Maria Ernestam. Gillar. Gillar inte. Gillar. Gillar inte.

Jag vill verkligen gilla Maria Ernestam. På riktigt. Jag önskar att jag gjorde det. På ett sätt gör jag det, men nej, det räcker inte ända fram. Jag började med att läsa Busters öron för ett par år sedan och tyckte boken var så fruktansvärt t.r.å.k.i.g. Men så efter ett tag började jag tänka på vad boken hade handlat om och jag älskade ju faktiskt handlingen i boken. Jag måste varit på dåligt läshumör tänkte jag. Boken var nog strålande EGENTLIGEN. Så jag läste Kleopatras kam. Men tyvärr, samma sak där. När jag lade ifrån mig boken gillade jag idén med den, och hon kan verkligen få ihop intressanta historier, och berättelserna utvecklar sig väldigt snyggt. Men tyvärr. När jag sitter och läser tycker jag bara den är tråkig. Men jag vill verkligen gilla henne, så jag kanske ger henne en chans till. Tredje gången gillt!?

Vredens tid – Stefan Tegenfalk

rec.ex.

Den anti-sociala kriminalkommissarien Walter Gröhn får i uppgift att ta hand om Jonna de Brugge, som arbetar på Rikspolisstyrelsens särskila utredningsenhet, RSU, som ska ha en praktik på polisen. RSU är en ny avdelning inom polisen och de är kända för att bestå av unga, väldigt smarta människor som vet sin väg i teorin. De börjar arbeta tillsammans med ett fall där en taxichaufför blir överfallen av en resenär med slutresultatet att chauffören dör.

Karaktärerna är riktiga stereotyper, men för mig är det inte alltid en dålig grej. Jag kan ofta till och med gilla konceptet med en ung ny söt oerfaren tjej och en gnällig grumpig gammal gubbe. Det gör jag i den här boken. Jag blir väldigt förtjust i både Walter och Jonna.

Karaktärerna klarar sig undan det negativt stereotypiska, men det gör inte handlingen. Handlingen utvecklar sig på ett sätt jag läst 100 gånger förut, och ämnet han tar upp i boken (eller, ett av ämnena, men huvudtanken i utredningen) känns krystat och väldigt PK. Så att det faktiskt blir tråkigt…

Första halvan av boken slukar jag. Jag går helt upp i läsningen. Jag gillar intrigen och det finns ett driv i läsningen. Som sig bör i en deckare. Handlingen är spännande och jag tycker att det finns mycket intressant att plocka från och utveckla härifrån till den trilogi det är. Men efter halva boken ungefär dör boken ut för mig. Handlingen går inte framåt. Författaren dumförklarar läsaren och förklarar en massa saker som man redan har förstått. Han utvecklar saker han verkligen inte behöver utveckla. Fallet poliserna har hand om förlorar spänning. Jag bryr mig inte riktigt längre. Och det är inget smickrande betyg på en deckare.

Jag kommer inte avslöja boken för er, men jag kommer snudda vid vad jag tycker om slutet, så jag varnar för en liten (SPOILER).

Slutet var INTE bra. Så väntat. Man har vetat svaret hela tiden, och inte på det där snygga sättet typ ”Aaah, är det så det hänger ihop, hur kunde jag missa det”. Nej här är det skrivit en rakt på näsan hela tiden. Och man förstår också att boken inte vill att jag ska tro en sak och så hänger det ihop på ett annat sätt, nej, här vet man. Jag vet hur det kommer sluta.

(SLUT SPOILER). Men, första halvan gillar jag väldigt mycket och den väger upp för slutet på många sätt. Jag är nyfiken på de andra två delarna, som jag kommer läsa. Hoppas att bok nummer två håller hela vägen, för då kan det bli riktigt bra!!

Köp Vredens tid på bokus eller adlibris.

Tiden finns nog, det är jag som behöver bättra mig

Jag har i veckan haft problem med teknologin här hemma och jag började tänka lite. Tänk hur mycket tid man lägger på telefonen, tv:n och datorn. (Eller, JAG lägger i alla fall mycket tid på det, jag ska inte dra med er ner i fallet ;)) Undra hur många fler böcker man skulle läsa om man lade lite av den tiden på att läsa istället!? Jag menar, hur ofta sitter jag inte och slötittar på tv och zappar runt och ser på program jag egentligen inte är intresserad av. Likadant med datorn. Ibland sitter jag och surfar runt eller uppdaterar google reader typ tio gånger i minuten för att se om någon blogg har skrivit ett nytt inlägg. Däremot vet jag inte om jag vill gå så långt att jag gör något åt det. Jag nöjer mig nog med att för nu konstatera att jag kunde haft mer lästid och så får jag se om jag blir bättre på att stänga av tv:n…

Grrr….

Teknologin i mitt hem har inte varit på min sida den här veckan. Igår beställde jag hem en ny mobil då min nuvarande stänger av ljudet mellan mig och den jag pratar med allt som oftast, och ibland (rätt ofta!) bryter den samtalen. Så kan jag ju inte ha det. Inte när jag inte har någon mer telefon hemma. Alltså kommer det en ny söt liten mobil till mig förhoppningsvis om ett par dagar.

Sedan har min dator krånglat som sjutton. Eller det är nog inte datorn i första hand, det har varit något med internetuppkopplingen tror jag, så jag har avinstallerat och ominstallerat program samtidigt som jag har hållt tummarna att jag inte gör saken värre hela eftermiddagen. Usch vad tråkigt det är och vad stressad man blir när man sitter med datorn och allt, precis allt tar en. så. himla. lång. tid! Jag lyxade även till det för min dator och dammsög den lite så inte fläkten ska köra för hårt och att slippa att datorn blir så himlans varm. Och jag ska väl inte ropa hej än, men jag vet i sjutton om det inte har fungerat. Jag menar, jag har ju suttit här nu i flera minuter och skrivit utan att den börjat gnälla en enda gång. Nej, det verkar som jag är tillbaka i cyber-världen. Nu ska jag gå in på Google reader och se vad ni andra bokbloggare har skrivit för fantastiska inlägg när jag har varit utelåst…

PS. Om jag ska vara sådär käck och se efter ljuspunkten i det hela så måste nog det vara att jag har haft mer lästid när jag inte varit inne på datorn. Fast å andra sidan har jag ju spenderat hela eftermiddagen idag utan att läsa vare sig bok eller blogginlägg…

Djävulen bär Prada – boken och filmen

En sak som ofta och gärna diskuteras är den eviga frågan; Vilken är bäst? Boken eller filmen? Ofta faller mitt svar på boken. Jag gillar ofta den mest. Jag läser också gärna boken först, innan jag ser filmen. Det finns givetvis undantag. Gudfadern till exempel, jag älskar filmerna och har ännu inte läst boken. Sagan om ringen, samma sak där. Vet inte ens om jag är sugen på att läsa några av böckerna i fråga.

Men så händer det då och då att jag gillar filmen lika mycket som jag gillar boken (eller tvärtom) och så är det med Djävulen bär Prada. Jag får samma känsla av boken som av filmen, vilket inte sker alltför ofta. Ibland kan man gilla både filmen och boken men de ger ändå inte samma känsla. Så är alltså inte fallet här (för mig). Jag är inte direkt intresserad av mode, men i den här boken och filmen fungerar det verkligen. Till och med jag kan sitta och småfnissa åt hur lite huvudrollen kan om mode (det kanske är för att jag känner igen mig!?). De hade inte kunnat hitta bättre skådespelare än  Anne Hathaway och Meryl Streep till rollerna heller! Och de tolkar rollerna underbart.

Jag är inte stor på att läsa om böcker, men att se om filmer tycker jag om. Ska nog kolla på den här filmen igen snart, det var ett tag sedan nu och jag är lite sugen på något lätt och mysigt sådär. Om du inte har läst boken eller sett filmen; gör det. Om du har gjort det får du gärna kommentera och säga vad du tyckte om den/dom!

Den amerikanska flickan – Monika Fagerholm

”Sandra Natt&Doris Dag, Doris Natt&Sandra Dag. Två flickor i likadana svarta tröjor på vilka det stod ”Ensamheten&Rädslan” i grön målfärgstext på magarna. Långärmade trikåblusar mitt i sommaren, men, och det var det viktigaste, klädesplagg som det fanns exakt två likadana av i hela vida världen.” (s. 138)

Sandra och Doris bor i Trakten. Ingen av dem har haft en enkel uppväxt och när de finner varandra blir de bästa vänner och skapar en egen liten värld. Några år tidigare hade den amerikanska flickan, Eddie, flyttat till Trakten och strax efteråt drunknade hon. Morgonen efter hittas Björn, Eddies vän, död. Han hade hängt sig. Sandra och Doris är nyfikna på Eddie, den amerikanska flickan och hela historien runt henne och de betämmer sig för att ta reda på vem hon var och vad det var som egentligen hände, varför det slutade som det gjorde.

Vi välkomnas in i Sandras och Doris värld där vi ser världen genom deras ögon. Och så snyggt Monika Fagerholm gör det. Språket är strålande, det riktigt gnistrar om det. Älskar att det är repetativt. Olika fraser, tankar, textrader återkommer gång på gång, och för varje gång förstår man lite mer vad det faktiskt betyder.

Vilken fantastisk bok! Jag tror inte jag har läst något liknande innan, och det här är en bok helt i min smak. Jag älskar historien, jag älskar karaktärerna. Jag bryr mig om karaktärerna. Jag älskar berättarstilen och jag älskar hur boken utvecklar sig. Som sagt; Vilken fantastisk bok! Jag har definitivt hittat en ny favoritförfattare. (En till…)

Jag vet inte vad jag hade väntat mig av den här boken, men den var inte alls som jag hade tänkt mig. Jag har läst många hyllande recensioner om den här boken, och jag var rädd att den inte skulle leva upp till hypen, men jag måste säga att för mig var den bättre än vad jag hade vågat hoppas på! Jag är lyrisk och jag kommer tjata om den här boken och författaren till alla som vill lyssna. (Och nog till de som inte vill lyssna också ;)) Jag rekommenderar den här boken varmt. Till alla.

Den här boken ingår i min Boktolva.

Köp Den amerikanska flickan på bokus eller adlibris.

Självplågeri

Idag fanns det nya numret av Vi läser i min brevlåda. Det är alltid lika kul. Men samtidigt lite ledsamt. Eller, ledsamt och ledsamt, men jag tycker det är så synd att inte tidningen kommer ut oftare. Jag vet, jag vet, den kommer komma ut oftare nu än innan, men jag vill ha den varje månad. Minst. Jag skulle kunna ta en varje vecka också. Utan att tumma på kvaliteten så klart 🙂

Det här är den enda tidningen som handlar om läsning/böcker som jag prenumererar på (och i min affär finns också bara denna) så nu undrar jag; Vad finns det mer för tidningar om böcker/läsning? Och, är dom något bra??

I alla fall. Jag blir så sugen på flera av böckerna jag sett i det här numret och vill så gärna klicka in på bokus och beställa hem, men jag håller mig lite. Har ju en statistik att snygga till…

När jag tänker efter lite kan man ju undra vad det är för självplågeri jag håller på med som efterlyser fler tidningar när jag redan har flera böcker här hemma jag är nyfiken på och ännu inte läst. Att läsa fler tidningar kommer ju antagligen (förhoppningsvis) resultera i fler boktips vilket resulterar i fler inköp (let’s face it; jag kommer inte vara lika duktig på att hålla fingrarna i styr hur länge som helst. Får se om jag ens klarar mig genom dagen…) villket resulterar i fler böcker här hemma som jag vill läsa… Är det det här som kallas en positiv spiral? 😉

Sådant är livet – Gustaf Fröding

Och haren han sitter och äter blå bär
och tänker förnöjt: ”Det är gott det här”,
då kommer en räv ur en buske och tar´n
och tänker förnöjt: ”Gud ske lov att jag har´n” –
och sätter sig ned till att spisa
– det är harens visa.
Och räven han slickar sig glad om sin trut
och går att spatsera i skogen ut,
då möter´n en jägare, jägaren skjuter´n,
då glor han, då gnor han, då tjuter´n,
då dör han, då gör han i dön ett språng
– det är rävens sång.
Och jägarn han blistrar så stoltelig
och tänker: ”Nu haver jag rogat mig”,
men hemma där pysslar hans käringkropp
med vitt i hans kaffecikoriakopp,
så dricker´n, så dör han av kaffecikoria
– det är jägarns historia.
                      -Gustaf Fröding

Stephen King – Upp till bevis!

Jag vill varna för spoilers. Inte i detta inlägg, men i inläggen jag länkar till där jag och Kafka på jobbet skrivit om boken Det.

I höstas läste jag Det av Stephen King, och efter läsningen var jag ganska upprörd. Ungefär samtidigt läste Kafka på jobbet också Det, och hon reagerade också starkt. Det visade sig att vi tyckte väldigt lika och nu tänkte vi att vi skulle läsa en King till och sedan kanske få ihop en tid att diskutera den. Eller vad säger du Åsa? Bättre lycka denna gång?!

Valet föll på Varsel av Stephen King. Det ska bli spännande (i dubbel bemärkelse) (hoppas jag) och intressant att se hur vi kommer reagera på denna boken. Jag har bara läst en annan King-bok utöver Det och det är Benrangel, och den tyckte jag i rättvisans namn mycket bättre om. Jag gillade den faktiskt starkt! Men jag vill tilläga att efter jag läst Det reagerade jag mer på relationen mellan Mike och Mattie i boken…

Bokfrågornas ABC – del 27

Bokfrågornas ABC hos Linda på Enligt O har kommit till bokstaven Å.

1. Berätta om en bok som innehåller ett minnesvärt återseende.

Jag har tänkt, men jag kommer inte på någon. Trodde det skulle vara enkelt att hitta svar på denna fråga och att jag skulle ha flera att välja på, men jag kommer inte på en enda…

2. Har du läst någon bra bok om ålderdom?

Den första och ganska uppenbara boken som jag kommer på här är Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann av Jonas Jonasson. Jag tyckte det här var en söt bok (om än orealistisk) om en hundraåring och vad han varit med om och inblandad i under sina levnadsår. Läs mer om vad jag skrivit om den här.

3. Vilken bok handlar om ångest, alternativt gav dig ångest?

Utan tvekan Glaskupan av Sylvia Plath. En otroligt fin bok av en författare som verkligen visste vad ångest var. Jag tyckte dock inte att den var ångestframkallande, utan det fanns en fin balans i boken. Läs mer om vad jag skrivit om boken här.

4. Jag återanvänder en gammal utmaning från Bokmania och undrar vad som hände i litteraturens värld det år du föddes.

Isabel Allendes Andarnas hus kom ut. Ett författarskap jag tänkt att bekanta mig med i år i läsutmaningen boktolva.

Torgny Lindgren fick VI:s litteraturpris. Jag är mycket förtjust i Torgny Lindgren, och då framför allt hans bok Pölsan.

Nobelpriset i litteratur gick till Gabriel García Márquez. Är väldigt nyfiken på hans Hundra år av ensamhet. Jag menar, bara titeln är ju lovande!

Har du gissat året? Duktigt i så fall! Året var 1982.

Lästa / Köpta böcker 2011

Mitt lilla söndagsprojekt är nu avklarat. Puh! 😉

Och resultatet blev som väntat. Det är sådant som händer när man släpper in mig i second hand-butiker. Läsningen har hittills gått ganska segt i år, men nu börjar jag komma in i läsflytet igen, så förhoppningsvis kommer siffrorna att jämna ut sig lite ganska snart. Men jag anar redan nu åt vilket håll slutsiffrorna kommer luta…

Jag är inte sen på att utmana mig själv dock, så det kanske blir en liten ”utmaning” för mig själv framöver att jag ska läsa lika många, helst fler böcker än jag köper. (Men när man handlar på second hand borde det EGENTLIGEN bara räknas som en halv bok i och med att det är så billigt!  ;)) Jag har hört att jag inte verkar vara den enda med det här ”problemet”, vilket alltid är skönt. Någon som förstår vad jag går igenom… 😉

Mitt söndagsprojekt

Jag funderar på om jag ska göra en lista över inköpta böcker 2011 och lästa böcker 2011. Det spelar inte så stor roll om jag läser exakt dom titlarna jag har köpt, men det skulle vara intressant att se hur stor skillnaden är i antalet. Det känns som om de olästa böckerna växer en aning mer i antal än vad antal lästa böcker gör. Skulle vara intressant att se om det stämmer, och i så fall; med hur mycket? Ja, det får nog bli dagens projekt. Leta fram ett litet block och fylla i året som det sett ut hittills. Ett lagom projekt på en söndag 🙂

Bokfrågornas ABC – del 26

Nu är det dags för bokstaven Y i Lindas Bokfrågornas ABC (på bloggen Enligt O).

1. På zoo finns en massa djur och jag vill att du berättar om en bok där djur spelar en viktig roll.

Djur… hmm… räknas boken om Mötley Crüe, The dirt? För de betedde sig som rikiga djur ibland (okej, okej, typ hela boken). Plus att det fanns en scen med Ozzy Osbourne och några myror på en trottoar om jag inte missminner mig…

2. Anders Zorn är en känd konstnär. Har du läst någon bok där han eller någon annan konstnär figurerar?

Jag kommer på flera som handlat om författare, men konstnärer… jag kommer inte på någon…

3. Zen, att vara närvarande just här och nu, är rätt inne trots att idéerna inom zenbuddismen knappast är nya, zen-coaching, mindfullness, meditation, yoga och en massa annat är i ropet. Vilken bok tycker du handlar om zen?

Jag läste Tio tankar om tid av Bodil Jönsson ungefär i samma veva som den kom ut (tio-elva år sedan). Jag minns dock att jag gillade den och tyckte den var tänkvärd, och om jag inte har helt fel stod det om en del om att leva i och njuta av nuet. Men rätta mig om jag har fel. Nu är hon aktuell igen med Tio år senare – tio tankar om tid. Skulle vara spännande att läsa, men då får jag nog nästan läsa om den första först, för minnet, ni vet…

4. Författare på Z finns det några stycken. Vem är din z-favorit?

Här fick jag faktiskt tänka en liten stund tills det slog mig, och då var valet givet. Självklart är min favoritförfattare på Z Carlos Ruiz Zafón. (En liten bonus att det faktiskt är två z med där…)

Jag har ännu bara läst Vindens skugga (som jag skrivit om här) men det var en fullkomligt underbar läsupplevelse så jag har sparat lite på nästa, Änglens lek, men snart börjar det bli dags för den. Det är så många böcker på kö just nu bara, så jag får försöka dra ut lite till på det.

Gilmore girls

Det här är en av de bästa investeringar jag har gjort. Jag tröttnar aldrig. Jag ser serien om och om igen, och älskar den lika mycket varje gång. Dialogen är snabb, rapp och fyndig. Och rolig. Och smart. Och drypt med olika kulturella referenser. Och alldeles, alldeles underbar! Jag älskar att Rory älskar att läsa och att hon går i fina skolor. Jag älskar att de älskar mat. Jag älskar att de älskar kaffe. Jag älskar också kaffe! Och det går nästan inte att titta på serien utan att ha en stor kopp kaffe i handen.

Och jag blir alltid lässugen när jag ser dom läsa eller prata om läsning och litteratur. Sådär så jag vill läsa ALLA böcker de pratar om. Även om jag inte kollat upp exakt vilka böcker det är som nämns. En del vet jag ju, men det är så många snabba referenser som inte är övertydliga, så det finns många jag missat/inte vet vad det är för bok. Det gillar jag med serien, att den är smart, och den förutsätter inte att tittaren är blåst. Sedan snappar jag verkligen inte upp allt, men det gör inget. Jag gillar det så. Jag älskar Lorelai och Rory, och de hade inte kunnat hitta två skådespelare mer passande i rollerna. Jag älskar allt med den här serien, och jag vet inte för vilken gång i ordningen jag nu tittar igenom serien från början.

Jag har några tv-serier som jag har som mina små älsklingar, och det här är en av de största favoriterna. Om inte favoriten. Fast det är svårt att säga, det finns några andra riktigt bra serier också. En blandning är kanske bäst!? Tur att man inte behöver välja!

Modern family

Ikväll drar äntligen Modern family igång igen på TV4. Phil (pappan) är otroligt rolig och han gör det där obekväma, lite pinsamma såååå braaa! Han gör ensam en stor del av serien. Jag menar, kolla in det här citatet:

Alex: What’s Jägermeister?

Phil: Um, well you know how in a fairy tale there’s always a potion that makes the princess fall asleep and then the guys start kissing her? Well, this is like that, except you don’t wake up in a castle — you wake up in a frat house with a bad reputation.

(Från Wikiquote, närmare bestämt här)

Penguinmuggar, dikter och dagböcker

Kolla vad som kom till mig med posten idag. Penguin-muggar! De finns inte att köpa i min lilla stad (vad jag har sett i alla fall) men de fanns att köpa på internet, och hux flux så finns de nu hemma hos mig 🙂
Jag läste Jane Eyre för ett tag sedan och älskade den, så den muggen var ett givet val. A room of one’s own har jag inte läst men titeln är så himla fin. Men nu får jag nog att se till att läsa den när jag har en sådan mugg och allt…
Jag såg i veckan filmen Sylvia, läste idag ut boken Glaskupan, och jag älskade båda, så idag blev jag glad när de här två böckerna kom. Jag klickade hem dom så fort jag sett färdigt på filmen. Ska bli spännande att läsa!

Glaskupan – Sylvia Plath

Jag såg nyligen filmen Sylvia, och det första jag gjorde efteråt var att ta fram boken Glaskupan. Jag började läsa och hade svårt att sluta. I filmen visas det hur Sylvia Plath bara skrev den här för brödfödan, att hon inte hade lagt ner sin själ och hjärta i den såsom hon gjorde med sina dikter, men vilken bok hon lyckades slänga ihop! Synd att hon inte skrev fler böcker ”för brödfödan”, jag hade gärna läst flera till.

(Eftersom jag vill börja diskutera hela böckerna, även slutet ger jag härmed er alla en STOR SPOILER-VARNING! Har du inte läst och inte vill veta för mycket om boken; hoppa äver att läsa det här inlägget)

Glaskupan handlar om Esther. En ung tjej som går på college på ett stipendium, och som en sommar är i New York för att se hur det går till på en modetidning. Efter New York kommer hon hem till Boston där hon börjar kämpa med en växande ångest och depression. Hon känner att det är som en glaskupa runt henne. Som en tunn vägg som står mellan henne och omvärlden. Esther får hjälp med sin kamp och vi får följa henne på hennes resa.

I filmen förklaras det hur Sylvia försökte ta livet av sig när hon var yngre. Hur hon hade gömt sig under golvet där hon inte skulle hittas, och försökt ta livet av sig med tabletter. Det är ju skrämmande likt det som händer Esther i boken. Skriver Sylvia om sin upplevelse, eller finns det skillnader som jag har missat?

Sylvia Plath tar upp ämnen i boken såsom självmord som hon diskuterar och motiverar, och det är intressant om än skrämmande att det är lika tabu och kontroversiellt idag. I stort sätt i alla fall. Men det är ju ett så viktigt ämne att våga prata om. Speciellt med ungdomar. Är det rädsla det handlar om? Är det därför man inte pratar om det? För rädslan blir väl bara större om man inte pratar om det?

Jag älskade den här boken och det känns som att jag inte kan få nog av den. Jag läste den på svenska, men jag tror att det här är en sådan bok som verkligen lyfter sig ännu mer (om det går) när man läser den på engelska. Läsa de orden miss Sylvia själv använde. Jag har den även på engelska, så jag kommer läsa den också.

Boken är otroligt vacker och brutalt becksvart på en och samma gång. Man märker att Plath vet vad hon skriver om. Boken är uppfriskande ärlig i ämnet och den går rakt in i hjärtat. Den slår an en ton hos mig, och jag kan säga att jag kommer sluka allt som har med Sylvia Plath att göra i fortsättningen!

Du kan köpa boken på engelska på bokus eller adlibris.

Jag vill prata om slutet

Det är lite tråkigt tycker jag att det inte blir mer diskussioner runt en del av böckerna som vi bokbloggare skriver om. Jag antar att det till viss del beror på att man inte vill förstöra boken för andra genom att diskutera boken för ingående, framför allt slutet. Men många är ju böckerna som olika bokbloggare (och andra som är med och läser och kommenterar) läst gemensamt, och så länge man vanar för spoilers, så är ju ingen skada skedd för de som inte läst boken. Jag tycker att det skulle ge mer att diskutera HELA böckerna med varandra. Ungefär som man gör i bokcirklar. Då blir det en nivå till i diskussionen som jag saknar.

Hur känner ni andra om det här? Är det bara jag som vill prata om en del slut? De har ju ändå en stor del i läsandet, och ibland kan slutet göra eller förstöra läsupplevelsen, och då skulle det vara trevligt att diskutera detta…

Min dag

Idag ska jag äntligen gå och hämta ut ett paket som har väntat på mig i flera dagar nu. Detta blir årets första bokpaket, och det innehåller årets första rec.ex. Mer om det kommer senare (även om det för er andra bokbloggare/bokbloggsläsare inte är så svårt att lista ut vilken det är ;)).

Nu har jag äntligen hittat flyt i mitt läsande igen efter julen, och just nu håller jag på med två böcker. Den amerikanska flickan, som dock står lite på paus just nu, för efter att jag såg filmen Sylvia blev jag bara tvungen att börja läsa Glaskupan, så det är den jag håller på med nu.

Nej, nu ska jag sätta på lite kaffe. Vad har ni andra för er idag?

Bokfrågornas ABC – del 25

Lindas ( på bloggen Enligt O) Bokfrågornas ABC börjar närma sig slutet och är inne på de lite krångligare bokstäverna. Här är mina svar på bokstaven Y.

1. Yggdrasil är världsträdet med tre rötter i den nordiska mytologin där de tre nornorna bor. Berätta om en bok där mytologi har betydelse.

Jag kommer inte på någon bok just nu som jag tycker passar in här…

2. Kan du berätta om en riktigt ytlig bok som du har läst?

Det var ett tag sedan nu som jag läste en riktigt ytlig bok, men om jag omtolka meningen lite så kan jag säga att Djävulen bär Prada handlade mycket om yta (kläder och utseende) fast på ett positivt sätt. Jag gillade både boken och filmen och tycker författaren hittade en bra balans. Boken handlade om yta, men det var ingen ytlig handling.

3. Yta kan i vissa fall vara avgörande för hur böcker betraktas. Vilket är det vackraste/bästa/coolaste/fulaste/tråkigaste bokomslag du vet?

Jag gillar när boken och bokomslaget hör ihop eller kompletterar varandra. Omslaget sätter ju tonen för boken redan innan man börjat läsa, och jag skulle lura mig själv om jag sa att jag inte tycker det är viktigt. Jag är inte så kräsen med bkoomslaget, men visst finns det fina och ….mindre fina.

Presidentens hustru har ett fint omslag.
Jag gillar känslan, stämningen, jag får när jag ser på det.
En halv gul sol har ett snyggt omslag.
Boken är fantastisk även på insidan, du kan läsa mer om vad jag tycker här.
Omslaget till The Passage är ett av de snyggaste bokomslagen tycker jag. Det framkommer inte riktigt på bilden här, men den sätter verkligen en ton för boken.
Och så några mindre fina. Det ser ju ut som böcker för tio-åringar, vilket är synd, för de är bra. Här är omslaget missvisande och jag tror man förlorar många läsare på det.

Sylvia Plath

Jag har kollat på filmen Sylvia nu på eftermiddagen. Med Gwyneth Paltrow i huvudrollen som Sylvia Plath och Daniel Craig spelar hennes make Ted Hughes. Vilken bra film. Jag är känslomässigt ganska mörbultad, fast på ett bra sätt. Jag har vetat halvmycket om Sylvia Plath hittills och jag har ännu inte läst något av henne, men nu är jag inspirerad, längtansfull och förhoppningsfull inför hennes verk. Jag har Glaskupan här hemma, så jag börjar nog med den ganska snart. Sedan vill jag även läsa Ariel, hennes lyriksamling. Jag är också nyfiken på Ted Hughes Brev på födelsedagen. Så vill jag väldigt gärna läsa The Journals of Sylvia Plath. Ja, som ni märker vill jag läsa allt av och med Sylvia Plath.

Den här filmen slog an på någon sträng hos mig. Den satte sig i hjärtat. Om du inte har sett den; se den! Nu ska jag kolla runt på nätet efter böcker om och med Sylvia Plath…