hända. Vilket är synd. För jag vill verkligen gilla Barclay!