Gula böcker

Glad påsk allihopa!! Hoppas alla får en fin påsk med fin läsning. Vad passar väl bättre på påsken än ett inlägg med gula böcker? Det har florerat liknande inlägg på flera av bokbloggarna jag följer, och jag vet inte vem som startade det hela så jag vet inte vem jag ska länka till riktigt, men här kommer i alla fall några gula böcker från min bokhylla:

20120406-214312.jpg

Några har jag läst och några har jag ännu inte läst, men jag fick in två favoriter här som jag läst och bloggat om. Läs vad jag tyckte om En halv gul sol och The summer without men.

Vad har du för gula böcker i din bokhylla?

Glad påsk 🙂

Annons

Precious – boken vs filmen

Ja, då har jag både läst boken och sett filmen. Vi kan börja med omslaget. Det är likadana (på mina exemplar) omslag och för en gångs skull tycker jag att det är okej. I vanliga fall brukar jag tycka att böcker med filmomslag är så himla tråkiga (och oftast fula) men jag gillar det här omslaget, och det gör ingenting att det är likadana.

Filmen har lyckats ganska bra. Det är en bra film. Det är känslosam och gripande, men har man läst boken ligger den i lä. Jag är ledsen att jag inte kan vara mer originell här, men boken kickar filmens ass, kort och gott. Boken ger en extra dimension till historien där filmen faller kort.

Skådespelarna är väldigt bra. De kunde inte gjort boken mer rättvisa. Där träffade de helt rätt!

Så, om du gillade filmen, snälla, läs på boken! Du kommer inte att bli besviken! Och om du gillade boken, se gärna filmen, den är ett bra komplement. Plus att det ju alltid är trevligt att se en film där man läst boken. Jag rekommenderar både boken och filmen Precious, men om jag bara får välja en vinner boken. Alla kategorier.

Två snygga klassiker är nu i min hand

Idag kom ett paket med posten. Ett bokpaket. Hade det inte varit för sådana hade inte posten varit något rolig att hämta. Det det hade mest varit reklam och räkningar. Inte direkt något man springer till postfacket för att hämta. Men när det vankas bokpaket går jag och vankar och tittar på klockan och väntar, längtar, trånar tills posten kommit för att se om paketet kommit än. Och idag hade det det! Ni minns kanske att jag berättade om några snygga klassiker. Jag har nu fått hem två av dom från förlaget. Jag kan avslöja att de är minst lika snygga som jag trodde och hoppades. Om inte snyggare. Plus att de är sköna att ta på. Är ännu inte så närdig så jag vet vad det heter, men omslagen är sådär lite skrovliga, ni vet… I alla fall, kolla här:

Inte illa va? Som ni kanske ser är Emma lite kantstött. Det har gått sönder några sidor. (Det är inte jag som gjort denna skändning!) Är det någon som har en sexigare lösning än den klassiska tejpen? Skulle vara evigt tacksam.

Jag är så glad att det är höst och att jag har fått hem de här två klassikerna. De passar perfekt i soffan med en varm kopp te. Jag hade ju tänkt att bli bättre på att läsa klassiker i år, och det har väl inte gått strålande än så länge, men här har jag två böcker jag härmed lovar och svär att jag ska läsa i höst!

Jag har för flera år sedan läst Northanger Abbey av Jane Austen, vilken jag blev kär i. Har givetvis sett en himla massa filmer och inspelningar baserade på Austens böcker, men det här blir den andra jag läser. Det ska bli riktigt spännande! John Fowles har jag inte läst någonting av, så det ska bli spännande att bekanta mig med hans författarskap. Vad säger ni? Har ni läst författarna? Vilka böcker har ni läst?

Snygga klassiker

Det är så roligt att förlag har börjat fokusera inte bara på nya och aktuella författare, utan även på klassiker. Jag lovade ju mig själv i början på året att jag skulle läsa fler klassiker (jag har ännu inte haft den där perioden när man suger i sig klassiker, så hålen är många). Det har väl gått sådär, men nu verkar det som att Bonnier pocket kommer hjälpa mig en bit på vägen. Ni har väl sett de här snygga böckerna!? Vem kan motstå så snygga böcker, som dessutom är klassiker? Dessutom är dom i pocket. Stort plus!

Förhoppningsvis kommer det snart mera om någon av dessa böcker här på bloggen. Stay tuned, som de säger.

Vem är det som bestämmer?

Okej, kom in på bland annat baksidetexter i mitt förra inlägg och om att jag inte brukar läsa dom. De avslöjar ju så ofta (nästan alltid) (okej, alltid) mer än vad jag vill veta innan jag själv läser boken. Hur vet du det undrar ni? Jo, för att jag har irriterat mig på det i flera år, och nu, bara för att liksom se om min teori stämmer, brukar jag läsa baksidan efter att jag läst ut boken, men jag blir irriterad i alla fall. Jag har ju klarat mig, men inte de andra som läser baksidan innan de läst boken.

I alla fall skrev Eli (från bloggen Eli läser och skriver) i kommentarerna att hon tycker att det verkar som att de som skriver baksidetexten ibland inte har läst boken, för den ger fel bild av boken. Jag kan inte annat än att hålla med!

Så nu till min fråga; Vad tycker författarna om texterna som skrivs där bak på sina böcker? Har de godkänt texten? För de kan väl inte tycka om att läsupplevelsen av en bok de lagt ner så många timmar och så mycket slit på och hela sina hjärtan i helt förstörs på grund av femton rader där bak!??

Förväntningar

Ibland kan det vara svårt när man ska börja läsa en bok som är väldigt omtalad och omskriven. Den kanske är hyllad eller sågad, det spelar i det här sammanhanget mindre roll. Ganska ofta läser jag att folk blir besvikna när de läser en väldigt hypad bok, för att den inte var lika bra som de hade trott/hoppats. Jag är verkligen inte immun mot de här händelseförloppen, men en sak som jag tror har räddat mig några gånger är att jag inte gillar att läsa för mycket om vad boken handlar om innan jag läst den.

Varken recensioner eller baksidan på böckerna läser jag speciellt noga innan jag själv läst boken. Jag läser gärna vad folk har tyckt om boken, men jag läser inte gärna om själva handlingen. Om man inte vet så mycket om handlingen, utan bara vet att den är älskad blir inte jag lika lätt besviken i och med att jag inte vet vad som väntar mig rent händelsemässigt i boken. Jag skummar halva baksidan av boken när jag köper den (om jag inte redan vet att jag ska köpa den) men sedan kastar jag mig in i boken med huvudet före. Jag älskar känslan av att börja läsa en bok och inte veta alls vad som komma skall. Att inte veta hur handlingen kommer vara eller vad det kommer vara fokus på. Att inte veta någonting om karaktärerna jag kommer lära känna. En underbar känsla! Och ett stort plus är att jag aldrig tröttnar på handlingen i en bok innan jag läst den!

Varför jag gör så här undrar ni? Efter år av irritation och förbannelse över de som skriver baksidetexten på böckerna, där de alldeles för ofta avslöjar alldeles för mycket. Jag läste en bok och mitt fokus låg på hur långt i boken jag hann komma tills allt hade hänt som stod på baksidan. Det pågick i några år, sedan sa jag till mig själv att nu får det bli ett slut på det här, och den enda lösningen jag kunde komma på var att inte läsa hela baksidetexten. Jag läser nu för tiden bara första halvan kanske, och inte ens den speciellt noga. Jag bara skummar lite. Det fungerar för mig! Jag är inte alls lika irriterad längre 😉

Bokens baksidetext

Jag brukar skumma igenom den när jag står i bokaffärer om jag inte har hört talas om boken tidigare, men annars läser jag den aldrig. Med ett undantag: om jag redan läst boken och vill påminnas vad den handlar om. Jag tycker att baksidetexten avslöjar alldeles för mycket om bokens handling och det blir ett stort irritationsmoment för mig. Jag gillar däremot citaten från olika recensenter, och jag önskar att det fanns fler blurbar på böcker i Sverige.

Jag föredrar att läsa recensioner, och jag tar till mig olika boktips från tv, tidningar, bloggar och vänner.