Klassiker – en roman eller ett författarskap?

Vad som klassas som en klassiker är en intressant diskussion, men det är inte det jag vill ta upp här. Nej, jag har funderat på vad det är som gör att vissa böcker och/eller författare så självklart klassas som klassiker. Ta till exempel Fjodor Dostojevski, Jane Austin, William Shakespeare, Charles Dickens, eller för att ta ett svenskt exempel, Hjalmar Söderberg. Det är namn som jag tror dyker upp i de flestas huvud när man diskuterar klassiker. Det finns ingen debatt som jag känner till där man diskuterar om Dostojevskis verk är klassiker. Men det är där min fundering kommer in!

Är det så att Brott och straff (till exempel) är så bra att det inte är någon diskussion kring det, eller är det för att han har skrivit flera böcker klassade som klassiker? Men, varför har han flera böcker klassade som klassiker? Är det för att en bok (till exempel Brott och straff) är så bra så den ‘smittar av sig’? Hade de blivit klassade som klassiker om de INTE var skrivna av Dostojevski?

Samma sak gäller för mina andra exempel. Alla böcker som är skrivna av dessa författare klassas som klassiker. Är det för att alla verken är så enastående bra oberoende av varandra och att det är därför författarna fått klassikerstatus, eller är det vi som gör författarna till klassiker istället för romanerna? Buntar vi ihop en bra bok med ett helt författarskap? Eller är böckerna så lika så det är svårt att välja en, och då blir det liksom alla?

Jag tycker det här är väldigt intressant! Diskutera gärna med mig i kommentarerna. Jag vill höra vad ni tycker!

Annons

Vilka klassiker är läsvärda?

Jag har läst en del av böcker i mitt liv, men av någon anledning har jag aldrig haft någon riktig klassiker-period. Jag har inte läst så många ”rena klassiker”. Men det ska det bli ändrig på. Här ska läsas klassiker! Så, vad säger ni? Vilka ska man läsa? Vilka är riktiga läsupplevelser och vilka är fallgroparna? Jag har ena ögat på Lolita och andra på Dödssynden. Andarnas hus känns också lockande. Och Sylvia Plath. Jag började på Brott och Straff för ett tag sedan, men är nu på sluttampen på Det, så jag är inte inne på att läsa en tegelsten i den klassen till just nu…

Bokgeografi – Ryssland

Destinationen denna veckan i Lindas Bokgeografi är Ryssland.

1. Berätta om en bok du läst som utspelar sig i landet eller är skriven av en författare med anknytning dit.

En gång för länge, länge sedan läste jag En dag i Ivan Denisovitjs liv av Alexander Solsjenitsyn. Den utspelar sig i ett fångläger i gamla Sovjet. Det är en liten fin liten bok som jag vet att jag gillade. Det var en stark läsupplevelse, det börjar nog bli dags för en omläsning!


2. Berätta om en författare som på något sätt har anknytning till landet. Var så långsökt du vill, men motivera gärna ditt val.

Anna Karenina är skriven av den ryska författaren Leo Tolstoj. Boken börjar helt underbart med meningen

”Alla lyckliga familjer liknar varandra, men den olyckliga familjen är alltid olycklig på sitt särskilda sätt.” 

Boken är indelad i två delar och jag har bara läst den första delen. (Som i och för sig är på ca 500 sidor.) Jag vet inte, ibland var boken jättebra och den glimmade till, men det varvades med en massa tråkigt prat om jordbruk och annat liknande männen emellan… Men jag kommer nog försöka på den igen någon gång…

3. Berätta om en bok av en författare som anknyter till landet, som du inte läst, men är nyfiken på.

Brott och straff av Fjodor Dostojevskij! Har börjat i den lite smått, men inte riktigt på allvar än.

Svar på enkät

I en liten enkät på den här sidan frågade jag om ni har läst Brott och straff. Det var 11 personer som svarade. 6 stycken sa att de har läst den. 2 personer håller på, och 3 personer har inte läst den.

Jag vet inte om det här motsvarar hur det är med alla bokbloggare där ute. Är det så många procent som har läst den? Men jag måste säga att det är fler än jag trodde i så fall!

Då var stunden kommen

Förra sommaren köpte jag Brott och straff av Fjodor Dostojevskij, men jag läste den aldrig. Nu är det dags. (Den ingår i kurslitteraturen till Litteraturvetenskapen. Inte i den första delkursen i och för sig, men det är så mycket som ska läsas så jag måste nog grunda lite nu innan. Speciellt de som jag tror kan ta lite tid att läsa. Som den här boken.) Det är en bok jag vill läsa, men jag gillar aldrig att läsa under tidspress, så jag börjar i tid. Ger den de bästa förutsättningar jag kan för att gilla den.

Vad säger ni? Har ni läst den? Gillade ni den? Kommentera gärna, och lägg din röst i den högra spalten!

Bokfrågornas ABC – del 2

Då var det dags för bokstaven B i Lindas Bokfrågornas ABC.

1. B som i böcker. Köper du mycket böcker? Nya eller begagnade? Eller brukar du kanske få eller låna dem? Är det vissa böcker som du måste äga?

Jo, jag köper mycket böcker. Både nya och begagnade. När jag köper nya blir det mest på pocket. När jag köper begagnade böcker är det oftast sådana som är svårt att få tag på, eller böcker som jag egentligen inte tänkt att köpa, men när de bara kostar 5 kr styck slinker dom liksom med. Ibland blir det lyckat och ibland står de kvar här hemma olästa… Jag lånar aldrig böcker längre, men det gjorde jag mycket när jag var yngre. Nuförtiden tycker jag om att äga den boken jag har läst. Jag tycker om att ha den i hyllan och titta på den, komma ihåg den, ibland gå tillbaka och kolla upp någonting i den. Det är alltså de böcker jag läst som jag måste äga.
2. B-filmer är rätt kassa filmer. Berätta om en riktigt dålig bok som du läst.
Hmm. Jag vet inte. Nu för tiden lyckas jag hålla mig till relativt bra böcker. För flera år sedan läste jag Alkemisten av Paolo Coelho. Tyckte den var okej. Inte bra, men okej. Sedan läste jag ett par till av hans böcker och jag blev så trött på dom. Alla handlar om precis samma sak, och alla har samma tråkiga budskap. Usch! En annan är Hallonbäcken av Lina Forss. Jag såg fram emot att läsa den, men jag tyckte inte alls om den! Intetsägande. Och tråkig. Tyvärr.
3. A-laget är dessutom bättre än B-laget. Finns det mer eller mindre fin litteratur? Ge exempel på båda och förklara hur du tänker.
Till att börja med tycker jag inte att populärkultur inte kan vara finkultur. Det är väl ofta så det klassas, att det massorna tycker om är mindre fint. Det är klart att det finns finare och fulare kultur, frågan är vem som bestämmer vad som är vilket. Vissa böcker jag läser kan kanske klassas som finkultur, men ibland är det skönt att koppla av med en deckare eller en chick-lit som ofta klassas som lite fulare. Huvudsaken är väl att man blir underhållen. Och många gånger kan något som klassas som mindre fin kultur vara minst lika bra om inte bättre än finkultur. Finkultur förknippas gärna med tung litteratur såsom Fjodor Dostojevskij och fulkultur med lite mer lättläst såsom Kajsa Ingemarsson. Men de flesta böckerna har i alla fall jag svårt att sätta i fack, de hamnar liksom någonstans emellan. Fast jag tror man vidgar sina vyer vilka böcker man än läser, vilket är en av de många många fördelarna med att läsa 🙂
4. Läser du många biografier? Berätta om en favorit. Vems biografi vill du gärna läsa? Vems kan du vara utan? Vad tycker du om ”fejkbiografier” där verkligheten och det fiktiva blandas? Har du läst någon?
Nej, det är inte ofta jag läser biografier. Jag läste dock The dirt av Neil Strauss som handlade om Mötley Crüe, och den gillade jag. Jag har även de han skrivit om Jenna Jameson och Marilyn Manson, men de står ännu olästa. Jag har Johnny Cashs biografi här hemma som jag ser fram emot att läsa. Jag vill också läsa Barack Obamas biografi. Vilka biografier jag inte är intresserad av är lite svårare att säga då jag inte är så speciellt intresserad av de flesta biografier 🙂 Om någon däremot har något tips på en riktigt bra biografi så tar jag emot det tipset med öppna armar, och vem vet, det kanske blir den boken som får mig att ändra uppfattning?!
Under kategorin ‘fejkbiografier’ har jag bland annat läst Blonde av Joyce Carol Oates. Jag tycker inte den var hennes bästa som många andra verkar tycka, men jag läste den en sommar när jag inte mådde så bra, så det kan bero på det. Jag kan tycka att det är ganska frustrerande när gränserna mellan verkligheten och fantasin suddas ut. Jag tycker om att veta vad som är påhittat och vad som inte är det. Jag har lättare för om det är en bok från fantasins värld med inslag av verkligheten eller självupplevda händelser, men jag har svårt för böcker som utger sig för att vara biografier och så har författaren till boken sedan hittat på och ‘piffat till’ historien.