Category Archives: boktankar

Snygga klassiker

Det är så roligt att förlag har börjat fokusera inte bara på nya och aktuella författare, utan även på klassiker. Jag lovade ju mig själv i början på året att jag skulle läsa fler klassiker (jag har ännu inte haft den där perioden när man suger i sig klassiker, så hålen är många). Det har väl gått sådär, men nu verkar det som att Bonnier pocket kommer hjälpa mig en bit på vägen. Ni har väl sett de här snygga böckerna!? Vem kan motstå så snygga böcker, som dessutom är klassiker? Dessutom är dom i pocket. Stort plus!

Förhoppningsvis kommer det snart mera om någon av dessa böcker här på bloggen. Stay tuned, som de säger.

12 kommentarer

Filed under bokomslag, boktankar

Lustläsa eller planera?

När jag var liten brukade jag samla mina nya böcker eller några jag ville läsa och så brukade jag omsorgsfullt lägga dom i den ordning jag skulle läsa dom i. Denna process kunde ta timmar! Sedan lade jag högen vid sängen och så började jag läsa. Jag älskade den där högen och kunde sitta och bara titta på den och tänka att snart ska jag läsa den, och sedan den, och sedan den. Detta beteende satt i högt upp i tonåren. Nu är det som bortblåst. Jag väljer bok när det är dags att ta upp en ny, vilket är lite synd, för man går miste om en del. Det blir alltid en del böcker som blir förbisedda när man gör så. En del böcker som man vill läsa, men som av någon anledning har svårt att ta upp. I de högar jag gjorde var jag ganska duktig på att variera böckerna i olika genrer och storlek och författare, varva tyngre böcker med mer lättsinta. Jag har insett de senaste dagarna att jag saknar de där högarna. Ett problem är bara att jag samtidigt gillar att läsa lustfyllt, ta upp det jag känner för just nu. Jag vill inte att det ska kännas som tvång. Men jag ska nog ge högarna ett försök igen. För mer varierad läsning, och så att det blir att man tar upp de där böckerna som väntat så länge.

Hur gör du? Planerar du din läsning i förväg?

10 kommentarer

Filed under bilder, boktankar

En kärlekshistoria som jag gärna delar med er

Ni vet när en bok är så där otroligt bra. Sådär bra så man nästan är lite kär. När man bara vill läsa och läsa och läsa. Och de stunder man inte kan läsa vill man ändå inte släppa boken ur sikte. Man går och känner och klämmer på den och väntar och längtar tills man får börja läsa igen. Det är det enda man tänker på. Man kan inte få nog. En sådan bok läser jag nu.

Som i de flesta relationer har jag även i denna tvekat lite. Stannat upp och funderat; är det här någonting för mig? Men nu, nu kan jag inte förstå att jag någon gång tvivlade. Vi hade en liten svacka, men i takt med att kapitlen blev lite längre igen växte min kärlek och nu ser det ljust ut på horisonten. Jag anar en ljus framtid för oss. I motsats till vissa andra kärlekar är jag benägen om att dela den här kärleken med så många andra som möjligt. (Ah, vad jag älskar böcker!) Så, om du inte har läst, gör det! Det är en underbar bok!

Boken jag läser är Roberto Bolaños De vilda detektiverna.

(Herregud vad jag längtar tills 2666 kommer ut på pocket. Jag kommer stå först i kö.)

6 kommentarer

Filed under boktankar, Roberto Bolaño

Tillsammans är de mindre ensamma

Jag har sagt till mig själv att jag ska börja nöjesläsa på engelska, och jag gav det även till som läslöfte inför 2011. Jag konstaterade efter det att halva året hade gått att det gått hyfsat bra. Eller, jag hade i alla fall läst några fler än vad jag gjort året innan. (Vilket inte är så svårt då jag året innan inte nöjesläste en enda på engelska…) I alla fall så har jag bäddat upp för att siffrorna ska bli betydligt bättre innan året är slut. Jag har köpt på mig böcker som jag är nyfiken på och/eller är hyllade i bokbloggsvärlden som är skrivna på engelska. Jag har dessutom nyligen gett dom en egen hylla i min bokhylla så att de står där samlade och ser lockande ut. Nu är jag faktiskt mer sugen på att hugga in på dom!

Som ni märker tar George R. R. Martin upp mer än sin beskärda del i hyllan :)

2 kommentarer

Filed under bilder, boktankar, George R. R. Martin

Ett litet klagomål 280 sidor in i De vilda detektiverna

Jag läser nu De vilda detektiverna av Bolaño. Det är en helt fantastiskt bok. De första 170 sidorna slukade jag och bara älskade! Nu till mitt ‘problem’. Efter de 170 sidorna börjar boken skrivas ur flera personers perspektiv. Texten är uppdelad i ganska små stycken, på några sidor, och varje stycke har en berättare. En person kan ha flera stycken, men det är ganska många andra personer emellan. Jag tycker det här blir hattigt och inte alls samma bra flyt i texten som det var de första 170 sidorna som hade en och samma berättare. Plus att jag har väldigt svårt att komma ihåg alla dessa namn. Jag kan förstå och ibland gilla när man byter berättarperspektiv, men jag vill i så fall ha längre stycken. Speciellt när boken är på 700 sidor! Jag tror i och för sig (och hoppas framför allt!) att jag snart kommer komma in i det och tycka att det är jättebra så som det är skrivet, men det tar emot lite nu i början (100 sidor in i de olika berättarperspektiven). Är det någon som läst boken? Vad tyckte ni?

1 kommentar

Filed under boktankar, Roberto Bolaño

Den som spar hon har (eller, den som spar går miste om en fin läsupplevelse)

Så, ni känner till min kärlek till mina olästa böcker. Vissa böcker jag har har stått olästa ganska länge. Vissa för att jag inte kännt för att läsa dom, och vissa för att jag tror att de är jättebra, och jag vill spara på dom. Vilket är så himla dumt! Jag gillar att ha vissa böcker/författare som jag tror jag kommer älska olästa. Att ha dom framför mig. Varför gör jag så? Böcker är ju till för att läsas! Och älskas! Och sedan, efteråt, när det nästan känns lite sorgligt att man har läst en sådan där svindlande bra bok, och man aldrig mer kommer ha den framför sig, finns ju faktiskt möjligheten att läsa den igen. Eller läsa någon av alla de andra tusentals och åter tusentals böcker som finns där ute, och oddsen säger att det kommer finnas några fler svindlande bra böcker där ute någonstans. Jag har ingen aning om vad det egentligen är jag väntar på!?

4 kommentarer

Filed under boktankar

Kärleken till mina olästa böcker

Jag har många olästa böcker i mina bokhyllor, och det har jag av flera anledningar. Dels älskar jag att köpa böcker. Ser jag någon jag vill ha, vill jag ha den nu. Dels älskar jag att äga böcker. Jag vill se dom, känna på dom, läsa i dom, eller bara veta att de finns där. Jag älskar självklart även att läsa böcker, det är ju det alla andra argument är grundade på. Jag älskar att stå hemma framför mina hyllor av olästa böcker och kolla, leta, känna, smygläsa i dom för att komma på vilken jag ska läsa härnäst. Jag klarar inte av tanken på att veta att jag inte skulle ha några olästa böcker här hemma. Hua, hemska tanke! Jag skulle i och för sig i så fall ha mina lästa böcker, som jag rent teoretiskt skulle kunna läsa igen, och visst, det skulle jag väl kunna, men det är inte samma sak. Inte på långa när! Nej, för mig är det en lyx att ha många böcker hemma som jag ännu inte läst. Ibland funderar jag på om jag kanske skulle rensa lite i mina hyllor. Bland de redan lästa böckerna. Speciellt de redan lästa DÅLIGA böckerna. Men jag vet inte, det tar emot. Även om det skulle vara skönt med det extra utrymmet i hyllorna, så vet jag inte om det uppväger att  äga de böcker jag läst. Det finns ju en charm även i dåliga böcker. Att se dom, att minnas. Men bäst är väl ändå att titta på böcker man inte läst. Möjligheterna som finns där! Möjligheterna och känslorna och livserfarenheterna (även om det är en fiktiv bok) och tankegångarna. Underbart! Finns det något bättre?

(Bilden är lite missvisande då den visar böcker jag inte hade läst förra våren. Nu har jag läst drygt hälften av dom.)

8 kommentarer

Filed under bilder, boktankar

När Bolaño charmar och förför mig sitter Atwood bredvid och tittar på

>För några dagar sedan var jag mitt uppe i Atwoods Oryx & Crake, och jag gick helt in i boken. Blev helt uppslukad och såld och ville gotta ner mig i postapokalyptiska böcker. Sedan när jag åkte iväg kände jag av någon anledning för att börja läsa någon ny bok. (Jag brukar bara läsa en bok åt gången annars.) Jag började då i De vilda detektiverna av Bolaño, och nu kan jag inte lägga den ifrån mig. Jag älskar Roberto Bolaño! Det är sorgligt att han inte har skrivit många många fler böcker. 2666 finns ju också, och den verkar också hur bra som helst (fast jag väntar till den kommer på pocket) men sedan då? Jag vill ha mer!

Så nu sitter jag nyförälskad i Bolaño och stackars Atwood ligger bortglömd vid sidan av. Har inte ens gett henne ett ögonkast på flera dagar. Inte ägnat henne en tanke knappt. Det står skrämmande klart att jag kommer läsa De vilda detektiverna till den är slut, och sedan får jag läsa ut Oryx & Crake. Så här blir det alltid när jag ska läsa flera böcker samtidigt. Jag läser inte flera böcker samtidigt, utan jag läser en och så får den andra vänta. Jag förstår inte det här med parallelläsning. Jag vill, men kan verkligen inte. Vad är knepet? Hur gör man? Tycker synd om Atwood ju.

Lämna en kommentar

Filed under bilder, boktankar, Margaret Atwood, Roberto Bolaño

Skärpning Barclay!

Okej, så jag är halvvägs in i Linwood Barclays Alltför nära. Jag har tidigare läst Utan ett ord som jag gillade, även om jag inte var extatisk (läs vad jag skrev om den här). Även Utan ett ord tyckte jag var ganska förutsägbar, men inte alls i klass med den här boken!
Man märker direkt vart författaren är på väg med vissa (läs alla) saker i handlingen och hittills har jag inte blivit överraskad eller haft fel en enda gång. Jag vet hela tiden hur de kommande tjugo sidorna kommer se ut, vilket börjar bli riktigt tråkigt nu. Jag tror mig också veta hur boken kommer sluta, men jag hoppas till Gud att jag har fel! Jag frågar mig under läsningen: Var är de sköna twistarna? Var är spänningen? Ännu har jag inte fått några svar… Jag bryr mig inte speciellt mycket om karaktärerna i boken, och jag bryr mig inte om vem som dödat och/eller varför han/hon/dom gjort det. Tyvärr. En deckare måste vara bättre än så här!
Så, Linwood Barclay de kommande 200 sidorna måste vara mindblowing mycket bättre än de 200 redan lästa. Du måste göra en vändning värdig en plats i Guinness rekordbok. Göra twist på twist som jag aldrig såg komma. Men, jag har inga höga förhoppningar att det kommer hända. Vilket är synd. För jag vill verkligen gilla Barclay!

6 kommentarer

Filed under bilder, boktankar, Linwood Barclay

En liten uppdatering

Som tur var kan jag nu konstatera att det bara var en liten. liten svacka, som nu tillhör det förflutna, det ligger bakom mig och är borta ur mitt minne. Nu är Presidentens hustru så där ruskigt bra igen. Yes!

Lämna en kommentar

Filed under boktankar, Curtis Sittenfeld, Uncategorized

Slutet gott, allting gott

När jag började läsa Presidentens hustru trodde jag att jag skulle gilla tiden när maken är president mest, att hennes uppväxt mer kom på köpet, men det har visat sig att så inte är fallet. Jag är nu inne på de sista hundra sidorna och Charlie är nu president och jag tycker boken har blivit lite segare. Jag har älskat hela boken, och jag älskar väl den här delen också. Bara inte lika mycket. Jag har dock inte läst ut boken än, så det finns fortfarande tid för förändring i den här delen på boken, och jag hoppas den kommer, för jag vill så gärna ha ett perfekt slut på en perfekt bok!

Lämna en kommentar

Filed under boktankar, Curtis Sittenfeld, Uncategorized

Dagens höjdpunkt

Det finns inget bättre än att efter en halvjobbig, tråkig, dag komma hem och kunna sätta sig och bara läsa. Underbart! Speciellt när boken är hur himla bra som helst!

4 kommentarer

Filed under boktankar, lägesrapport, Uncategorized

Hur mycket har Alice Blackwell och Laura Bush gemensamt?

Jag håller ju på att läsa Presidentens hustru just nu, och även om jag aldrig vill att den ska ta slut kan jag inte vänta tills den faktiskt gör det. Allt jag vill just nu är att googla och ta reda på vad som är sant och vad som inte är sant.

Till exempel: Är Laura Bush demokrat? Är George W. Bush och hans familj så odrägliga som de framställs i boken? Lästes verkligen en snuskig limerick upp om Laura första gången hon träffade sin blivande mans familj? Gjorde hon abort? Var hennes farmor gay? Ville hon verkligen inte ha något att göra med politik?

Ja, frågorna är många! Men jag vill inte ta reda på de här sakerna förrens jag läst färdigt boken. Jag vill uppleva boken först, och så kan jag ta reda på vad som är fakta och vad som är fiktion senare.

6 kommentarer

Filed under boktankar, Curtis Sittenfeld, Uncategorized

En page turner utan dess like

När jag började läsa i Presidentens hustru läste jag bara små stycken åt gången och jag läste dom sakta. Jag gillade den starkt och ville smaka på och uppleva varje ord. Jag läser fortfarande i den ganska sakta, men inte längre i små stycken. Den är helt enkelt för bra. Idag har jag knappt kunnat lägga den ifrån mig. Det här är en bok jag kommer ge som boktips till ALLA. Vare sig de frågar eller inte.

12 kommentarer

Filed under boktankar, Curtis Sittenfeld, Uncategorized

Man lär sig något varje dag

Jag kan nu konstatera att det är helt omöjligt att beställa hem böcker som ska vara present till någon annan (i detta fall till mamma) utan att det slinker ner några till en själv i processen.

Den här läxan har jag i och för sig lärt mig innan också, men för varje gång det händer etableras fenomenet mer och mer från ett sammanträffande till en oföränderlig lag.

5 kommentarer

Filed under boktankar, inköp, Uncategorized

Why, oh, why?

Jag köpte hem The Help för några veckor sedan och var så sugen på den. Jag inte kunde få hem den tillräckligt snabbt. Men nu, har jag läst den? Inte än… Varför blir det så?

(För det kan jag ju säga, det är varken första eller sista gången det händer…)

4 kommentarer

Filed under boktankar, Kathryn Stockett, Uncategorized

Utmanar kvantiteten kvaliteten?

Boktokig skriver idag ett inlägg om hennes läslista som bara växer och växer. Jag kan inte annat än att hålla med. Min växer dagligen och jag kommer aldrig att hinna läsa alla böcker jag skulle vilja. Har tänkt lite på det här ett tag. I dagens samhälle tar vi för givet att det finns böcker (gäller egentligen all media; filmer, musik, tv-serier m.m.), som  vi antingen kan köpa eller låna på bibliotek, och att det finns nästan ett oändligt stort antal titlar. Det är inte många år sedan (historiskt sett) som böcker inte fanns i de kvantiteter de finns i idag. Tanken att man bara hade ett visst antal böcker hemma, och hade man läst alla, ja då var det omläsning som gällde. Det var en stor händelse när man köpte hem en ny bok.

Att synsättet på läsning och böcker har förändrats under tidens gång är självklart, det intressanta är att fundera på hur det förändrats. Vi går miste om en del när vi kanske inte sjunker lika djupt i varje bok och analyserar varendaste liten mening. Samtidigt som det låter intressant och lockande låter det också tråkigt och jättetrisst. Om jag skulle få välja skulle jag helst vilja ha det som vi har det idag, fler böcker än jag någonsin kommer hinna läsa, men samtidigt blir jag ibland lite stressad av den tanken. Och har kvaliteten blivit lidande på grund av kvantiteten? Hur känner ni?

2 kommentarer

Filed under bloggrelaterat, boktankar, Uncategorized

Värsta mardrömmen. Någonsin.

Jag kan inte få scenen i Fågeln som vrider upp världen där några män korsar floden och tar sig över till fel sida av gränsen ur huvudet. Ni som läst denna bok av Murakami vet vad jag pratar om. (SPOILER!) Scenen jag tänker på är när en man blir flådd levande. Vilken stark scen det var, och så bildligt beskrivet. Jag såg hela scenen framför mig, jag hörde ropen, skriken av smärta. Detta var en av de otäckaste scener jag läst. Eller sett på film för den delen. Och hur mannen sedan såg ut. Utan skinn. Brr, vad läskigt! Kan verkligen inte få den scenen ur huvudet.

Vad har ni upplevt för läskiga scener i böcker? Någon speciell som sticker ut? (Skriv gärna om det är en spoiler i svaret eller inte. Utifall jag inte har läst boken än men har tänkt att göra det. Tack.)

5 kommentarer

Filed under boktankar, Haruki Murakami, Uncategorized

Det här med metaforer

Jag läste det här inlägget hos Sophie på Projekt Pretto. Där nämner hon bland annat att hon inte funderar nämnvärt över metaforer när hon läser en bok, utan att hon läser texten ganska rätt upp och ner. Jag kan inte mer än instämma. Men jag vågar nog säga att jag är sämre än hon på det här med metaforer. Jag har aldrig förstått grejen. Jag blir mest frustrerad och irriterad. Liknelser och underliggande meningar är underbara i böcker, men det här med metaforer. ”Havet står för tiden, stranden för jorden, solen för kärleken och snäckorna för döden.” Grrr. Jag är den första att erkänna att jag sällan (typ aldrig) snappar upp sådana metaforer. Samma sak i musik. ”Molnen står för kokain.” Grrr! Och en sak till. Jag gillar inte när folk säger typ ”Ja, men fågeln stod ju för hennes relation till sin syster, fattar du väl!?” Nej, det fattade jag kanske inte. GRRRR!!!

Lämna en kommentar

Filed under bloggrelaterat, boktankar, Uncategorized

Ombyte förnöjer!?

Jag läser ju Fågeln som vrider upp världen och efter ca 600 sidor blev det en liten paus och jag har läst lite annat emellan. Idag var jag sugen på lite Murakami igen och började läsa. Problemet var att jag fick backa flera sidor för att komma på var jag var någonstans, men ändå retade det mig i flera sidor att jag inte längre kom ihåg vissa händelser (små händelser som hände för ett bra tag sedan, men ändå…). Jag kom inte riktigt in i handlingen. Så frustrerande. Det här är anledningen till att jag inte läser flera böcker samtidigt. En bok hamnar alltid i skymundan, jag glömmer detaljer och jag sitter där halvt irriterad. Men, efter tjugo sidor någonting var jag inne i den igen och det är jag glad för. Jag är nämligen väldigt förtjust i den här boken! Men en positiv sak är ändå att jag efter att ha varit lite trött på Fågeln, så är jag nu nymotiverad och stormförtjust igen. Så vid slutet på dagen är allt ändå som det ska…

3 kommentarer

Filed under boktankar, Haruki Murakami, Uncategorized

Idag läser jag…

… En hondjävuls liv och lustar av Fay Weldon och förhoppningsvis Fågeln som vrider upp världen av Haruki Murakami.

Jag har läst ganska länge på Fågeln som vrider upp världen nu, och jag har svikit mina egentliga riktlinjer att läsa en bok åt gången, men när jag köpte hem lite nya böcker kunde jag inte låta Anna Gavaldas En dag till skänks vara, utan jag läste den lite snabbt (och tyckte så här). Sedan blev jag väldans sugen på En hondjävuls liv och lustar. Började läsa och tyckte sådär de första 70-80 sidorna, men nu är den så rolig och bra så det blir inte av att jag tar upp Fågeln som vrider upp världen. Jag har till och med varit så dålig så jag har inte ens lyssnat på bokcirkeln i P1 än, eller på podcastarna av Kafka på jobbet, A fraction of the web och Illusionernas blogg.

Ni får inte misstolka mitt tycke om Fågeln. Jag älskar den boken, och det är en av de bättre jag läst. Det är bara det att när jag börjar läsa andra böcker samtidigt delas min uppmärksamhet och det blir ofta en bok som då kommer i skymundan, och i detta fallet blev det Fågeln. Synd, men sant.

7 kommentarer

Filed under Anna Gavalda, bloggrelaterat, bokcirkeln i P1, boktankar, Fay Weldon, Haruki Murakami, lägesrapport, Uncategorized

Det börjar bli dags för ”…och så levde de lyckliga i alla sina dagar…”

Okej, jag kanske inte har lika starka känslor som Åsa på Kafka på jobbet i ämnet, men jag är också lite trött på nyckelfågeln nu. Jag älskar boken, och jag älskar långa böcker, jag vill aldrig att bra böcker ska ta slut. MEN. Det är a figure of speech. Jag menar inte EGENTLIGEN att jag aldrig vill att boken ska ta slut. Några av de bästa böckerna jag har läst har ett slut. Men men, bara 200 sidor kvar nu…

Lämna en kommentar

Filed under bloggrelaterat, boktankar, Haruki Murakami, Uncategorized

Jag läser fortfarande Fågeln som vrider upp världen

Jag har inte hunnit läsa någonting i helgen, men annars håller jag fortfarande på med Murakamis Fågeln som vrider upp världen. Jag älskar den och läser ganska sakta och bara njuter. En alldeles underbar bok. Älskar att det finns så många mystiska saker och handlingar i boken, men att man ändå får en del svar på vägen, fast det leder bara till fler mystiska saker. Älskar när det är så. Berättelsen har ett driv framåt. Men samtidigt formulerar sig Murakami väldigt vackert och han skapar en speciell stämning som gör att jag inte vill lägga ifrån mig boken. Det känns tråkigt att boken kommer ta slut, men det känns bra att Murakami har skrivit många böcker som jag ännu inte har läst.

6 kommentarer

Filed under boktankar, Haruki Murakami, Uncategorized

Tankar (mest frågor) jag har ett par hundra sidor in i Fågeln som vrider upp världen

Vad är det som har hänt med katten? Vem är den där granntjejen Mei Kasahara? Vilka är systrarna Malta och Kreta Kano, och vad vet dom egentligen? Hur mycket vet dom? Var är Toru Okadas fru Kumiko någonstans? Ja, frågorna är många. Jag älskar att boken är så välskriven. Språket är bra och boken har en härlig rytm. Mina tidigare funderingar är över. Jag kommer fortsätta att läsa i mitt tempo. Den här läsupplevelsen är underbar och jag vill faktiskt inte lägga ner boken nu utan jag vill fortsätta att läsa. Och då gör jag det.

VIKTIGT! Jag vill inte ha svar på någon av mina frågor. INGA svar. Inte ens ledtrådar.

13 kommentarer

Filed under boktankar, Haruki Murakami, Uncategorized

Läsa i takt eller inte. Det är frågan.

Jag läser just nu (som förhoppningsvis många andra också gör) Fågeln som vrider upp världen av Murakami. Jag har tänkt att jag ska följa Bokcirkeln i kulturradion och Kafka på jobbet kommer även hon göra en podcast (Yeey!).

Nu till mitt lilla dilemma. Jag har inte bestämt mig om jag ska läsa boken i ett svep eller om jag ska  hålla samma takt som bokcirklarna. Jag följde båda dessa bokcirklar när jag läste Jane Eyre, men där läste jag ut boken innan cirklarna började vilket gjorde att det kändes som om jag missade en del. Diskussionerna förlorade lite på att jag redan visste hur handlingen skulle fortsätta och sluta.

Men samtidigt, jag gillar inte att hålla på med flera böcker samtidigt och jag gillar verkligen Fågeln som vrider upp världen och är sugen på att bara läsa den och riktigt svepas med i historien…

Åsa, hur gör du? Har du läst hela boken när du spelar in? (Jag väntar tålmodigt (okej, kanske inte sååå tålmodigt…) på svar i diskussionen om We have always lived in the castle.) (Om någon annan har läst den får ni gärna också diskutera med mig. Det sker i kommentarerna till inlägget om recensionen jag skrev om boken.)

Hur gör ni andra med läsningen av Fågeln som vrider upp världen?

10 kommentarer

Filed under bloggrelaterat, bokcirkeln i P1, boktankar, Charlotte Brontë, Haruki Murakami, Shirley Jackson, Uncategorized