Kirsty är journalist och åker till en liten kuststad för att skriva om några unga flickor som blivit attackerade. När Kirsty var barn satt hon i fängelse dömd för mord på en yngre flicka. Kirsty var inte ensam om mordet, Amber var med henne och hon blev dömd för mord hon också. De blev väldigt omtalade i media och beskrevs som om de var ondskan definierad. Nu har tjugofem är gått och Kirsty åker till den lilla kuststaden för jobb där Amber råkar bo. De har inte haft någon kontakt sedan den där dagen, men nu tjugofem år senare råkar de träffas…
Det var länge sedan jag läste den här boken, så det blir mina tankar om boken ett tag efter jag läst den som jag skriver här.
Jag tycker att boken har bra förutsättningar i handlingen att bli en riktigt bra bok, och ibland glimrar det till, men det håller inte riktigt hela vägen tycker jag. Jag gillar att kapitlen i nutid varvas med kapitel om den där ödesdigra dagen för tjugofem år sedan, så att man långsamt får veta vad som egentligen hände.
Måste också säga att jag hade lite svårt för slutet. Inte hur boken slutade, men det var en ganska storartad scen i slutet som jag tyckte kändes väldigt Hollywoodfilm-aktigt. Jag tyckte inte det passade in i boken och för mig förstördes stämningen lite.
Jag gillar Onda flickor, men det är ingen favorit. Däremot har jag höga förväntningar på författarens kommande verk. Jag har redan köpt hem Killer next door, som jag hoppas är ännu bättre.
Påhittade nöjen 