Att skörda det man sått

I veckan har jag bakat kanelbullar. Jag ÄLSKAR kanelbullar. Men när jag stod och strödde över kanelen, och kände doften av den, insåg jag att jag egentligen inte är så förtjust i kanel. Jag äter den på risgrynsgröten till jul, men annars äter jag aldrig kanel. Har den aldrig i mat eller någonting. Men just när det gäller kanelbullar är det ju hur gott som helst. A match made in heaven! Det fick mig att tänka på vad man inte äter eller tillagar bara för att det är en krydda i som man inte gillar. Man kanske har missat värsta grejerna!?

I alla fall. Bullar har bakats och lägenheten har städats. Har funderat lite på varför man säger att man ”torkar golven” när man i själva verket blöter ner dom. Konstigt ju. Först ”torkar man av” golven, och sedan väntar man på att de ska torka. Knäppt.

Idag blir det en lugn dag där läsning står högt på prioriteringslistan. Jag har ju fått min läslust tillbaka av Christoffer Carlsson. Varför han tog den till att börja med är fortfarande ett mysterium…

Annons

Hur ska man kunna välja?

Det är tre månader kvar på året och jag börjar tänka på min läsutmaning Boktolvan. (Idén kommer inte från mig, utan från Enligt O, men man skulle skriva sin egna lista med författare, därav ”min boktolva”.) Jag har hittills i år läst åtta författare. Jag har alltså fyra stycken kvar. Häromdagen samlade jag ihop de böcker jag har hemma som står på listan. Eller, så trodde jag. Det är ett par som inte är med på bilden. Böcker jag inte är sugen på just nu, och därför fick de inte vara med här (men det är bara böcker av författare där jag redan har någon titel med på listan). När jag nu för en stund sedan gick in på listan och kollade om min bokhög stämde (jag tog fram böckerna från minnet) visade det sig att jag lagt två författare i högen som inte är med på listan. Nicole Krauss och Gabriel Garcia Márquez. Lite konstigt och synd. De hör egentligen hemma på listan. Men det känns som om det är lite sent att ändra på listan nu… Så det vore snällt om ni bara vill blunda lite för att de böckerna är med på bilden, så slipper jag ta nya kort. Tack.

Jag har hittills läst åtta författare till min boktolva. Det är alltså fyra författare till som jag ska läsa. Fyra av böckerna ni ser på bilderna av fyra olika författare. Jag blir väldigt inspirerad när jag ser de här högarna, och vill kasta mig över alla böcker NU. Det är tyvärr lite svårt att utföra i praktiken, så jag får göra det på det gamla hederliga sättet. En i taget.

Men var i hela världen ska man börja någonstans? Vad säger ni? Vilken bok kan man inte gå en minut till utan att läsa? Vad gör du när du inte kan välja? Lottar? Blundar och pekar? Höftar? Tar den som ligger överst? Vad?

(Ni kan klicka på bilderna så att de blir större.)

Behold!

Boken som fick min läslust tillbaka:

Christoffer Carlssons Fallet Vincent Franke.

Jag har varit en dålig bokbloggare den senaste tiden

Jag har varit en dålig läsare och en dålig bokbloggare den senaste tiden. Sorry. Eller, det är ju inte er det är synd om, mer mig faktiskt 😉 Jag menar, det är jag som inte får igång lässuget, vilket börjar bli lite enerverande och stressande. Har tagit till vara på era tips om en lättläst spännande bok. Den första jag kom att tänka på var Fatta eld, så igår tog jag fram den och… det blev tyvärr ingen läsning. Men den ligger i alla fall framme nu. Ett steg i rätt riktning! Silver lining people, silver lining!

Ännu ett tecken på att jag är en dålig bokbloggare är att jag inte ska till bokmässan. Vilket suger! Jag är så avundsjuk på er som ska dit, och jag hoppas på många långa inlägg om vad ni gör, vad ni köper, vad ni ser (gärna med massor av bilder), kändisspaningar som lyckas eller misslyckas. Intressanta diskussioner och väldigt tråkiga sådana. Ja, jag vill helt enkelt höra och se ALLT!!

 

Idag ska jag…

…städa

…korrläsa en inlämningsuppgift till min syster

…spela wordfeud (kanske med dig?)

…kanske läsa några sidor (jädrar vad segt det går med läsningen nu, någon som har ett bra tips hur man kommer in i det igen? Börjar bli desperat!)

Men först ska jag ta mig en kopp kaffe eller två. Vad gör du idag?

Vill du spela wordfeud med mig?

Jag vet inte varför jag var så sen med att skaffa wordfeud. Antagligen för att jag inte visste om det skulle funka på min mobil. Tvärtemot hela världen har jag nämligen inte en iphone. Men igår bestämde jag mig för att prova, och det gick alldeles utmärkt och nu är jag fast. Redan. Älskar wordfeud! Jag älskar ju alfapet också, så det kanske inte var så oväntat, men när jag tog upp telefonen och började spela kunde jag inte sluta och timmarna bara rann iväg. Så nu undrar jag så klart vad ni heter på wordfeud så vi kan duellera. Efter att ha suttit och vridit och vänt på mitt namn med diverse siffror gav jag upp. Jag vill inte heta frida7261 eller något liknande, så jag använde mig av bloggens namn istället. Jag heter alltså pahittadenojen. Fråga gärna efter mig, eller skriv i kommentarerna här nedan vad ni heter så kanske vi kan spela ett parti eller två?

The Hour – nja…

Jag har sett ungefär ett och ett halvt avsnitt av serien The Hour, och jag kan inte riktigt bestämma mig vad jag tycker. Serien är väldigt snygg, och den har förutsättningar, men jag vet inte. Det känns som att den inte riktigt når fram. Jag bryr mig inte så himla mycket om vad de pratar om eller vad som kommer/kan hända. Vad säger ni? Är det någon som har sett längre? Är den värd att titta på? Blir det bättre eller är det här så bra det blir? För i så fall kommer jag faktiskt inte fortsätta titta. Finns alldeles för många andra BRA serier att titta på, för att inte tala om alla bra böcker det finns att läsa…

En liten lägesrapport

Ute är det regn och rusk. Det blåser också rätt ordentligt. Vädret är sådär rått ni vet. Sådär mysigt. I alla fall när man sitter inne och inte behöver gå ut. Igår höststädade jag hela dagen. Putsade fönster, bytte en del dukar, ljusstakar flyttades runt bland annat. Inklusive ett ”vanligt” städ och tvätt av täcke och kuddar. Nu är allt rent och fräscht och mysigt, vad mer kan man begära!? Ja, det skulle vara det där med lässuget då, som varit lite dåligt de senaste dagarna. Det blir nog till att läsa några sidor ikväll, men först ska jag titta på Breaking news med Filip och Fredrik. Och sedan ska jag kolla på det hysteriskt roliga The Daily Show med Jon Stewart. Älskar programmet och ÄLSKAR Jon Stewart. Han är så himla rolig! Men efter det, då ska jag läsa till ögonen blöder. Eller ja, kanske inte blöder direkt, men tills de går igen i alla fall…

Lästorkan är inte välkommen i mitt hem

De senaste dagarna (eller senaste veckan egentligen) har jag gått in i en lässvacka. Tror jag läst typ 20 sidor de tre senaste dagarna. Inte bra. Alls. Jag är sugen på att läsa, men det blir liksom inte av att jag tar upp boken, och gör jag det (oftast sent på kvällen) är jag så trött så jag somnar efter bara ett par sidor. Men idag, idag är starten på resten av mitt läsande liv, och vad passar väl bättre en söndag än att krypa ner i soffan och läsa!? Ja, det skulle väl vara tv:n i så fall… Denna, den största av alla  läsfällor. Men idag ska jag försöka att stänga av tv:n, sätta mig och läsa och hitta tillbaka till den där läslusten igen. För åh vad jag saknar den och åh vad jag gillar den. Så, idag är dagen. Jag känner det på mig.

Precious – boken vs filmen

Ja, då har jag både läst boken och sett filmen. Vi kan börja med omslaget. Det är likadana (på mina exemplar) omslag och för en gångs skull tycker jag att det är okej. I vanliga fall brukar jag tycka att böcker med filmomslag är så himla tråkiga (och oftast fula) men jag gillar det här omslaget, och det gör ingenting att det är likadana.

Filmen har lyckats ganska bra. Det är en bra film. Det är känslosam och gripande, men har man läst boken ligger den i lä. Jag är ledsen att jag inte kan vara mer originell här, men boken kickar filmens ass, kort och gott. Boken ger en extra dimension till historien där filmen faller kort.

Skådespelarna är väldigt bra. De kunde inte gjort boken mer rättvisa. Där träffade de helt rätt!

Så, om du gillade filmen, snälla, läs på boken! Du kommer inte att bli besviken! Och om du gillade boken, se gärna filmen, den är ett bra komplement. Plus att det ju alltid är trevligt att se en film där man läst boken. Jag rekommenderar både boken och filmen Precious, men om jag bara får välja en vinner boken. Alla kategorier.

Ät mig – Agnès Desarthe

Myriam, en kvinna runt de fyrtio, öppnar en egen restaurang. Chez moi. Hon både arbetar och bor i restaurangen. Det här är en nystart för henne och allt hon vill är att ha den sortens restaurang där vem som helst kan komma in och sätta sig och äta god, bra mat för en billig peng. Som läsare får man snart reda på att det finns något i hennes förflutna som hon mår väldigt dåligt över. Ju mer tiden går och restaurangen blir mer och mer populär får man som läsare reda på mer och mer vad som hänt i hennes förflutna.

Det här var en bok i min smak! Det är mysigt att läsa om restaurangen och folket hon där lär känna. Det är intressant att läsa om hennes tankar om allt, stort som smått. Det är spännande när man bit för bit får reda på vad som tidigare har hänt. Den här boken fick mig att fundera väldigt mycket. På livet, på svek, på förlåtelse (vilket jag skrivit lite om tidigare här). En mening jag har haft svårt att glömma är:

”Jag skulle vilja att den magiska svampens lätta ogenomskinliga kristallkula förde oss långt härifrån, till en plats där meningen med livet är något så simpelt som att vilja leva.”                                               (s.243)

(Och nej, svampen de pratar om är inte olaglig på något sätt, de pratar om en ätlig svamp. Just so you know ;))

En av de sakerna jag gillar mest med den här boken måste vara språket. Det flyter. Underbart att läsa. En mycket fin och tänkvärd bok som jag blev tagen av och gått och funderat på både under läsningen och efter. Ät mig är en bok som stannar kvar.

Du kan köpa boken hos bokus eller adlibris.

 

Jag tycker mig ana vart vi är på väg

Kollade igår kväll på Breaking news med Filip och Fredrik. De diskuterade att man nu börjat tillverka kött. Man odlar fram köttet, så inga djur behöver dö. Någon mer som får mardrömmar a la Oryx & Crake!?

Hur mycket är du beredd att förlåta?

Jag är inne på sluttampen på Ät mig av Agnès Desarthe. En väldigt bra bok som tar upp många tänkvärda saker. Det jag speciellt tänkt på de senaste dagarna är förlåtelse. Hur mycket är jag beredd att förlåta? Vad kan man förlåta?

Alla människor gör misstag, säger dumma saker eller gör dumma saker. Det är mänskligt. Ibland är det stora saker, ibland är det små saker. Ibland vet man att personen menar väl, ibland får det en att tvivla på hur personen egentligen är och man omvärderar hela relationen. För mig är ingenting självklart. Naturligtvis vill man vara en förlåtande människa, som förlåter allt. Men det är inte riktigt lika enkelt i verkligheten. När man blir ledsen. Sårad. Arg. Då är det inte lika lätt.

I Ät mig har huvudpersonen gjort något oförlåtligt. Hon har sårat sin man och sin son, och de finns inte längre i hennes liv. Men här kommer det jag tycker är riktigt intressant. Kan man förlåta sig själv för vad som helst? Och vad gör man när man har svårt att förlåta sig själv? Ingen lätt fråga. En jag inte har några svar på. Men det är intressant att fundera på.

Fyra osedda filmer

Igår shoppade jag fyra filmer för hundralappen. Jag har aldrig sett någon av dom innan, även om jag länge har velat se en del av dom. Nu är det alltså dags. De filmer jag kom hem med var dessa:

Sex and the City 2. Kanske inte för att den är Oscarstippad eller så, utan för att jag älskat serien i många år, och det är typ ett fysiskt måste att se filmen. Bra eller dålig. Men förhoppningsvis inte alltför dålig. Förhoppningsvis bra och lite rolig.

Snabba cash. Har hört lite olika åsikter om filmen, men jag läste boken för några år sedan när den kom på pocket, och självklart vill man då se denna svenska film! Jag gillade boken, men förstod nog aldrig riktigt att den blev en sådan succé som den blev. Har ännu inte läst något mer av Jens Lapidus, även om jag har Aldrig fucka upp här hemma. (Såg först nu att det ju är Joel Kinnaman som spelar i den! Jag har inte sett andra filmer med honom, men jag ser honom i The Killing som jag håller på att tittar på. Nice! Lite Kinnaman slår aldrig fel. Nu är jag helt plötsligt mycket mer sugen på att se filmen!)

 

An Education. Vet inte så mycket om den här filmen. Nästan ingenting faktiskt. Men den blev ju nominerad till tre Oscars och det känns som en film jag vill se och kanske kommer gilla.

Precious. Åh, Precious! Jag läste boken förra året och blev helt tagen. Det var en fantastisk bok och jag var tagen en lång tid efteråt. Har länge velat se filmen, och nu är den äntligen i min hand. Har hört att filmen ska vara bra, och det var lagom länge sedan jag läste boken, så det ska nog inte bli för mycket jämförande till det negativa. Däremot kommer jag nog läsa om boken snart. Jag läste den ju sist på svenska, men i den utgåvan av boken finns den även på engelska, och jag tror den är ännu bättre på engelska. Det är ju ett speciellt språk i den, där man får följa Precious språkutveckling, och det känns som att jag vill läsa boken på språket den är skriven på. Vet egentligen inte varför jag inte gjorde det från början!?

Mycket film för hundra kronor och jag är nöjd. Plus, vad passar bättre inför en helg än fyra osedda filmer?

Negativa recensioner

Jag gillar att läsa recensioner. (Surprice surprice!) Jag läser inte alltid recensioner om böcker som jag själv tänkt läsa ganska snart för jag vill inte veta så mycket över huvud taget om en bok jag snart ska läsa. Om jag däremot redan har läst boken slukar jag recensioner och älskar att läsa om boken och vad andra har tyckt och tänkt när de läst. The good, the bad and the ugly. Speciellt kan negativa recensioner vara roliga att läsa. Mästaren på sådana måste vara den (än så länge) okrönta drottningen Kafka på jobbet. Hon har fått till en del oförglömliga recensioner!

När jag har läst en bok jag inte gillat är det dock lite svårare. De som känner mig förstår nog inte riktigt att jag har det här ”problemet” då jag inte är rädd för att säga vad jag tycker om allt och inget i vanliga fall, men det är något speciellt när man skriver såhär på bloggen. Vem som helst kan gå in och läsa. Även författaren i fråga, och det är nog det som skrämmer mig lite. Jag vill inte vara taskig. De har ju (förhoppningsvis) lagt ner mycket möda på boken och det kan inte vara helt lätt att läsa en negativ recension. Samtidigt är det ju spelets regler. Ger man ut en bok (jag kan bara tänka mig hur skrämmande det måste vara) öppnar man upp sig och sitt projekt för alla att läsa och tycka och tänka som de vill om. Det är ju en del av charmen. Jag försöker dock att aldrig lägga över det på författaren, utan lägga kritiken på boken, men det är ju inte helt svart eller vitt, det är ju författaren som skrivit boken, så klagar jag på språket klagar jag ju indirekt på författaren.

Det har ju varit en del prat på sistone om författare som gått på bloggare som skrivit negativa recensioner och på sätt och vis tycker jag det är en komplimang till bokbloggare. Det betyder att folk läser det vi skriver och bryr sig. Det ger oss tyngd.

Jag kommer dock aldrig att ljuga eller försköna för mycket i en recension. Det skulle inte vara rätt mot vare sig mig, bloggen eller er som läser bloggen. Jag vill inte säga att jag gillar någonting om jag inte gör det. Vad är det då för mening med att ha en bokblogg?

Rec. ex. Frågar du eller frågar dom?

Jag har en liten fråga till er andra bokbloggare där ute. Hur gör ni med recensionsexemplar? Frågar ni förlagen efter böcker ni är intresserade av eller tillfrågar dom dig? Än så länge har inte jag frågat efter någon bok, utan bara fått hem böcker då de har tilltalat mig. Något jag tycker känns okej, samtidigt blir det ju att man läser just den boken dom väljer. Ibland blir det väldigt bra då man läser något man själv inte valt, man läser något/någon man annars inte hade läst, vilket jag tycker är spännande och ibland är boken riktigt bra. Samtidigt är det ju inte alltid jag är så sugen på boken som skickas till mig, men det känns ändå som att jag ”borde” läsa och recensera den, även om de inte frågat först om jag är intresserad av boken. Jag gillar när de frågar först. Men mest gillar jag när de tillfrågar och man får lite att välja på. Det bästa av båda världar 🙂

Två snygga klassiker är nu i min hand

Idag kom ett paket med posten. Ett bokpaket. Hade det inte varit för sådana hade inte posten varit något rolig att hämta. Det det hade mest varit reklam och räkningar. Inte direkt något man springer till postfacket för att hämta. Men när det vankas bokpaket går jag och vankar och tittar på klockan och väntar, längtar, trånar tills posten kommit för att se om paketet kommit än. Och idag hade det det! Ni minns kanske att jag berättade om några snygga klassiker. Jag har nu fått hem två av dom från förlaget. Jag kan avslöja att de är minst lika snygga som jag trodde och hoppades. Om inte snyggare. Plus att de är sköna att ta på. Är ännu inte så närdig så jag vet vad det heter, men omslagen är sådär lite skrovliga, ni vet… I alla fall, kolla här:

Inte illa va? Som ni kanske ser är Emma lite kantstött. Det har gått sönder några sidor. (Det är inte jag som gjort denna skändning!) Är det någon som har en sexigare lösning än den klassiska tejpen? Skulle vara evigt tacksam.

Jag är så glad att det är höst och att jag har fått hem de här två klassikerna. De passar perfekt i soffan med en varm kopp te. Jag hade ju tänkt att bli bättre på att läsa klassiker i år, och det har väl inte gått strålande än så länge, men här har jag två böcker jag härmed lovar och svär att jag ska läsa i höst!

Jag har för flera år sedan läst Northanger Abbey av Jane Austen, vilken jag blev kär i. Har givetvis sett en himla massa filmer och inspelningar baserade på Austens böcker, men det här blir den andra jag läser. Det ska bli riktigt spännande! John Fowles har jag inte läst någonting av, så det ska bli spännande att bekanta mig med hans författarskap. Vad säger ni? Har ni läst författarna? Vilka böcker har ni läst?