”Enda skillnaden mellan mig och en galen är att jag inte är galen.”
-sid 385, En dåre fri, Beate Grimsrud
En dåre fri handlar om Eli. Eli hör röster av olika personer inne i sitt huvud. Alla dessa röster är killröster. Eli är författare. Eli kämpar med sin psykiska hälsa och vi får följa henne på vägen genom psykoser, inläggningar, tvångsinläggningar och allt annat som hör sjukdomen och vardagen till.
Jag har aldrig läst någon liknande bok. Den här boken är en av de bästa jag har läst. Om vi pratar böcker om psykisk ohälsa är den lätt (!) den bästa boken jag läst. Den kryper under skinnet på mig. Jag känner alla upp- och nergångar tillsammans med Eli. Jag mår dåligt när hon mår dåligt. Jag mår bra när hon mår bra. Det var länge sedan jag läste en bok där jag blev så känslomässigt involverad som jag blev under läsningen av En dåre fri. Man får se psykisk ohälsa inifrån. Det är otroligt gripande.
En dåre fri har vunnit Sveriges radios romanpris 2011 och Norska kritikerpriset 2011. Den är nominerad till Bragepriset 2010 och är nominerad av både (!) Sverige och Norge till Nordiska rådets litteraturpris 2011.
Jag förstår hur det kommer sig. Den här boken är värd alla priser den kan få, men framför allt är den värd alla läsare den kan få.
>Jag hade ju även en bokcirkel om boken på biblioteket där ett 15-tal nöjda deltagare dök upp.
Jag trodde att ämnet skulle vara för tungt för diskussion med helt okända, men det gick bra!
>Jag hade älskat att vara med i en sådan diskussion! Jag måste bo i litteratursveriges tråkigaste stad. Eller är det jag som är dålig på att ta reda på vad som händer/dra igång saker själv? Kan vara så…
Pingback: Sommarpratarna « Påhittade nöjen
Pingback: Jag och James Frey | Påhittade nöjen
Jag har heller inte läst något liknande men till skillnad från dig tyckte jag inte alls om boken och gav den bara 2/5, tyvärr.
Oj, en tvåa bara? Jag tyckte det var en fantastisk bok. En femma minst