The Martian – Andy Weir

CIMG3466Mark Watney blir lämnad ensam kvar på Mars. Det är inte den övriga besättningens fel, de tror att han är död. Watney lever, och är nu ensam på Mars med utrustning och förnödenheter som är tänkt ska räcka i några månader. Nu handlar allt om att överleva i flera år tills det kan komma någon besättning och hämta honom. Om han nu kan få kontakt med Jorden och säga att han lever vill säga.

Jag gillar allt med den här boken! Jag gillar att all teknik är väldigt trovärdig (även om vi inte varit på Mars än). Det är en drivande och spännande berättelse, och jag tycker han håller sig på rätt sida så att det blir en lagom blandning av tekniska beskrivningar och spänning. Watney är rymdens MacGyver, och jag älskar det! Alla dessa lösningar han kommer på, jag tycker det är väldigt intressant läsning. Weir är själv en ingenjör, och man märker hur roligt han har haft när han har skrivit och kommit på vissa lösningar. Det är lite nördigt på sina ställen, men det är det jag gillar. Jag gillar att läsa böcker av människor där deras passioner lyser igenom texten, det är smittande.

Jag fullkomligt älskar den torra humor Watney besitter. Weir skriver väldigt bra. Jag tycker det är svårt att förstå att det här är hans första roman.

Om jag ska säga något lite negativt så är det att jag saknar att få veta mer om Watneys mentala tillstånd. Det hade han kunnat skriva lite mer om, det hade varit intressant. Jag förstår att det här inte är den typen av bok där det psykologiska är i fokus, men det sveps förbi lite väl fort. Boken hade fått mer djup, och Watney som karaktär, om det hade utvecklats lite mer.

Allt som allt måste jag säga att jag tycker The Martian är en fantastisk bok! Det ska bli spännande att se filmen, men jag hoppas att många även hittar till boken, för det är den verkligen värd.

Originalets titel: The Martian
Svensk titel: Ensam på Mars
Författare: Andy Weir
Antal sidor: 435
Förlag: Crown Publishers
Första meningen: ”I’m pretty much fucked.”

Vill du köpa The Martian kan du göra det hos till exempel bokus, adlibris eller cdon.

Boven i mitt drama kallas kärlek – Unni Drougge

CIMG3471Boven i mitt drama kallas kärlek är en väldigt självutlämnande bok. Unni har fem barn när hon träffar Niclas. När hon har träffat Niclas spelar ingenting eller ingen annan person längre någon roll, trots att hon inte blir bra behandlad av Niclas. Hela hennes liv och hela hon går ut på att göra honom lycklig, något som är omöjligt. Han blir aldrig nöjd. Han blir aldrig glad. Men hon fortsätter försöka.

Det jag älskar extra mycket med den här boken är att Unnis son har skrivit stycken i den ur hans perspektiv, och det ger hela boken en extra dimension. Han skriver precis det jag tänker och emellanåt skriker åt Unni i boken.

Jag har så svårt att förstå det här! Vad är det som gör att man sätter sig själv, och sina barn (!), i andra hand bara för att göra en kille, som slår en, lycklig? Jag vet att hon försöker förklara det i boken, och hon lyckas bättre än någon annan författare jag har läst, men jag förstår ändå inte riktigt. Hur kan EN relation vara viktigare än allt annat i livet? Och då menar jag ALLT. Relationen till barnen, relationen till alla hennes vänner, karriären, sitt hem, pengar. You name it.

Det hon utsätter sina barn för i den här boken är oförståeligt för mig. Det är stort av dom att dom försöker bygga upp en relation med sin mamma igen efter allt det. Sonen skriver i slutet av boken ett stycke som jag verkligen burit med mig efter läsningen:

Vi försökte varna mamma för hennes Bosie, men då blev hon arg. Nu är hon arg för att vi inte varnade henne. Men jag vidhåller att hon uteslutande har sig själv att skylla. Detta vill jag också meddela alla som läser hennes dravel. Hon fick vad hon tålde och hon tålde det. Förhoppningsvis fick hon nog.

-sid. 418

Han kanske låter hård, men om du läser boken kommer du förstå honom. Jag tycker han är väldigt kärleksfull mot sin mamma i boken trots allt hon gjort mot honom. Och allt hon gjort mot sig själv.

Jag måste erkänna att jag blev otroligt arg av att läsa Boven i mitt drama kallas kärlek. Jag blev arg och ledsen och trött. Ja, den väcker många känslor, och den känns väldigt äkta. Naken. Det är otroligt modigt av Unni Drougge att skriva en sådan här bok, och jag vill från botten av mitt hjärta tacka henne för att hon gjorde det. Tack!

Den här boken borde ALLA läsa. Den borde vara obligatorisk i skolan. Den borde diskuteras ingående. Drougge visar hur det ser ut i ett förhållande där begreppet kärlek är förvridet. Förhoppningsvis ger den oss andra lite mer hum om vilka de stora varningsflaggen är när vi ger oss in i ett nytt förhållande. Eller hjälper oss att se vårat nuvarande med andra ögon. Det här är en viktig bok som inte får glömmas bort!

Om du inte har läst den, gör det nu. Du kan köpa den hos t. ex. bokus eller adlibris.

 

 

American Sniper – Chris Kyle

imageAmerican sniper – Den amerikanska militärens dödligaste prickskytt är skriven av Navy Seal Chris Kyle tillsammans med Scott McEwan och Jim DeFelice.

Det känns som att boken är väldigt autentisk. Han beskriver kriget i Irak. Hur det verkligen var för de som var där. Dödande, väntande, döda kamrater, strategier, den inre tävlan om att döda flest fiender. Han är väldigt öppen med hur det påverkat honom psykiskt, något han märker av mest när han är hemma. Ibland finns det stycken i boken som hans fru Taya skrivit, och de passagerna är väldigt intressanta att läsa. Han beskriver hur han mår och hur han upplever saker, medans hon beskriver hur hon ser på hans beteende. Det är väldigt intressant.

Det första jag kom att tänka på när jag började läsa boken var hur välskriven den var. Det andra var hur olika prioriteringar vi människor har, och att jag verkligen inte förstår mig på den nivån av patriotism som Chris Kyle besitter. Jag vet, jag vet, jag bor i Sverige, och vi har inte gått igenom krig, vi tar våran frihet för given och allt det där, men jag förstår ändå inte hur man kan sätta landet före familjen. På sidan 17 skriver han:

Jag fostrades in i den kristna tron och bekänner mig fortfarande till den. Om jag ska rangordna mina prioriteringar är de Gud, fosterlandet, familjen. Man kan visserligen diskutera ordningen på de båda sistnämnda – på senare år har jag kommit fram till att familjen nog i vissa fall kan betyda mer än fosterlandet. Men det är ingen lätt avvägning.

På flera ställen i boken tar han beslut som väldigt tydligt visar att det är så här hans prioriteringar ser ut.

Jag tycker det är skrämmande när han pratar om hur han längtar efter att döda. Jag förstår lite var det kommer ifrån, han beskriver ju sin utbildning i flottan och stämningen och attityden som existerar. Hur de dehumaniserar fienden. De lever ju i en miljö som främjar våld. Det är ju deras jobb att döda. Men ändå, det är ju helt sjukt att världen ser ut så här!

Jag gillar Chris Kyle när jag läser boken, men samtidigt är vissa saker han gör så väldigt osympatiska att jag stundtals starkt ogillar honom. Det är svårt att se vad som är vad han verkligen tycker, vad som blivit drillat in i honom i utbildningen i flottan och vad som är på grund av allt han sett och gjort i kriget. Det är klart att det påverkar en människa.

Det här är en väldigt läsvärd bok som jag varmt rekommenderar. Jag lärde mig mycket om krig i stort och framför allt om kriget i Irak. Chris Kyle skriver en del om media och deras vinkling och vad han tycker om det. Boken är en ögonöppnare.

När jag läst ut den köpte jag genast hem filmen, som har Bradley Cooper som Chris Kyle, så den ska jag titta på snart. Ska bli intressant att jämföra sedan.

Köp American Sniper hos till exempel bokus, adlibris eller cdon.

Drömfakulteten – Sara Stridsberg

CIMG3388

Valerie Solanas ligger för döden ensam på ett hotellrum i torskdistriktet i San Francisco. Hon växte upp i öknen med sin ensamstående mamma. Hon hade ingen lätt uppväxt, och vuxenlivet var inte snällare mot henne. Valerie är smart och utbildar sig, men ändå livnär hon sig genom prostitution. Hon har ett hett och passionerat förakt mot män. Hennes inre är kaotiskt och livet ger henne många smällar. En dag skjuter hon Andy Warhol.

Drömfakulteten är en bok som inte är lik någon annan bok jag läst. Den är både fängslande och flyktig. Klaustrofobisk och fri. Sorglig och hoppfull. Stark och förtvinande. Det är en otroligt gripande berättelse om denna skadade, starka, egensinniga, trotsiga och älskansvärda Valerie Solanas.

Det här är den första boken jag läser av Sara Stridsberg, och jag är nu förälskad i hennes sätt att skriva. Hennes språk är fantastiskt. Jag reagerade till exempel på det här hon skrev på sidan 204:

Hennes ögon är mörka speglar. Hennes hjärta är ett blåmärke.

CIMG3404Boken är full av sådana här små guldklimpar.

Det var länge sedan jag blev så fängslad av en bok. Den fick mig att totalt kapitulera. Valerie lever kvar i mig långt efter att jag läst ut boken.

Jag vet att jag inte direkt är först på bollen med att läsa Drömfakulteten, men  jag är glad att jag läste den. Det är ju så lätt att böcker som har några år på nacken får stå tillbaka för nyare utsläpp, och då kan man missa sådana här guldkorn. Undrar hur många fler guldkorn jag har olästa i min bokhylla..

Köp Drömfakulteten till exempel hos bokus, adlibris eller cdon.

Flickvännen – Karolina Ramqvist

Karin är Johns flickvän. John är kriminell och Karin är hans flickvän. Hon har slutat jobba och han har köpt ett CIMG3384hus till henne, och där går hon ensam och väntar på honom medans han försvinner bort på jobb. Hon vet inga detaljer, hon vet inte vad han gör för jobb eller hur lång tid det kommer ta eller hur stora risker han tar eller vad han gör mot andra människor. Hon väljer att leva i förnekelse när det kommer till vad han gör när han inte är hemma. Han gillar inte när hon umgås med andra människor när han är borta. Hennes familj har hon ingen kontakt med längre, inte heller sina gamla vänner, utan nu umgås hon med andra flickvänner. Den här gången när killarna är borta bestämmer de sig för att träffas och ha lite kul. Dricka vin, äta gott. Men att leva i förnekelse med vad killarna håller på med går kanske inte hur länge som helst. Verkligheten går ibland inte att värja sig ifrån. Eller?

Karolina Ramqvist har skrivit en fantastisk bok! Hon skriver otroligt bra och historien hon berättar är läskigt gripande. Jag har själv inte så mycket gemensamt med Karin, men jag känner till tjejer som är som hon. Som har samma prioriteringar, samma sätt att inte låtsas om vissa saker (som för många av oss andra inte är acceptabla). Den här boken hjälpte mig att kanske förstå dom lite bättre, men ändå inte.

Hur som helst gav Ramqvist mig en ordentlig smäll i magen. Hon fick mig att tappa luften och känna mig mörbultad och instängd och paniken började växa. Det gick inte att sluta läsa. När jag läst ut boken kunde jag inte sluta tänka på den eller att prata om den. Det här är en fantastisk bok! Alla måste läsa!!

Köp boken (!!) hos till exempel bokus, adlibris eller cdon.

Kvinnan på övervåningen – Claire Messud

CIMG3346Nora är 42 år och är en så kallad duktig flicka. Hon gör inte så mycket ljud av sig, hälsar på grannarna, ni vet, hon är kvinnan på övervåningen. Hon är lågstadielärare och har nästan bortglömda konstnärsdrömmar bakom sig. Livet blev inte riktigt som hon hade velat. Men så börjar Reza i hennes klass, och hon faller för denna vackra, underbara lille pojke. När hon träffar hans mamma, Sirena, klickar det även mellan dom, och de bestämmer sig för att hyra en ateljé tillsammans. Sedan träffar hon även maken, Skandar, och även dom gillar varandra. Hennes drömmar om att arbeta som konstnär väcks igen och känns mer och mer verkliga.

Jag är delad. Jag gillar Kvinnan på övervåningen, men jag har så svårt att förstå mig på Nora. När hon träffar Reza tycker jag att det känns som att hon romantiskt gillar honom, och den känslan släpper inte riktigt, och det har jag svårt för. (Jag tror inte det är meningen att det ska läsas så?!) Jag förstår inte riktigt hur Nora och Sirenas relation kom sig heller. Det gick väldigt fort, och det känns lite orealistiskt hur fort de blev så innästlade i  varandras liv. Jag förstår att Nora kände sig ensam och hade ett stort hål som hon fyllde med den här familjen, men det känns ändå lite lustigt. Är det någon mer som reagerat på de här grejerna?

Utöver vissa detaljer, så kan jag ändå definiera mig med Nora. Hon är verkligen en kvinna i fyrtioårsåldern under 2000-talet. Hon är en duktig flicka som håller inne på allt, men känner för att spy galla över allt och alla. Irritationen har växt och växt inom henne, och nu håller hon på att spricka av frustration. Det är en väldigt intressant karaktär, och både hon och hennes tankar beskrivs så otroligt bra. Det är kanske därför jag blir besviken på hennes relationer till Reza, Sirena och Skandar, delar av dom känns inte lika autentiska.

Det känns som att den här boken hade kunnat bli så mycket mer. Den är på gränsen till att vara en fantastisk feministisk bok som skildrar vår tid, men den når inte riktigt ända upp till fantastisk, den stannar på väldigt bra. Tyvärr.

Du kan köpa boken till exempel hos bokus, adlibris eller cdon.

The Passage – Justin Cronin

>Bokfrågornas ABC - del 25

När jag började läsa The passage visste jag inte mycket om den. Jag visste att det är en grymt snygg bok. Jag visste att den är postapokalyptisk, och jag visste att många älskar den. Och egentligen är det allt man behöver veta om den innan man börjar läsa, för visst är det skönt att öppna pärmarna och försvinna in i en ny värld som man inte vet någonting om. Det är så lätt att man vet stora grejer som förstör spänningen i början av boken. Till exempel varför och hur världen har gått under. Så därför vill jag inte säga så mycket om handlingen till den här typen av böcker. Det är också svårt att beskriva den rättvist. Den innehåller ju så mycket, allt en bra bok innehåller, och hur beskriver man det i några meningar?

När The passage började blev jag kär i den direkt. Jag kom in i historien på en gång, och jag kände verkligen med lilla Amy. Sedan hoppar boken fram hundra år eller så i handlingen, och då blev det lite segt för mig. Jag hade lite svårt att hålla koll på och förstå karaktärerna och deras förhållande till varandra, och jag fastnade inte i handlingen. Det var segt och rätt tråkigt faktiskt. Men efter femtio sidor eller så började jag komma in i boken igen, och då älskade jag den igen, och den här gången höll det i sig enda till slutet.

Jag älskar The passage! En fantastisk och fulländad läsupplevelse. Trots att det följer fler böcker, det här är första delen i en trilogi. Jag vill absolut läsa de andratvå delarna, ska bara försöka att inte vänta för länge mellan böckerna denna gången. Jag är expert på det, och då blir det så jobbigt att ta upp bok två när man nästan glömt allt med bok ett.

Om det är någon som vill diskutera handlingen mer med mig så diskuterar jag gärna den i kommentarerna!

Om du vill köpa och läsa The Passage kan du till exempel göra det på bokus, adlibris eller cdon.

(Den finns på svenska också! Då heter den Flickan från ingenstans.)