När jag öppnade den här boken hade jag många förväntningar och några farhågor. Jag hade läst många recensioner av den och lyssnat på många diskussioner om den. Och om tv-serien. De allra flesta (om inte alla) hyllade den, och jag kände att det här är en bok jag också kommer tokgilla. Men jag var lite orolig över ett par saker.
Min första farhåga var att boken skulle vara för rörig med alla karaktärer, att det skulle vara för många. Jag gillar inte när man inte kan hålla koll, plus att man oftast då inte kommer någon karaktär riktigt nära. Här tycker jag G. R. R. M. håller sig på precis rätt sida, även om det ibland blir lite för mycket. Det finns vissa huvudpersoner, och dom kommer man nära, och dom blandar man inte ihop. Problemet är alla lords, swordsmen, maesters, bannermen med flera (jag har läst boken på engelska, vet inte hur de översätter, men jag tror ni förstår vilka jag menar). Där håller jag inte koll på alla och det gör ju inte jättemycket, men jag irriterar mig ändå när man inte kommer ihåg. Det finns i slutet av boken en lista på alla familjerna och namn som förekommer i boken, och det underlättar! Men jag blir lite störd varje gång jag måste bläddra fram för att se vem den och den var nu igen.
Den andra farhågan var att det skulle vara långa utdragna krigsscener som håller på i flera hundra sidor, och där hade jag totalt fel! Jag älskar krigsscenerna. Korta och konsista, men spännande och bra berättade. Jag älskar också att man får följa det politiska spelet även om det blir lite för mycket ibland och att jag där hade svårt att komma ihåg karaktärerna. Speciellt i det kungliga councilet, där visste jag inte vem någon var till slut, jag bara blandade ihop dom.
Den här boken innehåller några av de grymmaste scener jag upplevt som läsare. Det finns flera konstiga, grymma, fruktansvärda scener. Nästan så man blir lite rädd för GRRM 😉 Den enda scenen jag kan komma på som berört mig mer är den i Fågeln som vrider upp världen när (spoiler!) en man får skinnet flått från kroppen. Brrr!!
(SPOILER-varning, pratar om slutet på boken)
Ja, eller rättare sagt vill jag prata om att det inte fanns något slut på boken. Jag kände mig lite lurad på konfetten när jag slog ihop pärmarna. Visst, det är en serie och jag förstår det konceptet, men jag vill ändå ha någon slags avrundning. Någonting som knyter ihop någon del av säcken. Nu kändes det bara som ett kapitelslut. Ungefär som att de bläddrat snabbt och blundat och sagt ‘stopp’ och där avslutar de den första boken. Lite tråkigt. Jag vet inte om det är någon som håller med mig här? Hur upplevde ni slutet?
(SLUT SPOILER-varning)
Men i slutändan är det här bara några ‘bumps in the road’ för jag älskar A Game of Thrones! En helt fantastisk bok och vilken värld han har skapat G. R. R. M.!! Jag är djupt imponerad och hänförd. Man sugs in i hans värld och man vill inte därifrån!
Jag kommer absolut läsa fortsättningen, jag har ju redan de fyra första böckerna hemma, så jag är väl så himla tvungen 😉 Jag har köpt hem första säsongen av tv-serien som jag nog kommer se snart, så då kommer det nog någon slags jämförelserapport här på bloggen.
Påhittade nöjen 