Man! Nej, kvinna! Nej.. åh..hur var det nu igen?!?

När jag var ung kommer jag ihåg hur stor jag kände mig när jag äntligen fick börja läsa vuxenböcker. Jag var så nyfiken på alla dessa böcker så jag höll på att spricka! Mina föräldrar hade i källaren flera bokhyllor översvämmade med böcker precis utanför mitt rum. Så ofta när jag gick in eller ut ur mitt rum stannade jag till och tittade i bokhyllorna på alla böcker som var där och som jag ville läsa.

När jag så började läsa vuxenböcker var Sidney Sheldon en av de första jag läste, och jag minns att jag älskade bland annat boken Inget varar för evigt. Saken är bara den att jag ver helt säker på att Sidney Sheldon var en kvinna. Jag vet inte varför. Kanske för att det på alla hans böcker var kvinnor på omslagen!? Och jag vet att jag sedan läste hans böcker på ett lite annat sätt. Det yttre omständigheterna hade ändrats. Så här är det ibland för mig fortfarande, fast inte lika ofta, att jag tror att en viss författare är av ett visst kön och så har jag fel.

Jag har börjat tänka på det rätt ofta nu för tiden. Läser jag en bok annorlunda beroende på om det är en man eller en kvinna som har skrivit den. Blir min inställning till bokens händelser, och kanske framför allt karaktärerna, annorlunda? Jag tror det. Men jag vet inte riktigt hur än. Vad säger ni? Läser ni en bok annorlunda beroende på om det är en man eller kvinna som är författaren?

Annonser

6 reaktioner på ”Man! Nej, kvinna! Nej.. åh..hur var det nu igen?!?

  1. >Hmmm… Jag vet faktiskt inte om jag läser annorlunda, tror inte det. Däremot – av nån okänd anledning – läser jag fler kvinnliga författare än manliga. Ibland tänker jag på att det är en man som skrivit boken förresten och det är när jag läser Douglas Kennedys böcker. Men det beror enbart på att jag blir så otrolig imponerad av hur väl han kan skriva om kvinnor!

  2. >Fram till för några veckor sedan trodde jag at Harper Lee var en man. Tyckte nog att Harper lät mer manligt än kvinnligt. Men tji fick jag.Tror faktiskt att det förändrar min syn på "To kill a Mockingbird". Den känns inte lika tung och tråkig nu. Måste ta och läsa den snart.

  3. >Det är svårt ibland att veta om författaren är man eller kvinna, särskilt bland engelskspråkiga författare. Jag tror att man omedvetet läser lite annorlunda eller åtminstone har olika förväntningar på manliga och kvinnliga författare (och då menar jag inte kvalitetsmässigt utan sättet att berätta en historia på etc. Ungefär som man har på män och kvinnor i vardagslivet – en spännande diskussion tycker jag.

  4. >Trodde också att Harper Lee var en man väldigt länge. Tror inte att det spelar någon roll för läsningen vilket kön författare har, men däremot om huvudpersonen är man eller kvinna.

  5. >Harper Lee trodde jag också länge var en man. När jag sedan fick reda på att det är en kvinna tänker jag på boken lite annorlunda. (Jag har inte läst den än, men har den nya pocketen.)Jag tror också att man har olika funderingar. Speciellt när det gäller skildringar av relationer (kanske främst kärleksrelationer). Sedan tittar jag på författarnamnet en extra gång om en man skriver utifrån en kvinnas perspektiv och det känns trovärdigt (eller om en kvinna skriver om en man, men i och med att jag inte är en man är det svårare att uppfatta om det är så män tänker…)

  6. >Ett förvånande exempel på författare som lyckats bra i sina skildringar är Vilhelm Mobergs skildringar om Kristina och Karl-Oskar. Han lyckas skildra både kvinnor och mäns tankar på ett bra sätt. Dessutom skildrar han barnafödande och sådant med ruggig precision.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s