I A Little Life får vi följa Willem, JB, Malcolm och Jude. Vi får följa deras vänskap och vad som händer dom genom hela livet. Jag vill även nämna Harold och Andy, två andra karaktärer som är med genom hela boken.
Jag skulle säga att boken främst handlar om just vänskap, men det finns många olika saker den också handlar om.
Det här är en sådan där bok som har allt. Det är en tegelsten till bok, men jag hade inte kortat ner den med ett enda ord. Tvärtom. När jag läst den ville jag ha mer. Läsa den igen. Jag ville inte att den skulle vara slut.
För första gången satt jag med små klisterlappar som jag satte fast vid olika ställen i boken, och jag har verkligen gått tillbaka och läst på dom ställena. Flera gånger. Här är ett guldkorn, ett som jag tycker är mitt i prick:
It was impossible to explain to the healthy the logic of the sick, and he didn´t have the energy to try.
-page 273
Det här är antagligen det jag läst flest gånger:
But what Andy never understood about him was this: he was an optimist. Every month, every week, he chose to open his eyes, to live another day in the world. He did it when he was feeling so awful that sometimes the pain seemed to transport him to another state, one in which everything, even the past that he worked so hard to forget, semmed to fade into a gray watercolor wash. He did it when his memories crowded out all other thoughts, when it took real effort, real concentration, to tether himself to his current life, to keep himself from raging with dispair and shame. He did it when he was so exhausted of trying, when being awake and alive demanded such energy that he had to lie in bed thinking of reasons to get up and try again, when it would be much easier to go to the bathroom and untape the plastic zipped bag containing his cotton pads and loose razors and alcohol wipes and bandages from its hiding place beneath the sink and simply surrender. Those were the very bad days.
-page 164
A Little Life är en väldigt känslomässig upplevelse som tar upp många tunga ämnen, och ibland gör det så ont och hjärtat bara kniper ihop sig. Karaktärerna har en plats i mitt hjärta. Tror inte jag har känt så här för några karaktärer i någon annan bok förut, och jag känner med dom hela boken igenom.
Som ni kanske förstått är det här en av de bästa böckerna jag någonsin har läst. Den har allt. Den fick mig att känna allt. Jag älskar den här typen av böcker, och den här är hittills en av de bästa, om inte DEN bästa. Har funderat i flera veckor på om det här är den bästa boken jag läst, och jag tror att den är det. Wow, trodde aldrig jag skulle säga så om en bok. men jag ångrar mig inte, så jag säger det igen. A Little Life är den bästa boken jag har läst!
Originalets titel: A Little Life
Författare: Hanya Yanagihara
Antal sidor: 814
Första utgivning: 2015
Förlag: Anchor Books
Första meningen: ”The eleventh apartment had only one closet, but it did have a sliding glass door that opened onto a small balcony, from which he could see a man sitting across the way, outdoors in only a T-shirt and shorts even though it was October, smoking.”
”Att vara värd sin vikt i skuld.” (s. 167)
Påhittade nöjen 