The Martian – Andy Weir

CIMG3466Mark Watney blir lämnad ensam kvar på Mars. Det är inte den övriga besättningens fel, de tror att han är död. Watney lever, och är nu ensam på Mars med utrustning och förnödenheter som är tänkt ska räcka i några månader. Nu handlar allt om att överleva i flera år tills det kan komma någon besättning och hämta honom. Om han nu kan få kontakt med Jorden och säga att han lever vill säga.

Jag gillar allt med den här boken! Jag gillar att all teknik är väldigt trovärdig (även om vi inte varit på Mars än). Det är en drivande och spännande berättelse, och jag tycker han håller sig på rätt sida så att det blir en lagom blandning av tekniska beskrivningar och spänning. Watney är rymdens MacGyver, och jag älskar det! Alla dessa lösningar han kommer på, jag tycker det är väldigt intressant läsning. Weir är själv en ingenjör, och man märker hur roligt han har haft när han har skrivit och kommit på vissa lösningar. Det är lite nördigt på sina ställen, men det är det jag gillar. Jag gillar att läsa böcker av människor där deras passioner lyser igenom texten, det är smittande.

Jag fullkomligt älskar den torra humor Watney besitter. Weir skriver väldigt bra. Jag tycker det är svårt att förstå att det här är hans första roman.

Om jag ska säga något lite negativt så är det att jag saknar att få veta mer om Watneys mentala tillstånd. Det hade han kunnat skriva lite mer om, det hade varit intressant. Jag förstår att det här inte är den typen av bok där det psykologiska är i fokus, men det sveps förbi lite väl fort. Boken hade fått mer djup, och Watney som karaktär, om det hade utvecklats lite mer.

Allt som allt måste jag säga att jag tycker The Martian är en fantastisk bok! Det ska bli spännande att se filmen, men jag hoppas att många även hittar till boken, för det är den verkligen värd.

Originalets titel:  The Martian
Svensk titel: Ensam på Mars
Författare: Andy Weir
Antal sidor: 435
Första utgivning: 2014
Förlag: Crown Publishers
Första meningen: ”I´m pretty much fucked.”

Vill du köpa The Martian kan du göra det hos till exempel bokus, adlibris eller cdon.

Boven i mitt drama kallas kärlek – Unni Drougge

CIMG3471Boven i mitt drama kallas kärlek är en väldigt självutlämnande bok. Unni har fem barn när hon träffar Niclas. När hon har träffat Niclas spelar ingenting eller ingen annan person längre någon roll, trots att hon inte blir bra behandlad av Niclas. Hela hennes liv och hela hon går ut på att göra honom lycklig, något som är omöjligt. Han blir aldrig nöjd. Han blir aldrig glad. Men hon fortsätter försöka.

Det jag älskar extra mycket med den här boken är att Unnis son har skrivit stycken i den ur hans perspektiv, och det ger hela boken en extra dimension. Han skriver precis det jag tänker och emellanåt skriker åt Unni i boken.

Jag har så svårt att förstå det här! Vad är det som gör att man sätter sig själv, och sina barn (!), i andra hand bara för att göra en kille, som slår en, lycklig? Jag vet att hon försöker förklara det i boken, och hon lyckas bättre än någon annan författare jag har läst, men jag förstår ändå inte riktigt. Hur kan EN relation vara viktigare än allt annat i livet? Och då menar jag ALLT. Relationen till barnen, relationen till alla hennes vänner, karriären, sitt hem, pengar. You name it.

Det hon utsätter sina barn för i den här boken är oförståeligt för mig. Det är stort av dom att dom försöker bygga upp en relation med sin mamma igen efter allt det. Sonen skriver i slutet av boken ett stycke som jag verkligen burit med mig efter läsningen:

Vi försökte varna mamma för hennes Bosie, men då blev hon arg. Nu är hon arg för att vi inte varnade henne. Men jag vidhåller att hon uteslutande har sig själv att skylla. Detta vill jag också meddela alla som läser hennes dravel. Hon fick vad hon tålde och hon tålde det. Förhoppningsvis fick hon nog.

-sid. 418

Han kanske låter hård, men om du läser boken kommer du förstå honom. Jag tycker han är väldigt kärleksfull mot sin mamma i boken trots allt hon gjort mot honom. Och allt hon gjort mot sig själv.

Jag måste erkänna att jag blev otroligt arg av att läsa Boven i mitt drama kallas kärlek. Jag blev arg och ledsen och trött. Ja, den väcker många känslor, och den känns väldigt äkta. Naken. Det är otroligt modigt av Unni Drougge att skriva en sådan här bok, och jag vill från botten av mitt hjärta tacka henne för att hon gjorde det. Tack!

Den här boken borde ALLA läsa. Den borde vara obligatorisk i skolan. Den borde diskuteras ingående. Drougge visar hur det ser ut i ett förhållande där begreppet kärlek är förvridet. Förhoppningsvis ger den oss andra lite mer hum om vilka de stora varningsflaggen är när vi ger oss in i ett nytt förhållande. Eller hjälper oss att se vårat nuvarande med andra ögon. Det här är en viktig bok som inte får glömmas bort!

Om du inte har läst den, gör det nu. Du kan köpa den hos t. ex. bokus eller adlibris.

 

 

Just nu läser jag…

… The Martian av Andy Weir.

CIMG3466

Jag ÄLSKAR den!! Den är ju så himla bra!! Trodde jag skulle irritera mig på omslaget, ville hellre ha det andra orangea när man inte ser något ansikte. Och då speciellt inte på Matt Damon. Men det gör mig inte så mycket. Jag tycker han verkar vara väldigt bra castad. Men det andra är snyggare, det är det.

American Sniper – Chris Kyle

imageAmerican sniper – Den amerikanska militärens dödligaste prickskytt är skriven av Navy Seal Chris Kyle tillsammans med Scott McEwan och Jim DeFelice.

Det känns som att boken är väldigt autentisk. Han beskriver kriget i Irak. Hur det verkligen var för de som var där. Dödande, väntande, döda kamrater, strategier, den inre tävlan om att döda flest fiender. Han är väldigt öppen med hur det påverkat honom psykiskt, något han märker av mest när han är hemma. Ibland finns det stycken i boken som hans fru Taya skrivit, och de passagerna är väldigt intressanta att läsa. Han beskriver hur han mår och hur han upplever saker, medans hon beskriver hur hon ser på hans beteende. Det är väldigt intressant.

Det första jag kom att tänka på när jag började läsa boken var hur välskriven den var. Det andra var hur olika prioriteringar vi människor har, och att jag verkligen inte förstår mig på den nivån av patriotism som Chris Kyle besitter. Jag vet, jag vet, jag bor i Sverige, och vi har inte gått igenom krig, vi tar våran frihet för given och allt det där, men jag förstår ändå inte hur man kan sätta landet före familjen. På sidan 17 skriver han:

Jag fostrades in i den kristna tron och bekänner mig fortfarande till den. Om jag ska rangordna mina prioriteringar är de Gud, fosterlandet, familjen. Man kan visserligen diskutera ordningen på de båda sistnämnda – på senare år har jag kommit fram till att familjen nog i vissa fall kan betyda mer än fosterlandet. Men det är ingen lätt avvägning.

På flera ställen i boken tar han beslut som väldigt tydligt visar att det är så här hans prioriteringar ser ut.

Jag tycker det är skrämmande när han pratar om hur han längtar efter att döda. Jag förstår lite var det kommer ifrån, han beskriver ju sin utbildning i flottan och stämningen och attityden som existerar. Hur de dehumaniserar fienden. De lever ju i en miljö som främjar våld. Det är ju deras jobb att döda. Men ändå, det är ju helt sjukt att världen ser ut så här!

Jag gillar Chris Kyle när jag läser boken, men samtidigt är vissa saker han gör så väldigt osympatiska att jag stundtals starkt ogillar honom. Det är svårt att se vad som är vad han verkligen tycker, vad som blivit drillat in i honom i utbildningen i flottan och vad som är på grund av allt han sett och gjort i kriget. Det är klart att det påverkar en människa.

Det här är en väldigt läsvärd bok som jag varmt rekommenderar. Jag lärde mig mycket om krig i stort och framför allt om kriget i Irak. Chris Kyle skriver en del om media och deras vinkling och vad han tycker om det. Boken är en ögonöppnare.

När jag läst ut den köpte jag genast hem filmen, som har Bradley Cooper som Chris Kyle, så den ska jag titta på snart. Ska bli intressant att jämföra sedan.

Köp American Sniper hos till exempel bokus, adlibris eller cdon.

Drömfakulteten – Sara Stridsberg

CIMG3388

Valerie Solanas ligger för döden ensam på ett hotellrum i torskdistriktet i San Francisco. Hon växte upp i öknen med sin ensamstående mamma. Hon hade ingen lätt uppväxt, och vuxenlivet var inte snällare mot henne. Valerie är smart och utbildar sig, men ändå livnär hon sig genom prostitution. Hon har ett hett och passionerat förakt mot män. Hennes inre är kaotiskt och livet ger henne många smällar. En dag skjuter hon Andy Warhol.

Drömfakulteten är en bok som inte är lik någon annan bok jag läst. Den är både fängslande och flyktig. Klaustrofobisk och fri. Sorglig och hoppfull. Stark och förtvinande. Det är en otroligt gripande berättelse om denna skadade, starka, egensinniga, trotsiga och älskansvärda Valerie Solanas.

Det här är den första boken jag läser av Sara Stridsberg, och jag är nu förälskad i hennes sätt att skriva. Hennes språk är fantastiskt. Jag reagerade till exempel på det här hon skrev på sidan 204:

Hennes ögon är mörka speglar. Hennes hjärta är ett blåmärke.

CIMG3404Boken är full av sådana här små guldklimpar.

Det var länge sedan jag blev så fängslad av en bok. Den fick mig att totalt kapitulera. Valerie lever kvar i mig långt efter att jag läst ut boken.

Jag vet att jag inte direkt är först på bollen med att läsa Drömfakulteten, men  jag är glad att jag läste den. Det är ju så lätt att böcker som har några år på nacken får stå tillbaka för nyare utsläpp, och då kan man missa sådana här guldkorn. Undrar hur många fler guldkorn jag har olästa i min bokhylla..

Köp Drömfakulteten till exempel hos bokus, adlibris eller cdon.

Kaoset innan organisationen

Jag köpte book collectorz för ett par veckor sedan, så jag håller på att lägga in alla mina böcker där. Jag har tidigare bara haft en lång lista över mina böcker, så nu blir det lite mer organiserat. Jag blir väldigt lässugen på många böcker jag lägger in, men det har inte blivit så mycket lästid. Jag hinner ju inte! Jag är ganska noga när jag lägger in mina böcker, så det tar sin lilla stund.

Hela lägenheten är full med bokhögar och det är stökigt i bokhyllorna, måste ju hålla reda på vilka böcker jag lagt in och vilka som är kvar. Jag har kommit halvvägs snart. Ska bli roligt när det är färdigt, men samtidigt tycker jag det är så himla roligt att hålla på och pyssla med mina böcker, så jag vill inte riktigt bli färdig.

Katalogiserar ni era boksamlingar på något sätt?