Jag och James Frey

Igår tittade jag på det första programmet av två där Oprah intervjuar James Frey om all uppståndelse som blev dem emellan när det kom ut att hans bok inte var helt självupplevd. Den här intervjun äger rum flera år efter tumultet och jag blir otroligt fascinerad. Låter kanske lite konstigt, men jag gillar James Frey mycket mer efter att ha sett det programmet. Jag har del två osedd ännu, så efter den kanske jag kommer proklamera att jag är kär, vem vet?

I alla fall, jag tror vi alla känner till debatten, men jag hade en fråga som ekade i mitt huvud hela tiden. Exakt vad är det som inte ska vara sant? Om jag förstår det rätt är inte tandläkarscenen självupplevd (vilket är en otroligt stark scen, i alla fall i mitt tycke (och fortsätter vara det oavsett om den är självupplevd eller inte!)) men hur är det med allt annat? Hade han ett så allvarligt missbruk? Vad är sant och vad är inte sant? Men det här är frågor som jag tycker är kittlande. Samma känsla som när jag läste Grimsruds En dåre fri (läs mer om vad jag tyckte om den här) och Sittenfelds Presidentens hustru (läs mer om vad jag tyckte om den här).

Jag måste också säga att jag tycker USA har varit lite väl hårda mot Frey. Han tar på sig fullt ansvar, men samtidigt så lanserade han inte boken först som en biografi, utan som en roman, men inga förlag ville ge ut den som det. Om han däremot kunde säga att den var en memoar så skulle de kunna sälja den. Då gick han med på det, för han ville ju att hans bok skulle ges ut. När han skrev boken tänkte han inte på den som en memoar, utan han blandade sanning med fiktion som så många författare gör. Han menade även på att han inte hade någon respekt för genren memoarer då han menar att de flesta (om inte alla) förskönar, förvärrar, vrider och vänder på saker och personer och konversationer för att berätta en så bra berättelse som de bara kan. (Hear hear!) Men han säger inte ifrån sig något ansvar, han menar att i slutändan var det ändå han som gick med på det och därför bär han ansvaret för vad som hände.

En mycket intressant och sympatisk man verkar han vara den där Frey. Jag läste Tusen små bitar för lääääänge sedan, och jag tyckte det var en otroligt stark och känslomässig läsupplevelse. Köpte hem Min vän Leonard när den kom ut på pocket, men har inte läst den än (en riktig hyllvärmare) och har ingen bättre anledning för det än att jag aldrig varit riktigt sugen på den. Nyligen köpte jag hem Bright shiny morning, och den kommer jag definitivt snart läsa. Det tror jag kommer vara en bok helt i min smak! Final Testament of the Holy Bible är också en bok jag tror jag kommer gilla.

Vad har du för relation till James Frey?

About these ads
Det här inlägget postades i Beate Grimsrud, boktankar, Curtis Sittenfeld, författarsnack, James Frey. Bokmärk permalänken.

12 kommentarer till Jag och James Frey

  1. Bea skriver:

    Jag tokälskade Tusen små bitar och förstod inte alls debatten som blev kring det biografiska vara eller icke-vara, konstnärlig frihet tyckte jag. Min vän Leonard var inte lika vass och fast jag ofta tänkt på och saknat Frey har jag inte läst något mer. Jag noterar glatt titlarna du nämner!

    • Frida skriver:

      Jag förstår inte heller debatten. Samma sak med Liza Marklund. Men vad jag inte förstår är varför inte alla skriver ”baserad på en sann berättelse” istället för att säga att allt är hel sant. Säljer de verkligen så många fler böcker på att skriva ‘memoar’ istället för ‘BOATS’??

  2. Helena skriver:

    Gillade Tusen små bitar massor (Min vän Leonard var okej), ÄLSKADE Bright Shiny Morning, har The Last Testament… oläst hemma, var när det begav sig helt besatt av Oprahs beef med James. Såg nämligen avsnittet då Oprah avslöjade att hon valt ut boken till sin bokklubb. Programmet inleddes med att Oprah stod uppe i publiken med en dam som senare visade sig vara James Freys mamma, ett jättestort Oprahfan som inte hade någon aning om varför hon var på plats. Hennes blick när det avslöjades, ojojoj. När Oprah gick helt bananas och röt ”YOU MADE A FOOL OUT OF ME!” med sin bästa Jesusröst kunde jag inte låta bli att tänka på mamman och hur det kändes. Jävla Oprah. Det är ju knappast så att boken blir sämre bara för att allt inte är på pricken sant. Snarare tvärtom. I striden mellan fiktion och Based On A True Story står jag alltid på fiktionens sida.

    • Frida skriver:

      Jag väljer fiktion över BOATS alla dagar i veckan! Men det är alltid lite nervkittlande när man vet att vissa delar av en bok är självupplevda. Men det krävs att boken är bra skriven, bara en sann berättelse med kasst berättande ger jag inte mycket för. (Finns säkert undantag, men då får det vara en sjuhelvetes historia!)

      I Oprahs försvar så var ju hennes första kommentar när drevet drog igång att boken är rörande och har hjälpt många och kommer fortsätta hjälpa många.

      Stackars mamman ju :(

      Men jag måste säga, all heder till James Frey som ställt upp vid två tillfällen för Oprah efter drevet som blev efter första gången han var där. Det är inte många som skulle ta emot så mycket skit och dessutom vara så ödmjuk och respektfull och ansvarstagande i det!

  3. Jag gillade både Tusen små bitar och Min vän Leonard, hetsläste dem nästan! Kolla din mail förresten. ; )

    • Frida skriver:

      Det gjorde jag med Tusen små bitar också :)

      *klickar in på mejlen*

      • Läs Min vän Leonard också då, tror du kommer gilla den med.

        • Vad tyckte du om mitt förslag förresten? :)

          • Frida skriver:

            Förlåt att jag inte svarat tidigare. Jag började skriva ett mejl igår men hann inte skriva klart då min syster kom och knackade på dörren. Jag har tänkt och tänkt. Det är några böcker som verkar väldigt lockande, men även denna gång har jag flera av böckerna på listan. Jag tackar för att du tänkte på mig, det var verkligen snällt, men jag måste nog tyvärr avstå den här gången också. Känns onödigt att köpa böcker jag redan har… Hoppas du hittar någon annan lycklig köpare!

            Man kanske ska ta tag i Min vän Leonard snart då. Det var väldigt länge sedan jag läste Tusen små bitar dock, spelar det någon roll? (Lite konstigt att inte Tusen små bitar har gjorts som film ändå, känns som en sådan bok Hollywoodfolket brukar kasta sig över!?)

  4. Lottens Bokblogg skriver:

    Jag tyckte Frey var väldigt fascinerande på Skavlan och var intresserad av boken. Men jag tyckte den var urdålig. Nåja, det var ju inte det du skrev om egentligen. Jag har skrivit lite om Frey på min blogg och där har jag länkat till den artikel i Smoking Gun som var upphovet till debatten om sanningshalten. Enligt dem satt Frey aldrig i fängelse (han var häktad kort) vare sig före eller efter vistelsen på hemmet. Hans flickvän tog inte livet av sig på det sätt han skriver, det finns ingen person som matchar ”Leonard”. Historien om flickan som blev påkörd av tåget är en förvrängning av en helt annan händelse, något som hände två flickor i hans skola, två flickor som han inte umgicks med. Han var heller inte känd av polisen, och i skolan upplevdes han som skötsam.
    Men jag tycker också att man varit förvånansvärt kritisk, det finns många biografier som är fiktion mer eller mindre. Tror det har att göra med Oprah faktiskt…

  5. Ping: Bloggbokprat om ”Tusen små bitar” av James Frey. « enbokcirkelföralla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s