Category Archives: recension

Into the forest – Jean Hegland

Världen har blivit nerkopplad och urkopplad och man vet inte riktigt varför. Det tar inte lång tid innan ingenting i samhället fungerar längre, och det är var och en för sig själv. Två systrar, 17 och 18 år gamla, bor ensamma ute i sitt hus i skogen. Båda

20140909-092102-33662392.jpgföräldrarna har dött. Mamman i cancer, pappan i en olycka. Boken handlar om dessa systrars överlevnad och de utmaningar de ställs inför.

Jag vet helt ärligt inte vad jag ska tycka om Into the forest. I början när jag läste den gillade jag den. Jag gillade stämningen i boken och den väckte många intressanta tankar och frågor. Sedan tycker jag den blev lite långtråkig. Sedan blev den lite konstig. Men jag gillade ändå slutet. Allt detta på 241 sidor.

Det här är en bok som väcker många tankar om hur vi som människor lever idag. Hur mycket vi handlar i onödan. Saker vi i stunden tycker att vi måste ha. Men får mig också att tänka på hur mycket saker jag redan har, och hur mycket av det använder jag egentligen? Men den stora saken för mig i den här boken är ändå hur avskilda från naturen vi är idag. Både fysiskt och mentalt. Hur dåliga kunskaper vi har om den. Jag menar, hur länge skulle du klara dig om du från och med nu var tvungen att överleva bara på vad naturen gav dig?

Nu till det konstiga. (Här kommer en superliten spoiler, bara så att ni vet.) Den ena systern mår mentalt väldigt dåligt vid ett tillfälle i boken. Vad är då lösningen på detta? Lite sex så klart! Med sin syster. Det mest normala i världen…. Och istället för att efteråt må dåligt och ha ångest över det de gjort mår de helt plötsligt väldigt bra igen, båda två. Sexscenen är så malplacerad och så orealistisk, det känns som att den förstör min syn på boken. Och författaren. Den här sexscenen och ‘lösningen’ på flickans problem dryper av Stephen King. Han är kungen av de här scenerna. Och det är tråkigt att böcker som hade kunnat vara så bra blir nersmutsade av de här konstiga och perversa ‘lösningarna’.

Har du läst boken? Vad tyckte du?

 

Ni kan köpa boken exempelvis på bokus eller adlibris.

 

Lämna en kommentar

Filed under bilder, frågor, Jean Hegland, recension

Till Jacobs försvar – William Landay

Andy Barber jobbar som biträdande åklagare i ett litet samhälle utanför Boston. En dag hittas en tonårspojke knivhuggen till döds i skogen och Andys egna son Jacob blir snabbt den misstänkte till dådet.

20140813-112826-41306269.jpg

Så enkla, men ändå så komplicerade är premisserna till Till Jacobs försvar. Boken tar upp många intressanta frågor såsom, kan någon jag älskar, och tror mig känna, verkligen göra något så här hemskt? Hur väl känner man egentligen en annan människa? Och hur långt är jag beredd att gå för att skydda de jag älskar?

Men det här är inte främst en filosofisk bok, det är en spännande bok. En bok med många vändningar och överraskningar och med ett slut som tog andan ur mig.

Jag gillar att det är fokus på rättegången och att boken inte slutar vid polisarbetet som många andra deckare gör. (I alla fall dom jag har läst.) 

Jag rekommenderar varmt Till Jacobs försvar. Jag kunde inte lägga den ifrån mig. Om du också vill läsa den kan du köpa den exempelvis hos bokus eller adlibris

6 kommentarer

Filed under bilder, recension, William Landay

American Gods – Neil Gaiman

20131208-125111.jpg

 

Shadow har snart avtjänat sitt tre år långa fängelsestraff, och allt han vill är att åka hem till sin fru. Men så får han beskedet att hon har dött i en olycka. Hans värld rasar och han har helt plötsligt ingenstans att ta vägen. Vad ska han göra nu? Då träffar han en man, Wednesday, som säger att en storm är på väg.

Ja, så börjar American gods. Det här är en bok jag länge velat läsa av en författare jag länge velat läsa. Jag visste ingenting om boken men hade ändå höga förväntningar och visste i stort sett innan jag läst att jag skulle älska. Och det gjorde jag verkligen. Gaiman skriver otroligt bra och handlingen är unik och fängslande.

Jag hade kanske fått ut ännu mer av boken om jag var lite mer insatt i asagudarna och andra gudar, men det är jag tyvärr inte. Missförstå mig rätt, boken är fortfarande fantastisk, men det känns som att jag där missade någonting. Att jag inte fick ut så mycket av läsupplevelsen som jag kunde ha fått.

Jag tycker det är väldigt intressant hur han skildrar alla gudarna. Speciellt de gamla, nästan bortglömda gudarna, i denna nya moderna värld. Jag älskar att han har så många sidohistorier, alla karaktärer man får träffa. Det känns nästan som många böcker i en, fast jag tycker inte att det blir stretigt eller ytligt. Tvärtom. Den är liksom total.

Gaiman skriver otroligt bra. Både fängslande och målande. Man är fast i texten, och det känns verkligen som att man är där med Shadow. Allting känns också väldigt trovärdigt, vilket är en konst i sig.

Neil Gaiman kan nu sålla sig till en av mina favoritförfattare, och American Gods kan sålla sig till en av mina absoluta favoriter.

Du kan köpa boken exempelvis hos bokus eller adlibris

2 kommentarer

Filed under bilder, Neil Gaiman, recension

Sharp objects – Gillian Flynn

20131201-100940.jpg

Vad finns det att säga om en bok man älskar? Hur kommenterar man någonting som känns så perfekt? Orden känns så fjuttiga. De räcker inte till.

Jag började läsa den här boken för att jag drog igång min lilla läsutmaning Fem framtida favoriter. Boken har stått länge i hyllan och jag har sparat på den alldeles för länge. Eller, kanske alldeles lagom länge. Jag trodde att det här skulle bli en favorit, men jag trodde nog inte att jag skulle gilla den såhär mycket.

Det finns inte två tråkiga sidor i den här boken. Gillian Flynn skriver fantastiskt bra. Det är svårt att förstå att det här är hennes debut. Jag är på riktigt kär i Camille Preaker. Vilken fantastisk karaktär!

Om ni ännu inte läst boken tycker jag absolut att ni ska göra det NU!! (Men läs för guds skull inte på baksidan. Inte på den engelska versionen i alla fall, den förstör! Jag läste baksidetexten först efter jag läst boken, och blev upprörd. Den tar bort så mycket av boken tycker jag.)

Så nu återstår bara att klicka hem hennes andra böcker. Vilken känsla det är när man hittar en ny favoritförfattare, för det är hon verkligen, Gillian Flynn. Och den här boken handlar högt upp på min abstrakta ‘bästa böcker jag läst-lista’.

4 kommentarer

Filed under bilder, Fem framtida favoriter, Gillian Flynn, läsutmaning, recension

A Game of Thrones – George R. R. Martin

20131028-190557.jpg

När jag öppnade den här boken hade jag många förväntningar och några farhågor. Jag hade läst många recensioner av den och lyssnat på många diskussioner om den. Och om tv-serien. De allra flesta (om inte alla) hyllade den, och jag kände att det här är en bok jag också kommer tokgilla. Men jag var lite orolig över ett par saker.

Min första farhåga var att boken skulle vara för rörig med alla karaktärer, att det skulle vara för många. Jag gillar inte när man inte kan hålla koll, plus att man oftast då inte kommer någon karaktär riktigt nära. Här tycker jag G. R. R. M. håller sig på precis rätt sida, även om det ibland blir lite för mycket. Det finns vissa huvudpersoner, och dom kommer man nära, och dom blandar man inte ihop. Problemet är alla lords, swordsmen, maesters, bannermen med flera (jag har läst boken på engelska, vet inte hur de översätter, men jag tror ni förstår vilka jag menar). Där håller jag inte koll på alla och det gör ju inte jättemycket, men jag irriterar mig ändå när man inte kommer ihåg. Det finns i slutet av boken en lista på alla familjerna och namn som förekommer i boken, och det underlättar! Men jag blir lite störd varje gång jag måste bläddra fram för att se vem den och den var nu igen.

Den andra farhågan var att det skulle vara långa utdragna krigsscener som håller på i flera hundra sidor, och där hade jag totalt fel! Jag älskar krigsscenerna. Korta och konsista, men spännande och bra berättade. Jag älskar också att man får följa det politiska spelet även om det blir lite för mycket ibland och att jag där hade svårt att komma ihåg karaktärerna. Speciellt i det kungliga councilet, där visste jag inte vem någon var till slut, jag bara blandade ihop dom.

Den här boken innehåller några av de grymmaste scener jag upplevt som läsare. Det finns flera konstiga, grymma, fruktansvärda scener. Nästan så man blir lite rädd för GRRM ;) Den enda scenen jag kan komma på som berört mig mer är den i Fågeln som vrider upp världen när (spoiler!) en man får skinnet flått från kroppen. Brrr!!

(SPOILER-varning, pratar om slutet på boken)

Ja, eller rättare sagt vill jag prata om att det inte fanns något slut på boken. Jag kände mig lite lurad på konfetten när jag slog ihop pärmarna. Visst, det är en serie och jag förstår det konceptet, men jag vill ändå ha någon slags avrundning. Någonting som knyter ihop någon del av säcken. Nu kändes det bara som ett kapitelslut. Ungefär som att de bläddrat snabbt och blundat och sagt ‘stopp’ och där avslutar de den första boken. Lite tråkigt. Jag vet inte om det är någon som håller med mig här? Hur upplevde ni slutet?

(SLUT SPOILER-varning)

Men i slutändan är det här bara några ‘bumps in the road’ för jag älskar A Game of Thrones! En helt fantastisk bok och vilken värld han har skapat G. R. R. M.!! Jag är djupt imponerad och hänförd. Man sugs in i hans värld och man vill inte därifrån!

Jag kommer absolut läsa fortsättningen, jag har ju redan de fyra första böckerna hemma, så jag är väl så himla tvungen ;) Jag har köpt hem första säsongen av tv-serien som jag nog kommer se snart, så då kommer det nog någon slags jämförelserapport här på bloggen.

Lämna en kommentar

Filed under bilder, George R. R. Martin, recension

Alla mina vänner är superhjältar – Andrew Kaufman

Tom, som är bokens huvudkaraktär, är den enda personen han känner som inte är en superhjälte. Alla hans vänner, ja, till och med hans flickvän har någon sorts superkraft. Hans flickvän är Perfektionisten och hans bästa kompis heter Amfibien. När Tom och Perfektionisten har bröllopfest hypnotiserar Perfektionistens ex Hypno henne att tro att Tom är osynlig. Går det att bryta hypnosen? I så fall hur? Och kommer Tom hinna lösa problemet i tid?

20120917-134019.jpg

Jag gillar verkligen tanken med superhjältarna och Kaufman får in det bra i berättelsen. Det är intressant att se människor lite på det sättet. Det får mig att tänka på vad jag eventuellt har för superkraft… Har inte kommit fram till något bra och riktigt träffande än. Har du en superkraft? I så fall, vilken?

Det här är en mycket charmig söt liten bok som jag varmt rekommenderar! Lite annorlunda, men det är ju det jag gillar med den. Den är mysig och man får mersmak. Vad mer behöver man säga?

Ja, det skulle i så fall vara att du kan köpa den bland annat hos adlibris eller bokus.

3 kommentarer

Filed under Andrew Kaufman, bilder, frågor, recension

The Great Gatsby – F. Scott Fitzgerald

20120626-093653.jpg

När jag öppnade pärmarna på den här vackra boken och läste den första meningen

”In my younger and more vulnerable years my father gave me some advice that I’ve been turning over in my mind ever since.”

visste jag ingenting om handlingen. Jag gillar att inte veta någonting, speciellt när det gäller klassiker, då det är lätt att snappa upp för mycket information både här och där. Jag väljer därför att inte skriva någonting om handlingen, men om ni vill kan vi ju diskutera den i kommentarsfältet.

Jag är glad att jag läste The Great Gatsby på engelska. Det var lite krångligt i början av boken, men efter ett tag var det inget problem längre, så det var helt klart värt det! Jag skrev tidigare ett inlägg med några citat, men jag väljer att skriva dom här igen. Dels för att dom är så fina, dels för att det blir som en liten kompensation för att jag inte skriver någonting om handlingen, så på det här viset får man ändå en liten känsla av boken. Här kommer dom:

”I was rather literary in college – one year I wrote a series of very solemn and obvious editorials for the Yale News – and now I was going to bring back all such things into my life and become again that most limited of all specialists, the ‘well-rounded man’.” -s. 4

”that’s the best thing a girl can be in this world, a beautiful little fool.” – s. 18

Okej, så båda citaten är från början av boken, men det var liksom där jag tyckte språket utmärkte sig (även om det ibland var lite svårt att förstå), senare i boken var handlingen så förtrollande och gripande, så då fick historien i sig mer av min uppmärksamhet.

Jag älskade The Great Gatsby! Det är inte för inte det är en klassiker! Trots att boken inte är på mer än 184 sidor rymmer den så mycket. Ja, en hel värld faktiskt. Man lär känna personerna, hinner lära sig förstå dom. Man ser miljöerna framför sig, det känns som att man går där på Gatsbys gräsmatta med en drink i glaset. Och i allt detta berättar F. Scott Fitzgerald en fantastisk historia! Om du inte har läst, gör det! Typ NU!!

Att läsa The Great Gatsby fick mig verkligen att få mersmak för klassiker! Varför har jag väntat så länge?!?

Köp den du också hos till exempel adlibris eller bokus.

9 kommentarer

Filed under bilder, citat, F. Scott Fitzgerald, recension

11/22/63 – Stephen King

Jake Epping är lärare i engelska. En dag får han reda på att man kan resa i tiden. Närmare bestämt så hamnar man varje gång i 1958. Han bestämmer sig för att försöka stoppa mordet på JFK. Att förändra världen till det bättre. Undvika krig och död. Men det visar sig vara lättare sagt än gjort då det förflutna inte vill förändras. Det kämpar emot. Hur mycket är det som krävs egentligen för att ändra historien? Är det värt det?

Ni vet när man tror att man vet vad en bok handlar om. Man har läst lite om den. Skummat på baksidan. I detta fallet hann jag så långt som typ 400-500 sidor in i boken innan jag insåg att boken inte skulle komma att handla om det jag trodde. JAG trodde att boken skulle handla om att Jake förhindrade mordet på JFK och att boken sedan kom att handla om hur världen förändrades efteråt. Så var det inte! Boken handlar om huruvida Jake kommer kunna förhindra mordet på JFK överhuvudtaget. Det gjorde det också till en bra handling, bara inte till den handlingen jag trodde att det var. Om jag vart besviken? Båda ja och nej. Boken är bra som den är, men jag skulle gärna gottat ner mig i hur världen skulle se ut och man ändrade en liten detalj i det förflutna. Men alltså, detta är inte en sådan bok.

Jake träffar kärleken när han är i det förflutna. Sadie. Sadie Dunhill. Och även om jag är den första som klagar på sexscenerna King har en tendens att måla upp (hello motherissues!) så är det en fin kärlekshistoria som berättas. Undrar om det inte är den som berörde mig starkast med boken. (Och stämningen i den lilla staden Jodie. Vilken underbar liten plats det verkar vara!) Den kändes så äkta och så fin.

Boken får mig att tänka mycket på vilka konsekvenser ens handlande har. Hur de besluten man fattar dagligen utan att kanske ens tänka på det påverkar vårat liv på ett avgörande sätt. Hur annorlunda mitt liv skulle kunna se ut om jag valt annorlunda. Intressant, eller hur!?

I början av boken flörtar han med andra böcker han har skrivit, vilket jag tyckte mycket om (även om det distraherade mig en del ;)). Jag har dock inte läst tillräckligt många King-böcker för att snappa upp alla, men det är smällar man får ta.

All in all tycker jag att det här är en fin Stephen King-bok som levererar. Jag är glad att jag läste ut den även om det tog sin lilla tid. Det är imponerande att King kan hålla sådan hög kvalitet är han skriver så väldans mycket böcker!

Här kan du läsa lite om vilka tankar jag hade under läsningen av 11/22/63.

Vill du också läsa 11/22/63? Du kan köpa den till exempel hos bokus eller adlibris.

10 kommentarer

Filed under bilder, recension, Stephen King

Humoristen – Tomas Kindenberg

20120601-121029.jpg

Humoristen är en samling med mikronoveller. Den första samlingen med mikronoveller som jag läst, och jag måste säga att jag är såld! Det är ett spännande format och jag blir sugen på att läsa mer. (Jag har dock ingen koll på vad som finns, så om ni har några tips tas de tacksamt emot!)

Jag läser några få rader, men har något att fundera på i flera timmar framåt. Jag är imponerad hur man kan få in så mycket innehåll på och emellan så få rader. Kindenbergs mikronoveller är mycket träffsäkra. Han tar upp stora ämnen såsom kärlek och döden och berättar så mycket om dom med så få ord. Som sagt, jag är imponerad!

Det här är en mikronovell jag funderat en del kring:

20120601-120950.jpg

Den är intressant av många anledningar tycker jag. Främst för att man kan läsa den på olika sätt. Är det hon som inte älskar honom, eller är det hans sätt som gör att hon till slut inte orkar mer? Och så är tankarna igång…

En annan favorit är just den mikronovellen samlingen är kallad efter, Humoristen:

20120601-121013.jpg

Visst är det fantastiskt!?! Lite svårt att peka ut favoriter då alla är otroligt fängslande, men nu har jag i alla fall valt två. Resten tycker jag ni ska läsa själva. Läs och njut! Efter att jag läst den har jag gått tillbaka till den flera gånger. Bläddrat i den, läst lite, tänkt lite, bläddrat lite till. Humoristen är en riktigt pärla och Kindenberg skriver strålande! Nu ska jag se om jag kan hitta hans debut Kan du inte bara vara pinsamt tyst.

Köp gärna Humoristen hos bokus eller adlibris.

(Jag ber om ursäkt för lite suddiga kort, men jag tror och hoppas att ni kan läsa texten ändå.)

4 kommentarer

Filed under bilder, rec.ex., recension, Tomas Kindenberg

Kaninhjärta – Christin Ljungqvist

rec. ex.

Mary och Anne är tvillingar som bor i ett litet samhälle som heter Vallda. Många personer ser dom som en person. De är väldigt lika i utseende, men deras personligheter är olika vilket gör att de kompletterar varandra och blir som ett. Sommarlovet kommer och de bestämmer sig för att åka till sin pappas lägenhet i Göteborg då han är på semester. Att komma ifrån sin mamma och få göra vad de vill   en hel sommar. I staden träffar de Emilia, en vuxen person som även behandlar dom som vuxna och som lär dom att utveckla sina mediala talanger. De blir också medlemmar i en grupp hon leder där de ska försöka hitta en liten 5-årig flicka som försvunnit från sina föräldrar och har saknats i flera månader.

Kaninhjärta är en mycket fin berättelse. Så fin men samtidigt så hemsk. Att det här är en debut har jag många gånger svårt att förstå. Den är så välskriven och så… bra! Jag tycker att det som är mest intressant med boken är relationen tvillingarna emellan. Den känns så verklighetstrogen och äkta och ärlig. De växer upp och känner varandra utan och innan men så kommer den här sommaren, och den blir som en kil mellan dom. Anne känner också att Mary håller på att gå under, vilket hon gör allt hon kan för att förhindra.

Den här boken är dock så mycket mer än relationen tvillingarna emellan, den har också spänning i sig, vad har egentligen hänt med den lilla flickan? Och den har ett övernaturligt inslag. Men låt inte det skrämma dig! Ljungqvist får in det så bra i berättelsen så man tänker nästan inte på att det är övernaturligt, det känns bara… naturligt.

Kaninhjärta gick mig rakt in i hjärtat. Den slog an någonting i mig. Det är en mycket hjärtgripande resa Christin Ljungqvist tar oss med på, och jag tycker absolut att du ska följa med. Läs den!

Köp Kaninhjärta hos bokus eller adlibris.

4 kommentarer

Filed under bilder, Christin Ljungqvist, rec.ex., recension

Stjärnlösa nätter – Arkan Asaad

”Jag lade mig på rygg på min säng och tittade upp mot taket. Allt blod i kroppen flöt upp i huvudet. Jag höll på att kvävas. Ett djupt andetag lättade lite på trycket och kroppen sjönk djupare ner i sängen. Först kände jag mig orubblig som en klippa i havet. Ensam. Men den tunga klippan som kändes så stabil tappade plötsligt kontakt med botten och rörde sig nu med strömmen, ut mot havet. Jag visste inte vart jag var på väg. Den dagen förlorade jag mig själv och min förbannelse var ett faktum.”
– s.89

Tänk att vara uppfödd i Sverige, att växa upp i vårt samhälle med våra västerländska värderingar och sedan en dag tvingas leva efter sin pappas kulturs värderingar. Och att tvingas gifta sig med en kvinna vald av sin pappa. Det är situationen Amar hamnar i i den här boken. Det är mycket intressant att följa hans resa. Både i hans handlingar och i hans tankar.

Det här är en lättläst bok, men det är inget lättsmält ämne. Det är svårt det här med kulturkrockar, vilka situationer de än uppstår i. Det finns liksom inga rätt och fel, ingen karta att följa över hur man ska bete sig. Jag menar, vem ska man lyssna på, sig själv eller sin pappa?

Jag gillade den här boken och kan tänka mig att den är väldigt bra som bokcirkelbok då det uppstår många dilemman värda att diskutera. Har du läst boken? Diskutera gärna med mig i kommentarsfältet! Tyckte du Amar gjorde rätt val? Hade han kunnat hantera situationen annorlunda? Eller hade han aldrig egentligen ett val? Vad hade du valt? Intressanta frågor men det finns inga självklara svar om du frågar mig.

Du kan köpa boken här eller här.

7 kommentarer

Filed under Arkan Asaad, citat, frågor, recension

Brick Lane – Monica Ali

Den sista boken jag läste ut år 2011 blev Brick Lane av Monica Ali. Brick Lane handlar om Nazneen, en ung tjej som kommer från Bangladesh, men hennes far väljer henne en man, Chanu, som bor i London och som dessutom är dubbelt så gammal. Boken handlar sedan om hennes liv i London, hennes äktenskap och hennes syn på de två mycket olika kulturerna.

Det här är en väldigt kraftfull bok med många starka känslor och tankar. Konfliktfulla sådana. Som många vet är inte förändring alltid det lättaste. Frågan är väl om det är värt det?

Det är en mycket stark romandebut Monica Ali har skrivit och jag kommer definitivt läsa mer av henne i fortsättningen. Det råkar till och med vara så att jag redan har Sommaren i Mamarrosa här hemma i hyllan. Om du ännu inte läst Brick Lane tycker jag du ska passa på att göra det.

Den svenska översättningen verkar vara slut, men du kan köpa den engelska versionen hos bokus och adlibris.

6 kommentarer

Filed under bilder, boktolva, Monica Ali, recension

Hör bara hur ditt hjärta bultar i mig – Bodil Malmsten

Det här är den första boken jag läst av Bodil Malmsten, och jag måste säga att jag är förälskad. Vilket öga hon har. Och vilket språk! Det hon skriver är tänkvärt, roligt, sorgligt, fyndigt och vardagligt. Allting i en underbar salig röra. Precis som livet.

”Jag kan inte dela din sorg;

den är odelbar, hel.

Jag är den skonade delen av dig.

Jag vill bara säga att vi är här.

Vi omger dig.

 

Innan och efteråt.

Det där ögonblicket innan.

Den där evigheten efteråt.”

 

(s. 172) (utdrag ur en dikt efter tsunamikatastrofen den 26 dec. 2004)

Det här är den första av hennes loggböcker och den har allt. Redan innan jag läste den här hade jag köpt den andra och tredje loggboken då jag anade att jag skulle gilla, och hjälp vad glad jag är nu att jag gjorde det!

”Att vara värd sin vikt i skuld.”    (s. 167)

 

Om du ännu inte har klivit in i Bodil Malmstens värld, gör det! Hon bloggar också. (Titta in och läs den här.) Bloggen är mycket läsvärd, men jag måste säga, att den här boken var en starkare läsupplevelse för mig. Jag kommer givetvis fortsätta läsa hennes loggböcker, men jag är också mycket nyfiken på någon av hennes ”vanliga” böcker, så det blir nog nästa steg i min och Bodils relation.

”Du måste ha ordning på dina papper när du dör.

För att de efterlevande inte ska bli generade.”   (s. 167)

 

Klicka er in hos bokus eller adlibris och köp Hör bara hur ditt hjärta bultar i mig.

7 kommentarer

Filed under bilder, Bodil Malmsten, citat, recension

När skruven dras åt – Henry James

rec. ex.

En ung guvernant anställs för att jobba på godset Bly som ligger på den engelska landsbygden. Där ska hon ta hand om två små föräldralösa barn som hon aldrig tidigare träffat. Hon kommer vara ansvarig för allt på gården då mannen som anställt henne inte bor där, och han har gett stränga order om att han inte vill höra ett ljud från någon av dem, de ska klara sig på egen hand. Men givetvis finns det även annan personal på godset som kommer hjälpa den unga guvernanten. När hon åker till godset funderar hon på vad hon har gett sig in på. Åka långt ut på landet för att bo där och ansvara för människor hon aldrig tidigare träffat. Men när hon kommer fram förskingras alla tvivel. Hon möter där mrs Grose, som ansvarar för tjänstefolket, och de finner direkt varandra och barnen, ja barnen, de är förtjusande! Men det dröjer inte länge förrens det börjar hända mystiska saker på Bly…

När skruven dras åt är inte längre än 152 sidor, men ändå tar den en bra stund att läsa. Den är skriven på ett sätt som kräver att man som läsare är uppmärksam, annars är det väldigt lätt att missa saker. Men jag kan garantera att jag missat en massa saker även om jag läst den sakta och bläddrat fram och tillbaka och läst om stycken lite då och då. Det är så mycket man själv får fylla i som läsare, man tvingas nästan till att läsa mellan raderna, och det går nog att tolka den här boken på hundratals sätt. Trots det har jag inte kommit på hur jag tolkar boken än.

Jag läste ut den för ett par dagar sedan, och jag funderar fortfarande på handlingen i stort, men kanske speciellt på slutet. Om jag fattade slutet. Jag är inte säker på att jag gjorde det. Å andra sidan, när det inte står någonting i klartext, kan man då missförstå? Då är väl alla tolkningar rätt? En sak vet jag med säkerhet, och det är att jag tyckte att boken var riktigt läskig vissa stunder!

Det här är en bok jag kommer vilja läsa mycket om. Se vad andra skrivit om den, och hur de uppfattar den. Det är en perfekt bok att läsa och sedan diskutera med andra. Det här var verkligen en intressant läsupplevelse och jag förstår att det är en klassiker. Den är välskriven, den är en bra berättelse och den är läskig och den är så mycket mycket mer. Perfekt att läsa nu på hösten, så pass på och läs! Så kan vi kanske diskutera den sedan, för jag känner att jag väldigt gärna skulle vilja diskutera den med någon eller några!

Köp boken på bokus eller adlibris.

Läs gärna andra som recenserat När skruven dras åt. Till exempel Kafka på jobbet och Det mörka tornet.

9 kommentarer

Filed under bilder, Henry James, rec.ex., recension

Den franske löjtnantens kvinna – John Fowles

Sarah är en egendomlig kvinna (inte så egendomlig ur våra ögon sett, men sett ur den tidens ögon), hon är självständig, hon håller sig oftast för sig själv och har ett tragiskt förflutet som det pratas (skvallras) mycket om i Lyme Regis, denna engelska kuststad hon för tillfället bor i. Charles däremot, Charles är en ung adelsman som rest mycket i sina dagar, men som nu är förlovad med Ernestina. Han har slutat med sitt resande till andra länder och är beredd att slå sig ner på ett ställe. När Charles ser Sarah för första gången känner han en oförnekbar dragning till henne. Hon är inte som någon annan kvinna han tidigare träffat…

Rec. ex.

Det här är en fängslande berättelse som innehåller allt en bok ska och kan innehålla för att det ska bli en riktig höjdare. Fowles är en fantastisk berättare, och jag gillar att han i vissa delar av boken går ut från berättelsen och pratar direkt till oss läsare. Oftast gör han detta för att vi ska få en djupare förståelse i hur de sociala normerna såg ut i det viktorianska 1800-talets England, för att förstå vidden och djupet av de dilemman karaktärerna står inför. Jag måste också bara få nämna att boken har ett fantastiskt slut, vilket tyvärr inte alltid är fallet med den här typen av böcker. Men det här slutet. Jisses!

Det tog ett tag innan jag kom in i boken, men när jag väl gjorde det. Wow! När jag kommit in i den kunde jag inte sluta läsa. Det är därför jag har varit så dålig på att blogga de senaste dagarna, jag har ju läst! Den franske löjtnantens kvinna tog verkligen upp hela mig. Tankemässigt och känslomässigt. Det här är en fantastisk läsupplevelse. Å vilken kärlekshistoria! En av de bästa jag läst någonsin. Utan överdrift. Det är en av de bästa böckerna jag läst. Utan överdrift. Jag är typ kär i John Fowles. Okej, det var kanske en liten överdrift.. Det är mer korrekt att säga att jag är kär i den här boken. Det är den första jag läser av Fowles, men den är absolut inte den sista. Nu vill jag läsa ALLT han har skrivit. Hur kan det pratas så relativt lite om en sådan här fantastisk bok!? Att den här inte ens är den boken de flesta tänker på när de tänker på Fowles får mig att hissna. Är Illusionisten ännu bättre? Jag har svårt att tro det, men jag ser fram emot att ta reda på svaret.

Det känns fjuttigt, orden räcker inte till för vad jag kände när jag läste den här boken, så det jag lämnar er med är: Läs den! Läs den! Läs den! Det är ju också ett stort plus att den här utgåvan är så himla snygg, så passa på! In och köp NU på bokus eller adlibris!

Den här boken kommer sitta kvar i mig länge, länge. Som alla fantastiska böcker gör.

6 kommentarer

Filed under bilder, John Fowles, rec.ex., recension

Fallet Vincent Franke – Christoffer Carlsson

När jag började läsa Fallet Vincent Franke visste jag inte mycket om den. Det enda jag visste var att många bokbloggare som läst den gillat den och ordet noir har varit inblandat. Det tycker jag var det optimala, speciellt för den här boken, så jag tänker inte göra någon närmare beskrivning av handlingen, men för att de som ännu inte läst boken ska få någon känsla för den har jag valt ut ett citat från början av boken som jag tycker säger väldigt mycket om boken, Vincent som person och Christoffer Carlssons underbara språk:

”Jag är ingen ytlig person. Flera gånger har jag fallit för sprickorna i människors fasader, det ofullbordade och defekta, det som kanske mer än något annat gör oss mänskliga. Jag fascineras av det. Men den här gången fanns det för många hot omkring mig, alldeles för många frågetecken. Jag behöver det tvådimensionella det enkla, för att kunna fungera. Jag anar något hos Maria, att hon är så mycket mer än bara det skimmer jag föreställer mig när jag blundar. Men jag är rädd att se det, rädd att se sprickorna. Jag tror att de skulle vara för mycket för mig att klara av. Jag inbillar mig att hon är perfekt, oförstörd, jag har placerat henne på en piedestal. Ingen vet bättre än jag att förträngning är en effektiv försvarsmekanism. Jag skäms lite över det, att jag föser undan nyanserna, men jag måste. Jag är för nära gränsen för att våga se saker som de är. Om verkligheten kom skrikande tillbaka till mig, skulle jag förmodligen smälla till och haverera likt en överbelastad säkring.”

- sid. 31-32

Det här är en underbar och väldigt spännande bok. Och språket, språket är lysande! Ni ska få ett par exempel till:

”Somliga saker, somliga ärr, är för evigt.”                           – sid. 147

”Tiden läker alla sår utom de som sitter i hjärtat.”               – sid. 192

Jag som brukar tycka att boken är helig har för en gångs skull gjort hundöron. Det var så många meningar och längre stycken jag ville återvända till, så jag hade egentligen inget val, och jag är glad att jag gjorde det. Jag har suttit och bläddrat i den fram och tillbaka flera gånger redan. Carlsson är en otroligt lovande författare. Det här är en av de bästa debuterna jag läst på länge. Det ska bli intressant att följa hans författarskap. Du som ännu inte läst Fallet Vincent Franke; gör det!

Köp den idag hos till exempel bokus eller adlibris.

2 kommentarer

Filed under bilder, Christoffer Carlsson, citat, recension

Ät mig – Agnès Desarthe

Myriam, en kvinna runt de fyrtio, öppnar en egen restaurang. Chez moi. Hon både arbetar och bor i restaurangen. Det här är en nystart för henne och allt hon vill är att ha den sortens restaurang där vem som helst kan komma in och sätta sig och äta god, bra mat för en billig peng. Som läsare får man snart reda på att det finns något i hennes förflutna som hon mår väldigt dåligt över. Ju mer tiden går och restaurangen blir mer och mer populär får man som läsare reda på mer och mer vad som hänt i hennes förflutna.

Det här var en bok i min smak! Det är mysigt att läsa om restaurangen och folket hon där lär känna. Det är intressant att läsa om hennes tankar om allt, stort som smått. Det är spännande när man bit för bit får reda på vad som tidigare har hänt. Den här boken fick mig att fundera väldigt mycket. På livet, på svek, på förlåtelse (vilket jag skrivit lite om tidigare här). En mening jag har haft svårt att glömma är:

”Jag skulle vilja att den magiska svampens lätta ogenomskinliga kristallkula förde oss långt härifrån, till en plats där meningen med livet är något så simpelt som att vilja leva.”                                               (s.243)

(Och nej, svampen de pratar om är inte olaglig på något sätt, de pratar om en ätlig svamp. Just so you know ;))

En av de sakerna jag gillar mest med den här boken måste vara språket. Det flyter. Underbart att läsa. En mycket fin och tänkvärd bok som jag blev tagen av och gått och funderat på både under läsningen och efter. Ät mig är en bok som stannar kvar.

Du kan köpa boken hos bokus eller adlibris.

 

2 kommentarer

Filed under Agnes Desarthe, bilder, citat, recension

Nirvanaprojektet – Stefan Tegenfalk

Nirvanaprojektet är andra delen i en trilogi av Stefan Tegenfalk. Läs gärna först vad jag tyckte om den första delen Vredens tid.

rec. ex.

Walter Gröhn och Jonna de Brugge fortsätter här jakten på preparatet som kallas Drog-X och Leo Brageler som de fortfarande inte fått tag på. Boken börjar i ett lite lugnare tempo, vilket är bra då jag behövde lite påminnelser om vad som hände i förra delen, men det blir inte för mycket så att det bara känns som upprepanden, tvärtom, Tegenfalk har fått in det på ett snyggt sätt. Men sedan drar boken i gång. Vi får styckesvis följa olika personer vilket gör att han lyckas hålla spänningen uppe hela tiden, och spännande är det! Det är kidnappningar och tillslag och specialinsatta grupper och misstänkta läckor inom polisen. Mumma! Under den andra delen av boken har jag knappt tid att komma upp för luft. Jag måste ju få veta vad som ska hända!

Under läsningen var det en känsla som kom över mig. Ni vet den där känslan man får när man sitter och tittar på ett extremt spännande program på tv och det blir mer och mer invecklat, mystiken bara tätnar och spänningen får en att sitta på spänn i soffan, och så slänger man en blick på klockan och inser att det här kommer de aldrig hinna reda ut. Jodå, så lätt tänker jag inte ge upp. Tänk positivt, det kan gå! Det kommer lösa sig. De kommer få fast honom/henne. Eller? Neeeeej!!! Programmet slutar och de där tre gräsliga orden kommer upp på rutan ”To be continued…”. Den känslan fick jag när jag läste Nirvanaprojektet. För varje sida jag läste slängde jag ett öga på hur många sidor det var kvar och insåg ju länge jag kom att det här kommer bli ett fortsättning följer slut. Och det blev det. På sätt och vis. Det är i och för sig en trilogi, så jag hade ju väntat mig att det inte skulle bli ett komplett totalt slut, men ändå. Problemet ligger absolut inte i den här boken, utan mer att jag vill läsa fortsättningen NU, och det kan jag inte. Den tredje delen har ju inte kommit ut än…

Jag var lite tveksam efter Vredens tid, även om den hade sina kvaliteter och att det fanns potential att trilogin fortsättningvis skulle bli så mycket bättre, och här har mina tvivel helt försvunnit. Nirvanaprojektet är en strålande och spännande bok där Tegenfalk gjort ett fantastiskt jobb. Det här är en bok jag verkligen rekommenderar. Och den tredje delen, Den felande länken, är för mig ett måste!

Du kan till exempel köpa boken hos bokus eller adlibris.

1 kommentar

Filed under bilder, rec.ex., recension, Stefan Tegenfalk

The Help – Kathryn Stockett

Jackson, Mississippi. 1960-talet. Det är en spännande tid då mycket händer. Några år tidigare ägde Rosa Parks och bussincidenten rum. Elvis börjar bli populär. Martin Luther King håller sitt berömda ”I have a dream”-tal. James Meredith blir den första svarta mannen som går på University of Mississippi. Som sagt, en spännande tid.

Världen börjar sakta (alldeles för sakta) inse och acceptera att svarta och vita människor är lika mycket värda. Att vi är precis likadana, vi har bara olika färg på våra hudar. Men i Jackson Mississippi ligger utvecklingen lite efter. Svarta och vita lever separata liv. De bor i olika ändar av staden, de har olika förutsättningar, de har olika läkare, olika skolor. De har till och med separata toaletter i de privata hemmen så att inte de vita ska få några av de svartas sjukdomar. De vita är arbetsgivare och de svarta är arbetstagare med oacceptabelt låg lön. I The Help ligger fokus på svarta kvinnor som jobbar som hemhjälp för vita kvinnor och de vita kvinnorna som anställer dom. Hemhjälpen sköter deras hem, de uppfostrar deras barn, de lagar all mat, och ändå litar de vita kvinnorna inte på dom. Det blir en speciell dynamik mellan dessa kvinnor som blir väldigt intressant.

Boken har tre huvudkaraktärer: Aibileen, Minny och Miss Skeeter. Aibileen har jobbat med att uppfostra vita barn i hela sitt liv. Hon stannar inte för länge hos en och samma familj, utan gillar att jobba i familjerna när barnen är små och växer upp, sedan byter hon gärna hushåll. Hon bor ensam och sörjer sin son som dött ett par år tidigare i en olycka. Hon är lugn och stabil och mycket omtyckt (i sin del av stan). Minny har fem barn och en man och hon har problem med att hålla sig kvar på ett jobb då hon har svårt att hålla tyst. Hon har för stor mun och säger gärna emot husfrun, något som inte uppskattas. Aibileen och Minny är väninnor och bor i samma område. Miss Skeeter är en vit kvinna som precis kommit hem igen efter att ha varit iväg i några år och utbildat sig. Hennes dröm är att bli journalist. Hon umgås i de vita kretsarna men börjar inse mer och mer att hon inte nödvändigtvis delar alla deras åsikter.

Det här är en alldeles fantastisk bok som jag bara älskar och inte kan få nog av. The Help är rolig, tänkvärd, viktig, spännande, gripande, hjärtlig, underhållande, ja, listan kan göras lång. Den är skriven på sydstatsdialekt, vilket ger ännu en dimension till läsningen, något som (antagligen) försvinner i den svenska översättningen, så läs den gärna på engelska. (Plus att bokens omslag är ett av de snyggare alla kategorier.) Jag rekommenderar hjärtligt den här boken till ALLA. Läs den och njut, och en liten varning; den är omöjlig att lägga ifrån sig!

Köp The Help hos bokus eller adlibris.

10 kommentarer

Filed under bilder, Kathryn Stockett, recension

De vilda detektiverna – Roberto Bolaño

Det var ett tag sedan jag läste den här boken nu, och jag har lite svårigheter att komma på vad jag ska skriva om boken, men nu känner jag att jag inte kan vänta längre. Annars kommer jag ju inte komma ihåg lika bra, så jag gör ett försök.

De vilda detektiverna börjar sin handling 1975 i Mexico City. Vi får där följa några ungdomar som är intresserade av att läsa och skriva poesi. De kallar sig själv för inälvsrealisterna. I början är det en berättare som berättar allt från sitt perspektiv i en kronologisk ordning. Efter ett tag börjar det hoppa lite mer i handlingen. Tiden är någorlunda kronologisk fortfarande, men kapitlen är uppdelade så att det är olika berättarröster i varje kapitel, och på så sett får vi följa Ulises Lima och Arturo Bolano (två av ungdomarna som är grunden till inälvsrealisterna).

Mycket mer vet jag inte om jag kan berätta om handlingen även om jag skulle vilja. Berättelsen är svår att beskriva utan att avslöja för mycket, och den innehåller så mycket händelser och så många personer, så jag vet inte ens var jag skulle börja.

Jag har även ett erkännande att komma med. Som i alla stora berättelser (?) är ingenting svart eller vitt, och en del lämnas upp till läsaren. På ett sett kan jag tycka det är charmigt, men det är också lite enerverande så jag inte vet om det är upp till mig att fantisera eller om det är att jag missat något och helt enkelt inte fattat riktigt. Om det är någon som läst skulle jag väldigt gärna diskutera slutet med någon!

Det här är en väldigt, väldigt bra bok! Den innehåller så mycket och den beskriver livet, med allt vad det kan innebära. Bolaño skriver väldigt fängslande och vilken berättelse han har fått ihop! Överväldigande. Gripande. Läsvärd. Definitivt läsvärd! Det luktar mästerverk och modern klassiker långa vägar! Jag kommer kasta mig över 2666 när den kommer ut på pocket i höst.

Om du också vill läsa De vilda detektiverna kan du köpa den på bokus eller adlibris.

6 kommentarer

Filed under bilder, recension, Roberto Bolaño

Oryx & Crake – Margaret Atwood

Hur beskriver man om en bok som Oryx & Crake? Hur gör man den rättvisa? Den är så komplett. Den är så perfekt. Atwood är genialisk. Hennes berättelse, hennes karaktärer, hennes skrivande. Allt är genialiskt! Atwood är en fantastisk författare! Jag tror jag börjar där boken börjar:

”Snöman vaknar före gryningen. Han ligger orörlig, lyssnar till tidvattnet som är på väg in, våg efter våg skvalpar över de olika barrikaderna, sch-sch, sch-sch, rytmiskt som hjärtslag. Han skulle så gärna vilja tro att han fortfarande sover.”  -s. 13

Med de här orden lockar Atwood in mig i hennes bok. Denna värld hon har skapat. Denna värld som har gått under. Men, vad är det som har hänt egentligen? Hur kom det sig att Jimmy nu kallas Snöman? Jimmy kände Crake och Oryx, Crake var rent av hans bästa vän, men vad har hänt med dom? Vad har hänt med alla andra människor? Ja, frågorna är många i början av boken och jag som läsare följer Snöman. Han tänker tillbaka på vad som hänt och hur det kunde hända, och jag får följa med och så berättas historien om Oryx och Crake.

Uttrycket ‘The road to hell is paved with good intentions’ kommer till mig under läsningen. Den här boken väcker många frågor men även insikter om hur vårt samhälle ser ut, och vart det är på väg. Även om man tycker i början av boken att den här sortens värld känns långt borta kommer man till insikt ju mer man läser att inte alls behöver vara speciellt långt borta. Atwood skriver det så otroligt trovärdigt att det ibland känns som att det är precis åt det här hållet världen barkar. Nu behöver det ju inte vara så, men ni förstår känslan. Atwood väcker en del moraliska frågor i boken som är väldigt aktuella idag i och med de stormsteg forskningen gör. Vad är rätt och vad är fel? Var går gränsen? Det är inte alltid lätt att avgöra, det mesta är ju inte svart eller vitt utan man befinner sig oftast i olika gråzoner. Det kan vara extra svårt att se när man är mitt uppe i någonting. Det kan vara svårt att se alla konsekvanser av det man gör om man bara är fokuserad på effekten man är ute efter. Som sagt, the road to hell is paved with good intentions!

Jag kan säga är att det här är en fantastisk bok och att jag har hittat en ny författare som jag vill läsa ALLT av. (Så känns det i alla fall nu, får väl se om hennes andra böcker levererar.)

Om du ännu inte läst Oryx & Crake så tycker jag att du genast ska klicka dig in på bokus eller adlibris och köpa den. Nu. Bums!

Den här boken tillhör min boktolva.

9 kommentarer

Filed under bilder, boktolva, citat, Margaret Atwood, recension

The Housekeeper and the Professor – Yoko Ogawa

Professorn är matematiker, och han älskar siffror. De är hans liv. Det är i dom och genom dom han ser resten av världen. Han har dock varit med om en olycka som fick konsekvensen att han nu bara minns de senaste 80 minuterna. Han minns allt innan olyckan, men som sagt, sedan dess bara 80 minuter bakåt. På grund av detta har han små lappar fastsatta på hans kläder så att han ska komma ihåg saker han behöver veta. En dag börjar en ny hemhjälp hos honom och de blir vänner. Professorn får även ett starkt band till hennes tioåriga son. Även om han efter 80 minuter efter att de gått har glömt vilka de är, och de för honom är främlingar nästa dag de träffas blir de riktiga vänner.

Den här boken är en riktig liten pärla! Jag gillar handlingen, språket, känslan jag får när jag läser den. Jag gillar matematikinslagen. (Nu råkar jag gilla matematik, men även om man inte gör det tror jag man kommer gilla den här boken.) Jag gillar alla karaktärerna i boken, men jag måste säga att det är något speciellt med professorn! Mitt hjärta ömmar så för denna lilla farbror, och jag vill veta mer om honom. Det är egentligen det enda problemet jag har med den här boken; den är för kort! Så vad väntar du på? Läs den du också!
Du kan till exempel köpa den på bokus eller adlibris.

2 kommentarer

Filed under bilder, recension, Yoko Ogawa

Alltför nära – Linwood Barclay

Derek, 17 år, är hemma hos sin kompis Adam (som bor i grannhuset) som precis ska åka iväg en vecka med sin mamma och pappa. Vad familjen inte vet om är att Derek har planer på att stanna kvar inne i huset, så han kan vara där med sin flickvän under veckan de är borta. Mycket riktigt, Derek gömmer sig och familjen åker iväg. Derek är kvar inne i huset någon timme senare när han plötsligt hör att de kommer hem igen. Han gömmer sig snabbt så att de inte ska upptäcka honom, men efter en stund hör han att det ringer på dörren och sedan hör han skott. Adam och hans föräldrar har blivit mördade…

Jag blev så besviken när jag läste den här boken! Jag berättade om det i ett tidigare inlägg och jag måste tyvärr meddela att boken fortsatte på samma tråkiga förutsägbara bana hela vägen till slutet. Jag är inte imponerad och jag tror faktiskt jag är färdig med Barclay nu. Han får se till att bättra på rätt många saker om han vill ha kvar mig som läsare. Jag tror han har det i sig, frågan är hur länge man orkar vänta!? Vissa saker i boken är lite intressanta att läsa om och språket är där, men annars är det väldigt många saker jag irriterar mig på.
En stor sak jag irriterade mig på under hela läsningen var att man hela tiden visste vad som skulle komma. Allting blev aldrig ställt på sin ända, vilket är en av en deckarens bästa kvaliteter om du frågar mig. Och jag vill att det ska vara spännande. Att inte ha en aning om vad som är på gång. Eller tro att man har en aning för att det sedan kommer kastas om. Den här boken är inte spännande. Ingenting kastas om. Allting ligger kvar där det var. Hela. Boken. Igenom!
En annan sak jag blir frustrerad av är när karaktärer ljuger för folk runt omkring sig av dåliga anledningar. Hemligheter som man förstår (och som karaktären också borde förstå) att det inte går att hålla hemliga i längden. Sanningen måste komma fram och ändå tar de en massa konstiga beslut, beter sig dumt och ljuger för alla möjliga personer, speciellt dom som står dom nära. I den här boken är det Ellen som jag blir irriterad på. Hon är fru till huvudpersonen Jim. Det är nog meningen att man ska bli lite nyfiken och tänka ‘undra vad det är hon vet, det kommer nog ändra synsättet på händelserna helt, hon har nog en logisk förklaring’ och man hoppas, hoppas, hoppas att det är en twist i sikte. En enda liten twist kan man väl få i boken? Men nej, det kommer ingen twist och hon hade ingen mystisk förklaring varför hon betett sig som hon gjort, allt låg till precis som man redan visste att det gjorde. Tråkigt!
Som ni kanske förstår rekommenderar jag inte den här boken. Nej, det finns mycket bättre deckare där ute att läsa. Ta en av dom istället!
Du kan köpa den här boken här eller här.

2 kommentarer

Filed under bilder, Linwood Barclay, recension

Presidentens hustru – Curtis Sittenfeld

I vanliga fall brukar jag skriva lite om bokens handling, men det tänker jag inte göra den här gången. För det här är inget ‘vanligt fall’. Det här är ett extraordinärt fall. Det här är en bok och en läsupplevelse utöver det vanliga. En av de bästa böcker jag läst på väldigt länge. Jag blir så lycklig när jag hittar sådana här böcker. Som jag redan konstaterat är den en page turner utan dess like, det händer saker, intressanta saker, hela tiden i boken och Curtis Sittenfeld skriver berättelsen på ett strålande sätt. Det enda jag kommer säga är att boken löst är baserad på Laura Bush (fru till George W. Bush).

Som jag skrivit tidigare är jag nyfiken på vad som är sant i boken och vad som är fiktion. Jag har dock hållit fingrarna från google då jag ville läsa färdigt boken först. Men nu, nu håller jag på att spricka, och så fort jag skrivit klart här ska jag läsa allt jag kan komma över på nätet om Laura Bush!

Jag har verkligen tagit den här boken till mitt hjärta och jag har här hittat en ny favoritförfattare, men framför allt en ny favoritbok. Sommaren 2011 kommer gå till minnes som sommaren då jag läste Presidentens hustru.

Om det är någon som ännu inte har förstått det så tycker jag att ni ska läsa den här boken. Om ni ska ta något boktips från mig och min lilla blogg; ta det här. Ni kommer inte att ångra er!

8 kommentarer

Filed under bilder, boktolva, Curtis Sittenfeld, recension

Mörkt vatten – Joyce Carol Oates

Jag har dragit mig lite för att skriva en recension på den här boken. Jag vet inte vad jag ska skriva. Den berörde mig djupt och slog an på vissa strängar i mig, men jag vill inte gå in för mycket på vissa detaljer då jag absolut inte vill säga för mycket om handlingen till någon som ännu inte läst Mörkt vatten av Joyce Carol Oates.

En kvinna mäter en äldre man på ett firande på fjärde juli. Senare på kvällen när de ska åka därifrån råkar de ut för en trafikolycka. Bilen åker ner i vattnet och kvinnan håller på att drunkna.

Det är inte alla författare som hade klarat av att skriva en sådan här berättelse så gripande som JCO gör. Här visar hon verkligen vilken fantastisk författare hon är. Boken känns klaustrofobisk, så som flickan i bilen måste känna sig, och historien utvidgas mer och mer ju fler sidor du läser. Och läsa den, det tycker jag att du ska göra!

Köp boken exempelvis hos bokus eller adlibris.

4 kommentarer

Filed under bilder, Joyce Carol Oates, recension, Uncategorized