Fortsättningen är kommen!

Åh vad jag blev glad idag när jag hämtade ut ett paket och jag i det hittade:

Del tre är ute!!! Och jag har den i min hand. Fick ett litet ”my preeecioussss-moment”. Jag läste ju del två, Nirvanaprojektet, nyligen och fick en tydlig och distinkt mersmak, jag ville kasta mig över trean. Nirvanaprojektet var otroligt spännande, den hade lite av ett fortsättning följer-slut, och nu ska jag äntligen få reda på hur historien slutar. Jag längtar!

Annons

Nirvanaprojektet – Stefan Tegenfalk

Nirvanaprojektet är andra delen i en trilogi av Stefan Tegenfalk. Läs gärna först vad jag tyckte om den första delen Vredens tid.

rec. ex.

Walter Gröhn och Jonna de Brugge fortsätter här jakten på preparatet som kallas Drog-X och Leo Brageler som de fortfarande inte fått tag på. Boken börjar i ett lite lugnare tempo, vilket är bra då jag behövde lite påminnelser om vad som hände i förra delen, men det blir inte för mycket så att det bara känns som upprepanden, tvärtom, Tegenfalk har fått in det på ett snyggt sätt. Men sedan drar boken i gång. Vi får styckesvis följa olika personer vilket gör att han lyckas hålla spänningen uppe hela tiden, och spännande är det! Det är kidnappningar och tillslag och specialinsatta grupper och misstänkta läckor inom polisen. Mumma! Under den andra delen av boken har jag knappt tid att komma upp för luft. Jag måste ju få veta vad som ska hända!

Under läsningen var det en känsla som kom över mig. Ni vet den där känslan man får när man sitter och tittar på ett extremt spännande program på tv och det blir mer och mer invecklat, mystiken bara tätnar och spänningen får en att sitta på spänn i soffan, och så slänger man en blick på klockan och inser att det här kommer de aldrig hinna reda ut. Jodå, så lätt tänker jag inte ge upp. Tänk positivt, det kan gå! Det kommer lösa sig. De kommer få fast honom/henne. Eller? Neeeeej!!! Programmet slutar och de där tre gräsliga orden kommer upp på rutan ”To be continued…”. Den känslan fick jag när jag läste Nirvanaprojektet. För varje sida jag läste slängde jag ett öga på hur många sidor det var kvar och insåg ju länge jag kom att det här kommer bli ett fortsättning följer slut. Och det blev det. På sätt och vis. Det är i och för sig en trilogi, så jag hade ju väntat mig att det inte skulle bli ett komplett totalt slut, men ändå. Problemet ligger absolut inte i den här boken, utan mer att jag vill läsa fortsättningen NU, och det kan jag inte. Den tredje delen har ju inte kommit ut än…

Jag var lite tveksam efter Vredens tid, även om den hade sina kvaliteter och att det fanns potential att trilogin fortsättningvis skulle bli så mycket bättre, och här har mina tvivel helt försvunnit. Nirvanaprojektet är en strålande och spännande bok där Tegenfalk gjort ett fantastiskt jobb. Det här är en bok jag verkligen rekommenderar. Och den tredje delen, Den felande länken, är för mig ett måste!

Du kan till exempel köpa boken hos bokus eller adlibris.

En trevlig överraskning

Idag låg det två avier i mitt postfack.
Jag hade ingen aning om att det var rec.ex. på ingång.
rec.ex.
Nirvanaprojektet av Stefan Tegenfalk visste jag att jag skulle få, men jag visste inte när.
Den första boken i den här trilogin Vredens tid tyckte jag började väldigt lovande, men den tappade tyvärr på slutet. (Du kan läsa mer om vad jag tyckte om Vredens tid här.) Så nu håller jag tummarna för att denna den andra delen början starkt och håller hela vägen ut.
rec.ex.
Dom här böckerna av Fay Weldon var en total överraskning. Jag hade ingen aning om att jag skulle få dom, och jag blev jätteglad. Jag har inte läst något av Fay Weldon innan, och nu är jag så sugen. Böckerna är för övrigt jättefina! Förlaget hade inte kunnat skicka bättre böcker till mig. Det känns som precis den typen av böcker jag längtar efter att läsa just nu.
(Vad säger du pappa, är bilderna godkända??)

Vredens tid – Stefan Tegenfalk

rec.ex.

Den anti-sociala kriminalkommissarien Walter Gröhn får i uppgift att ta hand om Jonna de Brugge, som arbetar på Rikspolisstyrelsens särskila utredningsenhet, RSU, som ska ha en praktik på polisen. RSU är en ny avdelning inom polisen och de är kända för att bestå av unga, väldigt smarta människor som vet sin väg i teorin. De börjar arbeta tillsammans med ett fall där en taxichaufför blir överfallen av en resenär med slutresultatet att chauffören dör.

Karaktärerna är riktiga stereotyper, men för mig är det inte alltid en dålig grej. Jag kan ofta till och med gilla konceptet med en ung ny söt oerfaren tjej och en gnällig grumpig gammal gubbe. Det gör jag i den här boken. Jag blir väldigt förtjust i både Walter och Jonna.

Karaktärerna klarar sig undan det negativt stereotypiska, men det gör inte handlingen. Handlingen utvecklar sig på ett sätt jag läst 100 gånger förut, och ämnet han tar upp i boken (eller, ett av ämnena, men huvudtanken i utredningen) känns krystat och väldigt PK. Så att det faktiskt blir tråkigt…

Första halvan av boken slukar jag. Jag går helt upp i läsningen. Jag gillar intrigen och det finns ett driv i läsningen. Som sig bör i en deckare. Handlingen är spännande och jag tycker att det finns mycket intressant att plocka från och utveckla härifrån till den trilogi det är. Men efter halva boken ungefär dör boken ut för mig. Handlingen går inte framåt. Författaren dumförklarar läsaren och förklarar en massa saker som man redan har förstått. Han utvecklar saker han verkligen inte behöver utveckla. Fallet poliserna har hand om förlorar spänning. Jag bryr mig inte riktigt längre. Och det är inget smickrande betyg på en deckare.

Jag kommer inte avslöja boken för er, men jag kommer snudda vid vad jag tycker om slutet, så jag varnar för en liten (SPOILER).

Slutet var INTE bra. Så väntat. Man har vetat svaret hela tiden, och inte på det där snygga sättet typ ”Aaah, är det så det hänger ihop, hur kunde jag missa det”. Nej här är det skrivit en rakt på näsan hela tiden. Och man förstår också att boken inte vill att jag ska tro en sak och så hänger det ihop på ett annat sätt, nej, här vet man. Jag vet hur det kommer sluta.

(SLUT SPOILER). Men, första halvan gillar jag väldigt mycket och den väger upp för slutet på många sätt. Jag är nyfiken på de andra två delarna, som jag kommer läsa. Hoppas att bok nummer två håller hela vägen, för då kan det bli riktigt bra!!

Köp Vredens tid på bokus eller adlibris.