Fay Weldon!
Läs gärna vad jag skrivit om En hondjävuls liv och lustar här.
Och om Auto da Fay här.
#bokutmaningapril
Fay Weldon!
Läs gärna vad jag skrivit om En hondjävuls liv och lustar här.
Och om Auto da Fay här.
#bokutmaningapril
Så, 2014 är här. Detta året tror jag att jag kommer hitta tillbaka till både läsningen och bloggandet. Läslusten har börjat komma tillbaka, och blogglusten likaså. Jag kommer för att hålla det igång, och få det att växa ännu mer, gå in i några läsutmaningar. Jag har inte bestämt exakt vilka än bara. Det finns flera engelska/amerikanska som ser spännande ut, och såklart några svenska också. Mer om dom kommer i senare inlägg.
Är du med i någon läsutmaning i år? Eller håller du i en? Vilka? Jag vill ha mer inspiration 🙂
Jag önskar oss alla ett bra läsår!
Jag har varit lite rädd för att skriva det här inlägget, men har bestämt mig för att göra det ändå.
Jag skrev för några dagar sedan om förväntningar.
Jag är i allmänhet lite lite rädd för böcker som blivit tokhyllade och som jag tror att jag kommer älska. Den största känslan är förväntansfull, men det finns en liten röst som säger ‘tänk om du inte gillar’.
Jag löste ju nyligen Sharp objects och den har ju blivit tokhyllad av bokbloggare som jag brukar tycka samma som. Jag menar, Helena har ju till och med döpt sin blogg efter en b av författaren!
Just med den här boken var jag rätt övertygad om att jag skulle gilla, men jag hade ingen aning om hur mycket. Det finns ju fantastiska böcker, och så finns det FANTASTISKA böcker. Det hör är en FANTASTISK bok. Den tilltalade mig på alla plan.
Jag hoppas att det här inte ger någon som inte läst boken alltför höga förhoppningar, för det är aldrig bra. Men samtidigt är det här en av de böcker som jag känslomässigt berörts mest av, och jag hoppas att så många som möjlig läser den här boken.
Sometimes dreams come true!!
Jag har tänkt att ta det lugnt med bokinköp nu under sommaren. Jag vill inte gå så långt så jag kan kalla det köpstopp, men jag kommer inte köpa så många böcker i sommar. Det av den enkla anledningen att jag har köpt en hel del (förhoppningsvis) bra böcker i vår som jag ännu inte hunnit läsa, plus att det finns fler böcker i mina hyllor som jag heller inte har läst ännu. Men, för att liksom kicka igång det här var jag ju tvungen att beställa hem några böcker innan det börjar på riktigt. Logiken i den ni 😉
Kråkflickan, Jerker Eriksson och Håkan Axlander-Sundquist – Jag är så nyfiken på den här boken!
Oväntat besök på Star Street, Marian Keyes – Det är alltid trevligt med lite chick-lit på sommaren.
Revolt, Suzanne Collins – Jag läste Hungerspelen och gillade. Har efter det väntat med att läsa Fatta eld tills Revolt var i mina händer. Nu ligger den här, så jag kommer snart hugga in på Fatta eld.
Metro 2033, Dmitrij Gluchovskij – Jag hörde den skrika på mig, var tvungen att lyssna.
Alltför nära, Linwood Barclay – Läste Utan ett ord och blev förtjust. Denna bok är därmed ett måste.
Som tur var kan jag nu konstatera att det bara var en liten. liten svacka, som nu tillhör det förflutna, det ligger bakom mig och är borta ur mitt minne. Nu är Presidentens hustru så där ruskigt bra igen. Yes!
När jag började läsa Presidentens hustru trodde jag att jag skulle gilla tiden när maken är president mest, att hennes uppväxt mer kom på köpet, men det har visat sig att så inte är fallet. Jag är nu inne på de sista hundra sidorna och Charlie är nu president och jag tycker boken har blivit lite segare. Jag har älskat hela boken, och jag älskar väl den här delen också. Bara inte lika mycket. Jag har dock inte läst ut boken än, så det finns fortfarande tid för förändring i den här delen på boken, och jag hoppas den kommer, för jag vill så gärna ha ett perfekt slut på en perfekt bok!
Det finns inget bättre än att efter en halvjobbig, tråkig, dag komma hem och kunna sätta sig och bara läsa. Underbart! Speciellt när boken är hur himla bra som helst!
Jag håller ju på att läsa Presidentens hustru just nu, och även om jag aldrig vill att den ska ta slut kan jag inte vänta tills den faktiskt gör det. Allt jag vill just nu är att googla och ta reda på vad som är sant och vad som inte är sant.
Till exempel: Är Laura Bush demokrat? Är George W. Bush och hans familj så odrägliga som de framställs i boken? Lästes verkligen en snuskig limerick upp om Laura första gången hon träffade sin blivande mans familj? Gjorde hon abort? Var hennes farmor gay? Ville hon verkligen inte ha något att göra med politik?
Ja, frågorna är många! Men jag vill inte ta reda på de här sakerna förrens jag läst färdigt boken. Jag vill uppleva boken först, och så kan jag ta reda på vad som är fakta och vad som är fiktion senare.
Det här blir min söndagskväll. Kan inte komma på vad som hade gjort kvällen bättre. Det skulle vara att toppa jordgubbarna och Studio 60 on Sunset Strip med lite läsning. Vilket jag givetvis kommer göra. Presidentens hustru är som sagt svår att lägga ifrån sig.
När jag började läsa i Presidentens hustru läste jag bara små stycken åt gången och jag läste dom sakta. Jag gillade den starkt och ville smaka på och uppleva varje ord. Jag läser fortfarande i den ganska sakta, men inte längre i små stycken. Den är helt enkelt för bra. Idag har jag knappt kunnat lägga den ifrån mig. Det här är en bok jag kommer ge som boktips till ALLA. Vare sig de frågar eller inte.
Jag kan nu konstatera att det är helt omöjligt att beställa hem böcker som ska vara present till någon annan (i detta fall till mamma) utan att det slinker ner några till en själv i processen.
Den här läxan har jag i och för sig lärt mig innan också, men för varje gång det händer etableras fenomenet mer och mer från ett sammanträffande till en oföränderlig lag.
Förra veckan investerade jag i en ny bokhylla, och det måste jag säga, det var mitt bästa köp på länge. Idag har jag fixat i alla hyllorna och istället för att vara överfulla har jag nu plats. Vilken lyxig känsla! Nu behöver jag inte våndas över var jag ska lägga mina nya eller utlästa böcker. Nu finns det plats.
Äntligen har det börjat regna ute och det är lite småkyligt sådär, så idag är det en perfekt dag att sitta inne och läsa (kanske till och med under en filt) med en kopp kaffe eller två medans regnet slår mot rutan.
Okej, så sommaren är här. Som vi har väntat, och nu är den här med alla sina egenskaper. Vi kan äntligen äta färskpotatis, för att inte tala om jordgubbar. Och glass! Vi kan hänga på våra balkonger och läsa hela dagarna och hela kvällarna. Vi kan grilla våran mat, och vi kan sola och bada. Allt är grönt och blommor och naturen visar upp sig från sin vackra sida, men trots allt detta är inte det min höjdpunkt på dagarna just nu.
Nej, höjdpunkten är när jag är så varm och svettig jag kan bli och luften hänger tung och är jobbig, och jag kan gå in och sätta mig vid min fläkt. Åh, min fläkt! Den fläktar så skönt. Helt plötsligt känner man sig som en människa igen, istället för en vattenpöl. Mmmm, så skönt det är att sitta här.
(Det borde vara en mänsklig rättighet att ha en fläkt.)
Vi bokbloggare nördar gärna in oss på böcker och allt som har med dom att göra, men vi har ju faktiskt en del andra intressen också. Linda till exempel, hon gillar trav och jag, jag gillar minigolf.
Åsa (som har bloggen Kafka på jobbet) kom med en bra poäng i kommentarerna till mitt inlägg om Mörkt vatten av JCO. Jag har ju faktiskt själv tagit upp diskussionen om att jag vill diskutera slutet av böcker, och så gör jag inte det själv när det är något om slutet jag verkligen vill diskutera. Så dumt, så dumt.
Så nu gjorde jag som så att i kommentarerna till recensionen av Mörkt vatten har jag skrivit lite mera om tankar och undringar jag hade under läsningen. Jag varnar även här för att det jag skrivit till är spoilers. Bara stora feta spoilers.
En kvinna mäter en äldre man på ett firande på fjärde juli. Senare på kvällen när de ska åka därifrån råkar de ut för en trafikolycka. Bilen åker ner i vattnet och kvinnan håller på att drunkna.
Det är inte alla författare som hade klarat av att skriva en sådan här berättelse så gripande som JCO gör. Här visar hon verkligen vilken fantastisk författare hon är. Boken känns klaustrofobisk, så som flickan i bilen måste känna sig, och historien utvidgas mer och mer ju fler sidor du läser. Och läsa den, det tycker jag att du ska göra!
Gissa vilken bok jag läser just nu:
”Det farmor gjorde var att läsa, det var det hon främst ägnade sin tid åt. Det var inte ovanligt för henne att läsa en bok om dagen – hon föredrog romaner, särskilt de ryska mästarna, men hon läste också böcker om historia, biografier och kioskdeckare – och i timme efter timme varje förmiddag och eftermiddag satt hon antingen i vardagsrummet eller på sängen (sängen var bäddad och hon var fullt påklädd) och vände blad och rökte Pall Mall-cigaretter.” -sid. 18
(Någon mer som känner igen sig? Hrm…)
Den här boken började jag läsa igår, och jag har en känsla av att jag kommer vara okontaktbar de närmsta dagarna…
Går här hemma och nynnar ”I’m in love with a fairytale, even though it hurts, cause I don’t care if I lose my mind, I’m already cursed…”
Uppdatering:Boken är Presidentens hustru av Curtis Sittenfeld.
Idag sitter jag ute på balkongen och läser.
Supermysigt!
”Enda skillnaden mellan mig och en galen är att jag inte är galen.”
-sid 385, En dåre fri, Beate Grimsrud
En dåre fri handlar om Eli. Eli hör röster av olika personer inne i sitt huvud. Alla dessa röster är killröster. Eli är författare. Eli kämpar med sin psykiska hälsa och vi får följa henne på vägen genom psykoser, inläggningar, tvångsinläggningar och allt annat som hör sjukdomen och vardagen till.
Jag har aldrig läst någon liknande bok. Den här boken är en av de bästa jag har läst. Om vi pratar böcker om psykisk ohälsa är den lätt (!) den bästa boken jag läst. Den kryper under skinnet på mig. Jag känner alla upp- och nergångar tillsammans med Eli. Jag mår dåligt när hon mår dåligt. Jag mår bra när hon mår bra. Det var länge sedan jag läste en bok där jag blev så känslomässigt involverad som jag blev under läsningen av En dåre fri. Man får se psykisk ohälsa inifrån. Det är otroligt gripande.
En dåre fri har vunnit Sveriges radios romanpris 2011 och Norska kritikerpriset 2011. Den är nominerad till Bragepriset 2010 och är nominerad av både (!) Sverige och Norge till Nordiska rådets litteraturpris 2011.
Jag förstår hur det kommer sig. Den här boken är värd alla priser den kan få, men framför allt är den värd alla läsare den kan få.
I förra veckan handlade jag dessa sex pocketböcker. I och med att jag köpte en present samtidigt med några gemensamma nämnare som mitt inköp kunde jag inte skriva om mitt inköp. Men nu har lillasyster fått sin present och jag tänkte skriva lite här om böckerna jag köpte:
Jag köpte hem The Help för några veckor sedan och var så sugen på den. Jag inte kunde få hem den tillräckligt snabbt. Men nu, har jag läst den? Inte än… Varför blir det så?
(För det kan jag ju säga, det är varken första eller sista gången det händer…)
Vem gillar väl inte en underdog!? Speciellt när underdogen är en charmant, knivskarp, intelligent bloggare.
Lite konstigt att hon är underdog, hon är ju ändå en av våra största och framförallt BÄSTA bloggare…
Lägg din röst på Kafka på jobbet till priset Forma Books Blog Award.
Det är hon väl värd!
(Inget ont om En bokcirkel för alla eller Bokhora, jag älskar dom bloggarna också, men de är så stora, och så gillar jag att det bara är en person (Åsa) som bloggar på Kafka på jobbet.)
Jag vet inte vilken sida jag vaknade på idag eller riktigt hur tankegången gick (jag var ju knappt vaken) men från och med i morse har jag ett twitterkonto! Jag heter PahittadeNojen och har precis fått upp min bloggbild där, den fick beskäras en hel del men ni ska nog känna nog igen den…
Jag har hittat några bokbloggare på twitter vilket är roligt. Tipsa mig gärna om just ditt twitterkonto (eller blogg för den delen) så jag hittar dit.
Sedan får ni gärna tipsa mig om vilka författare/kändisar/roliga människor/intressanta människor som är roligt att följa.
Jag har ju i veckan skrubbat både balkongen och lägenheten och planterat fina blommor på balkongen. Detta har välkomnats med regn till och från och blåst hela dagen. Har inte suttit alls länge på balkongen idag, tyvärr.
Jag förstår att ni måste vara nyfikna och håller på att spricka av nyfikenhet där hemma i sofforna nu, så jag tänkte bjuda på en liten bild av resultatet (och om ni tittar efter ser ni även vilken bok jag håller på att läsa i):
Det syns lite dåligt, men blomman i hörnet och den i den lilla krukan är skarpt rosa blommor, och i den avlånga en skarpt röd blomma. De andra blommorna som inte syns på bilden är vita, röda, mörkt lila och ljusrosa och ljuslila. Jag är väldigt nöjd faktiskt. Det blev himla mysigt. Jag gillar den här tiden på året. Nej fel, jag ÄLSKAR den här tiden på året. Nu och hösten är helt klart de bästa tiderna!