Konsten att fokusera på fel saker

Jag började ju läsa Kings 11/22/63 redan i november förra året (den elfte november för att vara exakt :)). Sedan blev det paus i läsandet och när jag tog upp den igen valde jag att börja om. Jag har nu läst ikapp mig och fortsatt läsa.

Jag har nu kommit till stället i boken då han flirtar med Det och även om jag ÄLSKAR sådant får det mig distraherad. Jag kommer på mig med att tänka på Det. Försöka minnas detaljer och personer och händelser. Så mycket så jag koncentrerar mig mer på att komma ihåg Det än vad jag hänger med i den boken jag faktiskt läser nu. Så skärpning min lättdistraherade hjärna! Fokusera!

Vilken del av boken är din favorit?

De flesta böcker innehåller en början, en mitt och ett slut. Även om man under läsningen av många böcker strävar mot slutet för att få veta hur allt ska gå brukar jag njuta mest av mittenpartiet. Jag gillar när man redan lärt känna karaktärerna och får följa dom genom händelser och situationer. Det är antagligen därför jag har en tendens att gilla tjocka böcker mer än tunna.

Men så ibland får jag en känsla av hur häftigt det är att öppna en ny bok som man inte har en aning om vad den handlar om och bara introduceras till en ny värld. (Det är inte helt ovanligt när jag tänker så här att jag i huvudet hör ”En helt ny värld, en plats jag inte visste fanns….”).

Vilken del av boken brukar du gilla bäst?

Att läsa snabbt eller sakta

När man läser en bok riktigt långsamt blir boken en helt annan än om man är inne i ett riktigt bra läsflow och man sveper hela boken på några timmar. Undrar vilket som ger bäst erhållning? Man ser ju detaljerna när man läser sakta, men man hinner tröttna lite på boken och varje mening skärskådas vilket kanske inte är tanken.. Jag gillar när man sveper igenom böcker, men det får inte gå för fort heller för då glömmer jag handlingen så snabbt efteråt. Så, svensk som man är, bestämmer jag mig nog för att lagom är bäst :)

Omstart

Jag skrev nyligen ett inlägg om att jag har boklust men ingen läslust. Efter att jag skrivit inlägget kände jag för att plocka upp 11/22/63 igen på allvar, så det gjorde jag. Men ett litet problem uppstod som jag hatar när det händer! Jag började läsa och kom inte ihåg några namn eller var jag var i handlingen. Jag tyckte innan jag tog upp boken att jag kom ihåg väldigt mycket, och det gjorde jag i vissa delar av boken, men inte allt tydligen. Nu hade jag inte kommit så långt i boken så jag bestämde mig för att börja om, vilket visade sig vara ett bra beslut. Han är bra King och han fick mig fast igen. Inte illa. Så nu börjar läslusten smyga sig på igen. Hoppas den tar i på riktigt snart. Jag saknar den där känslan av att bara vilja läsa, läsa, läsa…

Boklust men ingen läslust

När jag sitter och tittar i min bokhylla med olästa böcker är det flera som lockar som jag blir oerhört sugen på att öppna pärmarna och hugga in. MEN! När jag väl öppnar pärmarna på en bok och läst typ två-tre sidor försvinner lusten. Hjälp! Vad är det för fel på mig? Hur botar man detta??

Jag bad om hjälp på twitter av #boblmaf och fick finfina tips på vad jag skulle kunna göra för att komma ur min lässvacka. Till exempel tyckte de jag skulle ta upp en ungdomsbok. Jag tänkte då direkt på Fatta eld av Suzanne Collins. (Jag läste ju Hungerspelen och älskade!) Men först ska jag ta mig igenom de böcker jag håller på med. Vilka just nu är:

Grand final i skojarbranschen av Kerstin Ekman – Jag har bara läst ca 60 sidor, men den verkar lovande.

11/22/63 av Stephen King – Okej, okej, jag vet! Jag började i den för evigheter sedan! (Eller rättare sagt 11/22/11 ;)) Jag gillade verkligen det jag läste men så gjorde jag ett fatalt misstag. Jag bö.rjade läsa en annan bok samtidigt. Eller rättare sagt, jag läste ut en bok jag börjat läsa innan 11/22/63. Och så började min läslust svikta och så tänkte jag att jag skulle läsa en svensk bok, därav började jag på Ekmans nya. Så dumt av mig. Nu har jag ju kommit ifrån handlingen, men skam den som ger sig. Idag ska jag börja läsa i den här boken igen! King borde väl kunna ge mig min läslust tillbaka!?

När boken växer alt. Ska man kanske plocka upp en riktig klassiker snart?

Jag läste nyligen Brick Lane av Monica Ali (du kan läsa mer om vad jag tyckte här) som jag gillade när jag läste, men den var lite seg på sina ställen. När boken däremot var utläst gick jag och tänkte på den en hel del och den växte. Jag tyckte mer och mer om den. Det fick mig att tänka vad det är som gör att en bok växer på det sättet, eller rättare sagt varför man inte upplever den som fantastisk redan från början. Är det språket det hänger på? Eller är det handlingen som av någon anledning kräver att läsaren tänker och funderar och analyserar? Vad tror du? Själv är jag lite inne på att det hänger på språket…

Det behöver inte innebära att språket är dåligt, men att det är svårtillgängligt. Tänk gamla klassiska ryssar till exempel, de har ett språk som inte gör att ögonen dansar över sidorna direkt, men boken har en tendens att leva kvar i en. Jag har läst halva Anna Karenina för jag orkade verkligen inte läsa klart den. Vilket jag idag ångrar och känner att jag kanske ska ge mig på igen. Men jag vet inte. När den var tråkig var den FRUKTANSVÄRT tråkig!! Vad säger ni? Ska man kämpa sig igenom 1000 sidor för de där femtiotalet sidorna som är fantastiska och för att den är bra efteråt??

tv-serier / noveller

Fredrik Lindström och Jonas Karlsson diskuterade ju noveller i säsongsavslutningen av Babel. Jag har tänkt en del på vad Fredrik Lindström sa vid ett tillfälle. Han sa att om filmen är som romanen är novellen mer som tv-serien. Novellen har inte en lika strikt konstruktion som romanen har med början, mittenparti och slut. Jag förstår vad han menar och håller delvis med, men som jag ser det finns det en stor signifikant skillnad. När det kommer till tv-serien får du följa samma karaktärer väldigt länge. Du lär känna dom och är med dom i väldigt många olika sammanhang. I novellen hinner du knappast lära känna karaktärerna alls. Det är därför jag inte är helt såld på novellen än så länge, men jag har börjat köpa hem några novellsamlingar och även läst en eller annan, så jag jobbar på det.

Vad tycker du om likheten/skillnaden mellan noveller och tv-serier?