Lilla hjärtat – Sophie Hannah

CIMG3250Alice har precis fått sin lilla bebis, så när hennes svärmor föreslår att hon borde koppla av en stund på ett spa är hon motvillig. Hon vill inte lämna sin lilla dotter. Hon går i alla fall, och tänker att dottern är trygg hemma hos sin pappa. När hon kommer hem igen får hon panik. Barnet som David har där hemma är ju inte hennes!!

Så börjar en historia som har många spännande vändningar.

Jag gillar den här boken. Jag tycker väl inte att den är så gastkramande som citaten på omslaget utlovar, men Sophie Hannah har potential att skriva en gastkramande bok, det är jag övertygad om! Denna når dock inte riktigt fram dit, men därmed inte sagt att den inte är spännande. Jag gillar karaktärerna och hur hon skriver, och jag gillar vändningarna i boken, och att jag inte vet hur den kommer sluta (även om man kanske tror det ibland).

Det var ett par månader sedan jag läste den här boken, och känslan jag har av boken så här långt efteråt var ändå att den var mysig. En mysig thriller. På ett bra sätt. Den var spännande, men jag tycker Sophie Hannahs skrivande är mysigt på något sätt. Förstår ni vad jag menar?

Jag gillar det här, men ännu mer ser jag fram emot att läsa hennes andra bok!

Du kan köpa Lilla hjärtat bland annat här eller här.

Onda flickor – Alex Marwood

20141206-133316-48796723.jpgKirsty är journalist och åker till en liten kuststad för att skriva om några unga flickor som blivit attackerade. När Kirsty var barn satt hon i fängelse dömd för mord på en yngre flicka. Kirsty var inte ensam om mordet, Amber var med henne och hon blev dömd för mord hon också. De blev väldigt omtalade i media och beskrevs som om de var ondskan definierad. Nu har tjugofem är gått och Kirsty åker till den lilla kuststaden för jobb där Amber råkar bo. De har inte haft någon kontakt sedan den där dagen, men nu tjugofem år senare råkar de träffas…

Det var länge sedan jag läste den här boken, så det blir mina tankar om boken ett tag efter jag läst den som jag skriver här.

Jag tycker att boken har bra förutsättningar i handlingen att bli en riktigt bra bok, och ibland glimrar det till, men det håller inte riktigt hela vägen tycker jag. Jag gillar att kapitlen i nutid varvas med kapitel om den där ödesdigra dagen för tjugofem år sedan, så att man långsamt får veta vad som egentligen hände.

Måste också säga att jag hade lite svårt för slutet. Inte hur boken slutade, men det var en ganska storartad scen i slutet som jag tyckte kändes väldigt Hollywoodfilm-aktigt. Jag tyckte inte det passade in i boken och för mig förstördes stämningen lite.

Jag gillar Onda flickor, men det är ingen favorit. Däremot har jag höga förväntningar på författarens kommande verk. Jag har redan köpt hem Killer next door, som jag hoppas är ännu bättre.

Du kan köpa Onda flickor här eller här.

Into the forest – Jean Hegland

Världen har blivit nerkopplad och urkopplad och man vet inte riktigt varför. Det tar inte lång tid innan ingenting i samhället fungerar längre, och det är var och en för sig själv. Två systrar, 17 och 18 år gamla, bor ensamma ute i sitt hus i skogen. Båda

20140909-092102-33662392.jpgföräldrarna har dött. Mamman i cancer, pappan i en olycka. Boken handlar om dessa systrars överlevnad och de utmaningar de ställs inför.

Jag vet helt ärligt inte vad jag ska tycka om Into the forest. I början när jag läste den gillade jag den. Jag gillade stämningen i boken och den väckte många intressanta tankar och frågor. Sedan tycker jag den blev lite långtråkig. Sedan blev den lite konstig. Men jag gillade ändå slutet. Allt detta på 241 sidor.

Det här är en bok som väcker många tankar om hur vi som människor lever idag. Hur mycket vi handlar i onödan. Saker vi i stunden tycker att vi måste ha. Men får mig också att tänka på hur mycket saker jag redan har, och hur mycket av det använder jag egentligen? Men den stora saken för mig i den här boken är ändå hur avskilda från naturen vi är idag. Både fysiskt och mentalt. Hur dåliga kunskaper vi har om den. Jag menar, hur länge skulle du klara dig om du från och med nu var tvungen att överleva bara på vad naturen gav dig?

Nu till det konstiga. (Här kommer en superliten spoiler, bara så att ni vet.) Den ena systern mår mentalt väldigt dåligt vid ett tillfälle i boken. Vad är då lösningen på detta? Lite sex så klart! Med sin syster. Det mest normala i världen…. Och istället för att efteråt må dåligt och ha ångest över det de gjort mår de helt plötsligt väldigt bra igen, båda två. Sexscenen är så malplacerad och så orealistisk, det känns som att den förstör min syn på boken. Och författaren. Den här sexscenen och ‘lösningen’ på flickans problem dryper av Stephen King. Han är kungen av de här scenerna. Och det är tråkigt att böcker som hade kunnat vara så bra blir nersmutsade av de här konstiga och perversa ‘lösningarna’.

Har du läst boken? Vad tyckte du?

 

Ni kan köpa boken exempelvis på bokus eller adlibris.

 

Till Jacobs försvar – William Landay

Andy Barber jobbar som biträdande åklagare i ett litet samhälle utanför Boston. En dag hittas en tonårspojke knivhuggen till döds i skogen och Andys egna son Jacob blir snabbt den misstänkte till dådet.

20140813-112826-41306269.jpg

Så enkla, men ändå så komplicerade är premisserna till Till Jacobs försvar. Boken tar upp många intressanta frågor såsom, kan någon jag älskar, och tror mig känna, verkligen göra något så här hemskt? Hur väl känner man egentligen en annan människa? Och hur långt är jag beredd att gå för att skydda de jag älskar?

Men det här är inte främst en filosofisk bok, det är en spännande bok. En bok med många vändningar och överraskningar och med ett slut som tog andan ur mig.

Jag gillar att det är fokus på rättegången och att boken inte slutar vid polisarbetet som många andra deckare gör. (I alla fall dom jag har läst.) 

Jag rekommenderar varmt Till Jacobs försvar. Jag kunde inte lägga den ifrån mig. Om du också vill läsa den kan du köpa den exempelvis hos bokus eller adlibris

American Gods – Neil Gaiman

20131208-125111.jpg

 

Shadow har snart avtjänat sitt tre år långa fängelsestraff, och allt han vill är att åka hem till sin fru. Men så får han beskedet att hon har dött i en olycka. Hans värld rasar och han har helt plötsligt ingenstans att ta vägen. Vad ska han göra nu? Då träffar han en man, Wednesday, som säger att en storm är på väg.

Ja, så börjar American gods. Det här är en bok jag länge velat läsa av en författare jag länge velat läsa. Jag visste ingenting om boken men hade ändå höga förväntningar och visste i stort sett innan jag läst att jag skulle älska. Och det gjorde jag verkligen. Gaiman skriver otroligt bra och handlingen är unik och fängslande.

Jag hade kanske fått ut ännu mer av boken om jag var lite mer insatt i asagudarna och andra gudar, men det är jag tyvärr inte. Missförstå mig rätt, boken är fortfarande fantastisk, men det känns som att jag där missade någonting. Att jag inte fick ut så mycket av läsupplevelsen som jag kunde ha fått.

Jag tycker det är väldigt intressant hur han skildrar alla gudarna. Speciellt de gamla, nästan bortglömda gudarna, i denna nya moderna värld. Jag älskar att han har så många sidohistorier, alla karaktärer man får träffa. Det känns nästan som många böcker i en, fast jag tycker inte att det blir stretigt eller ytligt. Tvärtom. Den är liksom total.

Gaiman skriver otroligt bra. Både fängslande och målande. Man är fast i texten, och det känns verkligen som att man är där med Shadow. Allting känns också väldigt trovärdigt, vilket är en konst i sig.

Neil Gaiman kan nu sålla sig till en av mina favoritförfattare, och American Gods kan sålla sig till en av mina absoluta favoriter.

Du kan köpa boken exempelvis hos bokus eller adlibris

Sharp objects – Gillian Flynn

20131201-100940.jpg

Vad finns det att säga om en bok man älskar? Hur kommenterar man någonting som känns så perfekt? Orden känns så fjuttiga. De räcker inte till.

Jag började läsa den här boken för att jag drog igång min lilla läsutmaning Fem framtida favoriter. Boken har stått länge i hyllan och jag har sparat på den alldeles för länge. Eller, kanske alldeles lagom länge. Jag trodde att det här skulle bli en favorit, men jag trodde nog inte att jag skulle gilla den såhär mycket.

Det finns inte två tråkiga sidor i den här boken. Gillian Flynn skriver fantastiskt bra. Det är svårt att förstå att det här är hennes debut. Jag är på riktigt kär i Camille Preaker. Vilken fantastisk karaktär!

Om ni ännu inte läst boken tycker jag absolut att ni ska göra det NU!! (Men läs för guds skull inte på baksidan. Inte på den engelska versionen i alla fall, den förstör! Jag läste baksidetexten först efter jag läst boken, och blev upprörd. Den tar bort så mycket av boken tycker jag.)

Så nu återstår bara att klicka hem hennes andra böcker. Vilken känsla det är när man hittar en ny favoritförfattare, för det är hon verkligen, Gillian Flynn. Och den här boken handlar högt upp på min abstrakta ‘bästa böcker jag läst-lista’.

A Game of Thrones – George R. R. Martin

20131028-190557.jpg

När jag öppnade den här boken hade jag många förväntningar och några farhågor. Jag hade läst många recensioner av den och lyssnat på många diskussioner om den. Och om tv-serien. De allra flesta (om inte alla) hyllade den, och jag kände att det här är en bok jag också kommer tokgilla. Men jag var lite orolig över ett par saker.

Min första farhåga var att boken skulle vara för rörig med alla karaktärer, att det skulle vara för många. Jag gillar inte när man inte kan hålla koll, plus att man oftast då inte kommer någon karaktär riktigt nära. Här tycker jag G. R. R. M. håller sig på precis rätt sida, även om det ibland blir lite för mycket. Det finns vissa huvudpersoner, och dom kommer man nära, och dom blandar man inte ihop. Problemet är alla lords, swordsmen, maesters, bannermen med flera (jag har läst boken på engelska, vet inte hur de översätter, men jag tror ni förstår vilka jag menar). Där håller jag inte koll på alla och det gör ju inte jättemycket, men jag irriterar mig ändå när man inte kommer ihåg. Det finns i slutet av boken en lista på alla familjerna och namn som förekommer i boken, och det underlättar! Men jag blir lite störd varje gång jag måste bläddra fram för att se vem den och den var nu igen.

Den andra farhågan var att det skulle vara långa utdragna krigsscener som håller på i flera hundra sidor, och där hade jag totalt fel! Jag älskar krigsscenerna. Korta och konsista, men spännande och bra berättade. Jag älskar också att man får följa det politiska spelet även om det blir lite för mycket ibland och att jag där hade svårt att komma ihåg karaktärerna. Speciellt i det kungliga councilet, där visste jag inte vem någon var till slut, jag bara blandade ihop dom.

Den här boken innehåller några av de grymmaste scener jag upplevt som läsare. Det finns flera konstiga, grymma, fruktansvärda scener. Nästan så man blir lite rädd för GRRM ;) Den enda scenen jag kan komma på som berört mig mer är den i Fågeln som vrider upp världen när (spoiler!) en man får skinnet flått från kroppen. Brrr!!

(SPOILER-varning, pratar om slutet på boken)

Ja, eller rättare sagt vill jag prata om att det inte fanns något slut på boken. Jag kände mig lite lurad på konfetten när jag slog ihop pärmarna. Visst, det är en serie och jag förstår det konceptet, men jag vill ändå ha någon slags avrundning. Någonting som knyter ihop någon del av säcken. Nu kändes det bara som ett kapitelslut. Ungefär som att de bläddrat snabbt och blundat och sagt ‘stopp’ och där avslutar de den första boken. Lite tråkigt. Jag vet inte om det är någon som håller med mig här? Hur upplevde ni slutet?

(SLUT SPOILER-varning)

Men i slutändan är det här bara några ‘bumps in the road’ för jag älskar A Game of Thrones! En helt fantastisk bok och vilken värld han har skapat G. R. R. M.!! Jag är djupt imponerad och hänförd. Man sugs in i hans värld och man vill inte därifrån!

Jag kommer absolut läsa fortsättningen, jag har ju redan de fyra första böckerna hemma, så jag är väl så himla tvungen ;) Jag har köpt hem första säsongen av tv-serien som jag nog kommer se snart, så då kommer det nog någon slags jämförelserapport här på bloggen.