Måndag – En ny början

Jag tror att de flesta som läst Fågeln som vrider upp världen av Haruki Murakami kommer ihåg starten på boken. Den är genialisk i sin enkelhet tycker jag.

”Jag stod i köket och kokade spaghetti när det ringde. Ouvertyren till Rossinis ”Den tjuvaktiga skatan” strömmade ut ur radion och jag visslade med i den. Det var perfekt musik för pastakokning. Först tänkte jag nästan strunta i telefonen. Spaghettin var praktiskt taget klar och dessutom höll Claudio Abbado på att föra Londonsymfonikerna mot en musikalisk höjdpunkt. Men till slut drog jag ner värmen på gasspisen, gick in i vardagsrummet och lyfte på luren.”

Och så är boken igång!

Fågeln som vrider upp världen är en av mina absoluta favoritböcker! Vill du läsa mer vad jag skrivit om den kan du göra det här.

Fågeln som vrider upp världen – Haruki Murakami

Huvudpersonen i boken heter Toru Okada. Han bor i Tokyo med sin fru Kumiko. En dag försvinner deras katt. Toru får några skumma telefonsamtal av någon kvinna vars röst han inte känner igen. Plötsligt lever Toru i vad som verkar vara en annan värld. Det händer många konstiga saker och han träffar flera personer han inte tidigare träffat och vi får ta del av även deras levnadshistoria.

Det här är en svår bok att säga vad den handlar om. Jag vill nog inte prata mer om handlingen än så. Däremot kan ni här läsa några av frågorna jag ställde till mig själv ett par hundra sidor in i boken. Eller här om en av de läskigaste scenerna jag har läst.

Boken påminner mig om lost. Inte i rena handlingar, men just det här att det händer saker som man inte riktigt förstår. Sedan, likt tv-serien, får man inte för många svar på alla frågor som dyker upp. Jag har inte bestämt mig än om jag gillar det, eller om jag tycker det är grymt frustrerande.

Boken i helhet är en av de bästa böckerna jag har läst. Den har allt. Och då menar jag ALLT. Jag älskar när Murakami skriver om vardagen och nuet, men jag älskar också tillbakablickarna man får, av kriget bland annat. (I vanliga fall när jag läser en bok brukar jag gilla en tidsperiod bäst, som jag helst läser om, men här gillar jag som sagt båda sorter. Jag blir glad när han skriver om nuet, och jag blir glad när vi får gå bakåt i tiden.) Jag gillar när vi får följa Torus tankar, men jag gillar också när det kommer in andra karaktärer som berättar sina historier och upplevelser. Jag älskar hela boken och allt i den.

Det finns hur mycket som helst att diskutera när det kommer till den här boken, men man måste ju sluta någonstans och jag väljer att sluta här; med orden ”läs den här boken!” och ”jag har hittat en till favoritförfattare!”.

Du kan köpa boken från bokus eller adlibris.

Dagens läsning

Idag har jag läst ut En hondjävuls liv och lustar av Weldon. (Jag återkommer med en recension lite senare.) Nu håller jag således bara på med en bok. Allt är som det ska igen 🙂 Har väl en 120 sidor kvar nu i Fågeln som vrider upp världen av Murakami och det ska bli väldigt intressant att se hur den boken kommer sluta. Jag kan knappt bärga mig. Hoppas hoppas att slutet blir storslaget och vridet och totalt oväntat!

Värsta mardrömmen. Någonsin.

Jag kan inte få scenen i Fågeln som vrider upp världen där några män korsar floden och tar sig över till fel sida av gränsen ur huvudet. Ni som läst denna bok av Murakami vet vad jag pratar om. (SPOILER!) Scenen jag tänker på är när en man blir flådd levande. Vilken stark scen det var, och så bildligt beskrivet. Jag såg hela scenen framför mig, jag hörde ropen, skriken av smärta. Detta var en av de otäckaste scener jag läst. Eller sett på film för den delen. Och hur mannen sedan såg ut. Utan skinn. Brr, vad läskigt! Kan verkligen inte få den scenen ur huvudet.

Vad har ni upplevt för läskiga scener i böcker? Någon speciell som sticker ut? (Skriv gärna om det är en spoiler i svaret eller inte. Utifall jag inte har läst boken än men har tänkt att göra det. Tack.)

Ombyte förnöjer!?

Jag läser ju Fågeln som vrider upp världen och efter ca 600 sidor blev det en liten paus och jag har läst lite annat emellan. Idag var jag sugen på lite Murakami igen och började läsa. Problemet var att jag fick backa flera sidor för att komma på var jag var någonstans, men ändå retade det mig i flera sidor att jag inte längre kom ihåg vissa händelser (små händelser som hände för ett bra tag sedan, men ändå…). Jag kom inte riktigt in i handlingen. Så frustrerande. Det här är anledningen till att jag inte läser flera böcker samtidigt. En bok hamnar alltid i skymundan, jag glömmer detaljer och jag sitter där halvt irriterad. Men, efter tjugo sidor någonting var jag inne i den igen och det är jag glad för. Jag är nämligen väldigt förtjust i den här boken! Men en positiv sak är ändå att jag efter att ha varit lite trött på Fågeln, så är jag nu nymotiverad och stormförtjust igen. Så vid slutet på dagen är allt ändå som det ska…

Idag läser jag…

… En hondjävuls liv och lustar av Fay Weldon och förhoppningsvis Fågeln som vrider upp världen av Haruki Murakami.

Jag har läst ganska länge på Fågeln som vrider upp världen nu, och jag har svikit mina egentliga riktlinjer att läsa en bok åt gången, men när jag köpte hem lite nya böcker kunde jag inte låta Anna Gavaldas En dag till skänks vara, utan jag läste den lite snabbt (och tyckte så här). Sedan blev jag väldans sugen på En hondjävuls liv och lustar. Började läsa och tyckte sådär de första 70-80 sidorna, men nu är den så rolig och bra så det blir inte av att jag tar upp Fågeln som vrider upp världen. Jag har till och med varit så dålig så jag har inte ens lyssnat på bokcirkeln i P1 än, eller på podcastarna av Kafka på jobbet, A fraction of the web och Illusionernas blogg.

Ni får inte misstolka mitt tycke om Fågeln. Jag älskar den boken, och det är en av de bättre jag läst. Det är bara det att när jag börjar läsa andra böcker samtidigt delas min uppmärksamhet och det blir ofta en bok som då kommer i skymundan, och i detta fallet blev det Fågeln. Synd, men sant.

Det börjar bli dags för ”…och så levde de lyckliga i alla sina dagar…”

Okej, jag kanske inte har lika starka känslor som Åsa på Kafka på jobbet i ämnet, men jag är också lite trött på nyckelfågeln nu. Jag älskar boken, och jag älskar långa böcker, jag vill aldrig att bra böcker ska ta slut. MEN. Det är a figure of speech. Jag menar inte EGENTLIGEN att jag aldrig vill att boken ska ta slut. Några av de bästa böckerna jag har läst har ett slut. Men men, bara 200 sidor kvar nu…

Jag läser fortfarande Fågeln som vrider upp världen

Jag har inte hunnit läsa någonting i helgen, men annars håller jag fortfarande på med Murakamis Fågeln som vrider upp världen. Jag älskar den och läser ganska sakta och bara njuter. En alldeles underbar bok. Älskar att det finns så många mystiska saker och handlingar i boken, men att man ändå får en del svar på vägen, fast det leder bara till fler mystiska saker. Älskar när det är så. Berättelsen har ett driv framåt. Men samtidigt formulerar sig Murakami väldigt vackert och han skapar en speciell stämning som gör att jag inte vill lägga ifrån mig boken. Det känns tråkigt att boken kommer ta slut, men det känns bra att Murakami har skrivit många böcker som jag ännu inte har läst.

Veckan går i Murakamis och bra tv:s tecken

Det har varit lite lugnt med inläggsfrekvensen här på bloggen. Jag har inte haft något vettigt att skriva. Jag har dock läst många bloggar i veckan och kommenterat en del. Det är också roligt!

Annars har det varit en vecka (hittills i alla fall) då jag läser Murakamis Fågeln som vrider upp världen. Den är så. himla. bra.

I veckan har det också varit ett uppsving på tv-fronten. Äntligen går det massa bra på tv! (Fast då börjar jag i stället gräma mig för hur sjutton jag ska hinna se allt. Men det är ett betydligt mer angenämt problem.) Desperate housewives har dragit igång igen. Likaså Grey´s anatomy. Yeey! Blue bloods har visat sitt andra avsnitt. Den serien verkar för himla bra tycker jag. Off the map hade premiär igår. Ska se det avsnittet idag har jag tänkt. The event har börjat på sin andra säsong. Ja, listan goes on and on and on….

Jag går också och väntar på mitt bokpaket jag beställde i måndags när jag var lite måndagsdeppig. Hoppas det kommer innan helgen!

Nej, nu börjar det vankas frukost…

Citat ur Fågeln som vrider upp världen:

”Om vi människor vore odödliga, om vi skulle finnas kvar i all oändlighet utan att försvinna – inte åldras, utan bara leva vidare här i världen pigga och krya – tror du att vi skulle fundera så mycket som vi gör nu? Vi funderar ju på allt möjligt – filosofi, psykologi och logik. Religion. Litteratur. Kanske sådana komplicerade tankar och idéer inte skulle ha sett dagens ljus om inte döden hade existerat.”

Haruki Murakami, Fågeln som vrider upp världen, s.297

Tankar (mest frågor) jag har ett par hundra sidor in i Fågeln som vrider upp världen

Vad är det som har hänt med katten? Vem är den där granntjejen Mei Kasahara? Vilka är systrarna Malta och Kreta Kano, och vad vet dom egentligen? Hur mycket vet dom? Var är Toru Okadas fru Kumiko någonstans? Ja, frågorna är många. Jag älskar att boken är så välskriven. Språket är bra och boken har en härlig rytm. Mina tidigare funderingar är över. Jag kommer fortsätta att läsa i mitt tempo. Den här läsupplevelsen är underbar och jag vill faktiskt inte lägga ner boken nu utan jag vill fortsätta att läsa. Och då gör jag det.

VIKTIGT! Jag vill inte ha svar på någon av mina frågor. INGA svar. Inte ens ledtrådar.

Läsa i takt eller inte. Det är frågan.

Jag läser just nu (som förhoppningsvis många andra också gör) Fågeln som vrider upp världen av Murakami. Jag har tänkt att jag ska följa Bokcirkeln i kulturradion och Kafka på jobbet kommer även hon göra en podcast (Yeey!).

Nu till mitt lilla dilemma. Jag har inte bestämt mig om jag ska läsa boken i ett svep eller om jag ska  hålla samma takt som bokcirklarna. Jag följde båda dessa bokcirklar när jag läste Jane Eyre, men där läste jag ut boken innan cirklarna började vilket gjorde att det kändes som om jag missade en del. Diskussionerna förlorade lite på att jag redan visste hur handlingen skulle fortsätta och sluta.

Men samtidigt, jag gillar inte att hålla på med flera böcker samtidigt och jag gillar verkligen Fågeln som vrider upp världen och är sugen på att bara läsa den och riktigt svepas med i historien…

Åsa, hur gör du? Har du läst hela boken när du spelar in? (Jag väntar tålmodigt (okej, kanske inte sååå tålmodigt…) på svar i diskussionen om We have always lived in the castle.) (Om någon annan har läst den får ni gärna också diskutera med mig. Det sker i kommentarerna till inlägget om recensionen jag skrev om boken.)

Hur gör ni andra med läsningen av Fågeln som vrider upp världen?

Bokgeografi – Japan

Jag ligger lite efter i Lindas bokgeografi, men här är mina svar på Japan.

1. Berätta om en bok du läst som utspelar sig i Japan eller är skriven av en författare med anknytning dit.

Jag har ännu inte läst En geishas memoarer av Arthur Golden, men jag har sett filmen (av Rob Marshall) flera gånger. Jag brukar vilja läsa boken först, men här såg jag filmen först, och jag tror inte att det skadade. Jag älskar filmen! Nästan så jag är rädd att boken ska förstöra den… (Jag vet, tvärtom-världen!)

2. Berätta om en författare som på något sätt har anknytning till Japan. Var så långsökt som du vill, men motivera gärna ditt val.

Fri av Natsuo Kirino utspelar sig i Japan. Jag köpte boken för två år sedan, har inte läst den ännu då den har fallit i glömska. Men nu, tack vare Bokgeografin kom jag på att jag hade den, så nu har den åkt fram till min att läsa-hög 🙂

3. Berätta om en bok av en författare som anknyter till Japan, som du inte läst, men är nyfiken på.

Jag har ännu inte läst Haruki Murakami. Jag har Fågeln som vrider upp världen, och jag ser verkligen fram emot att läsa den. Jag tror jag kommer gilla den jättemycket. Jag är bara inte så sugen på en så tjock bok nu efter Stephen Kings Det som jag läste ut nyligen. (Jag har skrivit om den här.) Murakami är ju inte lite hypad i bokbloggosfären, så jag är lite rädd att han inte kommer leva upp till de extrema höjder hans författarskap har höjts till.

Oj, vad dålig jag har varit på att läsa japansk litteratur. Konstigt då jag sett en hel del filmer därifrån och jag är fascinerad av deras kultur. Men, än är det inte för sent för bättring 🙂