A Little Life – Hanya Yanagihara

imageI A Little Life får vi följa Willem, JB, Malcolm och Jude. Vi får följa deras vänskap och vad som händer dom genom hela livet. Jag vill även nämna Harold och Andy, två andra karaktärer som är med genom hela boken.

Jag skulle säga att boken främst handlar om just vänskap, men det finns många olika saker den också handlar om.

Det här är en sådan där bok som har allt. Det är en tegelsten till bok, men jag hade inte kortat ner den med ett enda ord. Tvärtom. När jag läst den ville jag ha mer. Läsa den igen. Jag ville inte att den skulle vara slut.

För första gången satt jag med små klisterlappar som jag satte fast vid olika ställen i boken, och jag har verkligen gått tillbaka och läst på dom ställena. Flera gånger. Här är ett guldkorn, ett som jag tycker är mitt i prick:

It was impossible to explain to the healthy the logic of the sick, and he didn´t have the energy to try.

-page 273

Det här är antagligen det jag läst flest gånger:

But what Andy never understood about him was this: he was an optimist. Every month, every week, he chose to open his eyes, to live another day in the world. He did it when he was feeling so awful that sometimes the pain seemed to transport him to another state, one in which everything, even the past that he worked so hard to forget, semmed to fade into a gray watercolor wash. He did it when his memories crowded out all other thoughts, when it took real effort, real concentration, to tether himself to his current life, to keep himself from raging with dispair and shame. He did it when he was so exhausted of trying, when being awake and alive demanded such energy that he had to lie in bed thinking of reasons to get up and try again, when it would be much easier to go to the bathroom and untape the plastic zipped bag containing his cotton pads and loose razors and alcohol wipes and bandages from its hiding place beneath the sink and simply surrender. Those were the very bad days.

-page 164

A Little Life är en väldigt känslomässig upplevelse som tar upp många tunga ämnen, och ibland gör det så ont och hjärtat bara kniper ihop sig. Karaktärerna har en plats i mitt hjärta. Tror inte jag har känt så här för några karaktärer i någon annan bok förut, och jag känner med dom hela boken igenom.

Som ni kanske förstått är det här en av de bästa böckerna jag någonsin har läst. Den har allt. Den fick mig att känna allt. Jag älskar den här typen av böcker, och den här är hittills en av de bästa, om inte DEN bästa. Har funderat i flera veckor på om det här är den bästa boken jag läst, och jag tror att den är det. Wow, trodde aldrig jag skulle säga så om en bok. men jag ångrar mig inte, så jag säger det igen. A Little Life är den bästa boken jag har läst!

Originalets titel: A Little Life
Författare: Hanya Yanagihara
Antal sidor: 814
Första utgivning: 2015
Förlag: Anchor Books
Första meningen: ”The eleventh apartment had only one closet, but it did have a sliding glass door that opened onto a small balcony, from which he could see a man sitting across the way, outdoors in only a T-shirt and shorts even though it was October, smoking.”

Boven i mitt drama kallas kärlek – Unni Drougge

CIMG3471Boven i mitt drama kallas kärlek är en väldigt självutlämnande bok. Unni har fem barn när hon träffar Niclas. När hon har träffat Niclas spelar ingenting eller ingen annan person längre någon roll, trots att hon inte blir bra behandlad av Niclas. Hela hennes liv och hela hon går ut på att göra honom lycklig, något som är omöjligt. Han blir aldrig nöjd. Han blir aldrig glad. Men hon fortsätter försöka.

Det jag älskar extra mycket med den här boken är att Unnis son har skrivit stycken i den ur hans perspektiv, och det ger hela boken en extra dimension. Han skriver precis det jag tänker och emellanåt skriker åt Unni i boken.

Jag har så svårt att förstå det här! Vad är det som gör att man sätter sig själv, och sina barn (!), i andra hand bara för att göra en kille, som slår en, lycklig? Jag vet att hon försöker förklara det i boken, och hon lyckas bättre än någon annan författare jag har läst, men jag förstår ändå inte riktigt. Hur kan EN relation vara viktigare än allt annat i livet? Och då menar jag ALLT. Relationen till barnen, relationen till alla hennes vänner, karriären, sitt hem, pengar. You name it.

Det hon utsätter sina barn för i den här boken är oförståeligt för mig. Det är stort av dom att dom försöker bygga upp en relation med sin mamma igen efter allt det. Sonen skriver i slutet av boken ett stycke som jag verkligen burit med mig efter läsningen:

Vi försökte varna mamma för hennes Bosie, men då blev hon arg. Nu är hon arg för att vi inte varnade henne. Men jag vidhåller att hon uteslutande har sig själv att skylla. Detta vill jag också meddela alla som läser hennes dravel. Hon fick vad hon tålde och hon tålde det. Förhoppningsvis fick hon nog.

-sid. 418

Han kanske låter hård, men om du läser boken kommer du förstå honom. Jag tycker han är väldigt kärleksfull mot sin mamma i boken trots allt hon gjort mot honom. Och allt hon gjort mot sig själv.

Jag måste erkänna att jag blev otroligt arg av att läsa Boven i mitt drama kallas kärlek. Jag blev arg och ledsen och trött. Ja, den väcker många känslor, och den känns väldigt äkta. Naken. Det är otroligt modigt av Unni Drougge att skriva en sådan här bok, och jag vill från botten av mitt hjärta tacka henne för att hon gjorde det. Tack!

Den här boken borde ALLA läsa. Den borde vara obligatorisk i skolan. Den borde diskuteras ingående. Drougge visar hur det ser ut i ett förhållande där begreppet kärlek är förvridet. Förhoppningsvis ger den oss andra lite mer hum om vilka de stora varningsflaggen är när vi ger oss in i ett nytt förhållande. Eller hjälper oss att se vårat nuvarande med andra ögon. Det här är en viktig bok som inte får glömmas bort!

Om du inte har läst den, gör det nu. Du kan köpa den hos t. ex. bokus eller adlibris.

 

 

American Sniper – Chris Kyle

imageAmerican sniper – Den amerikanska militärens dödligaste prickskytt är skriven av Navy Seal Chris Kyle tillsammans med Scott McEwan och Jim DeFelice.

Det känns som att boken är väldigt autentisk. Han beskriver kriget i Irak. Hur det verkligen var för de som var där. Dödande, väntande, döda kamrater, strategier, den inre tävlan om att döda flest fiender. Han är väldigt öppen med hur det påverkat honom psykiskt, något han märker av mest när han är hemma. Ibland finns det stycken i boken som hans fru Taya skrivit, och de passagerna är väldigt intressanta att läsa. Han beskriver hur han mår och hur han upplever saker, medans hon beskriver hur hon ser på hans beteende. Det är väldigt intressant.

Det första jag kom att tänka på när jag började läsa boken var hur välskriven den var. Det andra var hur olika prioriteringar vi människor har, och att jag verkligen inte förstår mig på den nivån av patriotism som Chris Kyle besitter. Jag vet, jag vet, jag bor i Sverige, och vi har inte gått igenom krig, vi tar våran frihet för given och allt det där, men jag förstår ändå inte hur man kan sätta landet före familjen. På sidan 17 skriver han:

Jag fostrades in i den kristna tron och bekänner mig fortfarande till den. Om jag ska rangordna mina prioriteringar är de Gud, fosterlandet, familjen. Man kan visserligen diskutera ordningen på de båda sistnämnda – på senare år har jag kommit fram till att familjen nog i vissa fall kan betyda mer än fosterlandet. Men det är ingen lätt avvägning.

På flera ställen i boken tar han beslut som väldigt tydligt visar att det är så här hans prioriteringar ser ut.

Jag tycker det är skrämmande när han pratar om hur han längtar efter att döda. Jag förstår lite var det kommer ifrån, han beskriver ju sin utbildning i flottan och stämningen och attityden som existerar. Hur de dehumaniserar fienden. De lever ju i en miljö som främjar våld. Det är ju deras jobb att döda. Men ändå, det är ju helt sjukt att världen ser ut så här!

Jag gillar Chris Kyle när jag läser boken, men samtidigt är vissa saker han gör så väldigt osympatiska att jag stundtals starkt ogillar honom. Det är svårt att se vad som är vad han verkligen tycker, vad som blivit drillat in i honom i utbildningen i flottan och vad som är på grund av allt han sett och gjort i kriget. Det är klart att det påverkar en människa.

Det här är en väldigt läsvärd bok som jag varmt rekommenderar. Jag lärde mig mycket om krig i stort och framför allt om kriget i Irak. Chris Kyle skriver en del om media och deras vinkling och vad han tycker om det. Boken är en ögonöppnare.

När jag läst ut den köpte jag genast hem filmen, som har Bradley Cooper som Chris Kyle, så den ska jag titta på snart. Ska bli intressant att jämföra sedan.

Köp American Sniper hos till exempel bokus, adlibris eller cdon.

Drömfakulteten – Sara Stridsberg

CIMG3388

Valerie Solanas ligger för döden ensam på ett hotellrum i torskdistriktet i San Francisco. Hon växte upp i öknen med sin ensamstående mamma. Hon hade ingen lätt uppväxt, och vuxenlivet var inte snällare mot henne. Valerie är smart och utbildar sig, men ändå livnär hon sig genom prostitution. Hon har ett hett och passionerat förakt mot män. Hennes inre är kaotiskt och livet ger henne många smällar. En dag skjuter hon Andy Warhol.

Drömfakulteten är en bok som inte är lik någon annan bok jag läst. Den är både fängslande och flyktig. Klaustrofobisk och fri. Sorglig och hoppfull. Stark och förtvinande. Det är en otroligt gripande berättelse om denna skadade, starka, egensinniga, trotsiga och älskansvärda Valerie Solanas.

Det här är den första boken jag läser av Sara Stridsberg, och jag är nu förälskad i hennes sätt att skriva. Hennes språk är fantastiskt. Jag reagerade till exempel på det här hon skrev på sidan 204:

Hennes ögon är mörka speglar. Hennes hjärta är ett blåmärke.

CIMG3404Boken är full av sådana här små guldklimpar.

Det var länge sedan jag blev så fängslad av en bok. Den fick mig att totalt kapitulera. Valerie lever kvar i mig långt efter att jag läst ut boken.

Jag vet att jag inte direkt är först på bollen med att läsa Drömfakulteten, men  jag är glad att jag läste den. Det är ju så lätt att böcker som har några år på nacken får stå tillbaka för nyare utsläpp, och då kan man missa sådana här guldkorn. Undrar hur många fler guldkorn jag har olästa i min bokhylla..

Köp Drömfakulteten till exempel hos bokus, adlibris eller cdon.

Måndag – En ny början

”Bartolomeus Lampion blev blind vid tre års ålder, när kirurgerna motvilligt opererade bort hans ögon för att rädda honom från en cancersjukdom som spreds snabbt, men trots att Bart saknade ögon, fick han tillbaka synen vid tretton års ålder.”

Det är starten i Dean Koontz bok Vakande ögon. Det var den första boken jag läste av Dean Koontz, och jag älskade den! Verkligen älskade den.

Har du läst den?

Måndag – En ny början

Denna veckan tänkte jag skriva början på The Passage av Justin Cronin som jag precis recenserat här.

Den startar så här:

”Before she became the Girl from Nowhere-the One Who Walked In, the First and Last and Only, who lived a thousand years-she was just a Little girl in Iowa, named Amy. Amy Harper Bellafonte.”

Kom igen, visst är det en bra start!?

Måndag – En ny början

CIMG3279

”Någon har varit i hennes hytt. Hon vet det i samma ögonblick som hon sätter nyckeln i låset, vet utan att egentligen veta, redan innan hon vrider om. Cylindern glider runt utan motstånd. Visst låste hon när hon gick ut? Jo. Hon låser alltid, både när hon kommer och går, hon låser till och med om sig om natten, trots att alla säger att det är farligt. Men nu är dörren inte låst. Någon har varit i hennes hytt. Igen.”

Så börjar Is och vatten, vatten och is av Majgull Axelsson. En av mina absoluta favoritförfattare!!

Måndag – En ny början

Jag tror att de flesta som läst Fågeln som vrider upp världen av Haruki Murakami kommer ihåg starten på boken. Den är genialisk i sin enkelhet tycker jag.

”Jag stod i köket och kokade spaghetti när det ringde. Ouvertyren till Rossinis ”Den tjuvaktiga skatan” strömmade ut ur radion och jag visslade med i den. Det var perfekt musik för pastakokning. Först tänkte jag nästan strunta i telefonen. Spaghettin var praktiskt taget klar och dessutom höll Claudio Abbado på att föra Londonsymfonikerna mot en musikalisk höjdpunkt. Men till slut drog jag ner värmen på gasspisen, gick in i vardagsrummet och lyfte på luren.”

Och så är boken igång!

Fågeln som vrider upp världen är en av mina absoluta favoritböcker! Vill du läsa mer vad jag skrivit om den kan du göra det här.

Måndag – En ny början

Måndag. Det är starten på en ny vecka. nya möjligheter. Likadant är det när man öppnar en ny bok. Man vet inte vad som väntar. Man kan ha förhoppningar, förväntningar och ibland tror man att man vet precis vad som väntar, men allt det kan omkullkastas med bara ett par minuter. Eller ett par meningar.

Jag länge (om inte alltid) varit fascinerad av början på en bok. Det är inte så att mitt omdöme om en bok avgörs med de första meningarna, men de kan ändå förtrolla. Sätta mig in i historien direkt. Göra mig förälskad. Det är något magiskt i att öppna en bok och inte veta vad det är för värld som väntar. Bara de första meningarna kan slå bort alla förutfattade meningar man hade om boken. Ibland är den bättre än vad man någonsin kunnat ana, och ibland är de en besvikelse. Därför hade jag tänkt att dela med mig av början av olika böcker jag gillar på måndagar. För att dela med mig av de magiska stunderna det kan vara att öppna en bok.

För mig är första valet givet, sedan jag för första gången läst början av Orakelnatten av Paul Auster har jag inte kunnat släppa den. Jag älskar den!

CIMG3273

”Jag hade varit sjuk länge. När det blev dags för mig att lämna sjukhuset visste jag knappt hur man gjorde för att gå, mindes knappt vem jag förväntades vara. Litet ansträngning, och du kommer att vara i full gång igen om tre, fyra månader, sa läkaren. Jag trodde honom inte, men följde ändå hans råd. De hade gett upp hoppet om att rädda mig till livet och nu när jag hade gäckat deras prognoser och på något mystiskt sätt underlåtit att dö hade jag väl inget annat val än att leva som om framtida liv låg där och väntade på mig?”

Snyggt citat

Det var svårt att hitta citat som jag inte redan skrivit på bloggen. Inte det att det inte finns hur många bra citat som helst som jag inte skrivit här (varför har jag inte gjort det?), utan att det är svårt att hitta till citat i böcker det var ett tag sedan man läste. Även om man vet ungefär vad man letar efter. Till slut hittade jag det här citatet som jag tycker mycket om.

”Det var förvisso inte ett vackert ansikte, inte enligt någon tidsperiods smak. Men det var ett oförglömligt ansikte och ett tragiskt ansikte. Sorgen vällde fram ur det lika ren, naturlig och omöjlig att hejda som vattnet ur en skogskälla. Där fanns ingen förkonstling, inget hyckleri, ingen mask, och framför allt inte ett tecken till galenskap. Galenskapen låg i det öde havet, den öde horisonten, bristen på orsak till en sådan sorg. Det var som om källan hade varit naturlig i sig själv men onaturlig för att den vällde fram ur en öken.”

(s. 22-23 i Den franske löjtnantens kvinna av John Fowles)

CIMG3269

#bokutmaningapril

Camille, oh, Camille!

Denna veckan frågar Annika i veckans bokbloggsjerka om vilken som är den mest komplexa fiktiva karaktär vi träffat på.

Direkt när jag läste frågan tänkte jag: Camille Preaker! Efter att ha funderat en stund står jag fast vid min första tanke. Camille Preaker i Gillian Flynns Sharp objects (som jag skrivit mer om här) är ju helt fantastisk. Jag brukar inte falla för karaktärer i böcker hur som helst, men henne föll jag pladask för.

Jag satte mig innan och bläddrade lite i Sharp objects och kom över det här fina citatet som jag tycker säger en del om Camille.

”Sometimes I think I won’t ever feel safe until I can count my last days on one hand. Three more days to get through until I don’t have to worry about life anymore.” (Sid. 144)

The Great Gatsby – F. Scott Fitzgerald

20120626-093653.jpg

När jag öppnade pärmarna på den här vackra boken och läste den första meningen

”In my younger and more vulnerable years my father gave me some advice that I’ve been turning over in my mind ever since.”

visste jag ingenting om handlingen. Jag gillar att inte veta någonting, speciellt när det gäller klassiker, då det är lätt att snappa upp för mycket information både här och där. Jag väljer därför att inte skriva någonting om handlingen, men om ni vill kan vi ju diskutera den i kommentarsfältet.

Jag är glad att jag läste The Great Gatsby på engelska. Det var lite krångligt i början av boken, men efter ett tag var det inget problem längre, så det var helt klart värt det! Jag skrev tidigare ett inlägg med några citat, men jag väljer att skriva dom här igen. Dels för att dom är så fina, dels för att det blir som en liten kompensation för att jag inte skriver någonting om handlingen, så på det här viset får man ändå en liten känsla av boken. Här kommer dom:

”I was rather literary in college – one year I wrote a series of very solemn and obvious editorials for the Yale News – and now I was going to bring back all such things into my life and become again that most limited of all specialists, the ‘well-rounded man’.” -s. 4

”that’s the best thing a girl can be in this world, a beautiful little fool.” – s. 18

Okej, så båda citaten är från början av boken, men det var liksom där jag tyckte språket utmärkte sig (även om det ibland var lite svårt att förstå), senare i boken var handlingen så förtrollande och gripande, så då fick historien i sig mer av min uppmärksamhet.

Jag älskade The Great Gatsby! Det är inte för inte det är en klassiker! Trots att boken inte är på mer än 184 sidor rymmer den så mycket. Ja, en hel värld faktiskt. Man lär känna personerna, hinner lära sig förstå dom. Man ser miljöerna framför sig, det känns som att man går där på Gatsbys gräsmatta med en drink i glaset. Och i allt detta berättar F. Scott Fitzgerald en fantastisk historia! Om du inte har läst, gör det! Typ NU!!

Att läsa The Great Gatsby fick mig verkligen att få mersmak för klassiker! Varför har jag väntat så länge?!?

Köp den du också hos till exempel adlibris eller bokus.

Vilken citatmaskin!

Just nu håller jag på och läser The Great Gatsby av F. Scott Fitzgerald och vilken citatmaskin det är! Hittills har jag fastnat för dessa:

”In my younger and more vulnerable years my father gave me some advice that I’ve been turning over in my mind ever .” – s. 1 (första meningen)

”I was rather literary in college – one year I wrote a series of very solemn and obvious editorials for the Yale News – and now I was going to bring back all such things into my life and become again that most limited of all specialists, the ‘well-rounded man’.” -s. 4

”that’s the best thing a girl can be in this world, a beautiful little fool.” – s. 18

Inte illa va!? Jag är så glad att jag äntligen börjat läsa den här boken! Och fler klassiker ska det bli! Snart kommer ett inlägg om detta 🙂

Stjärnlösa nätter – Arkan Asaad

”Jag lade mig på rygg på min säng och tittade upp mot taket. Allt blod i kroppen flöt upp i huvudet. Jag höll på att kvävas. Ett djupt andetag lättade lite på trycket och kroppen sjönk djupare ner i sängen. Först kände jag mig orubblig som en klippa i havet. Ensam. Men den tunga klippan som kändes så stabil tappade plötsligt kontakt med botten och rörde sig nu med strömmen, ut mot havet. Jag visste inte vart jag var på väg. Den dagen förlorade jag mig själv och min förbannelse var ett faktum.”
– s.89

Tänk att vara uppfödd i Sverige, att växa upp i vårt samhälle med våra västerländska värderingar och sedan en dag tvingas leva efter sin pappas kulturs värderingar. Och att tvingas gifta sig med en kvinna vald av sin pappa. Det är situationen Amar hamnar i i den här boken. Det är mycket intressant att följa hans resa. Både i hans handlingar och i hans tankar.

Det här är en lättläst bok, men det är inget lättsmält ämne. Det är svårt det här med kulturkrockar, vilka situationer de än uppstår i. Det finns liksom inga rätt och fel, ingen karta att följa över hur man ska bete sig. Jag menar, vem ska man lyssna på, sig själv eller sin pappa?

Jag gillade den här boken och kan tänka mig att den är väldigt bra som bokcirkelbok då det uppstår många dilemman värda att diskutera. Har du läst boken? Diskutera gärna med mig i kommentarsfältet! Tyckte du Amar gjorde rätt val? Hade han kunnat hantera situationen annorlunda? Eller hade han aldrig egentligen ett val? Vad hade du valt? Intressanta frågor men det finns inga självklara svar om du frågar mig.

Du kan köpa boken här eller här.

Hör bara hur ditt hjärta bultar i mig – Bodil Malmsten

Det här är den första boken jag läst av Bodil Malmsten, och jag måste säga att jag är förälskad. Vilket öga hon har. Och vilket språk! Det hon skriver är tänkvärt, roligt, sorgligt, fyndigt och vardagligt. Allting i en underbar salig röra. Precis som livet.

”Jag kan inte dela din sorg;

den är odelbar, hel.

Jag är den skonade delen av dig.

Jag vill bara säga att vi är här.

Vi omger dig.

 

Innan och efteråt.

Det där ögonblicket innan.

Den där evigheten efteråt.”

 

(s. 172) (utdrag ur en dikt efter tsunamikatastrofen den 26 dec. 2004)

Det här är den första av hennes loggböcker och den har allt. Redan innan jag läste den här hade jag köpt den andra och tredje loggboken då jag anade att jag skulle gilla, och hjälp vad glad jag är nu att jag gjorde det!

”Att vara värd sin vikt i skuld.”    (s. 167)

 

Om du ännu inte har klivit in i Bodil Malmstens värld, gör det! Hon bloggar också. (Titta in och läs den här.) Bloggen är mycket läsvärd, men jag måste säga, att den här boken var en starkare läsupplevelse för mig. Jag kommer givetvis fortsätta läsa hennes loggböcker, men jag är också mycket nyfiken på någon av hennes ”vanliga” böcker, så det blir nog nästa steg i min och Bodils relation.

”Du måste ha ordning på dina papper när du dör.

För att de efterlevande inte ska bli generade.”   (s. 167)

 

Klicka er in hos bokus eller adlibris och köp Hör bara hur ditt hjärta bultar i mig.

Fowles är fantastisk!

”Men skulle detta vara orimligt? Måste en gestalt verkligen vara antingen ”verklig” eller ”ett fantasifoster”? Om ni tror detta, hycklande läsare, kan jag endast småle. Ni tänker inte ens på ert eget förflutna som helt och hållet verkligt, ni smyckar ut det, ni förgyller det eller svärtar ner det; ni bättrar på det och ställer undan det på en hylla – er bok, er romantiserade självbiografi. Vi är alla på flykt från den verkliga verkligheten. Detta är den grundläggande definitionen på homo sapiens.”

– sid. 141 i Den franske löjtnantens kvinna av John Fowles

Fallet Vincent Franke – Christoffer Carlsson

När jag började läsa Fallet Vincent Franke visste jag inte mycket om den. Det enda jag visste var att många bokbloggare som läst den gillat den och ordet noir har varit inblandat. Det tycker jag var det optimala, speciellt för den här boken, så jag tänker inte göra någon närmare beskrivning av handlingen, men för att de som ännu inte läst boken ska få någon känsla för den har jag valt ut ett citat från början av boken som jag tycker säger väldigt mycket om boken, Vincent som person och Christoffer Carlssons underbara språk:

”Jag är ingen ytlig person. Flera gånger har jag fallit för sprickorna i människors fasader, det ofullbordade och defekta, det som kanske mer än något annat gör oss mänskliga. Jag fascineras av det. Men den här gången fanns det för många hot omkring mig, alldeles för många frågetecken. Jag behöver det tvådimensionella det enkla, för att kunna fungera. Jag anar något hos Maria, att hon är så mycket mer än bara det skimmer jag föreställer mig när jag blundar. Men jag är rädd att se det, rädd att se sprickorna. Jag tror att de skulle vara för mycket för mig att klara av. Jag inbillar mig att hon är perfekt, oförstörd, jag har placerat henne på en piedestal. Ingen vet bättre än jag att förträngning är en effektiv försvarsmekanism. Jag skäms lite över det, att jag föser undan nyanserna, men jag måste. Jag är för nära gränsen för att våga se saker som de är. Om verkligheten kom skrikande tillbaka till mig, skulle jag förmodligen smälla till och haverera likt en överbelastad säkring.”

– sid. 31-32

Det här är en underbar och väldigt spännande bok. Och språket, språket är lysande! Ni ska få ett par exempel till:

”Somliga saker, somliga ärr, är för evigt.”                           – sid. 147

”Tiden läker alla sår utom de som sitter i hjärtat.”               – sid. 192

Jag som brukar tycka att boken är helig har för en gångs skull gjort hundöron. Det var så många meningar och längre stycken jag ville återvända till, så jag hade egentligen inget val, och jag är glad att jag gjorde det. Jag har suttit och bläddrat i den fram och tillbaka flera gånger redan. Carlsson är en otroligt lovande författare. Det här är en av de bästa debuterna jag läst på länge. Det ska bli intressant att följa hans författarskap. Du som ännu inte läst Fallet Vincent Franke; gör det!

Köp den idag hos till exempel bokus eller adlibris.

Ät mig – Agnès Desarthe

Myriam, en kvinna runt de fyrtio, öppnar en egen restaurang. Chez moi. Hon både arbetar och bor i restaurangen. Det här är en nystart för henne och allt hon vill är att ha den sortens restaurang där vem som helst kan komma in och sätta sig och äta god, bra mat för en billig peng. Som läsare får man snart reda på att det finns något i hennes förflutna som hon mår väldigt dåligt över. Ju mer tiden går och restaurangen blir mer och mer populär får man som läsare reda på mer och mer vad som hänt i hennes förflutna.

Det här var en bok i min smak! Det är mysigt att läsa om restaurangen och folket hon där lär känna. Det är intressant att läsa om hennes tankar om allt, stort som smått. Det är spännande när man bit för bit får reda på vad som tidigare har hänt. Den här boken fick mig att fundera väldigt mycket. På livet, på svek, på förlåtelse (vilket jag skrivit lite om tidigare här). En mening jag har haft svårt att glömma är:

”Jag skulle vilja att den magiska svampens lätta ogenomskinliga kristallkula förde oss långt härifrån, till en plats där meningen med livet är något så simpelt som att vilja leva.”                                               (s.243)

(Och nej, svampen de pratar om är inte olaglig på något sätt, de pratar om en ätlig svamp. Just so you know ;))

En av de sakerna jag gillar mest med den här boken måste vara språket. Det flyter. Underbart att läsa. En mycket fin och tänkvärd bok som jag blev tagen av och gått och funderat på både under läsningen och efter. Ät mig är en bok som stannar kvar.

Du kan köpa boken hos bokus eller adlibris.

 

Fyra citat jag gillar

När jag flyttade över bloggen och höll på och fixade med länkarna hittade jag några bra citat jag skrivit här på bloggen. Även om bloggen bara är ett år gammal har jag glömt förvånansvärt många av mina inlägg. Det var riktigt roligt att sitta och gå igenom dom och läsa. Här är några citat jag skrivit på bloggen som jag tycker om:

Jag gillar citatet av Joanne Harris om vad vin kan ha för påverkan. (Där kan du också läsa min recension av hennes En smak av vin.)

Jag älskar serierna Modern family och The Big Bang Theory, och har skrivit två roliga citat från dom, här från Phil i Modern family och här från Sheldon i The Big Bang Theory.

Jag har även skrivit ett mycket fint citat av Stephen King om vänskap som stod i hans bok Det. (Som jag även har recenserat här.)

Oryx & Crake – Margaret Atwood

Hur beskriver man om en bok som Oryx & Crake? Hur gör man den rättvisa? Den är så komplett. Den är så perfekt. Atwood är genialisk. Hennes berättelse, hennes karaktärer, hennes skrivande. Allt är genialiskt! Atwood är en fantastisk författare! Jag tror jag börjar där boken börjar:

”Snöman vaknar före gryningen. Han ligger orörlig, lyssnar till tidvattnet som är på väg in, våg efter våg skvalpar över de olika barrikaderna, sch-sch, sch-sch, rytmiskt som hjärtslag. Han skulle så gärna vilja tro att han fortfarande sover.”  -s. 13

Med de här orden lockar Atwood in mig i hennes bok. Denna värld hon har skapat. Denna värld som har gått under. Men, vad är det som har hänt egentligen? Hur kom det sig att Jimmy nu kallas Snöman? Jimmy kände Crake och Oryx, Crake var rent av hans bästa vän, men vad har hänt med dom? Vad har hänt med alla andra människor? Ja, frågorna är många i början av boken och jag som läsare följer Snöman. Han tänker tillbaka på vad som hänt och hur det kunde hända, och jag får följa med och så berättas historien om Oryx och Crake.

Uttrycket ‘The road to hell is paved with good intentions’ kommer till mig under läsningen. Den här boken väcker många frågor men även insikter om hur vårt samhälle ser ut, och vart det är på väg. Även om man tycker i början av boken att den här sortens värld känns långt borta kommer man till insikt ju mer man läser att inte alls behöver vara speciellt långt borta. Atwood skriver det så otroligt trovärdigt att det ibland känns som att det är precis åt det här hållet världen barkar. Nu behöver det ju inte vara så, men ni förstår känslan. Atwood väcker en del moraliska frågor i boken som är väldigt aktuella idag i och med de stormsteg forskningen gör. Vad är rätt och vad är fel? Var går gränsen? Det är inte alltid lätt att avgöra, det mesta är ju inte svart eller vitt utan man befinner sig oftast i olika gråzoner. Det kan vara extra svårt att se när man är mitt uppe i någonting. Det kan vara svårt att se alla konsekvanser av det man gör om man bara är fokuserad på effekten man är ute efter. Som sagt, the road to hell is paved with good intentions!

Jag kan säga är att det här är en fantastisk bok och att jag har hittat en ny författare som jag vill läsa ALLT av. (Så känns det i alla fall nu, får väl se om hennes andra böcker levererar.)

Om du ännu inte läst Oryx & Crake så tycker jag att du genast ska klicka dig in på bokus eller adlibris och köpa den. Nu. Bums!

Den här boken tillhör min boktolva.

Postapokalypstemat har (äntligen) satt sina klor i mig ordentligt

”De smyger sig på honom utan anledning, dessa glimtar av irrationell lycka. Det är förmodligen vitaminbrist.”
s. 51, Oryx & Crake, Margaret Atwood

Jag läser just nu Oryx & Crake av Margaret Atwood. Det är min första bok jag läser av Atwood och jag är, som man säger, ‘in awe’. Jag är helt uppslukad av boken och det har tagit över mig totalt. Det verkar vara en sådan där bok som har allt. Jag vet inte ännu om det är ämnet som tilltalar mig mest eller om det är författarskapet, men båda gör ett stort intryck på mig!

Jag har länge varit intresserad av att läsa fler postapokalyptiska böcker och nu känner jag ett riktigt sug efter det. Så, är det någon som har några bra tips? Vilka är guldkornen? Vilka får man inte missa?

(Jag har redan en del olästa böcker hemma under detta tema, men jag skulle vilja ha fler tips. Eller kanske tips om var jag ska börja någonstans.)

”I’m in love with a fairytale…”

Gissa vilken bok jag läser just nu:

”Det farmor gjorde var att läsa, det var det hon främst ägnade sin tid åt. Det var inte ovanligt för henne att läsa en bok om dagen – hon föredrog romaner, särskilt de ryska mästarna, men hon läste också böcker om historia, biografier och kioskdeckare – och i timme efter timme varje förmiddag och eftermiddag satt hon antingen i vardagsrummet eller på sängen (sängen var bäddad och hon var fullt påklädd) och vände blad och rökte Pall Mall-cigaretter.”                                      -sid. 18

(Någon mer som känner igen sig? Hrm…)

Den här boken började jag läsa igår, och jag har en känsla av att jag kommer vara okontaktbar de närmsta dagarna…

Går här hemma och nynnar ”I’m in love with a fairytale, even though it hurts, cause I don’t care if I lose my mind, I’m already cursed…”

Uppdatering:Boken är Presidentens hustru av Curtis Sittenfeld.