För ett par dagar sedan kom min mamma hem till mig efter jobbet. Vi satte på lite kaffe. Nör jag skulle hälla upp kaffet fanns inget att hälla upp. Bryggaren var på (eller, lampan lös i alla fall) men den gjorde ingenting. Gjorde inte det minsta lilla ljud ifrån sig. Vad gör man? Man måste ju ha sitt kaffe! Vi satte oss i bilen och körde till en sådan där stor affär som har alla möjliga elektriska saker. Bestämde mig för en perkulator den här gången. Har haft det innan och jag gillade det. Kommer hem och allt fungerar som det ska. I en dag. EN! Nu på morgonen när jag skulle sätta på mitt mycket behövande kaffe stängdes strömmen i hela lägenheten av. Allt blev tyst och mörkt. Jag kunde inte få upp den där knappen, så vad gör man? Ringer sin fantastiskt trevliga och hjälpsamma vaktmästare så klart! Han kommer och frågar om jag har något nytt. Ja, en perkulator. Mmm, säger han, det kan vara problem med dom och jordningen. Det är en säkerhetsgrej, men strömmen stängs av av vissa kaffegörare. Tar ur sladden till perkulatorno ch nu kan man ta upp den där lilla knappen hur lätt som helst. Lägenheten får liv igen. Så långt allt bra. Men nu då? Mitt kaffe då? Jag vill ju ha mitt kaffe! Får sätta på lite snabbkaffe. Det är helt okej, men både du och jag vet; det är inte samma sak!
Påhittade nöjen 
Stackars 😦 Pressokanna är ett alternativ. Ingen ström alls behövs till dem.
Jag vet. Har haft en sådan en gång i tiden också. Men jag som gillade min nya perkulator så himla mycket!
Herregud vilket trauma.
Eller hur!? Jag känner riktigt hur de här såren kommer sätta djupa spår i mig i framtiden! Kommer nog behöva gå och prata med någon 😉