11/22/63 – Stephen King

Jake Epping är lärare i engelska. En dag får han reda på att man kan resa i tiden. Närmare bestämt så hamnar man varje gång i 1958. Han bestämmer sig för att försöka stoppa mordet på JFK. Att förändra världen till det bättre. Undvika krig och död. Men det visar sig vara lättare sagt än gjort då det förflutna inte vill förändras. Det kämpar emot. Hur mycket är det som krävs egentligen för att ändra historien? Är det värt det?

Ni vet när man tror att man vet vad en bok handlar om. Man har läst lite om den. Skummat på baksidan. I detta fallet hann jag så långt som typ 400-500 sidor in i boken innan jag insåg att boken inte skulle komma att handla om det jag trodde. JAG trodde att boken skulle handla om att Jake förhindrade mordet på JFK och att boken sedan kom att handla om hur världen förändrades efteråt. Så var det inte! Boken handlar om huruvida Jake kommer kunna förhindra mordet på JFK överhuvudtaget. Det gjorde det också till en bra handling, bara inte till den handlingen jag trodde att det var. Om jag vart besviken? Båda ja och nej. Boken är bra som den är, men jag skulle gärna gottat ner mig i hur världen skulle se ut och man ändrade en liten detalj i det förflutna. Men alltså, detta är inte en sådan bok.

Jake träffar kärleken när han är i det förflutna. Sadie. Sadie Dunhill. Och även om jag är den första som klagar på sexscenerna King har en tendens att måla upp (hello motherissues!) så är det en fin kärlekshistoria som berättas. Undrar om det inte är den som berörde mig starkast med boken. (Och stämningen i den lilla staden Jodie. Vilken underbar liten plats det verkar vara!) Den kändes så äkta och så fin.

Boken får mig att tänka mycket på vilka konsekvenser ens handlande har. Hur de besluten man fattar dagligen utan att kanske ens tänka på det påverkar vårat liv på ett avgörande sätt. Hur annorlunda mitt liv skulle kunna se ut om jag valt annorlunda. Intressant, eller hur!?

I början av boken flörtar han med andra böcker han har skrivit, vilket jag tyckte mycket om (även om det distraherade mig en del ). Jag har dock inte läst tillräckligt många King-böcker för att snappa upp alla, men det är smällar man får ta.

All in all tycker jag att det här är en fin Stephen King-bok som levererar. Jag är glad att jag läste ut den även om det tog sin lilla tid. Det är imponerande att King kan hålla sådan hög kvalitet är han skriver så väldans mycket böcker!

Här kan du läsa lite om vilka tankar jag hade under läsningen av 11/22/63.

Vill du också läsa 11/22/63? Du kan köpa den till exempel hos bokus eller adlibris.

Funderingar under läsning av 11/22/63

(Det här inlägget innehåller små spoilers!) Jag har läst ca 500 sidor i Stephen Kings 11/22/63 och har en del funderingar. Där jag är i bokens handling nu är året 1962/1963 och Kennedy är president. Folket är rädda för atombomben. Det är deras största skräck. Det gör att de är extra rädda för ett krig med Kuba då de är rädda för att Ryssland ska lägga sig i och att det hela ska bli ett enda stort atombombsfiasko där hela världen förstörs. De har ju även skrämts upp av bilder från Hiroshima och Nagasaki. Jake (huvudkäraktären i boken) som kommer från 2011 hade inte räknat med att folket skulle vara så rädda. Han tänkte inte på att de ju inte vet utgången. För honom var det bara datum och personer i historieboken, för dom är det nutid och en påtaglig skräck och fruktan för vad som kommer ske.

Det fick mig att börja tänka. Hur hade jag tänkt om jag levt på den tiden? För visst hade man varit rädd! Men, varför är jag då inte rädd idag? Atombomben finns ju kvar, och det skulle inte vara så himla svårt att utplåna stora städer med dom. Men trots det är jag inte rädd för atombomben. Det är ingenting jag tänker på i min vardag. Men som min smarta syster sa igår när vi pratade om detta så är dagens fruktan istället terrorism. För visst är man rädd för det! Så mycket vi reser idag och man vet aldrig vad som kan tänkas hända, eller var och när. Så hur kommer man se på terrorism om 50 år? Kommer man se det på samma sätt? Kommer fler otänkliga dåd ha begåtts? Vad blir responsen? Det är intressant att försöka tänka lite utanför sin egna tid, men det är svårt!

Något annat som är väldigt påtagligt i södra Amerika runt 1950/1960 är rasismen. Man vill ju gärna tänka att om jag hade växt upp där hade jag aldrig varit rasist, för det känns så långt borta från mitt synsätt idag, men om man verkligen försöker sätta sig in i situationen och verkligheten de levde i är jag inte helt övertygad om vad jag skulle göra. Man har växt upp med föräldrar som är rasister. Lärare som är rasister. Politiker som är rasister. Kompisar som är rasister. I skolan går det bara vita barn. Man umgås bara med vita människor. Det kan inte vara enkelt att bryta den cirkeln. Att vara den som går emot alla och allt man lärt sig.

Och nu till något helt annat. Jag kan inte skriva ett inlägg om mina tankar kring Kings bok (eller någon av Kings böcker för den delen) utan att nämna sexscenerna. Stephen, allvarligt talat! En oskuld!? En trettioårig oskuld!? Som såklart har sex med huvudpersonen och efter det är sexuellt omättlig. Det känns så orealistiskt på så många olika plan. Och så, jag vet inte, barnsligt!? För att vara en författare som skriver så pricksäkert om människans beteende och människans natur så är insikten när det kommer till sexlivet så inskränkt. Bättre kan du väl!? (Men jag måste erkänna att jag älskar att hata Stephen Kings underliga sexscener..)

En liten lägesrapport

Jag vet att det verkar som att jag är väldigt inaktiv här på bloggen, och det stämmer. Det har berott på två olika saker. Den första  är att jag bara kunnat blogga från ipaden de senaste två månaderna, så det har varit omständigt att skriva lite längre inlägg. Nu är dock det problemet fixat, så bered er på många och långa inlägg

Den andra anledningen är att jag kommit in i ett läsflyt. Och eftersom jag läser Kings 11/22/63 så tar den en stund att läsa ut. Men oj vad jag gillar! Den är underbar att öppna och så bara försvinner man in i 60-talet. Ett mer utförligt inlägg om läsningen hittills kommer snart.

Kommer ni ihåg för något år sedan eller så när vi körde första meningar i böckerna? Jag är lite sugen på det igen. Vad säger ni? Är ni med mig?

Konsten att fokusera på fel saker

Jag började ju läsa Kings 11/22/63 redan i november förra året (den elfte november för att vara exakt ). Sedan blev det paus i läsandet och när jag tog upp den igen valde jag att börja om. Jag har nu läst ikapp mig och fortsatt läsa.

Jag har nu kommit till stället i boken då han flirtar med Det och även om jag ÄLSKAR sådant får det mig distraherad. Jag kommer på mig med att tänka på Det. Försöka minnas detaljer och personer och händelser. Så mycket så jag koncentrerar mig mer på att komma ihåg Det än vad jag hänger med i den boken jag faktiskt läser nu. Så skärpning min lättdistraherade hjärna! Fokusera!

Omstart

Jag skrev nyligen ett inlägg om att jag har boklust men ingen läslust. Efter att jag skrivit inlägget kände jag för att plocka upp 11/22/63 igen på allvar, så det gjorde jag. Men ett litet problem uppstod som jag hatar när det händer! Jag började läsa och kom inte ihåg några namn eller var jag var i handlingen. Jag tyckte innan jag tog upp boken att jag kom ihåg väldigt mycket, och det gjorde jag i vissa delar av boken, men inte allt tydligen. Nu hade jag inte kommit så långt i boken så jag bestämde mig för att börja om, vilket visade sig vara ett bra beslut. Han är bra King och han fick mig fast igen. Inte illa. Så nu börjar läslusten smyga sig på igen. Hoppas den tar i på riktigt snart. Jag saknar den där känslan av att bara vilja läsa, läsa, läsa…

Boklust men ingen läslust

När jag sitter och tittar i min bokhylla med olästa böcker är det flera som lockar som jag blir oerhört sugen på att öppna pärmarna och hugga in. MEN! När jag väl öppnar pärmarna på en bok och läst typ två-tre sidor försvinner lusten. Hjälp! Vad är det för fel på mig? Hur botar man detta??

Jag bad om hjälp på twitter av #boblmaf och fick finfina tips på vad jag skulle kunna göra för att komma ur min lässvacka. Till exempel tyckte de jag skulle ta upp en ungdomsbok. Jag tänkte då direkt på Fatta eld av Suzanne Collins. (Jag läste ju Hungerspelen och älskade!) Men först ska jag ta mig igenom de böcker jag håller på med. Vilka just nu är:

Grand final i skojarbranschen av Kerstin Ekman – Jag har bara läst ca 60 sidor, men den verkar lovande.

11/22/63 av Stephen King – Okej, okej, jag vet! Jag började i den för evigheter sedan! (Eller rättare sagt 11/22/11 ) Jag gillade verkligen det jag läste men så gjorde jag ett fatalt misstag. Jag bö.rjade läsa en annan bok samtidigt. Eller rättare sagt, jag läste ut en bok jag börjat läsa innan 11/22/63. Och så började min läslust svikta och så tänkte jag att jag skulle läsa en svensk bok, därav började jag på Ekmans nya. Så dumt av mig. Nu har jag ju kommit ifrån handlingen, men skam den som ger sig. Idag ska jag börja läsa i den här boken igen! King borde väl kunna ge mig min läslust tillbaka!?

Känner ni söndagslugnet?

Är det bara jag som älskar söndagar? Lugnet efter helgen och innan den nya veckan drar igång. Idag är det extra mysigt då jag haft en mycket trevlig eftermiddag hemma hos mamma där det bjöds på ett stort, gott och hembakat adventsfika. Nu sitter jag hemma och läser bloggar och twittrar med blåsten som viner utanför knutarna och regnet som slår mot rutan. Snart ska jag tända lite ljus, äta skinkmacka (självklart gjord på julskinka!) och titta på tv. För söndagar är även en fin tv-dag. Eller vad säger ni om The Big Bang Theory, The Walking Dead, Pan Am och kanske lite Law & Order: SVU? Sedan ska jag självklart fortsätta läsa Stephen Kings 11/22/63. Den är så bra! Egentligen är det ett under att jag överhuvudtaget gör någonting annat på dagarna…

Jag och Stephen King

Det är en imponerande med lista med böcker han har skrivit den där King. Det är väl inte för inte han kallas ‘kingen’. Jag har långt ifrån läst alla, men jag hör att förvånansvärt många av dom håller en hög kvalitet.

Jag läste Lida för läääänge sedan när jag studerade i Göteborg. Jag gillade den väldigt mycket (vilket också är det enda jag kommer ihåg) och tänkte att jag skulle läsa fler av hans verk, men det tog en bra stund innan det blev av. Har nu på senare år tänkt att jag vill läsa om den. En av få böcker jag känner så med.

Nästa bok jag läste var Benrangel vilken jag älskade. En stark och komplett läsupplevelse. Läs gärna mer om vad jag tyckte här.

Sedan läste jag Det vilken jag har ganska blandade känslor till. Jag tyckte nog inte att den var så väldigt spännande, och slutet, ja, slutet var kasst! Ett antiklimax utan dess like! I övrigt, tänker framför allt på människoskildringarna av de sex huvudpersonerna som unga, och sedan som vuxna, var strålande! Läs gärna här mer om vad jag tyckte om boken (där står bland annat mer om vad jag tyckte om slutet).

Och nu läser jag alltså 11/22/63 (och som Metta på Böcker x 3 konstaterade; igår var det 11/22/11, häftigt ju!). Jag har stora förväntningar och gigantiska förhoppningar. Och när jag började läsa igår slogs jag av hur rolig kingen är. Det hade jag glömt. Han är otrolig på att få fram en sådan där mysig stämning, och man dras in i hans berättelser på en gång.

Men, och det finns ett men! Eller, det finns två, men jag tror de hänger ihop. Hans sexscener är förfärliga! Jag har skrivit lite om en i min recension om Det. Jag och Helena (Dark places) och Metta (böcker x 3) diskuterade igår hans sexscener på twitter, så om ni vill kan ni titta in där och läsa lite vad vi pratade om. Men något som jag känner hänger ännu tyngre över hans böcker är hans moderskomplex. Det är alltid en frånvarande mamma eller kvinna (gärna både och) och det känns allmänt som att hans kvinnosyn, ja, suger rent ut sagt. Är det bara jag som tror att de här två sakerna hänger ihop? (Hej Freud!)

I alla fall blir jag väldigt inspirerad när jag ser listan med verk King har producerat och jag kommer i framtiden att läsa många av dom. Och jag kan säga att jag är riktigt glad att jag har dom framför mig!

And so the story begins…

”I have never been what you’d call a crying man.”     (s. 1)

Ja, så börjar den.

11/22/63.

Och jag försvinner in i en läskoma…. NU!

Lussekatter och bokpepp

Igår bakade jag årets första lussekatter. Herregud vad gott det är! Det var så himla mysigt i morse att dricka kaffe i en av mina julmuggar som nu blivit aktiva igen och äta hemmabakade lussekatter. (Saffranet är för övrigt himla billigt i år, så det lär bli många lussekatter och annat smaskens gjort på saffran i år. Jag menar, 11.90 kr/påse! Har det varit så billigt något annat år?)

Jag fick ett sms igår (fredag) att mitt bokpaket innehållande Stephen Kings nya 11/22/63 är inlämnat till posten. Peppen på den!! Synd bara att det är helg nu, väntan blir så mycket längre då. Men på måndag eller kanske tisdag är den i mina händer och jag räknar med att börja läsa den direkt. Det är inte ofta jag gör så med böcker, jag brukar spara lite på karamellen plus att det ofta är annat som ska läsas först. Det är det väl i och för sig nu också, men ärligt talat struntar jag i det. Jag vill läsa 11/22/63 NU, och all annan läsning får vänta. Så är det bara. Ååå, kan inte helgen vara slut snart!? Känner mig som en treåring på julaftons morgon. Jag vill inte vänta en sekund till!

Ps. Ni missar väl inte att världscupen i längdskidor drar igång idag? Mysfaktorn på den! Ds.

Fyra citat jag gillar

När jag flyttade över bloggen och höll på och fixade med länkarna hittade jag några bra citat jag skrivit här på bloggen. Även om bloggen bara är ett år gammal har jag glömt förvånansvärt många av mina inlägg. Det var riktigt roligt att sitta och gå igenom dom och läsa. Här är några citat jag skrivit på bloggen som jag tycker om:

Jag gillar citatet av Joanne Harris om vad vin kan ha för påverkan. (Där kan du också läsa min recension av hennes En smak av vin.)

Jag älskar serierna Modern family och The Big Bang Theory, och har skrivit två roliga citat från dom, här från Phil i Modern family och här från Sheldon i The Big Bang Theory.

Jag har även skrivit ett mycket fint citat av Stephen King om vänskap som stod i hans bok Det. (Som jag även har recenserat här.)

Clueless

Okej, så jag springer runt i min lilla lägenhet och packar för fyra dagar på kusten och inser att jag inte har en aning om vad jag ska packa ner för böcker. Vad hände där? Jag har tänkt i veckan att jag vet vilka böcker jag vill ha med mig när jag väl står där och ska åka. Fel. Jag har ingen aning om vad jag känner för och ännu mindre vad jag kommer känna för. Just nu läser jag ju Oryx & Crake av Atwood, så den får givetvis hänga med. Men sedan då?

Har tänkt att jag kanske ska läsa Sarah Waters för första gången. Kanske Främlingen i huset? Eller Kyssa sammet? Vilken ska man börja med??

Eller ska man satsa på storläsning och ta med sig Cronins The Passage?

Eller kanske den hyllade Sharp objects av Flynn?

Eller ska man sätta tänderna i Pestens tid?

Stocketts The Help?

Eller Bolaños De vilda detektiverna?

Eller kanske Gaimans American Gods?

Ja, som ni märker, alternativen är många. För många. Jag vill läsa alla. Helst samtidigt. Hjälp!??!

Jag vill ha mer!!!

I mitt förra inlägg efterfrågade jag boktips på temat apokalyps/postapokalyps. Jag fick några svar av drottningarna på området själva.

Helena på Dark Places rekommenderade The Passage (Justin Cronin), The Road (Cormac McCarthy) och The Stand (Stephen King) (som jag nu fattat är Pestens tid).

Anna på Bokstävlarna rekommenderade The Road (Cormac McCarthy), Metro 2033 (Dmitrij Gluchovskij) och The Passage (Justin Cronin).

BöckerX3 nämnde Fiskdoro (Denis Johnson) som hon ännu inte läst själv men är nyfiken på.

Anna och Helena har nämnt samma böcker, så de är nog riktigt bra! Ska bli spännande att läsa dom. Extra nyfiken är jag just nu på The Passage, så det blir nog till att läsa den när jag läst ut Oryx & Crake (av  Margaret Atwood) som jag läser nu.

Allt bra så långt. Tipsen är inspirerande och verkar vara min typ av böcker. Men jag vill ha fler gottiga tips! (Om inte annat så för att kunna rättfärdiga för mig själv att det är dags att beställa hem ett saftigt bokpaket snart. Har redan kollat in mig på boxen med de fyra första delarna av A song of Ice and Fire av George R.R. Martin…) Det måste ju finnas en flod av böcker i ämnet, men jag har inte riktigt hittat dit än. Snälla, hjälp

Bokfrågornas ABC – del 29

Jag är nu framme vid slutet av alfabetet i Enligts O:s bokfrågornas ABC, så här kommer mina svar på bokstaven Ö.

1. Berätta om en bok medövernaturliga inslag.

Offerrit av Johannes Källström. En spännande bok där man hela tiden vet vem skurken är, men vad är det de gör egentligen? Och varför gör de det? Jag har skrivit mer om den här.

2. Berätta om en bok som innehåller en viktig överenskommelse.

I Det av Stephen King ingår huvudpersonerna en överrenskommelse att de ska komma tillbaka och kämpa mot Det om Det inte är dött. Boken är bra till viss del, men jag var ganska upprörd efter att jag läst ut den…

3. Berätta om en bok som innehåller en rejäl överraskning.

Jag läste min första bok av Harlan Coben i våras och jag älskade den. Jag läste Borta för alltid och boken tog många vändningar, och jag kunde bara inte sluta läsa!

4. Vilka tre böcker står överst på din önskelista?

Nyligen fick jag hem ett väldigt efterlängtat bokpaket med många böcker jag länge trånat efter. Ännu ett sådant paket är på posten just nu, på väg hem till mig (antagligen kommer det idag, yeey!). Men, på gott och ont, önskelistan bara växer och växer oberoende av hur många böcker man köper! Jag skulle till exempel gärna vilja ha 2666 av Roberto Bolaño, Freedom av Jonathan Franzen och Suitable boy av Vikram Seth.

Stephen King – Upp till bevis!

Jag vill varna för spoilers. Inte i detta inlägg, men i inläggen jag länkar till där jag och Kafka på jobbet skrivit om boken Det.

I höstas läste jag Det av Stephen King, och efter läsningen var jag ganska upprörd. Ungefär samtidigt läste Kafka på jobbet också Det, och hon reagerade också starkt. Det visade sig att vi tyckte väldigt lika och nu tänkte vi att vi skulle läsa en King till och sedan kanske få ihop en tid att diskutera den. Eller vad säger du Åsa? Bättre lycka denna gång?!

Valet föll på Varsel av Stephen King. Det ska bli spännande (i dubbel bemärkelse) (hoppas jag) och intressant att se hur vi kommer reagera på denna boken. Jag har bara läst en annan King-bok utöver Det och det är Benrangel, och den tyckte jag i rättvisans namn mycket bättre om. Jag gillade den faktiskt starkt! Men jag vill tilläga att efter jag läst Det reagerade jag mer på relationen mellan Mike och Mattie i boken…

Bokfrågornas ABC – del 22

Det börjar närma sig slutet på Lindas Bokfrågornas ABC. Nu är vi på bokstaven V.

1. Väder är centralt i vårt avlånga land. Vissa dagar har vi fått pröva på alla årstider under samma dag. Har du läst någon bok där vädret har stor betydelse?

Här måste jag vara tråkig och säga att jag inte kommer på någon.

2. Berätta om en bok som faller inom den ganska spretiga genren världslitteratur! Vad tycker du förresten om att kalla det en genre?

Jag ser att begreppet ibland används, men jag har aldrig använt det. Tycker nog att det finns bättre genrer att dela upp litteratur i. Genrer som säger mer om boken.

3. Har du läst någon bok som utspelar sig i eller vid något av världshaven?

Det blir flera tråkiga svar idag. Inte vad jag kan komma på….

4. Vänskap är viktigt. Det är också ett vanligt tema i böcker. Vilken bok har du läst som berättar om en speciell vänskap?

Stephen Kings Det (som jag skrivit om här) handlar om ett kompisgäng som lär känna varandra när de är små och återses när de är vuxna. Det är en väldigt speciell vänskap dem emellan. Speciell på flera olika sätt…

Bokgeografi – Japan

Jag ligger lite efter i Lindas bokgeografi, men här är mina svar på Japan.

1. Berätta om en bok du läst som utspelar sig i Japan eller är skriven av en författare med anknytning dit.

Jag har ännu inte läst En geishas memoarer av Arthur Golden, men jag har sett filmen (av Rob Marshall) flera gånger. Jag brukar vilja läsa boken först, men här såg jag filmen först, och jag tror inte att det skadade. Jag älskar filmen! Nästan så jag är rädd att boken ska förstöra den… (Jag vet, tvärtom-världen!)

2. Berätta om en författare som på något sätt har anknytning till Japan. Var så långsökt som du vill, men motivera gärna ditt val.

Fri av Natsuo Kirino utspelar sig i Japan. Jag köpte boken för två år sedan, har inte läst den ännu då den har fallit i glömska. Men nu, tack vare Bokgeografin kom jag på att jag hade den, så nu har den åkt fram till min att läsa-hög

3. Berätta om en bok av en författare som anknyter till Japan, som du inte läst, men är nyfiken på.

Jag har ännu inte läst Haruki Murakami. Jag har Fågeln som vrider upp världen, och jag ser verkligen fram emot att läsa den. Jag tror jag kommer gilla den jättemycket. Jag är bara inte så sugen på en så tjock bok nu efter Stephen Kings Det som jag läste ut nyligen. (Jag har skrivit om den här.) Murakami är ju inte lite hypad i bokbloggosfären, så jag är lite rädd att han inte kommer leva upp till de extrema höjder hans författarskap har höjts till.

Oj, vad dålig jag har varit på att läsa japansk litteratur. Konstigt då jag sett en hel del filmer därifrån och jag är fascinerad av deras kultur. Men, än är det inte för sent för bättring

Det – Stephen King

Det tog ett tag, men nu är jag klar. Det känns som en liten seger faktiskt! Hjälp vad lång den är. Mitt humör växlade mellan att glatt hugga in och bara läsa, läsa, läsa, till att bli modfälld och tänka att, den tar ju aldrig slut…. Men det gjorde den. Efter många om och men. (Hela inlägget är en enda stor SPOILER.)

I Det står sju personer i rampljuset. Beverly, Mike, Ben, Bill, Richie, Eddie och Stan. Man får följa dom både som barn och vuxna. Som läsare bryr jag mig om karaktärerna, och gillar dom allihopa. Det är intressant att följa dom genom händelser i livet. Men, jag hade kunnat leva utan det fruktansvärt dåliga slutet. En spindel. Allvarligt? Jag gillar inte spindlar, men kom igen!?! Är det det som är den stora slutscenen i en 1300-sidig bok? Jag hade väntat mig ett slut med ett stort BANG. Men nej, en spindel.

Och vad sägs om gruppsexet? Nu kanske det inte kan kallas det, jag vet inte, men egentligen spelar det ingen roll. Vad tänkte han när han skrev det? Vad hade det med historien i sig att göra? Kunde han inte bara låtit dom stå i en cirkel igen? Det hade då jag gillat mycket mer. Det kändes äckligt att läsa. Att en vuxen man har skrivit en sådan scen tolvåringar emellan. Tolv!

Och när vi är inne på det; vad är det för kvinnosyn som existerar egentligen? Beverly är ensam tjej i boken. Mammorna nämns knappt och när de gör det så är det Eddies mamma som kväver honom och lurar honom att han är sjuk så han inte ska lämna henne, och det är Bills mamma som inte ser honom och som anklagar honom för hans lillebrors död. Nice!

Som skilding av hur det är att vara barn och att vara vuxen, och hur man hanterar rädsla och olycka i olika åldrar är väldigt intressant. Och även om boken kunde ha minskats några hundra sidor utan att lida av det, så är det bara slutet jag har svårt för. Resten av boken är faktiskt jättebra! Det är för att den är så bra som jag blir så besviken på slutet.

Det är tänkt att jag och Åsa ska diskutera den här boken och det ser jag verkligen fram emot! Ska bli intressant att se vad hon tycker. Nu ska jag gå in på hennes blogg Kafka på jobbet och läsa hennes inlägg om boken.

Köp boken hos bokus eller adlibris.

Jag ser mållinjen!

Ikväll eller imorgon borde jag bli klar med giganten Det av Stephen King, och Åsa (på bokbloggen Kafka på jobbet); jag är så glad att vi ska diskutera den här. Det är massor jag vill prata om och fråga vad du tycker om! Hur ska vi sätta ihop det? Kan du?

Ikväll är det tisdag, och då vankas det tv i mitt hem. Desperate housewives, Cougar town (spelar in House) och massor av te som ikväll får sällskap av äggmackor. Mums!

Vilka klassiker är läsvärda?

Jag har läst en del av böcker i mitt liv, men av någon anledning har jag aldrig haft någon riktig klassiker-period. Jag har inte läst så många ”rena klassiker”. Men det ska det bli ändrig på. Här ska läsas klassiker! Så, vad säger ni? Vilka ska man läsa? Vilka är riktiga läsupplevelser och vilka är fallgroparna? Jag har ena ögat på Lolita och andra på Dödssynden. Andarnas hus känns också lockande. Och Sylvia Plath. Jag började på Brott och Straff för ett tag sedan, men är nu på sluttampen på Det, så jag är inte inne på att läsa en tegelsten i den klassen till just nu…

Riktiga vänner är det finaste som finns!

”De som var hos honom nu var hans vänner, och hans mamma hade fel; de var inte några dåliga vänner. Kanske, tänkte han, går det bara inte att dela upp vänner i goda och dåliga – kanske finns det bara vänner, folk som står vid ens sida när man råkar illa ut och gör att man inte behöver känna sig så ensam. Kanske är de i alla lägen värda att man gör saker som skrämmer en själv för deras skull, att man hoppas det bästa för deras del, att man lever för deras skull. Kanske till och med värda att man dör för dem, om det skulle bli nödvändigt. Inte bra vänner eller dåliga vänner. Bara människor man vill vara tillsammans med, behöver få vara tillsammans med – människor som bygger sina hus i ens hjärta.”

-Det, s. 947, Stephen King

En alldeles… alldeles underbar morgon!

Jag vaknade upp för ett par timmar sedan, gnuggade sömnen ur ögonen, fick ordning på mina tankar och då kom ett litet pirr i magen. Just det! Mitt paket har ju kommit! Upp, gör mig i ordning (rätt slarvigt, vet inte ens om man kan kalla det göra sig ”i ordning”), knäckebröd till frukost och en kopp kaffe (måste ha mitt kaffe!) sedan bar det iväg. När jag kom ut slogs jag av hur fint det var ute. Jag älskar verkligen hösten! Nu är det som finast, alla löven på träden och på marken, alla färger (jag är svag för röda löv).

I mitt efterlängtade paket fanns så följande böcker:

Lämna världen – Douglas Kennedy
Utrop – Céline Curiol
Den röda soffan – Michèle Lesbre
Bombyx – Anne Rambach
Därunder ett helvete – Claire Castillon

Någon som anar sig till ett tema?  ;)

Jag är så glad över det här paketet, böckerna verkar underbara och visst är de snygga också!? Som grädde på moset liksom. Så nu får Kings Det ta slut snart, jag har faktiskt en masssa andra bra böcker att läsa. Så idag ska här läsas!

Psst… Det fanns en liten bok till i paketet, men den kommer det mer om senare

Varför har storleken betydelse? (För det har den!)

Ja, varför har storleken betydelse? Jag håller som kanske bekant på med Stephen Kings Det, en bok på drygt 1300 sidor. Jag skulle tro att det är den tjockast boken jag har läst. Jag är inte rädd för tegelstenar, tvärtom, jag tycker om att riktigt gotta ner mig i en lång härlig bok. Försvinna in i den världen. Men nu efter drygt 850 sidor börjar jag tycka att jag vill att boken ska ta slut snart. Jag började fundera över varför jag ville det. Jag menar, sidor kommer jag ju att läsa i alla fall, vad spelar det för roll och de sidorna är i samma bok, eller i olika böcker? Jag tänkte att det kanske beror på att boken hade mått bra av att förkortas ner. Det kanske den skulle gjort, men det är inte det som retar mig.

Nej, i morse kom uppenbarelsen. Jag börjar bli rastlös! Jag vill läsa någon annan bok. Flera andra böcker. Hitta nya världar, lära känna nya karaktärer, befinna mig i andra situationer. Jag vill fundera över vilken bok känner jag för att läsa JUST NU, ta upp den och börja läsa. Men, ha tålamod, ha tålamod, den dagen kommer….

Kampen mellan King och mig

Herregud vad lång Stephen Kings Det är. Jag läser och läser och läser och kommer aldrig till slutet. Jag tror det här är någon sorts evighetsmaskin. Missförstå mig inte, jag gillar boken, men den tar ju aldrig slut. Den är läskig, och nu börjar det dra ihop sig i boken. Men, boken är skrämmande lång! (hihihi)

Att twittra eller inte twittra, det är frågan…

Jag kommer precis från en trevlig lunch som jag åt med min pappa. Snart ska jag vila en stund i soffan och läsa i Stephen Kings Det, som jag för närvarande håller på med. Resten av idag blir det en lugn och skön fredag med Arrested development (kollar nu på säsong 2) (en underbar och väldigt rolig serie!), lite surfing på nätet och som sagt; läsning.

Jag lever på 1900-talet när det kommer till internet. Jag har varken facebook eller twitter. Nu undrar jag: borde jag skaffa det? Det jag är mest sugen på är nog twitter. Twittrar ni? Vad twittrar ni om? Finns det några intressanta författare eller bokälskare som twittrar som ni kan tipsa om? Vilket är roligast och mest givande; twitter eller facebook?