Jag läste nyligen Brick Lane av Monica Ali (du kan läsa mer om vad jag tyckte här) som jag gillade när jag läste, men den var lite seg på sina ställen. När boken däremot var utläst gick jag och tänkte på den en hel del och den växte. Jag tyckte mer och mer om den. Det fick mig att tänka vad det är som gör att en bok växer på det sättet, eller rättare sagt varför man inte upplever den som fantastisk redan från början. Är det språket det hänger på? Eller är det handlingen som av någon anledning kräver att läsaren tänker och funderar och analyserar? Vad tror du? Själv är jag lite inne på att det hänger på språket…
Det behöver inte innebära att språket är dåligt, men att det är svårtillgängligt. Tänk gamla klassiska ryssar till exempel, de har ett språk som inte gör att ögonen dansar över sidorna direkt, men boken har en tendens att leva kvar i en. Jag har läst halva Anna Karenina för jag orkade verkligen inte läsa klart den. Vilket jag idag ångrar och känner att jag kanske ska ge mig på igen. Men jag vet inte. När den var tråkig var den FRUKTANSVÄRT tråkig!! Vad säger ni? Ska man kämpa sig igenom 1000 sidor för de där femtiotalet sidorna som är fantastiska och för att den är bra efteråt??