Snyggt citat

Det var svårt att hitta citat som jag inte redan skrivit på bloggen. Inte det att det inte finns hur många bra citat som helst som jag inte skrivit här (varför har jag inte gjort det?), utan att det är svårt att hitta till citat i böcker det var ett tag sedan man läste. Även om man vet ungefär vad man letar efter. Till slut hittade jag det här citatet som jag tycker mycket om.

”Det var förvisso inte ett vackert ansikte, inte enligt någon tidsperiods smak. Men det var ett oförglömligt ansikte och ett tragiskt ansikte. Sorgen vällde fram ur det lika ren, naturlig och omöjlig att hejda som vattnet ur en skogskälla. Där fanns ingen förkonstling, inget hyckleri, ingen mask, och framför allt inte ett tecken till galenskap. Galenskapen låg i det öde havet, den öde horisonten, bristen på orsak till en sådan sorg. Det var som om källan hade varit naturlig i sig själv men onaturlig för att den vällde fram ur en öken.”

(s. 22-23 i Den franske löjtnantens kvinna av John Fowles)

CIMG3269

#bokutmaningapril

Den franske löjtnantens kvinna – John Fowles

Sarah är en egendomlig kvinna (inte så egendomlig ur våra ögon sett, men sett ur den tidens ögon), hon är självständig, hon håller sig oftast för sig själv och har ett tragiskt förflutet som det pratas (skvallras) mycket om i Lyme Regis, denna engelska kuststad hon för tillfället bor i. Charles däremot, Charles är en ung adelsman som rest mycket i sina dagar, men som nu är förlovad med Ernestina. Han har slutat med sitt resande till andra länder och är beredd att slå sig ner på ett ställe. När Charles ser Sarah för första gången känner han en oförnekbar dragning till henne. Hon är inte som någon annan kvinna han tidigare träffat…

Rec. ex.

Det här är en fängslande berättelse som innehåller allt en bok ska och kan innehålla för att det ska bli en riktig höjdare. Fowles är en fantastisk berättare, och jag gillar att han i vissa delar av boken går ut från berättelsen och pratar direkt till oss läsare. Oftast gör han detta för att vi ska få en djupare förståelse i hur de sociala normerna såg ut i det viktorianska 1800-talets England, för att förstå vidden och djupet av de dilemman karaktärerna står inför. Jag måste också bara få nämna att boken har ett fantastiskt slut, vilket tyvärr inte alltid är fallet med den här typen av böcker. Men det här slutet. Jisses!

Det tog ett tag innan jag kom in i boken, men när jag väl gjorde det. Wow! När jag kommit in i den kunde jag inte sluta läsa. Det är därför jag har varit så dålig på att blogga de senaste dagarna, jag har ju läst! Den franske löjtnantens kvinna tog verkligen upp hela mig. Tankemässigt och känslomässigt. Det här är en fantastisk läsupplevelse. Å vilken kärlekshistoria! En av de bästa jag läst någonsin. Utan överdrift. Det är en av de bästa böckerna jag läst. Utan överdrift. Jag är typ kär i John Fowles. Okej, det var kanske en liten överdrift.. Det är mer korrekt att säga att jag är kär i den här boken. Det är den första jag läser av Fowles, men den är absolut inte den sista. Nu vill jag läsa ALLT han har skrivit. Hur kan det pratas så relativt lite om en sådan här fantastisk bok!? Att den här inte ens är den boken de flesta tänker på när de tänker på Fowles får mig att hissna. Är Illusionisten ännu bättre? Jag har svårt att tro det, men jag ser fram emot att ta reda på svaret.

Det känns fjuttigt, orden räcker inte till för vad jag kände när jag läste den här boken, så det jag lämnar er med är: Läs den! Läs den! Läs den! Det är ju också ett stort plus att den här utgåvan är så himla snygg, så passa på! In och köp NU på bokus eller adlibris!

Den här boken kommer sitta kvar i mig länge, länge. Som alla fantastiska böcker gör.

Förlåt, det var inte meningen!

Stackars lilla blogg, du har blivit totalt ignorerad de senaste dagarna utan att jag ens tänkt på det. Jag tycker att jag har varit väldigt aktiv på nätet, men inser nu att det ”bara” är på twitter (lite), facebook (mycket) och andra bloggar som jag har läst. O sedan när jag stängt av datorn har jag ju läst i min underbara bok Den franske löjtnantens kvinna av Fowles. Jag har haft svårt att slita mig från den de senaste dagarna. Recension kommer imon eller kanske om dagarna två, så snart blir det bokprat här på bloggen igen!

Tack alla bokbloggare för att ni vidgar mina vyer som läsare

Jag har tidigare inte varit så förtjust i fotnoter. Har tyckt att de bryter av texten och kan göra den hattig. Det sitter väl i från skolböckerna kan jag tänka mig, där det utöver att de bröt av texten heller inte hade något intressant att komma med. Tråkigt var bara förnamnet.

Men så för ett tag sedan utmanade ju Anna (Bokstävlarna) Helena (Dark places) att läsa Jonathan Strange & Mr Norris av Susanna Clarke. De började då diskutera deras förkärlek för fotnoter då det tydligen finns många sådana i den boken. Jag hade länge varit intresserad av boken, men jag har ännu inte köpt den. När det nu började diskuteras om den blev jag såklart väldigt sugen på den och har skrivit upp den på min att-köpa-lista. Men så blev jag lite osäker. Kommer jag att klara av alla dessa fotnoter?

Nu läser jag Den franske löjtnantens kvinna av John Fowles och helt plötsligt börjar det dyka upp en del fotnoter i texten, och hör och häpna, jag tycker om dom! Så till den grad att jag börjar längta efter dom och vill läsa fler. Tänk vad det kan göra nära man bara försöker öppna sitt sinne för någonting istället för att leva i agg som sitter i från 15 år tillbaka av anledningar man inte ens kommer ihåg längre. Så, tack alla bokbloggare för att ni öppnar mina ögon och får mig att uppskatta saker jag inte tidigare uppskattat.

Jag har också läst böcker jag annars inte hade läst, vågat mig på genrer jag tidigare inte provat på. Plus att ni är en hop av underbara människor som det är väldigt lärorikt, intressant och roligt att diskutera böcker med. Puss på er alla!

Fowles är fantastisk!

”Men skulle detta vara orimligt? Måste en gestalt verkligen vara antingen ”verklig” eller ”ett fantasifoster”? Om ni tror detta, hycklande läsare, kan jag endast småle. Ni tänker inte ens på ert eget förflutna som helt och hållet verkligt, ni smyckar ut det, ni förgyller det eller svärtar ner det; ni bättrar på det och ställer undan det på en hylla – er bok, er romantiserade självbiografi. Vi är alla på flykt från den verkliga verkligheten. Detta är den grundläggande definitionen på homo sapiens.”

– sid. 141 i Den franske löjtnantens kvinna av John Fowles

Idag läser jag…

… Den franske löjtnantens kvinna av John Fowles.

Det är den första boken jag läser av Fowles, och än så länge är den lovande. Mycket lovande.

(Vill också flika in att filten på bilden är den snyggaste och framför allt skönaste jag någonsin har ägt. Eller sett hos någon annan för den delen. Den är perfekt.)