Vilken härlig läsupplevelse det här var! Till att börja med: språket. Söderberg skriver helt fantastiskt. Det var ett stycke på ett par sidor som handlade om månen som jag bland annat fastnade för. Jag skulle kunna läsa det hur många gånger som helst. Det är väldigt intressanta karaktärer i boken, jag blir nyfiken på de allihopa (så yeey att jag har Ohlssons Gregorius här hemma!). Det är intressant att följa Doktor Glas på Stockholms gator och hans tankar om människorna han har runt sig.
Boken var väldigt provocerande när den kom ut, och det kan jag förstå, samtidigt är den i våran tid inte provocerande alls. Tänk vad mycket som hänt de senaste hundra åren! Kan bero på att läkare och präster inte har samma status i samhället längre och att kvinnorna har kämpat sig till jämlikhet i mycket högre grad. Att mordet inte känns provocerande retar mig lite. Har vi blivit så avtrubbade?
Jag förstår varför den här boken har blivit en klassiker. Jag gillade den starkt och det finns så mycket man skulle kunna prata om, men jag nöjer mig nog här. Jag vill inte avslöja för andra som inte läst den vad som komma skall, men ett litet tips: LÄS DEN!
Den här boken ingår i läsutmaningen Svenska klassiker.
Påhittade nöjen 
>En av mina favoritböcker! ❤ Den allvarsamma leken är också fantastisk!
>Den allvarsamma leken vill jag också läsa, men jag har haft lite problem med att få tag på den än så länge…
>Jag gillar också denna bok. Att läsa Ohlsson efter gör bara boken bättre.
>Ja, jag har höga förhoppningar på den! Måste bara läsa någon annan bok emellan 🙂